Forum

Funderar lite över den uteblivna "ettan" -saknar den och blir förvånad varje gång jag pressar slag utan att ettorna förvärrar allt.
Jag känner mig van vid och gillar att det är nån form av spelmekanism knuten till ettan på tärningarna i de (flesta) andra MYZ-engine.

Har svårt att få ur mig nåt konkret men mina tankar går mot Aliens och stresstärningarna: Kan man samla på sig nån sorts dålig karma allteftersom man pressar slag i övernaturliga situationer som förr eller senare slår tillbaka när ettorna rullar in?
-Nu har jag bara spelat två kvällar... saknaden kanske klingar av när vi får defekter och insikter i spel, eller så utformar vi nån husregel?

Hur tänker ni andra?

Det är lite ovant, det är det. Jag tycker det är bra. I Mutant eller Svärdets Sång så kan man ju pressa och det behöver inte bli ettor och om det blir ettor så blir man ändå belönad (ja inte pryl-ettor). Här så kommer spelarna att bara pressa om de verkligen behöver det. Jag gillar det, men det kommer att bli (jag har inte spelat än) ovant.

Ja, kostnaden är ju direkt för att pressa. Man pressar inte i onödan som spelare.
Det är också suveränt för narrativet och hjälper verkligen till att falla framåt när man ska beskriva sina handlingar. Att bli rädd eller arg blir vägledande för hur man fortsätter spela scenen -det är jätteroligt!

Jag kör som SL och känner att Skräckslagen är lite tama.
en 1 i skräckvärde blir ju knappt att spelarna mentalt brutna så lätt.

Nu är jag inte sadist som SL som vill mina spelare massa ont utan mer att de ska få känna av möjligheterna med defekter och insikter.
Jag har ju tänkt att de kan träffa de mer harmlösa väsen i början och låta det bli värre och värre.

Snälla OP - i all välmening, döp om rubriken till något som går att förstå...

Snälla OP - i all välmening, döp om rubriken till något som går att förstå...

Har vi några förslag?

Jag gillar ju snarare att man alltid tar ett tillstånd när man pressar slaget. I Mutant så upplevde jag att spelarna ofta upplevde sig "lurade" när de fick ettor när de pressade slaget. Här vet man redan innan utfallet av att pressa sig.

Jag gillar det. Att 1:or är dåligt när man pressar tycker jag gör att systemet känns _för_ slumpmässigt. Självfallet är det fortfarande väldigt slumpmässigt, eftersom det är en massa tärningar inblandade, men resultaten blir lite mer förutsägbara. Har inte prövat det i spel än, men ser fram emot att göra det.

Om du vill använda 1:or skulle jag göra det till en rent narativ effekt, där varje 1:a motsvarar en motgång som man överkommer om man dessutom lyckas med slaget. Så typ: du försöker jaga ifatt en person som flyr ner för en gränd och du slår:

1 framgång, ingan etter: du hinner ifatt personen och tacklar den till marken.

1 framgång, 1 etta: personen välter en trave tomlådor framför dig som du snubblar över, men du lyckas ta dig upp få fötter i ett smidigt språng och tacklar personen till marken.

1 framgång, 2 ettor: personen välter en trave tomlådor framför dig som du snubblar över. Du lyckas ta dig upp på fötter men möts av en soptunna som slungas mot dig. Du hinner precis ducka under den och kastar dig mot personens ben och får omkull dem.

Sluteffekten blir den samme, och rollpersonen har inte tagit någon skada, eller förlorat några föremål eller så. Effekterna är så att säga mest flavour. Men rollpersonens kläder är nu lite smutsiga efter att ha ramlat på marken och får sopor över sig. Typ något sådant. Jag skulle dock vara försöka se till att 1:orna inte försämrar den pågående situationen. Däremot skulle effekterna kunna innebära problem för framtida situationer om man inte gör något åt dem (i det här exemplet byter kläder, eller i alla fall tar en minut på sig att borsta av sig ordentligt).

Gör det till en mekanik för att utveckla historien, helt enkelt.