Forum

Jag håller med Brior här. Det är alltid värdefullt att bolla och brainstorma, men den som faktiskt tar på sig uppgiften att skriva scenariot blir också den som får nöjet att snickra ihop detaljerna.

Henke?

Haha det var mest på skämt jag skrev det där. Jag tror vi får fortsätta spåna ett tag och se vad vi kommer fram till. Om jag kan hitta en lucka så... kanske

Jag tror att ett scenario med vargfolk helt enkelt är svårare att skriva, så man får försöka hårdare, helt enkelt. Det borde inte vara något oöverkomligt problem att ha hemligheter inom gruppen utan att någon behöver ljuga.

Ok, vi får helt enkelt rikta in oss hårdare på vargmännens livsstil och kultur? Förslagsvis skulle det finnas en tips-ruta i äventyret med kort summering för hur man spelar en vargman (för det som står i regelboken är inte tillräckligt?). Kanske en utökad text med hänvisning till regelboken annars.

Men sen är ju frågan vad man har tänkt sig. Ett nedladdningsbart äventyr? Ett Fenix-äventyr? Ett konvent-scenario? Något annat?

Pratar vi t.ex. Fenix så tror jag på ett format som liknar Döds Ände. Väldigt kort övergripande information och en genomgång av äventyrs-elementen (förlopp, startscen, karaktärer, biroller, prövningar och platsbeskrivning). Där ryms alltså ingen detaljerad beskrivning av vargfolk och deras kultur. Är formatet ett annat (t.ex. nedladdningsbar PDF) så finns det säkert utrymme för mer detaljer (för den som kan tänka sig att sätta ihop dem).

Det kan ju stämma, men jag tycker som sagt att själva plotten inte behöver vara så märkvärdig. Dels är det ett karaktärsdrivet scenario, och dels ligger fokus på att spela vargfolk. Jag tror att det blir nog så utmanande och spännande ändå!

För övrigt tycker jag att spånandet har framskridit väldigt bra och det har varit högt tak. Huvudsaken är ju att det går framåt hela tiden, även om det nu skulle råka vara ens egna uppslag som befolkar diket längst vägen.

Helt sant! Jag tror dock att vi behöver bli lite överens om formerna. Är tanken en beskrivning av Vargfolk med ett tillhörande scenario eller är tanken endast själva scenariot? För egen del är jag egentligen mest intresserad av scenariot + kort info om hur man spelar vargman. Jag tror kanske inte så mycket på att detaljstyra händelseförlopp kring lögner etc utan lämnar hellre det öppet till spelarna (men man bör ju givetvis nämna i "såhär spelar du vargman" hur vargfolk ser på lögner etc).

Vad tycker ni själva om formatet?

Som jag var inne på tidigare så tror jag också på ett ganska fokuserat scenario. Ett avsnitt eller en ruta om vargfolkets kultur och hur man spelar dem behövs, men det kan hållas kort. Likaså beskrivningarna av Gatves klippa och citadellet. Både Arhem och Döds ände är som sagt cirka 40 000 tecken, och det tror jag är ganska lagom.

Målet med detta ser jag som ett Fenixscenario, som sedan blir en nerladdningsbar PDF. Och kanske konventsäventyr?

Eftersom det redan finns några bilder som kan användas kunde man komplettera med ett fåtal. Mugs på de fyra RP känns ju viktigt. Kanske en omslagsbild? Smygande vargmän på en mörk strand nedanför citadellet?

Som jag var inne på tidigare så tror jag också på ett ganska fokuserat scenario. Ett avsnitt eller en ruta om vargfolkets kultur och hur man spelar dem behövs, men det kan hållas kort. Likaså beskrivningarna av Gatves klippa och citadellet. Både Arhem och Döds ände är som sagt cirka 40 000 tecken, och det tror jag är ganska lagom.

Målet med detta ser jag som ett Fenixscenario, som sedan blir en nerladdningsbar PDF. Och kanske konventsäventyr?

Eftersom det redan finns några bilder som kan användas kunde man komplettera med ett fåtal. Mugs på de fyra RP känns ju viktigt. Kanske en omslagsbild? Smygande vargmän på en mörk strand nedanför citadellet?

Ungefär så jag tänker också (eventuellt med reservation för smygande vargmän, för jag kan fortfarande tänka mig att deras ärende på ön är, iaf till en början, officiellt). Gärna någon slags karta över ön el. kanske citadellet också.

Japp, absolut en karta. Och ja - besöket på ön måste inte vara en dold räd, spelarna bör kunna välja sin metod själva.

Läste lite om uppdraget i Slaktare små och tycker nog att man ska använda både Graezel (Grisselhår) och Grimsha som karaktärer, just för att anknyta till det som redan är etablerat. På Xelimoggas inrådan försöker man alltså tala tvillingarna till rätta. Eftersom Didra och Gistacki inte är närvarande behöver vargarna lösa förhandlingarna på egen hand.

Enligt romantexten har alla hannar blivit ivägskickade (för att de redan är i stridsraseri) varför endast honorna (anförda av Grimsha?) försöker övertala Xelimogga att föra över krigarna. Dock torde hannarna (=krigarna?) vara i närheten så att de kan låta sig föras över vattnet.

Om man ska följa romantexten kanske inga av krigarna/hannarna bör följa med på ett diplomatiskt uppdrag. I så fall är också en eventuellt siare i gruppen är en hona - måhända Raogas lärjunge?

Dock behöver man inte följa varje ord i romanen eftersom detta ändå blir en fri adaption. Därför tycker jag att man kan bortse ifrån vissa av grundförutsättningarna, och exempelvis inkludera ytterligare en hanne utöver Grisselhår. Fast å andra sidan ser jag inget fel på romanupplägget heller! Det torde fungera minst lika bra med endast en hanne - den detaljen verkade åtminstone liva upp Grisselhår i romanen!

Istället för hemligheter och dolda agendor (alltså lögner) torde det räcka att karaktärerna har egna prioriteringar och målsättningar utöver att rädda Raoga. Grisselhår vill ju visa framtassarna så att han accepteras tillbaka i flocken. Grimsha är en lämplig (självutnämnd) ledare för expeditionen men har sina tvivel om hela företaget. Övriga två expeditionsmedlemmar behöver ju inte vara medvetna om situationens alla detaljer utan gör bara som de blir tillsagda. Exempelvis kan det vara underförstått att Onda bettet har sanktionerat taktiken, vilket sedan inte visar sig stämma om saken kommer på tal. Grimshas ledarskap kan komma att ifrågasättas och/eller utmanas, speciellt om uppdraget inte går bra.

Jag menar alltså inte att man ska strunta i karaktärerna och dynamiken inom gruppen. Tvärtom kanske man kan försöka tänka i termer av vargfolk - vad skulle innebära konflikter i en flock? Jag tycker fortfarande att den inbördes rangordningen känns både uppenbar och självklar. Måhända kommer de övriga två karaktärerna från en annan flock, så att den inbördes ordningen dem emellan inte är helt självklar. Någon annan anser sig ha högre rang än Grimsha? Grisselhår är hanne medan övriga måhända är honor - det kanske har betydelse för rangordningen - eller skapar friktion inom gruppen? Kanske krävs det just att Grisselhår knuffar undan någon annan till Omega-positionen i gruppen för att han ska kunna ha en egen rang inom gruppen, och i förlängningen flocken?

Åsikter?

Oh, kom att tänka på följande (sid 276):

"I natt äter vargarna månen", svarade honom en hest spinnande röst från en ljuspälsad vargkvinna. "Under vargamånen sker det som kunde varit. Så är det sagt: Vargamånen glömmer allt, men betalar kvid för klo, slakt för slit med sitt silver..."

Vi vet ju redan vad titelns vargamåne betyder för Kamalkus. Frågan är vad den betyder för vargfolket?

Man kan exempelvis tänka sig att ett maktövertagande kan ske under en vargamåne. Att potential kan vändas till verklighet. Att beteenden som annars är tabu blir ursäktade. Att den som blivit utstött kan förändra sin sits.

Det som slog mig var att Fundibera dyrkar Luvena, väl? Hon borde också känna till vargamånens kraft, liksom vad den betyder för vargfolket. Alltså skulle hon kunna använda vargamånen för att spela karaktärerna ett spratt, eller bara så split i gruppen för sitt och andras förnöjelse.

Man kanske kan tänka sig att häxan dyker upp i äventyret i vargahamn. Kanske förställer sig hon som Raoga eller rent av Onda bettet? Vargkaraktärerna i sin tur har svårt att föreställa sig att någon falskeligen utger sig för att vara någon annan. Fast luktar varghonan verkligen rätt...?

Oh, kom att tänka på följande (sid 276):

"I natt äter vargarna månen", svarade honom en hest spinnande röst från en ljuspälsad vargkvinna. "Under vargamånen sker det som kunde varit. Så är det sagt: Vargamånen glömmer allt, men betalar kvid för klo, slakt för slit med sitt silver..."

Vi vet ju redan vad titelns vargamåne betyder för Kamalkus. Frågan är vad den betyder för vargfolket?

Man kan exempelvis tänka sig att ett maktövertagande kan ske under en vargamåne. Att potential kan vändas till verklighet. Att beteenden som annars är tabu blir ursäktade. Att den som blivit utstött kan förändra sin sits.

Det som slog mig var att Fundibera dyrkar Luvena, väl? Hon borde också känna till vargamånens kraft, liksom vad den betyder för vargfolket. Alltså skulle hon kunna använda vargamånen för att spela karaktärerna ett spratt, eller bara så split i gruppen för sitt och andras förnöjelse.

Man kanske kan tänka sig att häxan dyker upp i äventyret i vargahamn. Kanske förställer sig hon som Raoga eller rent av Onda bettet? Vargkaraktärerna i sin tur har svårt att föreställa sig att någon falskeligen utger sig för att vara någon annan. Fast luktar varghonan verkligen rätt...?

Intressant idée. Jag tror på att hon både dyker upp i varghamn och som sig själv. I varghamn för att ställa till det och i din egen form för att ge erbjudande om doften (det verkar konstigt att hon gör det i varghamn).

Sen gillar jag allt det här med Vargmånen och hur traditionella vargfolks-manér inte gäller denna natt. Kanske man skall spela första akten som att de fortfarande gäller medan Akt 2 ger fritt spelrum under vargmånen?

Jag tror att Fundibera helt enkelt poängterar att reglerna inte gäller, för att så att säga plantera ett frö hos karaktärerna. Helt plötsligt finns det utrymme för individuella motiv, något som lätt kan sabotera sammanhållningen i gruppen och i slutändan uppdraget.

Jag har funderat vidare och är inte helt säker på konceptet "karaktärsdrivet tunnelkräl". Jag har över huvud taget svårt att skriva karaktärsdrivna scenarion, just för att det inte behövs någon story - endast karaktärer, prövningar samt start- och slutscen. Att utforska en okänd plats och möta på nya utmaningar/hinder längst vägen känns... som ett väldigt traditionellt äventyr. Kanske borde detta inte alls vara "karaktärsdrivet", utan endast inkludera fyra stycken färdiga karaktärer i form av vargmän?

Nåja, jag kan inte låta bli att tänka på ett händelseförlopp för äventyret. Typ en startscen där uppdrag, karaktärer och bifigurer etableras, sedan ankomsten till Gatves Klippa, därefter mötet med Fundibera alternativt Kamalkus. Slutet beror lite på hur karaktärerna hanterar de utmaningar som de möter.

Fast, om vi ska använda tidigare karaktärsdrivna äventyr som mall så föreslår jag nog en startscen där Fundibera medverkar. Förslagsvis i byn på Gatves klippa. Måhända välkomnar hon gruppen och varnar för sin bror. Raoga, den vita vargkvinnan, skall finnas på hennes paviljong. Sedan önskar hon dem lycka till. Slut scen. Nu är det upp till spelarna att interagera med vettskrämda öbor och kanske följa med Xelimogga upp mot citadellet.

Äventyrets vändpunkt är när (om) karaktärerna besöker festpaviljongen. Där möts man i så fall återigen av Fundibera, fast denna gång i varghamn. Hon har kopierat såväl Raogas utseende - och ännu viktigare - som hennes lukt. (Lukten behöver dock inte stämma med situationen - medan den falska Raoga ser lugn och undergiven ut, så utsöndrar hon en stressad adrenalindoft. Vargmän torde lita på sin nos framför sina ögon.)

Fundibera/Raoga säger förvirrande saker och hävdar att hon i själva verket är gäst hos magikerna. Hon vill inte följa med karaktärerna men vill däremot att en av dem följer med henne in i citadellet. Om någon anmäler sig frivillig lämnas övriga tre karaktärer vid paviljongen.

Nu tänker jag mig att resten av äventyret beror på vem som följer med Fundibera. Hon berättar om vargamånens kraft och använder sin tankemagi för att manipulera karaktären. Beroende på vem det är blir prövningen olika. De övriga tre utsätts med fördel för någon form av prövningar baserade på deras öden och förbannelser. När gruppen återförenas är det dags för ett avgörande, troligen att någon karaktär utmanar någon annan. Genomskådar man Fundibera upplöses hon i ett skratt.

En trolig slutscen kan fortfarande Kamalkus ritual, men denna lämnar jag därhän tills vidare. Likaså vad som egentligen hänt med Raoga, eller om hon ens lever. Samt vilken roll Remuntra ska ha i allt detta.