”Men vad gör ni här? Ni har ju inte hämtat alla orakel än”
Gruppen tittar förvånat på henne. Hon presenterar sig som Melealina och att hon är det gröna ögat som profetian talar om. Att Paetrons ande kom och pratade med henne efter hans död och berättade om äventyrarna och profetian. Hon kan dock inte lämna sitt träd innan stjärnorna står rätt. Gruppen nedslås av detta besked. Men Melealina berättar att hon kan hjälpa gruppen genom att teleportera dem till valfri plats i Trakorien och att när de samlat ihop alla orakel så kan de mötas upp i utkanten av skogen, så att de inte behöver bestiga det mörka berget igen.
Gruppen begrundar och verkar acceptera detta. Walltraude tar då upp frågan om den förlorade penningpungen. Melealina talar med älvorna och meddelar att tyvärr verkar älvorna glömt vart de lagt penningpungen. Walltraude exploderar, som plåster på såren så ger Melealina Walltraude några gåvor; rökelsestänger för exorcism, en näverkont som lockar matsäck ut träden, ekollon som växer upp till fullstora, undersköna ekar över en natt och kristallstoft. Melealina kallar också fram en enhörning som med sitt horn helar allas skador. Hon erbjuder gruppen mat, dryck och vila.
Gruppen spenderar en dag på platsen och fundera över vart de skall härnäst. Tillsammans lyckas de tyda profetian att troligtvis finns det vita ögat på Trindsmyra i Wulverveden.
Som tur var så har de ju med sig en vargkvinna som vuxit upp där. De bestämmer sig dock att teleporteras till en by i utkanten av skogen för att inte överraska vargmännen. Dock så verkar Nairanne ha svårt att fokusera och det tar hela tre kvällar innan ritualen lyckas och de försvinner iväg till Trindsmyra.
Gruppen upptäcker att de befinner sig i skogsbrynet utanför vad de antar är Wulverveden, en bit ned för en kulle ser de ljusen från en by. De bestämmer sig för att söka skydd för natten i byn. Nere i byn finner de aktivitet i byns värdshus och gruppen deltar i festligheterna. I ett hörn ser de några vargmän. Nairanne går fram och skapar en kontakt. Trots vargmännens vanligtvis negativa inställning till att släppa in främlingar i skogen, så erbjuder sig varmännen att ta gruppen till deras ledare utan någon större övertalning.
Nästa morgon leds gruppen in i skogen. Naireanne märker att de är övervakade och inte leds raka vägen men litar på sina fränder att de inte har några oärliga intentioner. Under resan som tar en dag så berättar Nairanne om vargmännens egenheter så att de inte skall begå några misstag.
De kommer fram till Vargmännens by, ett hundratal individer möter äventyrarna. Men de får inte utforska byn utan leds till byns mitt till en stor byggnad. Där inne möter de vargmännens ledare, Onda bettet. Hon är inte direkt vänligt inställd, men meddelar att gruppen var väntad. Att deras orakel har förvarnat dem att några pälslösningar skulle komma och leta efter henne. Oraklet befinner sig dock inte i byn utan har kidnappats och befinner sig på en ö utanför kusten. Gruppen erbjuder sig att rädda oraklet, men får reda på att vargmännen planerar en egen expedition och kommer bygga flottar och attacker ön inom 5 dagar. Äventyrarna leds tillbaka genom skogen och tillbaka till kusten. Där lyckas de hyra in sig på en båt som tar dem ut till ön. Det är nu 4 dagar till vargmännens anfall. Ön är inte stor, men de utger sig för att vara handelsmän och ingen verkar bry sig om deras närvaro. De söker sig upp till tornet som sägs vara tillhåll för det tvillingpar som styr ön. Där inne presenteras de för tvillingarna. Mötet går relativt bra. Fundiberra som är en underskön person underhåller gruppen medan Willhelm som agerar språkrör för gruppen pratar med Kamalkus och meddelar att de är köpmän som är ute efter exklusiva ting. Kamalkus meddelar att de inte är intresserade av pengar men kan tänka sig att byta. Han leds ned till deras museum och tittar på deras fantastiska skatter. Då de har fått reda på att vargkvinnan skall finnas hos tvillingarna så fiskar Willhelm desperat efter ledtrådar och till slut verkar han få napp och får titta in på ett av Kamalkus experiment. I en cell finner Willhelm en stor hög i bråte och i bråten ligger två individer. En liten vargkvinna och en människa. Människan skiner upp när hon ser att luckan i dörren öppnas och ropar glatt. ”Det är jag som är Alla, men du måste akta dig för Alla ljuger” sedan börjar hon sjunga och vargkvinnan stämmer upp i sången. Willhelm ryggar tillbaka då han inser att det rör sig om remuntra-vansinnet. Kamalkus och Willhelm återvänder till de andra och väl där försöker de förhandla med varandra. Kamalkus är villig att ge gruppen vargkvinnan mot Rirbas spegel. Men Willhelm har svårt att skiljas från objektet. Han blir mer och mer irriterad på Kamalkus oberördhet och ointresse för pengar. Något som en Mogger har väldigt svårt att acceptera. Gruppen ber att få återkomma nästa dag. De diskuterar igenom saken och bestämmer för att ge upp spegeln.
Nästa dag så återvänder de till tornet. Där sker bytet, men det uppstår viss irritation och panik när någon måste binda och förse oraklet med en munkorg. Hur skall de kunna frakta en vargkvinna som är smittad av remutra? De söver henne med droger från Skugger och beger sig mot hamnen. Om 3 dagar kommer vargmännen…