På böljan den blå
Kapten Bölja på briggen Amaltea seglar mest i Malsjön men kan tänka sig en tur till Åland. Vad gör man inte för bästingarnas hantlangare och chefsexplorator Lund? Bästingarna har varit goda kunder i många år och brukar betala bra, nu när de blivit rika och berömda.
Rp chockeras av att segelleden ut till Österhavet går genom Musközonen, det hade man helt missat. Besättningen revar seglen till ett minimum, skalkar och förseglar luckorna och hukar tyst under däck. RP hyschas och varnas för att föra oväsen och locka till sig zonens kreatur. Men turen i den rensade rännan mellan zonforten går bra och man når Österhavet. Sen får RP hedersuppdraget att rensa däck och rigg, de verkar mest lämpade. Ett antal missfoster har krupit ombord under natten och puttas i havet med kvastar, sablar och motorsåg när det behövs.
Manfred Lund föreläser om Åland, ett mutantstyrt land där få eller inga människor bor. Därför sorgligt outvecklat och primitivt. Enkla bönder utan stat att tala om. Fria mutanter tänker Hegel, det här kan vara värt att titta närmare på! Ett land utan människor låter svårt lockande för veteranen från Lejonorden.
Vädret blir sämre, snön driver över de grå vågorna och riggen isas sakta ner. Klints etterdogg är miserabel. Helst hade den velat ligga i ide i ett stall i södern, inte frysa svansen av sig i ett kallt lastrum. Den är slö, sömnig och retlig och går alla på nerverna. Efter ihärdigt isknackande och med domnande, värkande händer når man äntligen lä söder om Åland. Friskusen Torsten Bengtsson undrar vad alla gnäller över. Friskt vinterväder, finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, och så vidare. Roboten ska akta sig så han inte får gå på botten hem.
I hamnen i Skrämstavik är det fullt och alla får vackert vänta på kajplats och landstigning till morgondagen. Det har varit alldeles för mycket spring sen meteoren slog ner påstår hamnchefen. Och den där Mortimer. Han är skogstokig han, håll er borta från honom.
Våra vänner knyter händerna i fickorna när de ser Drake eskorterad av ett tjugotal vitkårister gå i land från den pyriska jakten i hamnen. När den forntida kampvagnen hissas upp ur lastrummet tappar alla hakan. ”Den ska jag sno!” bestämmer sig Ljung. Men inte just nu i alla fall. Efter lite förberedelser ger sig Drake och soldaterna av inåt landet.
Nästbästingarna, som Team Åland börjat kalla sig, väntar. Under småtimmarna står Torsten vakt på däck. Söderifrån hör han motorljud, svagt, svagt. Ångmaskiner som kommer närmare. Sen ser roboten i sin ljusförstärkare okända fartyg med en låg och udda siluett komma runt udden i sydöst och sprida sig över bukten innan de vänder norrut, mot Amaltea och Skrämstavik. Roboten väcker kumpanerna och besättningen. Det är nåt lurt det här. RP är försiktiga och börjar sätta långbåten i sjön innan kapten hinner protestera. Klint släpar upp doggen ur lasten.
Sen dör besättningens protester ut. Fartygen vänder bredsidan norrut och öppnar eld! Alla på Amaltea kastar sig i långbåten. Sist ner för lejdaren är Torsten Bengtsson. Ett susande hörs, och när han vänder huvudet ser han granaten slå genom Amalteas däck. Torsten hoppar och bakom honom försvinner däcket i en plym av eld.
Samma öde drabbar de andra fartygen och byn. Skrämstavik står i lågor. Folk flyr längs stigarna norrut medan de gotländska trupptransporterna lägger till. Nu känner man igen fartygens flaggor. Det kunde man gissat, pansarskepp som de här har man inte därhemma.
Nästbästingarna frågar de flyende ålänningarna om Mortimer. Skvatt galen är det allmänna omdömet, passa er för honom. Men man får i alla fall en vägbeskrivning. Man tar farväl av besättningen som tackar för varningen och tänker ligga lågt i nån lada tills det lugnat ner sig. Dags att rädda Nils.
(Mäktigt. Det är alltid kul med flottbombardemang!)