Regler som jag skulle vilja se för fältslag...
Du delar in en armé i fyra delar vilka är förtrupp, huvudtrupp, eftertrupp och reserv. I princip är det vad man gjorde i verkligheten. Förtruppen placerades på höger flanken, huvudtruppen i mitten och eftertruppen på vänster flanken. Varje trupp måste ha sin egen befälhavare (trupp ledare), armén har sedan en övergripande överbefälhavare.
Du får inte flytta enheter mellan de tre positionerna under slaget om inte vissa villkor har uppfyllts. Undantaget är givetvis reservtrupper som styrs av överbefälhavaren. Reservtruppen borde inte kunna vara större än någon av de tre andra truppenheterna.
För att förenkla striden så slåss varje trupp mot varandra... d.v.s arme A;s förtrupp slåss om arme B;s eftertrupp och vise versa medan båda huvudtrupperna slåss med varandra.
I varje runda så slår varje befäl för sin egen trupp och väljer taktik. Arméns överbefälhavare styr över eventuella reservtrupper. Dessutom så slår båda överbefälhavare varsitt taktikslag först vilket avgör antalet bonustärningar som de kan dela ut till sina underbefäl (truppledare) under innevarande runda. Om detta slag misslyckas så sker givetvis ett missöde av något slag. Svårighetsgraden är alltid 1, men de båda överbefälhavarna kan alltid använda varandras Elände och Kännedom.
Det första taktikslaget avgör också vilken sida som börjar att agera som anfallare.
När en trupp har segrat och brutit motståndaren kan det ju fortfarande pågå stridigheter mellan de övriga sektionerna. Om din motståndare har slut på reserver eller misslyckas med att skicka reserver i tid så räknas den sektionen nu som slagen och all angränsande sektioner får ett automatiskt missöde i form av "tvivel".
Sektionens befälhavare måste nu också slå ett slag för att se hur hans trupp beter sig. Det är inte helt ovanligt att en segrande trupp förföljer sin motståndare istället för att stanna upp och ge stöd åt de övriga sektionerna som fortfarande är i strid. Befälhavaren måste nu slå ett slag för att hejda sin trupp att förfölja fienden. Misslyckas slaget så räknas truppen som borta för resten av slaget och orsakar fiendens flyende trupper fler förluster. För varje FG som befälhavaren uppnår så förmår han delar av truppen att stanna kvar. FG0 innebär att en tredjedel stannar kvar, FG1 att två tredjedelar stannar kvar och FG2 att hela truppen stannar kvar.
Truppen kan nu förstärka en eller båda de sektioner som den angränsar till med de enheter som befälhavaren förmådde att stanna kvar.
Slaget fortgår tills endera siden bryter eller retirerar som vanligt.
Kavalleri
Kavalleriet bör ges lite speciell behandling då de generella reglerna mest fungerar med infanteribaserade trupper.
Historiskt så har kavalleriet oftast haft en mycket viktig taktisk roll under fältslag. Genom snabb rörlighet kan de anfalla snabbt och utnyttja tillfällig förvirring i fiendens led. Vad kavalleriet oftast INTE kan göra är att attackera en solid vägg av disciplinerat infanteri (oavsett om de är beväpnade med sköld och svärd, spjut eller pik). Även en stridstränad häst som lätt kan rida ner en enskild soldat vägrar att kasta sig in i vad den upplever som en solid vägg, så är det bara.
För att kavalleriet skall kunna anfalla via en så kallad "kavalleri chock" måste man först på något sätt luckra upp motståndarens linje eller göra ett omfång och attackera hans formation i flanken eller ännu bättre i ryggen. Under dessa omständigheter är kavalleriet enastående och kan besegra enheter som är numerärt mycket större.
Lansen hos en ryttare utformades i främsta led för att slåss mot fiendens kavalleri, dvs. att kunna attackera en fientlig ryttare innan han kunde attackera dig. Att rida in i en enhet med infanterister beväpnade med stångvapen eller spjut (eller en sköldvägg), där hade lansen oftast ingen större effekt (där finns några undantag i historien som de polska hussarerna under 1700-talet). En sådan enhet kunde de helt enkelt inte rå på utan numerärt överläge vilket sällan var fallet i kavalleri mot infanteri.
För att simulera dessa egenskaper hos kavalleriet så föreslår jag följande...
1. Om du väljer att använda en kavallerienhet som ledande styrka i din trupp måste du välja aggressiv taktik hållning.
2. Om den enhet som du slåss mot är infanteri som är under defensiv/normal hållning och är beväpnade med antingen spjut, pik, stångvapen och/eller sköld så kan lätt rytteri (utrustat med lätt eller ingen rustning) enbart understödjas av en annan enhet för varje Tvivel din motståndare har. Tungt rustat kavalleri kan alltid understödjas av en annan enhet plus en för varje Tvivel motståndaren har. Naturligtvis är det fortfarande en begränsning på tre enheter i support.
Det kan då tyckas att rytteriet har en massa onödiga begränsningar och inga fördelar men så är det ju naturligtvis inte. Fördelen med kavalleriet är ju deras otroliga rörlighet och det simuleras med följande specialregel i fältslag.
I förtruppen och eftertruppen (detta gäller inte för huvudtruppen) så gäller följande för kavalleriet.
Det var mycket vanligt att kavalleriet från bägge sidor drabbade samman med varandra för att försöka etablera en dominans med sitt kavalleri på endera flank. Inför varje runda så drabbar först respektive sidas kavalleri samman med varandra. Om den ena sidan inte har något kavalleri eller vill använda det på detta sätt då räknas det som om att den andra sidan automatiskt har ett övertag med sitt kavalleri och vinner en så kallar omfångsbonus. Detta innebär att alla kavallerienheter som ger stöd till den enhet som står i fronten gör så med TVÅ tärningar istället för EN.
Om det blir en kavalleridrabbning så slår du detta slaget separat med kavalleri som strider mot varandra enligt gängse regler, men enbart kavalleri får deltaga i denna bataljen. Kavalleriet blir som en egen trupp som agerar på en ytterflank med sin egen befälhavare. När endera kavalleri vunnit och besegrat motståndarens kavalleri så slår du för att se om de förföljer som vanligt eller återgår och understöder flankstyrkan, de gör då detta med en omfångs bonus.
Moral
När du misslyckas med moralslaget så flyr inte trupperna per automatik utan de tar skada i form av tvivel, hela truppen har samma förmåga som baserar sig på befälhavarens blod Vatten. Det är inte befälhavaren personligen som tar dessa förluster, men de drabbar honom också samt hans trupp. Truppen flyr när befälhavaren är knäckt (det är simplast att räkna på detta viset).
Reserver
Det taktikslag som överbefälhavaren slår bestämmer hur många enheter han får skicka som förstärkning från sin reservtrupp till endera förtrupp, huvudtrupp och/eller eftertrupp. För varje FG (med start på 0) som han uppnår kan han skicka en reservenhet per runda om det är infanteri eller två om det är kavalleri. När en enhet väl är skickad kan ha inte ta tillbaka dem, de räknas nu som del av den truppen.
När en trupp förstärks av en reserv så återfår de dessutom en nivå av tvivel, men max en nivå per runda på detta viset oavsett hur många enheter du sänder.
Ödestärningar
Det antal ödestärningar som brukas av överbefälhavaren kan också fritt brukas av hans underbefäl. Annars kommer ödestärningarna snabbt att urholkas med dessa regler. Om en underbefälhavare vill använda fler måste han dock ta av sina egna.
Det är av mycket stor vikt för befälhavarna att vara bekväma med tiden för bataljen, de måste välja mycket noga, dvs ha samlat på sig många ödestärningar. Ödet är i regel viktigare än vilka trupper du har, vilket nog vår historia kan gå i god för.
Ovanstående regler gäller större slag, mindre slag kan med fördel fortfarande köras med reglerna från boken. Jag skulle då bara använda mig av de moral och kavalleri regler som jag beskrivit här.
Se exempel nedan i nästa post.
