Jag sitter just nu med den fysiska boken framför mig. En speciell känsla, trots att jag både läst första betan och ett senare korr i PDF-format. Med den fysiska boken i handen kan man greppa bilder och text på ett tydligare sätt.
Det är naturligtvis massor att smälta och ta in, men nu är ju det här en tråd om första intrycket. Det här är verkligen ett fantastiskt ballt spel! Allt annat vore löjligt att hävda. Jag tror, uppriktigt sagt, inte att det här någonsin kommer att överträffas i Sverige (skulle vara en putsad andra upplaga i så fall). Det är många lyckliga omständigheter som har sammanfallit här. Det är också ett spel som är tillräckligt originellt, snyggt och regelmässigt nyskapande för att ha en marknad utomlands, i översatt form. Jag antar att detta kan sammanfalla med att Eriks böcker översätts, vilket jag tror bara är en tidsfråga.
Vad är det då man får för pengarna? Till att börja med: en riktigt snygg och tjock bok (352 breda sidor, nästan liggande A4), helt i färg. Formgivningsmässigt påminner den en del om Mouseguard RPG. Jag tog faktiskt ut mitt ex av det spelet och jämförde några uppslag. De är grafiskt ganska lika och ungefär lika snygga. Den mest påfallande skillnaden är att Svavelvinter har lite mer av allt - text, illustrationer och kartor. Sen är jag också oerhört förtjust i sidhuvudena. Det har lagts oerhört mycket kraft och tid på detaljerna, vilket verkligen lyfter helheten. Och så är det förstås kul att Fredrik Reinfeldt äntligen har hittat sin roll - som stadsvakt med hillebard (se s. 189)!
Och det textliga innehållet i Svavelvinter? MItt första intryck: ett bra och pedagogiskt upplägg, en spännande blandning av diverse regelsystem (både indie och trad, mest indie dock, den som har läst Noir kommer att känna igen en del), en välavvägd gestaltning av Eriks fiktion (varje ö i Trakorien har ett eget kapitel) och, till sist, ett lättillgängligt introduktionsäventyr. Den som är lite kreativ - vilket krävs, det här är inget busenkelt nybörjarspel - kan få ut åratal av spelande av bara regelboken. Det finns massor av detaljer att utveckla.
Jämfört med andra spel? Mitt spontana, första intryck är att Svavelvinter är lika välgjort som de bästa engelskspråkiga spelen, tex Trail of Cthulhu, Mouseguard RPG och Burning Empires. Regelmässigt påminne Svavelvinter även en del om Noir, men det är, tror jag, ett tydligare och roligare spel med en intressantare spelvärld (därmed inte sagt att Noir är dåligt). Jag gillar också att skaparna av Svavelvinter-spelet är så pass uppriktiga med att de hämtat influenser från andra. Verkar som om de har plockat de bästa russinen ur den annars ganska ojämna indiekakan och blandat dem med trad-rollspel och (i skuggspelet) strategispel.
Jag hoppas att det här spelet också i förlängningen leder till lite nya och fräscha sätt att skriva rollspelsmoduler. Förutsättningarna finns i alla fall.
EDIT: Jag ska i ärlighetens namn också tillägga att jag själv är med på ett hörn i skapandet av det här spelet. I själva regelboken endast som korrläsare, men snart också som skribent. Om jag är partisk eller inte i mitt omdöme överlåter jag åt andra att bedöma. Jag antar att den här tråden snart kommer att fyllas av andras åsikter.