SPOILER!! Innehåller information om metaploten, Zonsektorer samt karaktärer och platser från Kaknäs sista band!
Prolog.
-Vi hade hört om yttervärlden, det stora farliga ovanför oss. Den gamle hade för pratat i timmar, suttit vid läger elden med oss. Vi lyssnade alltid ivrigt med spänd förväntan.
Han hade talat om skogar, vackra djur oändliga hav fulla med liv. Om flygmaskiner och bilar. Om sjukdomar som botades genom att äta små vita piller. Vi lyssnade....
Varje kväll samlades vi runt de brinnande oljefaten, ett gäng snoriga ungar med för små kläder. Den gamle bjöd på mat från forntida plåtburkar och vi värmde dem över elden. I bland sjöng vi sånger ihop. En favorit var "somliga går med trasiga skor". den tyckte många om.....åren gick...
Han blev sjuk, den gamle....orkade inte vara med på våra kvällsamlingar. Vi försökte att hålla ihop och göra som vi alltid gjort...men det var omöjligt. Vi var inte barn längre, utan vuxna individer med starka viljor. Maten började ta slut och våra tunnlar var fulla med sopor. Det luktade avskyvärt. Med hungern kom desperationen, gängen, deras bossar och fixarna som skodde sig på andras behov. Mat och vatten började kosta..patroner eller skrot, eller ännu värre. Dem mest utblottade var livegna trälar åt bossarna, tvingades att utföra hårt kroppsarbete, vakta ingången eller få sin kroppar utnyttjade på andra sätt....Med tiden växte tre fraktioner upp, var och en styrde över olika områden, maten, vattnet, beskyddet. dem kivades sinsemellan. Regelrätta krig utspelades i vår en gång så fridfulla ark. Folk dog....
När allt höll på att falla samman, höll bossarna ett möte om vapenvila. Dem pratade i timmar...kom överens om att folket behöver mer än det som finns i dessa skitiga tunnlar. Folket behöver hopp. Vapenvilan var bräcklig och då och då rök bossarnas underhuggare ihop över någon hittad resurs. Men det blommade aldrig upp till något nytt krig, ingen hade något att vinna på det. Oftast lede det till att någon vart misshandlad, sen att någon eller några fick sota med sina liv i hämndaktioner....men aldrig något regelrätt krig....aldrig....
Bossarna började utforska ovanvärlden, den stora mystiska och farliga....Zonstrykarna kom tillbaka med fantastiska historier om en oändlig stor värld där ute, men det var inte allt dem fick med sig...efter en tid började folk bli sjuka....svårt sjuka. en epidemi började sprida sig. Zonstrykarna letade desperat efter ett botemedel. En av bossarna insjuknade, han isolerades av sina närmaste män i sin kammare. Han hotade med att bryta karantän om inte någon gav sig av för att hitta botemedlet för farsoten.....
Lotten föll på oss....vi arma krakar.. Vi hade ett rykte om oss att kunna lösa problem. Vi hade visat vår duglighet för genom att släpa hem den där generatorn...och genom förhandlingar fått två av tre bossar att samarbeta med att vakta den, på så sätt startade en ny era av utveckling i det som vi kallar Arken. Vi hade återvunnit en kraft som förlorats i forntiden...Vi hade elektricitet!
Fortsättning följer....