Vi spelar Dimmornas Dal i min grupp. Vi började med Ridders Rös och de färdiga rollpersonerna som ett one-shot - hela gruppen blir utplånade när de envist slåss mot kummelgasten. Nya egna rollpersoner och en mer kampanjorienterad start på Dimmornas Dal. Lite av en slump så passerar de nya äventyrarna Ridders Rös igen och beslutar sig för att ta sig ner. Redan i första rummet gör de lite väsen ifrån sig och väcker svärmen med vampyrfladdermöss. Dessa får en av rollpersonerna att fly i panik och däckar en annan redan i första rundan (11 KP i skada på en attack, rollpersonen hade redan tagit fallskada från ett misslyckat klättraslag). Efter lite tumult är en av rollpersonerna döda, en annan ligger nere för räkning och den tredje sitter i fosterställning längre in i gångarna.
Vi är alla lite överväldigade kring hur svårt spelet verkar vara. Som SL gör jag inget uttalat för att försvåra något utan låter tärningarnas utfall vara det mest avgörande. Tycker inte man skall behöva köra allt för mycket pulled punshes heller - men finns såklart mycket man kan göra för att få vågen att tippa lite mer åt ena eller andra hållet. Men upplever det som att vi approachar hela spelet lite fel? Det var i princip två eller tre tärningsutfall som avgjorde den här sista situationen. Ett misslyckat klättraslag som orsakade oväsen, sedan en hög skada som däckade en av spelarna, samt lite otur på skräcktabellen som fick en spelare att fly. Det verkar vara väldigt små marginaler att röra sig med.
Frågeställning: Vad har skapat en bra spelmekanisk ballans i din grupp? Kanske mäktigare rollpersoner? Husregler som lägger lite mer padding runt KP eller andra mekanismer? Smartare spelare?