"I Drakar och Demoners rollspelsuniversum är det sällan viktigt om du är en alv, dvärg, orch, människa eller anka."
Alla spelare som någonsin satt sin fot på Altor torde bekymrat vecka pannan åt formuleringen. Den alv - eller för den delen rakryggad människa - som knackar på porten till ett fäste med svartfolk torde omedelbart betraktas som en överlöpare. Omvänt torde gälla att den orch som ens skulle komma på tanken att ingå förbund med arbetslag dvärgar skulle göra sig omöjlig med sin eget släkte. I 1987 års upplaga fastslås, utan omsvep, att rollpersoner gör klokt i att undvika att välja rollpersoner som är svartfolk då de är "illa omtyckta av de flesta andra intelligenta raser". Sett till hur konfliktlinjerna historiskt varit dragna torde det inte vara svårt att förstå rekommendationen. Redan på den första sidan i modulen Svartfolk - ondskans horder konstateras att orcher lever i ett samhälle "baserat på styrka och våld", med en social struktur som är del av en helt annan begreppsvärld.
Det är lätt att tro att Uppvaknandets författarinna har dålig kontakt med källmaterialet, vilket må vara både hänt och förlåtet. Samtidigt går det inte att utesluta att bokens redaktör låtit den politiskt korrekta formuleringen passera - vilket är presumtivt mer problematiskt. Låt oss stilla hoppas att Fria ligan inte givit vika för tidsandans ängslighet. Så länge självständigt tänkande fortfarande ges en plats i den svenska rollspelskulturen finns generöst utrymme att mota den tidstypiska politiska korrektheten i grind.
"Glöm inte att svartfolk är svartfolk och inget annat. Spelas en orchisk krigare på samma sätt som en människokrigare har du missat något."
- Svartfolk - ondskans horder