Sat 03 Oct 2015, 11:23
(Sigrid-Sigurd genomgår en inre kris. Inte så konstigt med tanke på allt som hänt.
Precis i denna veva inför gruppen den nya talangen "Osnuten avkomma". Frågan är, Sigrid gravid?)
Sigrid rör sig runt i det sovande Attrapska residenset medan solen fortfarande håller på att ta sig över horisonten. Denna natt efter kvällen före är som sig bör sömnig på gränsen till utslagen. Någon enstaka nattvakt halvsover på sin post och Sigrid smyger förbi utan att störa.
Mitt ute på gårdsplanen sätter hon sig på en stor sten och ler lite fånigt mot den röda morgonsolen.
- Sovit gott? Nej, just det, det blev visst inte så mycket sovande.
- Sluta fåna dig. Du är bara missunnsam
- Skepp som möts i natten och allt det där, va?
- Precis. Inget har hänt och allt är samma lika precis som innan.
- Då tror jag att dessa skepp skulle behöva en något mer handfast lots att leda dom rätt...
- Men sluta nu. Dina liknelser börjar anta en lukt av rutten fisk.
- Tja, hellre rutten fisk än fullskaligt skeppsbrott.
- Oj, vad dramatiskt det blev nu då.
- Ja, nog lär det bli dramatiskt när Fru Freddie Hutt, även känd som C Stiletto, inser att hon inte kan blunda för detta längre.
- Den korkade överklass-slynan har väl mest fullt upp att leta efter sitt nästa par skor i Lomurskinn.
- Jag har hört att den släkten har kommit dit dom är för att dom ser till att hålla sig informerade.
- Nu överdriver du. Bortklemade och inavlade. Dom gifte nog in Freddie bara för att få tillgång till lite nytt blod. Mmm... Och en sådan hetta detta blod kan bära på...
- Men vad ända IN I MÖKEN! Hur blind och dum är du kapabel att BLI? Vakna, Syster! Hallå? Tror du för en sekund att det går att få till ett skirt, rosa lyckligt slut där du och Freddie rider iväg mot solnedgången på varsin Pansaar?
- SLUTA SKRIK! Och var inte så förmökat oförskämd! Både jag och Freddie är vuxna och kan ta hand om varandra! Alltså, var för sig, menar jag! Och vi vet precis vad vi håller på med!
- Fader Holger, ge mig styrka... (tystnad) OK, låt mig få prova en annan tankegång.
- Och låta dig linda in dina insinuanta förolämpningar på ett nytt sätt? Det kan du glömma.
- Allt är bara affärer.
- Va?
- Glöm allt fluffigt lull-lull och erotiska fantasier och tänk på det ur ett affärsperspektiv.
- ... affärer?
- Ja, du vet det som vi i vår familj sysslar med hela dagarna? Bedömningar, riskanalyser, spelet.
- ...
- Och vet du vad detta liknar mer än något annat? Ett fientligt övertagande.
- Är du helt från vettet? Hade vi inte delat huvud hade jag trott att du hade slagit ditt.
- Hmm, det här passar faktiskt väldigt bra. Du är ute efter att erövra Freddie från Stiletto...
- Du får det att låta som om han är något slaggs dumdjur man kan stjäla! Har du funderat på att jag kanske tycker om honom? Och att han tycker om mig??
- Och hur mycket tror du att familjen Stiletto bryr sig om det? Den ingifte leker lite under täcket med en mutant. Det bevisar bara hanns manlighet att han sår lite vildhavre.
- Tack, det där var lågt. Lägst hittills. Har du ingen skam i kroppen!
- Tack själv, vi delar den här kroppen så vi delar nog skammen med! Stiletto kommer inte att bry sig så länge det inte blir så uppenbart att det inte går att förneka! För då förlorar Fru Freddie Hutt ansiktet och samtidigt förlorar familjen Stiletto ansiktet! Och då måste dom agera.
- Men låt dom "agera" då! Om du inte har märkt det så är det inte mycket vi behöver vara rädda för nu för tiden.
- Ah, din fantasi om meningslösa, melodramiska scener överträffas bara av din oaktsamhet om Freddie.
- Nu orkar jag inte med dina dumheter längre. Var tyst! Freddie är bland det värdefullaste jag har.
- Återigen: allt är bara affärer. Om Stiletto behöver offra Freddie för att komma åt dig för att rädda ansiktet så kommer dom att göra det utan att blinka.
- Dom skulle bara våga! Ett hår krökt och jag kommer...
- ... att vara den som orsakade det hela genom att ni två inte kan låta bli att nuppa så fort ni tror att ingen tittar. Men det gör folk. Och ni är ju inte direkt diskreta.
- Du är bara avundsjuk för att inte du fått något på länge!
- Och vems förtjänst är det då? Jag vill minnas att du i ganska kompromisslösa ordalag tog kontrollen efter E4.
- Kom inte och säg att det inte behövdes. Du höll på att flippa helt.
- ... Sant. Men jag skulle vilja påstå att just nu är jag den av oss två som håller vårt gemensamma huvud kallast.
- Men... jag behöver känna något normalt som inte bara är en obegriplig konspiration som håller på att gå fullkomligt överstyr.
- Och jag vet en sak du inte behöver, och det är att förlora det lilla du ändå har tillsammans med Freddie.
- ...
- Jag har ett förslag. Vi skiftar på vägen tillbaks till Pirit. Du beger dig iväg mot Nordholmia eller något och jag tar över rodret ett tag. Allt får lugna ner sig ett tag. Vatten under broarna och allt det där.
- Men jag behöver ju slutföra...
- Du behöver ingenting. Jag menar inte en så fullständig avstängning som efter E4. Du får vara med på resan.
- Men får jag inte ens säga adjö till Freddie?
- Skriv ett brev. Det funkade ju förra gången. Du kommer ju att veta att jag lämnar fram det. Jag lovar att inte tjuvkika!
- ... Ibland hatar jag dig extra mycket.
- Jag vet, syster min, jag vet. Jag älskar dig precis lika mycket.
Hon vacklar till lite när hos reser sig från stenen och går med ostadiga steg mot latrinen. Ett stillsamt gråtande hörs bakom den stängda dörren en kort stund innan det ersätts av ljudet av någon som kräks häftigt.