Forum

sid 341.

"Kejsaren kräver att pelarfadern Peatro Petralba drar tillbaka profetian – eller förklaras fredlös."
Pelarfadern är ledaren för Kastykekyrkan

Finns det en koppling mellan ÖT och ödestyngd? Det trodde jag ursprungligen men hittar inget stöd för det i texten förutom en kort notis i introduktionsäventyret

sid 346

"För Cruris vandöda sömn beordrade gudarna en titan i jordens inre – en jorddragare – att släpa Marjura från sydliga trakter till den kyliga norden."

Kanske är detta ändrat, men om jag inte minns fel så är det tidigare skrivet att Crurerna hade sitt ursprung i den uråldriga högkulturen på Yndar, (sydost om Argond) där även nekromantin har sitt ursprung. Efter att man retat upp gudarna med sin skapelsevidriga magi så blev gudarnas straff att slita loss staden Krau-ki i Yndar och flytta den (med hjälp av jorddragaren) tvärs över Tiamat.

När Krau-Ki lyckades stoppa jorddragaren uppe i norra ishavet blev Krau-Ki riket Cruri varpå en ny högkultur uppstod som långt om länge kom att irritera gudarna igen vilka gjorde crurerna barnlösa. Den vandöda sömnen var crurernas (Häxan Månvinds) svar på barnlöshetens förbannelse - alltså något som uppstod lång efter att jorddragaren flyttat på Krau-Ki.

sid 346

"För Cruris vandöda sömn beordrade gudarna en titan i jordens inre – en jorddragare – att släpa Marjura från sydliga trakter till den kyliga norden."

Kanske är detta ändrat, men om jag inte minns fel så är det tidigare skrivet att Crurerna hade sitt ursprung i den uråldriga högkulturen på Yndar, (sydost om Argond) där även nekromantin har sitt ursprung. Efter att man retat upp gudarna med sin skapelsevidriga magi så blev gudarnas straff att slita loss staden Krau-ki i Yndar och flytta den (med hjälp av jorddragaren) tvärs över Tiamat.

När Krau-Ki lyckades stoppa jorddragaren uppe i norra ishavet blev Krau-Ki riket Cruri varpå en ny högkultur uppstod som långt om länge kom att irritera gudarna igen vilka gjorde crurerna barnlösa. Den vandöda sömnen var crurernas (Häxan Månvinds) svar på barnlöshetens förbannelse - alltså något som uppstod lång efter att jorddragaren flyttat på Krau-Ki.

Det är helt riktigt Henke. Crurerna hamnar på Marjura i samband med den tredje konfluxen ca 1200 fkron. Kollar man tidslinjen i introduktion till Trakorien så går det fyrahundra år tills de somnar år 800 fkron.

sid 61 (sorry att jag hoppar lite fram och tillbaka)

"Om du avvisar utmaningen kan du agera som du vill, men måste omgående böta en ÖT och placera den i Kalken. Berättaren kan höja belöningen till två eller ännu fler ÖT om hon vill, för att se om du nappar då!"

Hur fungerar höjningen om spelaren avvisar utmaningen igen? Det står ju iofs belöning så det handlar väl inte om fler än en tärning att böta men man kanske borde kunna få böta lika många ÖT som man kan vinna? Det är ju helt klart mer pressande att kunna få böta fler ÖT (givetvis inte fler än man har).

Står att vandöda "inte ta mer än ett i Skada av pilar och spjut" medan de odöda "tar max ett i Skada från stickvapen."
Meningen är väl att denna regel med stickvapen och pilar skall vara samma för båda?

Japp, samma regel!

sid 332
"Hallaska passerar människor i svår nöd. Detta kan användas som en berättarutmaning mot hennes öde."
Ödet är ju att klättra inom Kastyke på bekostnad av andra. Det blir väl ingen utmaning att neka de nödställda hjälp. Kastykes lära innebär ju att inte låtsas om dem då de inte älskar sig själva?

Jo. Det är ingen klockren utmaning mot ödet - men kan funka på ett "omvänt" sätt. Visst kan spelaren enkelt följa sitt öde och glatt strunta i de nödställda. Men om berättaren skildrar deras lidande och desperation tillräckligt väl kan valet ändå bli svårt för spelaren. Det kan bli ett tillfälle för spelaren att överge sitt öde.

Finns det en koppling mellan ÖT och ödestyngd? Det trodde jag ursprungligen men hittar inget stöd för det i texten förutom en kort notis i introduktionsäventyret

Bra fråga! I en tidigare version av reglerna fick veteraner (karaktärer med ödestyngd 1 eller mer redan vid spelstart) fler ÖT än tre vid spelstart. Den regeln är struken - nu börjar alla karaktärer en ny kampanj eller äventyr med tre ÖT, oavsett ödestyngd. Passagen i Arhem-äventyret är alltså fel. Ska fixas!

sid 61 (sorry att jag hoppar lite fram och tillbaka)

"Om du avvisar utmaningen kan du agera som du vill, men måste omgående böta en ÖT och placera den i Kalken. Berättaren kan höja belöningen till två eller ännu fler ÖT om hon vill, för att se om du nappar då!"

Hur fungerar höjningen om spelaren avvisar utmaningen igen? Det står ju iofs belöning så det handlar väl inte om fler än en tärning att böta men man kanske borde kunna få böta lika många ÖT som man kan vinna? Det är ju helt klart mer pressande att kunna få böta fler ÖT (givetvis inte fler än man har).

Tanken är att man inte ska behöva böta mer än en ÖT. Morötter är roligare än piskor.

Jättebra synpunkter i denna tråd! Keep 'em coming!

Finns det en koppling mellan ÖT och ödestyngd? Det trodde jag ursprungligen men hittar inget stöd för det i texten förutom en kort notis i introduktionsäventyret

Bra fråga! I en tidigare version av reglerna fick veteraner (karaktärer med ödestyngd 1 eller mer redan vid spelstart) fler ÖT än tre vid spelstart. Den regeln är struken - nu börjar alla karaktärer en ny kampanj eller äventyr med tre ÖT, oavsett ödestyngd. Passagen i Arhem-äventyret är alltså fel. Ska fixas!

Misstänkte att det var något sådant. Tack för förtydligandet

sid 81

"Försvararen i en närkamp kan använda ytterligare förmågor. Bansikan, Artisteri och Okvädning har alla expertiser som kan användas. Gemensamt för dessa är dock att angriparen inte skadas om försvararen vinner konfliktslaget – det betyder bara att angreppet går om intet."

Ger inte Okvädning som försvar något elände om försvararen vinner (t.ex. poäng i Tvivel?)

Om jag inte missminner mig kan alla närstrider även utkämpas som retorisk konflikt - alltså att man försvarar och attackerar med retorik och på det sättet sänker motståndarens Tvivel istället alt. Hotar som försvar/anfall. Det skulle ju egentligen betyda att alla i en strid alltid är ungefär jämnstarka i grunden (man väljer ju att försvara/attackera med sitt bästa Blod och med passande förmågor och hjälpmedel i form av svärd, böcker, instrument). Exempelvis: Krigaren (Sten 3) hugger mot Barden (Vatten 3) som försvarar sig med gråt och klagosång eller Syntalden (Vind 3), som eventuellt kan argumentera för det opassande i att bli anfallen