Forum

En fundering kring sköldar:

Om jag minns det hela rätt så ger en sköld en bonustärning till stridsslag, men bara i situationer då man inte är initiativtagare till slaget. Var är logiken i detta? Jag förstår, och håller med om, att det funkar hyggligt speltekniskt men eftersom ett konfliktslag i Svavelvinter motsvarar ett utbyte av våld/ord/hotesler och inte egentligen passar in i den tradfitionella begreppsanvändingen av "angripare" vs "försvarare", så tycker jag det känns lite knepigt.

Föreslår således följande (nackdelen är väl att det blir marginellt meckigare speltiekniskt): Sköld kan användas vid alla konfliktslag oavsett om man är angripare eller försvarare, men har den nackdelen (i förhållande till två vapen som ju kräver en expertis) att en 6:a på tärningen inte medför en FG. Detta eftersom extra FG framför allt är offensiva bonusar, såsom mer skada. Skölden gör det alltså lättare att kontrollera en konflikt, men kan inte användas för att vinna mark i offensivt syfte. How's that?

Insåg att jag inte svarat på detta!
Din ide är inte dum, fast jag ser risk att det blir lite klurigt att hålla ordning på vilka sexor som ger FG och vilka som inte hör det. Men varför inte testa?
Du har en poäng angående regeln i boken - en försvarare gör mer än att bara försvara sig - men tanken är att försvararen ändå har en något mer defensiv hållning. Det är ju angriparen som har valt att utkämpa konflikten. Tanken är att detta kan påverka sköldbärarens agerande, i rundan när han är angripare. I stället för att angripa kanske det är klokare att avvakta, eller välja en annan konflikttyp (som retorik) eftersom han går miste om bonusen från skölden.

En snabb fråga rörande varelser och AV. Gäller det (eftersom det heter attackvärde) bara när varelsen är angripare, eller kan det även användas som en fast bonus då varelsen är försvarare i en stridsrunda? Det kanske finns svar på detta i boken, men jag kan inte hitta det.

En snabb fråga rörande varelser och AV. Gäller det (eftersom det heter attackvärde) bara när varelsen är angripare, eller kan det även användas som en fast bonus då varelsen är försvarare i en stridsrunda? Det kanske finns svar på detta i boken, men jag kan inte hitta det.

Bra fråga. Det är nog lite otydligt. AV gäller även när varelsen är försvarare.

Jag ska vara Berättare första gången nu på lördag och har hårdpluggat regler sista dagarna. Ett par smärre frågor har uppstått!

1. Har Elände ingen betydelse om ingen medvetet utnyttjar dem, på grund av de inte kan (eller vill, av någon anledning). EX Parta da Maxo flyr undan sina förföljare i en tät skog, och ingen utnyttjar hennes 2 poäng utmattning. Påverkar hennes utmattning inte jaktslaget då, rent hypo?

Också: Ska Berättaren öppet deklarera bifigurers eventuella Elände vid konflikter, eller är det upp till spelaren att fråga?

2. Ingen fråga men väl en synpunkt -> Att man vid ett misslyckat Dådslag vid inköp både blir av med rikedom och inte får något köpt tycker jag är en märklig regel. I tabellen över inköpsresultat står det angivet att karaktärens pengar, av någon helt annan anledning, plötsligt försvunnit. Detta blir långsökt, tycker jag.

I övrigt är jag hänförd över Svavelvinter. Jag kan ledigt säga att jag inte erfarit något spel som fallit mig lika mycket på läppen efter genomläsning som detta. Hoppas jag är lika charmerad efter första spelträffen!

1. Har Elände ingen betydelse om ingen medvetet utnyttjar dem, på grund av de inte kan (eller vill, av någon anledning). EX Parta da Maxo flyr undan sina förföljare i en tät skog, och ingen utnyttjar hennes 2 poäng utmattning. Påverkar hennes utmattning inte jaktslaget då, rent hypo?

Det stämmer! Om ingen utnyttjar eländet har det ingen effekt. Det blir oftast fallet i raka dådslag, alltså mot fast SG. I konfliktslag finns det ju ingen anledning för motståndare att inte utnyttja hennes elände.

Också: Ska Berättaren öppet deklarera bifigurers eventuella Elände vid konflikter, eller är det upp till spelaren att fråga?

Som regel, ja, om en fiende redan har elände när konflikten börjar så bör spelarna få veta det, så att de kan utnyttja eländet och använda det i sin beskrivning. Det finns ingen anledning för berättaren att tjuvhålla på sådan info.

2. Ingen fråga men väl en synpunkt -> Att man vid ett misslyckat Dådslag vid inköp både blir av med rikedom och inte får något köpt tycker jag är en märklig regel. I tabellen över inköpsresultat står det angivet att karaktärens pengar, av någon helt annan anledning, plötsligt försvunnit. Detta blir långsökt, tycker jag.

Jag kan förstå den synpunkten. Speltekniskt är förklaringen att även ett misslyckat slag för inköp bör ha effekt, annars kunde man slå och slå tills man lyckas.
Story-mässigt är det också viktigt, rent generellt, att även misslyckade slag har följder - resultatet "inget händer" finns inte! Har du väl plockat fram tärningarna kommer något att hända. Reglerna ska hjälpa till att driva berättelsen framåt.
Om man misslyckas med ett slag för inköp så kan man alltså välja att förklara det med att man blivit bestulen, eller att man bara inte var lika rik som man trodde. Till saken hör också att man inte bör rulla tärning för varenda inköp man gör, utan bara för viktigare saker.

I övrigt är jag hänförd över Svavelvinter. Jag kan ledigt säga att jag inte erfarit något spel som fallit mig lika mycket på läppen efter genomläsning som detta. Hoppas jag är lika charmerad efter första spelträffen!

Spännande! Och lycka till på lördag.

Om en spelare försöker spela ut sitt öde eller sin förbannelse för att hen tror att det är något negativt eller att något dåligt ska hända, men det visar sig vara en bra idé, ska hen belönas med en ödestärning ändå? Exempel: En karaktär vars förbannelse är att aldrig kunna hålla käft berättar hela sin hemliga plan för en bifigur. Men bifiguren visar sig vara en allierad.

Om en spelare försöker spela ut sitt öde eller sin förbannelse för att hen tror att det är något negativt eller att något dåligt ska hända, men det visar sig vara en bra idé, ska hen belönas med en ödestärning ändå? Exempel: En karaktär vars förbannelse är att aldrig kunna hålla käft berättar hela sin hemliga plan för en bifigur. Men bifiguren visar sig vara en allierad.

Jag skulle säga ja. Så länge karaktären inte vet om det tar hen ju en risk till följd av sin förbannelse, och det räcker för en ÖT.

Lyder Berättaren under samma restriktioner vad gäller användandet av ödestärningar som spelarna? Det vill säga att hon får bara satsa ödestärningar på slag om bifiguren har den aktuella förmågan som tillåter det? Jag har nämligen märkt som Berättare att jag ofta vid spelmötets slut sitter på ganska många oanvända ödestärningar. Antingen för att det blir för få konflikter med bifigurer, eller för att bifigurerna inte har kunnat använda ödestärningar för att de inte har rätt förmåga.

Japp, samma regler gäller.

Det stämmer att berättaren ganska ofta kan ha ÖT över vid spelmötets slut, det har varit så även under speltest. Det gör inget. Som ska berättare ska man inte känna att man gör fel om man sitter med ÖT kvar vid spelmötets slut.
Det kan finnas situationer där berättaren verkligen behöver sina ÖT - till exempel om karaktärerna kämpar mot flera magiker som kräver ÖT för varje besvärjelse - och därför är en viss "marginal" inbyggd i systemet.

Ett sätt för berättare att spendera ÖT som är lätt att glömma är att erbjuda spelare ÖT i berättarutmaningar i fall Kalken är tom.

Jo, en grej till - ett tips är att skapa nya trådar för varje regelfråga i stället för att skriva allt i en lång tråd - det blir mycket lättare att hitta då.