Det känns som att Mentalism-besvärjelsen Avlägsna mest är en sämre version av Materiekontroll, trots att de har samma nivå. Materiekontroll har 20 meter räckvidd, kan göra skada, har nytta av fler effektgrader och kan flytta flera mål samtidigt. Avlägsna måste först träffa med en närstridsattack, kan inte göra skada i sig och har ingen nytta av effektgrader. Enda fördelen är att den har 20 meters teleportering direkt, medan Materiekontroll har 12+6+6.
Jag tycker nog en nivå 4-besvärjelse ska erbjuda mer än så jämfört med en annan, samt att de gärna får kännas mer unika mot varandra. Dock är det positivt att den är ämnad att förstärka närstrid då inte många gör det.
Instämmer, Avlägsna är nog en av de minst användbara besvärjelserna i boken, hade den varit nivå 1-2 hade den kanske varit värd att skaffa, eller om Mentalism fokuserat mycket på avståndsattacker. Nu är det ju tvärtom, om mentalisten står bredvid en fiende och slår på den är det ju sannolikt just där som mentalisten vill vara. Tycker också det är positivt med en besvärjelse på hög nivå som förstärker närstrid, men hade gärna sett att den gjorde det på ett mer meningsfullt sätt.
Allmänt upplever jag att boken på ett lovvärt sätt försöker undvika den styrkestegring (eng "power scaling") som vissa andra rollspel har, som en del D&D-editioner, där det efter ett tag landar i att magikerna kan göra allting som resten av gruppen kan göra men både enklare och bättre. Dels gör man det genom de distinkta skolorna som alla har begränsningar i vad de kan användas till, och dels genom att hålla nere kraftnivån på högnivå-magi någorlunda. Dock tror jag man tar i lite väl mycket i några fall och ger besvärjelser väldigt begränsade användningsområden eller ganska låg styrka, min spaning är att en hel del inom högnivå Elementalism och Mentalism lider av det. Jämför med t ex Häxkonst där nästan allting på nivå 4-5 är riktigt, riktigt bra.