Forum

Gillar verkligen alla planteringar. Det är verkligen så kampanjen skall spelas! Själv sitter jag och läser NKT:DFP för fullt. Har högflygande planer på att försöka sparka igång en karaktärsdriven MUA under hösten/våren.

Det har varit en intensiv period i kampanjen. Igår avslutades del II (i alla fall huvudsakligen) med RP på vild flykt ut ur EIV. Möken va fräckt det blev! Stort tack till alla forumiter och krönikeskrivare som hjälpt till att få detta till den klimax det blev. Huga!

Alla rp överlevde men det var sannerligen med ett nödrop, och ingen kom oförändrad upp ur bunkerdjupet. Nu går färden mot Nordholmia eller för att undsätta Kringlan. Vi får se.

Epilogen efter gårdagens spelmöte kommer nedan. Nu ska jag ta mig samman och komma ifatt med krönikan.

Epilog
En ensam Väktare står stilla i snöyran. Fornmänniskan Torsten Bengtsson, fortfarande ovan vid sin nya kropp, tittar ner på det lilla stenröse där hans gamla köttsliga jag ligger begravt. Vad är det för underlig värld han har hamnat i nu undrar automaten och står kvar, tankfullt, dröjande.

Enklavens portar har slagit igen. Vaktade av en lössläppt armé av terrorbotar.

Bästingarna sover djupt men oroligt i fornvagnen.

Zepp kastar sig i sömnen. Svettigt orolig över vem av hans stridstokiga kamrater som ska bli den första att bryta samman. Och Langer, när dyker hon upp igen? Möken att hon kom undan. Det kommer inte att bli ett kärt återseende, det har den gamle ulvrikingen på känn.

Demiens gnyr, hon kan fortfarande känna blodlukten i pälsen. Krööger var säker på att mutantkriget snart skulle vara över oss. Startade det här, nu i Elysium IV? Vem skjuter de första skotten i Samfundet?

Sigurd kan inte sluta tänka på framtiden. Han har släppt lös en robotarmé vid Samfundets norra gräns. Kontrollerad av en udda och okänd robotsjäl. Vad händer om Athena börjar titta söderut? När? Kommer undergångens arméer att ödelägga Skandien en gång till?

Viktor drömmer kallsvettigt om de små vita plastlådorna som innehöll Hades, döden för alla hågvrängare. Är det verkligen förstört nu, alltihop? Vad skulle Kejsaren med det till, tänker han försöka utrota oss precis som hans far Kejsar Kjell gjorde? Och vad Hydran håller Krubbis på med, vad är det med automatskrället?

I Krubbis kretsar snurrar frågan vad Athena egentligen menade. Vilket "andra uppdrag" var det han skulle ta hand om? Förmökade minnesbankar! Eller var det bara att han skulle försöka rädda Kringlan nu? Nå, saffranen är i alla fall med, nu gäller det bara att skydda Viktor till varje pris. Dioderna skimrar svagt i viloläget.

Snön faller tyst på taket. Endast robotgardet är vaket.

Vänligen,

/P

Det här har man väntat på... mer mer!

På vägen norrut tampas man med den snöiga vårvinterns dåliga väglag och beskådar norra Samfundet. Man språkar med älvarnas pråmburna sorkar, dricker trätinner med kolmilare i Milaskogen och beundrar Domsjöbottnens snötäckta gumsetäppor. Viktor oroas av skyltarna han ser längs vägen när Nordholmias rökpelare anas vid horisonten "Hågvrängare! Vänd om om livet är dig kärt!". Gärna illustrerade med en panzarskalle och en knippe benknotor. Nordholmias blodiga söndag är inte glömd i norr. Det är inte bara hågvrängare som är ovälkomna, Krubbis märker tydligt att inte heller robotar är populära i Nödgötalandet.

Väl framme i Nordholmia får man ett översvallande mottagande av familjen Falk. Allierade till Flora Röjler och Cappucinos banemän, bättre betyg kan man inte få i Falks ögon. Gamle Pontik verkar ha bestämt sig för att på stört sälja rubb och stubb i Nordholmia och flytta tillbaka till det älskade södern där man har "riktig mat och riktiga fruntimmer". De yngre generationerna av familjen verkar mindre roade av den idén. Bästingarna inkvarteras komfortabelt på Vita Berget.

Man beser staden, äter ohemula mängder ulkkött, dricker te hos Nordholmias lämlar och blir stamkunder på Cissis Korvmoj. Sheriffen söker upp våra vänner och imponerar storligen. Man lovar bestämt att man minnsann inte tänker ställa till några som helst problem i staden. Ett löfte som visar sig svårt att hålla. Zepps mannar har inkvarterats i staden och det står inte på innan de hamnar i ett rejält handgemäng med tykna representanter för Gamlestadens mutantgäng. Sheriffen syr in allesammans och en surmulen Zepp får betala böterna och stå till tjänst med en utskällning hans underlydande sent ska glömma. Manskapet sätts att spionera på Jernvägsbolaget och rota efter Cappucino-lakejer för att ha något verttigt att göra.

Att luska fram att Krubbis sålts på Nordholmias fornfyndsauktion tar inte lång stund. Men att få tag i föreståndaren visar sig knepigare. Patrus Falk känner honom väl men uppenbarligen har han barrikaderat sig i hemmet och tar inte emot besök. Patrus kan dock ordna med ett möte med fru Päschon då hennes middagsbjudningar verkar vara enda chansen till en pratstund. Fru Päschon gör ingen hemlighet av vad hon tycker om utsocknes mutanter men då Sigurd Rastapopulos är både välbärgad och ryktbar kan hon göra ett undantag. Mot vissa gentjänster är Bästingarna välkomna. Den stackars sångaren Päschon vill bli av med är snart både vettskrämd och iväglurad till Pirit och våra vänner förbereder sig för att möta Nordholmias nobless.

Middagsbjudning blir blandad kompott. Sigurd nätverkar och träffar nya affärsbekanta. Inte minst den charmerande herr Skarp. Men man sätter i halsen när man möter tre gamla bekanta. Den gamla fienden kapten Langer och hennes ärrade adjutant löjtnant Hendricks från Vita Kåren är på plats och frotterar sig. I sällskap med Zepps gamla käresta Amalia Kloo, hjältegeneralens dotter. Zepp har inte sett henne sen kriget i Hultamarken bröt ut i somras. General Kloo har gjort sitt bästa för att hålla Amalia på ordentligt avstånd från vår ulvriking. Så också denna gång, efter några hotfulla spydigheter avlägsnar sig vitkåristerna med fröken Kloo i släptåg. Irriterad som han är lyckas Zepp snabbt ro iland en utmaning på duell från en av de unga stropparna av fin familj som frotterar sig på lördagsfröjden. Sigurd har under tiden lyckats komma till ettt avtal med fornfyndsauktinens chef. Ta gärna det ni behöver i arkivet bara ni får det att se ut som ett inbrott. Gott så.

Zepp startar nästa morgon med en förnedrande lektion i den ädla konsten dyngkastning ivrigt men lönlöst påhejad av sina vänner. En dålig morgon förbyts i en otrevlig förmiddag när man springer på officerarna från Vita Kåren än en gång, på fornfyndauktionen. Precis som Bästingarna siktar de på att köpa fornvapen och utrustning man kan behöva poå zonfärder. Vad har Kåren i kikarn nu?

Samma natt gör man inbrott i auktionskammarens arkiv. Det hela går som en dans. Vaktdoggar drogas med Båjler, dörrar och kassaskåp svetsas upp med Krubbis laseröga och man kommer snabbt iväg med både byte och det försäljningskontrakt på Krubbis man letat efter.

Och Viktor har startat en ny tradition. Alla vakter som fanns i närheten av inbrottet slogs ut med illusioner.

Illusioner av förvånade ulkar som plötsligt faller från den snöiga skyn och landar på de stackars vakterna.

Muuuu!

Nästa gång: På rövarstråt

/P

Det här har man verkligen sett fram emot.. igen..

Det står klart att Krubbis sålts av en Stroganoff, antagligen den som fångade Krubbis och drev Kringlan på flykt. Mobsterbandet Stroganoff känner RP väl till från Hindenburg, tydligen har de släkt i norr också. Men var?

Många ölmust och rotande på Nordholmias skuggsida senare står det klart att det är flera som är på jakt efter Stroganoffs och att det kan vara farligt för hälsan. En biljett till Pirit och anställning hos välrenommerad skrothandlare gör en stackars misshandlad skuling pratglad och snart har man en lista på Stroganoffs möjliga gömställen. Demiens oroar sig över beskrivningen av de hårdhänta djurmutanterna hon tycker sig känna igen från Lejonorden och Viktor är näst intill tvärsäker på på att han sett Tijuana i Dixilands folkmassor.

Med en målsökande terrorbots säkerhet lämnar man villospåren därhän och går rakt på Stroganoffs tillhåll. Demiens håller på att bli lomurlunch på vägen men kommer undan med blotta förskräckelsen och lomuren får nöja síg med en munfull päls. Stroganoffs tillhåll smyger man sig fram till efter en avledande attack mot Lejonordens trupper som sen drivs på flykten. Shögga Stroganoff visar sig samarbetsvillig men långt ifrån billig. Men snart har RP information om både ungefär var Krubbis blev kidnappad och dessutom var den försvunne chefsexploratorn Manfred Lund sitter fången.

Sigurd vill genast undsätta exploratorn och Demiens inser att hon hamnat i klistret. Någon ur Lejonorden har tjuvlyssnat och nu dröjer det nog inte länge innan orden inser hennes förräderi. På plussidan var Shögga Stroganoff en mycket stilig varg, den förste som kunnat mäta sig med hennes sörjde och saknade Clemens Ulfhielm.

RP uppsöker raskt rallarnas tunnelbygge och befriar smygande exploratorn och ett antal andra slavar. En vild snöskoterjakt senare styr våra vänner kosan mot Nordholmia. Herr Lund är mycket tacksam och efter att ha avgett en noggrann vägbeskrivning reser han hemåt mot Hindenburg för att se hur landet ligger.

I skogarna söderut tvingas man slåss mot Lejonordens trupper men undviker övervåld. Demiens lyckas slå i några ordensbröder att hon i själva verket arbetar under täckmantel för Cassius räkning. Vem vet, det kanske fungerar med en liten bluff. På spåret av Kringlan tvingas man fly från troglotter och andra skogsfasor innan man hittar den lilla grisbyn och berget Tjuff.

Grisepiggen sätter skräck i RP och Viktor svär än en gång över att han inte klarar av att tvinga djur till sin vilja. Men illusoriska attacker har ändå snart slagit ut besten. Ett motbjudande försök att dra loss Kringlan med ett rep fastbundet i ett brinnande skövlarsvin sprider en stank av bränt kött men ger föga resultat. Nå, man har i alla fall fornkordinaterna till Elysium 4! På väg ut ser man att Lejonorden närmar sig byn och man spränger ingången till ruinen för att spärra vägen till Kringlan.

På väg tillbaka till Nordholmia blir RP mycket fundersamma över en underlig självmördare i forntida kläder och med underlig teknologi inopererad. Teknologi man senast såg hos Josef Cappucino. Vad betyder detta? Och vad är det för tatuering om biobunkern Aros man hittar på den döde mannens arm?

Härnäst: På inlandsbanan

Äh, det blir aldrig av att jag skriver färdigt krönikan om Nordholmia. Kanske återkommer jag nång gång i framtiden. Jag spolar fram till något som liknar nutid i kampanjen, sommar och höst 99. Del tre av kampanjen närmar sig.

Kort och gott hittar man Enklaven och överväldigas av forntidsundren. Man springer på gamla bekanta från Järnringen och tvingas till en allians då en överlägsen (över 200 man) och tungt beväpnad tropp från Vita Kåren tränger in i EIV. Striden blir fruktansvärd men slutar med att Vita kåen besegras i grund och enklaven ligger i RPs händer. Men, i desperation har man lyckats släppa lös en robothär kontrollerad av en enklav-AI, Athena. RP får timmar på sig att ge sig av men sedan kommer enklaven förseglas. Man flyr, och lyckas knappt släpa ut de fantastiska skatter man funnit i enklavens djup. Bland annat två forntida mekaniserade rustningar och inte mindre än sex Väktar-terrorbotar. En av dessa är i besittning av en fornforskares personlighet och minnen, när han levde hette han Torsten Bengtsson.

Åter i Nordholmia varnar man staden för den rallarhär som är på rask marsch söderut. Staden försvaras framgångsrikt, Rallarbaronen är dräpt så rallarnas moral och disciplin brister. Men staden är en hårsmån från att övermannas då förrädaren Jånny Rio öppnar stadsportarna för fiendehären. Han får betala för sitt brott i en pickadulverduell med Kapten Zepp Hellström.

Man fritar sedan den stackars Krubbis som fortfarande hänger på sin magnet, och efter utforskande av en fornbunker och lite äventyr i Milaskogen återvänder man hem till Pirit.

Våra vänner återvände till Pirit i Max 99 efter slaget om Nordholmia och rallararméns flykt. I över fyra månader har man sökt efter och utforskat enklaven EIV där uppe i norr.

Det blev ett kärt återseende av gamla vänner och vardagslivets bestyr återupptogs. Stan är sig lik och det skvallras vilt om att tokstollen Larry André lämnat fru och barn för att springa efter en kaninfröken på Salong Guppy, gamla karln. Bästingarna bestämde sig för att befästa positionen i Pirit ytterligare för att vara säker inför det inbördeskrig alla tror ska komma. Mycket passande har Zepp av Flora Röjler utnämnts till Överste för Pirits nya regemente, instiftat då både Tunnelrävar och Vita kåren förflyttats till Hindenburg. I samband med regementets instiftande inviger Zepp också en kanonsmedja för att förse trupperna med tunga vapen. Smedjan ställs under Demiens befäl då hon är den som faktiskt kan bygga något. Man startar också diverse välgörenhetsinrättningar med sin nya förmögenhet och avtäcker en ståtlig staty hyllande Pirits mutanter och människors förbrödring. Att statyn gömmer en kamouflerad terrorbot ur Sigrids stall förblir en väl förborgad hemlighet.

Demiens har också fullt upp med Lejonorden. Varginnan har lyckats övertyga Torkel och det styrande rådet i Pirit att mutantkriget står för dörren och att man till sitt försvar bör upprätta väpnade skyddskårer bland Knotings mutanter. Sagt och gjort, Demiens får befäl över den hoprafsade troppen och börjar öva sina bröder och systrar. Hon startar också en långsam smutskastnings och förtalskampanj mot Torkel, för vem skulle vara mer lämpad att styra Lejonorden i Pirit än Demiens själv?

Krubbis och Kringlan drar sig tillbaka till sitt kafé och anser att det får vara nog med livsfara för stunden. Vännerna har återfunnit varandra och nu ska det bakas!

Försommarens lyckligaste nyhet är Viktor och Tildes registrering! Äntligen blir det av. Inte minst svärfar Överste Ludom är mycket nöjd och pratar redan om stora möjligheter för sin svärson i ätten. Till exempel en massa rådsarbete för att avlasta Rufidor från hans oönskade plikter som ättens överhuvud nu efter Gundas sjukdom. Tilde och Viktor inrättar sig i barnhemmet och verkar precis så nöjda med tillvaron som ett ungt aristokratpar bör vara.

Fortsättning följer.

Vänligen,

Patrik

Underbart!! Välkommen tillbaka!

(Tackar Henke! Kul att nån läser!)


Lugnet går dock snart över när försommaren går mot en stekhet midsommar. Lyktkåren har hittat bevis de tror pekar på att en spiongrupp verkar i Pirit. Man har inte lyckats fånga någon men kommit över bilder över Pirits nya befästningsverk. Bilderna är tagna med en fornmanick och verkar dessutom vara tagna från luften. Flygande mutantspioner?

Samtidigt har bästingarna råkat snubbla över fler forntida tunnlar under Bankerian. Man vet sen tidigare att marken under Pirit genomkrosas av forntida tunnlar och källarvalv i mängd, och nu har man råkat slå upp ett hål till dessa i Rastapopulos källare. Demiens kommer på att man skulle kunna använda dessa som flyktväg om det hettar till och börjar utforska. Viktor får höra av släkten att många familjer i Gamla Poirot har vägar där nere där man diskret kan föra folk och varor ut och in i staden. Demiens hittar mycket riktigt en tunnel som skulle lämpa sig för en underjordisk kajplats, men sen snubblar hon och kumpanerna över något mer spännande. En kamouflerad rubbittunnel!

Sigrid har samma kväll, på jakt efter Larry, tittat förbi KBVs lokaler och gjort ett oväntat fynd. En fornkamera som för något år sen stals från henne i ett rån, nu ligger den bland Larrys saker och innehåller en massa bilder, tagna från luften, över Pirits försvar. Larry erkänner för Sigrid som i ren ilska anger sin gamle vän.

Samtidigt har undersökandet av rubbittunnlarna stött på patrull och en rubbittrupp har fördrivits ur staden ut ur tunneln som mynnar vid Gislavedens bryn i backarna över kricketplanen. Nu läggs två och två ihop. Rubbitar. Larry Andre, hade inte han en affär med Totti Muff? Har det setts till rubbit i staden? Salong Guppi!? Möken, vi har blivit lurade!

Salong Guppis innehaverska och en av hennes väninnor arrsteras raskt och tas in för förhör medan Lyktkåren rädar salongen. Övriga misstänkta rubbitar har hunnit fly genom tunnlarna men ett gäng generade gäster tas in för förhör. Fröken Muff faller såklart handlöst för Zepps grovhuggna charm under förhörets gång, annat var knappast att vänta (hävdar Zepp, bestämt, övriga undrar nog vem som förfört vem egentligen). Spionringen verkar oskadliggjord och man undrar om det bästa helt enkelt inte är att släppa de fångna spionerna med ett bud om fred till rubbitfursten. På den vägen lyckas man också avstyra en auktion av prima rubbitkött, eller offren för de senaste dagarna strider med rubbitarna, beroende på hur man ser på det.

Larry känner man dock är för fornkunnig om diverse för att släppas och kanske fly till rubbitarna. Bävern får istället ett anbud, stanna här, gå igenom och katalogisera alla fynd från Elysium IV. En tårögd Larry fäller en tår över kärlekens omöjlighet men kan inte säga nej till erbjudandet. Den entusiastiske fornforskaren Torsten Bengtsson, nu inhyst i en Väktares positronhjärna avdelas att assistera Larry med efterforskningarna.

Man bestämmer sig nu för att man också behöver bättre underrättelser om läget i Hindenburg och dessutom vill man varna nära och kära. Sigurd och Demiens brevväxlar med släkten och Zepp skickar mannar att infiltrera staden. Rapporterna man får är svårtolkade, det ligger mycket trupp förlagd i staden, både armé och Vita Kåren, men det gör det alltid. I övrigt får man inte reda på så mycket matnyttigt. Kejsaren håller sig fortfarande på hemlig ort och Demiens mamma hävdar att polisen knappt patrullerar i Hundängen och Kåkstaden längre. Det är mycket matroser i staden då flottans två största slagskepp ligger vid flottbasen Vildägga Sjöfot för underhåll. Amalia Kloo påstår sig vara på ett mycket hemligt hedersuppdrag för sin far. Hon verkar dock osäker på om det verkligen kommer att föra något gott med sig och lovar berätta mer för Zepp när hon får möjlighet.

Två uppdateringar på en dag! Helt fantastiskt och underhållande!