Forum

Finns det några riktlinjer för hur man som SL balanserar strider så att det inte blir för lätt/svårt för spelarna? Jag blev själv väldigt förvirrad över hur mycket man kan slänga på spelarna utan att dom får storstryk

Det vore bra om varelser i bestiariumet har mer information för sina egenskaper. Till exempel hur man slår fram deras olika grundegenskaper, så att man kan variera dem lite. Sekundära värden baserade på grundegenskaper kan då också lättare beräknas. Till exempel Demon, Sidan 85, har bara Handlingskraft, Storlek, Förflyttning, Skydd och KP som egenskaper. Säger inget om hur stark den är, hur uthållig den är etc. Att ha dessa grundegenskaps värden skulle vara underlättande för spelledare som ska hantera varelsen genom reglerna. Avsaknad av färdigheter för monster är också ganska udda. Att monster attacker alltid automatiskt lyckas verkar vara väldigt oshysst mot spelarnas rollpersoner.¨

Det hela görs mer rörigt genom att SB för varelser som räknas som SLP också baseras på grundegenskapernas värden (Orch, Sid 94, STY+T4; Skelettet, Sid 95, STY+T6). Det verkar som ni har tänkt att man ska ha dessa värden, men sedan har ändrat er. Jag föreslår att ni ger oss möjligheterna att slå fram värdena grundegenskaperna, samt varelsers typvärden för dem.

Det vore bra om varelser i bestiariumet har mer information för sina egenskaper. Till exempel hur man slår fram deras olika grundegenskaper, så att man kan variera dem lite. Sekundära värden baserade på grundegenskaper kan då också lättare beräknas. Till exempel Demon, Sidan 85, har bara Handlingskraft, Storlek, Förflyttning, Skydd och KP som egenskaper. Säger inget om hur stark den är, hur uthållig den är etc. Att ha dessa grundegenskaps värden skulle vara underlättande för spelledare som ska hantera varelsen genom reglerna. Avsaknad av färdigheter för monster är också ganska udda. Att monster attacker alltid automatiskt lyckas verkar vara väldigt oshysst mot spelarnas rollpersoner.¨

Det hela görs mer rörigt genom att SB för varelser som räknas som SLP också baseras på grundegenskapernas värden (Orch, Sid 94, STY+T4; Skelettet, Sid 95, STY+T6). Det verkar som ni har tänkt att man ska ha dessa värden, men sedan har ändrat er. Jag föreslår att ni ger oss möjligheterna att slå fram värdena grundegenskaperna, samt varelsers typvärden för dem.

Personligen gillar jag att Monster attacker automatiskt träffar. Monster är menade att vara farliga, och detta sätter press på spelarna. Nu måste man överväga mer hur du ska slåss. Tar jag chansen att attackera eller ska jag vara defensive eftersom Monster kan slå hårt. Så länge man är tydlig att attacken kommer träffa, men samtidigt ge spelarn en chans att väjla om man vill ducka eller parrera tror jag det kommer funka fint. (När jag körde demo äventyret sa jag alltid att attacken "kommer slå för X tärningar" och frågade om de ville försöka undvika eller ta smällen om de kunde)

Jag kan dock hålla med om att ha några väden för visa saker. Jag gillar att monstret har färre egenskaper (Gör det lättare att skapa egna monster och mindre man behöver hålla koll på), men at ha nånting som man kan utnyttja om de behöver göra något slag som de inte har egenskap för vore bra. Jag kan tänka mig de kan har ett "Grundvärde". Om de inte har ett Egenskap värde kan man använda Grundvärdet istället.

Styrka, Fysik, Smidighet, Intelligens, Psyke, Karisma, det är inte många värden. Men att ha möjligheten att slå fram värdena gör att varelser i större utsträckning kan jämföras och balanseras mot rollpersonerna. För att inte tala om att det ger mer variation inom gruppen av "orcher" till exempel.

Man behöver inte ha automatiska träffar för att monster ska kännas farliga. Om de har ett FV på 15-18, så är de redan farliga med sina attacker. Skillnaden är att spelarna uppfattar att systemet är mer rättvist. Det gör också reglerna mer enhetliga om både SLP och Monster hanteras på samma sätt regelmässigt, dvs med värden, FV, osv.

Sidan 99: Skulle rekommendera att lägga till t ex. Lodjur i djurtabellen och sätta en T12 kolumn längst till vänster, för att kunna slumpmässigt rulla fram ett djur.

Hur är det tänkt att SL ska avgöra om en RP lyckas smyga sig på ett monster? Det bör rimligtvis vara olika svårt att smyga sig på olika monster. Ska SL använda sig av Fördel/Nackdel eller hur har spelkonstruktörerna tänkt att SL ska hantera slika situationer?

Ett alternativ till att "monster träffar automatiskt" som skulle ge större varians är att utöka tabellen med monsterattacker. Skenanfall, Missat anfall, avvaktar skulle kunna funka, med olika frekvens beroende på hur farligt monstret är.

Ett intressant exempel från den verkliga världen är björnar, ca 0,15% av alla anfall är riktiga anfall, resten är skenanfall när björnen vrålar och rusar fram för att sedan vända i sista sekunden. En björn som skadas under ett skenanfall ändrar sig ofta och anfaller istället.... Nu blir ju den procenten extrem i verkligheten, men jag har i tidigare spel låtit mina spelare slå för vildmarksvana/jakt för att avgöra vilket beteende det är, annars får de helt enkelt chansa..... vilket blir en kul gamble-situation.

https://www.youtube.com/watch?v=3lJ2GM17TmA

Ett alternativ till att "monster träffar automatiskt" som skulle ge större varians är att utöka tabellen med monsterattacker. Skenanfall, Missat anfall, avvaktar skulle kunna funka, med olika frekvens beroende på hur farligt monstret är.

Ett intressant exempel från den verkliga världen är björnar, ca 0,15% av alla anfall är riktiga anfall, resten är skenanfall när björnen vrålar och rusar fram för att sedan vända i sista sekunden. En björn som skadas under ett skenanfall ändrar sig ofta och anfaller istället.... Nu blir ju den procenten extrem i verkligheten, men jag har i tidigare spel låtit mina spelare slå för vildmarksvana/jakt för att avgöra vilket beteende det är, annars får de helt enkelt chansa..... vilket blir en kul gamble-situation.

https://www.youtube.com/watch?v=3lJ2GM17TmA

Vilda djur i rollspel beter sig sällan realistiskt i rollspel. Om de gjorde det skulle mötet mellan RP och vilda djur vara ganska meningslöst. Om RP låter bli att jaga/skada det vilda djuret och är mötet ofarligt. I rollspel beter sig vilda djur ofta som om de vore utsvultna grizzlybjörnar som är så desperata efter mat att de till och med tar risken att attackera en rollpersongrupp. Precis som du skriver är björnattacker i verkligheten nästan alltid skenanfall. Särskilt om attackerna sker mot en grupp människor (t ex en grupp rollpersoner). Samma sak med vargar, björnar, schimpanser mm. Det är väldigt sällan den typen av djur utför "prey attacks" mot människor.

Monster är dock inte vilda djur. Monster är monster och för monster så kan alla attacker vara avsedda att döda RP. Däremed inte sagt att monsterattack-tabellen inte kan innehålla missad attack. Ett sådant alternativ bland monsterattackerna skulle dock påverka sannolikheten i stridssystemet, t ex får sparandet av reaktiv handling (Ducka) en annan spelmekanisk innebörd om monstren kan missa sina attacker. Jag menar att det kanske inte är så enkelt att lägga in missade attacker bland monsterattackerna. Det får en dominoeffekt på stridssystemet som helhet.

Med reservation för att jag inte har speltestat DoD22 i praktiken så är jag skeptisk till att monsterattacker lyckas automatiskt. Jag gillar Symbaroums system bättre dvs att spelarna slår alla slag men att SLP och monster har GE och FV som ger bonus/avdrag på RP chans att lyckas. Fria Ligan får ta sig en funderare på om de har tänkt färdigt vad gäller att monster saknar GE/FV och att monster träffar automatiskt. Spontant känns det lite ogenontänkt men jag kan förstås ha fel.

Om ni är intresserade av hur björnar fungerar i praktiken så kan jag tipsa om dokumentären Björnens rätta ansikte som finns på youtube.
https://www.youtube.com/watch?v=1Krq-Qa2vAQ

Om man vill ha realistiska och farliga björnar i rollspel så kan man som SL säga att RP råkar väcka björnen i sitt ide eller att björnen de möter är skadad (av människor som jagat den). Då kan björnen vara farlig för RP och samtidigt bete sig som en björn i verkligheten. Att möta en björn på avstånd är i 99,9 % av fallen obehagligt men ofarligt. Björnen flyr. Om avståndet mellan björnen och RP är kort så kanske den gör några skrämselanfall först för att sedan fly. Om inte annat så kan ju rollspel vara ett pedagogiskt sätt att lära spelarna hur björnar fungerar i praktiken. Skadar ni björnen så kan björnen gå till attack på riktigt. Om ni skramlar med era vapen och pratar med varandra med lugn röst (så att björnen förstår att ni är en grupp människor) så flyr björnen istället för att attackera.

Så här skulle en björnattack kunna användas i spel. SL säger att björnen ger ifrån sig ett aggressivt läte och går till attack mot RP. En RP får slå för Vildmarksvana. Om slaget lyckas så berättar SL att attacken med 95 % sannolikhet är en skenattack för att skrämma RP så att björnen kan fly. SL slår T20 om resultatet blir 20 så är björnattacken riktig. Annars en skenattack. Om RP misslyckas med slaget för Vildmarksvana så vet inte RP att björnar oftast bara gör skenattacker och då kanske RP attackerar björnen i självförsvar varpå björnen övergår från skenattacker till att attackera för att döda RP. RP måste klara ett slag för Viljestyrka för att avhålla sig från att attackera björnen när den gör en skenattack (1-19 på T20) eller en riktig attack (20 på T20). Det krävs lite nerver för att stå emot en skenattack från en björn som, om den attackerar på rikigt, är livsfarlig för en människa.

Eller låter SL slaget för Vildmarksvana avgöra om attacken är en skenattack eller en riktig attack. Kanske lite orealistiskt att björnattacken är en skenattack för att RP lyckas med Vildmarksvana men det gör färdigheten användbar (nästan som en stridsfärdighet eftersom den avgör om björnen attackerar på riktigt eller inte).

Ett alternativ till att "monster träffar automatiskt" som skulle ge större varians är att utöka tabellen med monsterattacker. Skenanfall, Missat anfall, avvaktar skulle kunna funka, med olika frekvens beroende på hur farligt monstret är.

Ett intressant exempel från den verkliga världen är björnar, ca 0,15% av alla anfall är riktiga anfall, resten är skenanfall när björnen vrålar och rusar fram för att sedan vända i sista sekunden. En björn som skadas under ett skenanfall ändrar sig ofta och anfaller istället.... Nu blir ju den procenten extrem i verkligheten, men jag har i tidigare spel låtit mina spelare slå för vildmarksvana/jakt för att avgöra vilket beteende det är, annars får de helt enkelt chansa..... vilket blir en kul gamble-situation.

https://www.youtube.com/watch?v=3lJ2GM17TmA

Vilda djur i rollspel beter sig sällan realistiskt i rollspel. Om de gjorde det skulle mötet mellan RP och vilda djur vara ganska meningslöst. Om RP låter bli att jaga/skada det vilda djuret och är mötet ofarligt. I rollspel beter sig vilda djur som utsvultna grizzlybjörnar som är så desperata efter mat att de till och med tar risken att attackera en rollpersongrupp. Precis som du skriver är björnattacker i verkligheten nästan alltid skenanfall. Särskilt om attackerna sker mot en grupp människor (t ex en grupp rollpersoner). Samma sak med vargar, björnar, schimpanser mm. Det är väldigt sällan den typen av djur utför "prey attacks" mot människor. Monster är inte vilda djur. Monster är monster och för monster så kan alla attacker vara avsedda att döda RP. Däremed inte sagt att monsterattack-tabellen inte kan innehålla missad attack. Ett sådant alternativ bland monsterattackerna skulle dock påverka sannolikheten i stridssystemet, t ex får sparandet av reaktiv handling (Ducka) en annan spelmekanisk innebörd om monstren kan missa sina attacker. Jag menar att det kanske inte är så enkelt att lägga in missade attacker bland monsterattackerna. Det får en dominoeffekt på stridssystemet som helhet.

Med reservation för att jag inte har speltestat DoD22 i praktiken så är jag skeptisk till att monsterattacker lyckas automatiskt. Jag gillar Symbaroums system bättre dvs att spelarna slår alla slag men att SLP och monster har GE och FV som ger bonus/avdrag på RP chans att lyckas. Fria Ligan får ta sig en funderare på om de har tänkt färdigt vad gäller att monster saknar GE/FV och att monster träffar automatiskt. Spontant känns det lite ogenontänkt men jag kan förstås ha fel.

Om ni är intresserade av hur björnar fungerar i praktiken så kan jag tipsa om den här dokumentären Björnens rätta ansikte som finns på youtube.
https://www.youtube.com/watch?v=1Krq-Qa2vAQ

Om man vill ha realistiska och farliga björnar i rollspel så kan man som SL säga att RP råkar väcka björnen i sitt ide eller att björnen de möter är skadad (av människor som jagat den). Då kan björnen vara farlig för RP och samtidigt bete sig som en björn i verkligheten. Att möte en björn på avstånd är i 99 % av fallen obehagligt men ofarligt. Björnen flyr. Om avståndet mellan björnen och RP är kort så kanske den gör några skrämselanfall först för att sedan fly.

Efter att ha testa systemet tycker jag det fakiskt funkar väldigt bra. Istället att tänka att attacken automatisk träffar kan man tänka att den lyckas med sitt slag, sen är det up till spelaren om de vill försöka ducka (eller parrera om attacken tillåter) attacken om de har sin handling kvar, så det är inte att den ganaterat träffar spelaren. Du skulle kunna välja att anfalla en spelare som har en chans att försvara sig (Jag bryckade säga när jag annfaller "Jag kommer göra X tärningar i skada, vill du ducka eller tar du smällen?". Detta innebär spelaren för avgöra själv om de vill undvika eller ta smällen rakt på. Sen har alla i princip alla monster åtminståne en attack som inte gör direkt skada utan sätter en Tillstånd istället eller ger en Skräck attack, så vill du inte göra direkt skada men fortsätta vara farlig kan man alltid välja en sån attack istället.

Men det leder till ganska intresanta situationer. till skilnad när man slås mot NPCer som kan missa vet man rakt av att Monsteret kommer träffa dom om man tillåter det, där av måste de bestäma sig hur de vill ta sig an monstret, om ens de vill det. Eftersom spelet rekomenderar att man bör undvika strider om man kan det vara avskräckande att slåss mot ett monster om man inte behöver det.

Jag rekomenderar att du provar det först, det funkar bättre än vad man kan tro.

Ett alternativ till att "monster träffar automatiskt" som skulle ge större varians är att utöka tabellen med monsterattacker. Skenanfall, Missat anfall, avvaktar skulle kunna funka, med olika frekvens beroende på hur farligt monstret är.

Ett intressant exempel från den verkliga världen är björnar, ca 0,15% av alla anfall är riktiga anfall, resten är skenanfall när björnen vrålar och rusar fram för att sedan vända i sista sekunden. En björn som skadas under ett skenanfall ändrar sig ofta och anfaller istället.... Nu blir ju den procenten extrem i verkligheten, men jag har i tidigare spel låtit mina spelare slå för vildmarksvana/jakt för att avgöra vilket beteende det är, annars får de helt enkelt chansa..... vilket blir en kul gamble-situation.

https://www.youtube.com/watch?v=3lJ2GM17TmA

Vilda djur i rollspel beter sig sällan realistiskt i rollspel. Om de gjorde det skulle mötet mellan RP och vilda djur vara ganska meningslöst. Om RP låter bli att jaga/skada det vilda djuret och är mötet ofarligt. I rollspel beter sig vilda djur som utsvultna grizzlybjörnar som är så desperata efter mat att de till och med tar risken att attackera en rollpersongrupp. Precis som du skriver är björnattacker i verkligheten nästan alltid skenanfall. Särskilt om attackerna sker mot en grupp människor (t ex en grupp rollpersoner). Samma sak med vargar, björnar, schimpanser mm. Det är väldigt sällan den typen av djur utför "prey attacks" mot människor. Monster är inte vilda djur. Monster är monster och för monster så kan alla attacker vara avsedda att döda RP. Däremed inte sagt att monsterattack-tabellen inte kan innehålla missad attack. Ett sådant alternativ bland monsterattackerna skulle dock påverka sannolikheten i stridssystemet, t ex får sparandet av reaktiv handling (Ducka) en annan spelmekanisk innebörd om monstren kan missa sina attacker. Jag menar att det kanske inte är så enkelt att lägga in missade attacker bland monsterattackerna. Det får en dominoeffekt på stridssystemet som helhet.

Med reservation för att jag inte har speltestat DoD22 i praktiken så är jag skeptisk till att monsterattacker lyckas automatiskt. Jag gillar Symbaroums system bättre dvs att spelarna slår alla slag men att SLP och monster har GE och FV som ger bonus/avdrag på RP chans att lyckas. Fria Ligan får ta sig en funderare på om de har tänkt färdigt vad gäller att monster saknar GE/FV och att monster träffar automatiskt. Spontant känns det lite ogenontänkt men jag kan förstås ha fel.

Om ni är intresserade av hur björnar fungerar i praktiken så kan jag tipsa om den här dokumentären Björnens rätta ansikte som finns på youtube.
https://www.youtube.com/watch?v=1Krq-Qa2vAQ

Om man vill ha realistiska och farliga björnar i rollspel så kan man som SL säga att RP råkar väcka björnen i sitt ide eller att björnen de möter är skadad (av människor som jagat den). Då kan björnen vara farlig för RP och samtidigt bete sig som en björn i verkligheten. Att möte en björn på avstånd är i 99 % av fallen obehagligt men ofarligt. Björnen flyr. Om avståndet mellan björnen och RP är kort så kanske den gör några skrämselanfall först för att sedan fly.

Efter att ha testa systemet tycker jag det fakiskt funkar väldigt bra. Istället att tänka att attacken automatisk träffar kan man tänka att den lyckas med sitt slag, sen är det up till spelaren om de vill försöka ducka (eller parrera om attacken tillåter) attacken om de har sin handling kvar, så det är inte att den ganaterat träffar spelaren. Du skulle kunna välja att anfalla en spelare som har en chans att försvara sig (Jag bryckade säga när jag annfaller "Jag kommer göra X tärningar i skada, vill du ducka eller tar du smällen?". Detta innebär spelaren för avgöra själv om de vill undvika eller ta smällen rakt på. Sen har alla i princip alla monster åtminståne en attack som inte gör direkt skada utan sätter en Tillstånd istället eller ger en Skräck attack, så vill du inte göra direkt skada men fortsätta vara farlig kan man alltid välja en sån attack istället.

Men det leder till ganska intresanta situationer. till skilnad när man slås mot NPCer som kan missa vet man rakt av att Monsteret kommer träffa dom om man tillåter det, där av måste de bestäma sig hur de vill ta sig an monstret, om ens de vill det. Eftersom spelet rekomenderar att man bör undvika strider om man kan det vara avskräckande att slåss mot ett monster om man inte behöver det.

Jag rekomenderar att du provar det först, det funkar bättre än vad man kan tro.

Det är mycket möjligt att du har rätt. Jag har som sagt inte speltestat DoD22 utan bara läst igenom stirdsreglerna en gång. Det kanske fungerar mycket bättre i praktiken än jag tycker det gör på pappret. Men hur avgör man om en RP som försöker smyga sig på eller gömma sig för ett monster när de saknar GE/FV och motståndsslag inte är möjligt? Jag tror inte att det framgår av spelreglerna. Eller?