Forum

Spelmötet och själva perukjakten fortsätter direkt efter att Ingolmo Dokella skickat iväg stegjunkare Molvia för att hämta tillbaka peruken från Snillerpåvarens moster Adiga. Franchezco ger sig i sin tur till furstinnan Trinibel Talberina i skymningen för att hämta tillbaka peruk och klänning som han tidigare lånat på perukmakeriet, dock utan Ingolmos kännedom.

Scen #1: Myrstacken; Saltfustens hus

Furstinnan sitter i salongen och underhåller sig förstrött med spel och korrespondens. Hon har inte brytt sig om att klä upp eller göra sig i ordning, och förebrår Franchezco klädsamt för att denne övergav henne på teatern ett par kvällar tidigare. När hon inser att han behöver ha tillbaka peruken passar hon på att försöka använda den för få ut information om Praanz via Dokella. Karaktären inser nu att hon troligtvis sitter på en av de ljusblå perukerna som Dokella desperat vill ha tag i, men lyckas avväpna situationen med ett löfte att anskaffa information.

På väg till Trinibels kammare för att hämta förklädnaden skämtar Franchezco att man kanske skulle ta en tur på stan i lånekläderna, innan man lämnar tillbaks dem. Furstinnan skiner upp och bestämmer att man ska göra ett besök hos perukmakaren! Franchezco sväljer hårt.

Scen #2: Gimorra; Dokellas perukmakeri

Framme på perukmakeriet leder Franchezco furstinnan raka vägen till visningsrummet för att byta hennes peruk mot en annan. Hon vill dock hellre bli av med peruken och ägnar sig åt att få ordning på sitt eget något tillplattade hår. Franchezco hinner precis dölja peruken under sin slängkappa när Ingolmo förvånat tittar in och frågar vad som pågår. Franchezco presenterar furstinnan O'Talberad och perukmakaren för varandra, och säger att man tänkte inmundiga litet kvällsvard hos Dokellas. Innan man går ut igen visar Franchezco peruken för sin uppdragsgivare, som är lika delar förvånad som lättad! När karaktären visar furstinnan till Dokellas hemvist återvänder Molvia från sitt resultatlösa uppdrag varpå perukmakaren blir uppenbart upprörd, men låter saken bero för tillfället.

Middagen med familjen Dokella utvecklar sig till en långrandig historia där Labran leder utfrågningen av furstinnan medan Amfonz lägger sig i så mycket han förmår. Franchezco passar på att bearbeta objektet för sina amorösa känslor med smicker och komplimanger, medan Ingolmo mest tycker att situationen är besvärande.

På väg ut ber Ingolmo Trinibel och Franchezco att stiga in på hans privata arbetsrum. Man bekräftar att båda parter har intresse av att reda ut vad som hänt Praanz da Kaelve - och Mathus Dokella. Perukmakaren bestämmer sig för att öppna enu Ammisadus brev. Karaktären får därmed reda på vilka Palydas och Angantrym är och vilka roller de spelar i dramat. Trinibel berättar om Naglarna men bägge parter enas om att hålla informationen hemlig för avhopparna från Digeta Longa.

Franchezco eskorterar slutligen tillbaka Trinibel till Saltfursten under familjär konversation. Han anmärker att det kanske inte är så klokt för furstinnan och hennes delegation att sitta still alltför länge på samma ställe. Han föreslår skämtsamt att hon är välkommen att göra honom sällskap på värdshuset Broskgrind, där en öppen famn, om inte annat, finns att tillgå.

Scen #3: Dokellas perukmakeri; perukverkstaden

Tillbaka på perukmakeriet har man redan bekräftat att Älskerkinds kodade meddelande inte fanns i fodret till peruken som Franchezco nyss levererat. Molvia visar sig ha misslyckats med att återhämta Adigas peruk. Hon är som bekant begraven med sin peruk varför Ingolmo snäser att det är Snillerpåvarens problem. Franchezco erbjuder sig dock att tillse att problemet får en lösning där Molvia redan gått bet. Man lägger eventuella planer på att försöka få tag i övriga peruker på is tills saken är biff.

Scen #4: Gyllenfluda; Skymninssolens begravningsplats

Franchezco letar upp Snillerpåvaren, som är upptagen med en frilla, och ber o det bestämdaste hälaren att visa var mostern förvarar sitt jordiska lekamen. Som de kriminella element man är tar man sig osedda in på Skymningssolens begravningsplats och fram till gravkryptan. Låset och kedjan utgör heller inget hinder men däremot den förseglade sarkofagen. Karaktären tar sig an uppgiften att mejsla sig in i stenkistan medan hälaren håller utkik. Efter ett smärre avbrott och mycket hårt arbete lyckas man slutligen ta sig in i sarkofagen.

På väg hemåt talar Franchezco om för hälaren att det inträffade i själva verket aldrig hänt. Snillerpåvaren ser betydligt blek ut, och faktum är att jag kommer att använda honom som en oförrättad femtekolonnare senare i handlingen... Tillbaka på perukmakeriet väcker karaktären sin arbetsgivare, som sprättar upp den andra peruken enbart för att konstatera att oljekottlädret inte innehöll något hemligt meddelande. Däremot kommer man överens om att planera den fortsatta perukjakten under en frukost på karaktärens värdshus.

Scen #5: Hammershill; värdshuset Broskgrind

På morgonen gör Ingolmo och den ständigt morgonpigge Molvia karaktären sällskap över en skål gröt. Innan man planerar vidare perukjakt berättar Ingolmo att han kommer att leda en delegation, som omfattar både Molvia och Kakalla da Grisco, på ett officiellt möte med investalerna i Brusta under dagen. Franchezco avböjer att delta i mötet med hänsyn till att han kommer att undersöka domare Dunsinans förehavanden under dagen, liksom försöka reda ut var flagellanternas ledare Galtippa huserar. Ingolmo ger sin välsignelse till att ta livet av den senare om tillfälle ges, med hänsyn till att det vore klokt att kapa huvudet av ormen, även om det givetvis är av yttersta vikt att spåren inte leder tillbaka till Perukmakarna.

Efter frukosten spårar han upp Konkrosta som uppges känna till Slavlegan och ha kontakter där. Densamme lovar att förhöra sig om Galtippas bostadsarrangemang.

Scen #6: Nordersback; Magionettes plockeri

Franchezco besöker ett morgontrött plockeri och utbyter obscena gester med skunkröven Brambaras innan han lyckas få tag i och ta ligaledaren Magionette avsides. Hon berättar om hur Kedjehuset tidigare var övergivet och del av Skunkrövarnas territorium. Det var hemvist åt många av de hemlösa som nu tvingas hemsöka Myrstacken. Flagellanterna svepte dock över Hjonbron i ett överraskningsanfall och lade beslag på området härom Osmans dike. Hon känner till många detaljer om byggnaden, som alltså består av två separata stenhus sammanbundna av murar till ett befästningsverk. Medan den äldre delen troligen används för förvaring av slavar lär den nyare delen vara hemvist åt själva Flagellanterna.

Innan han lämnar skunkrövarna ber Franchezco om ursäkt för sitt bryska beteende gentemot Brambaras i samband med sitt förra besök. Hon försäkrar, fortfarande litet nervös, att det bara gjort den senare gott då hon inte uppskattar de lystna blickar den gamle kastar efter hennes dotter. Därefter passar han på att spana mot Kedjehuset och uppskatta fästningens försvar.

Därefter ägnar sig karaktären åt att ta reda på saker om domare Dunsinan, som ju har den fjärde och sista peruken. Det visar sig bland annat att denne brukar peruk regelbundet och frekventerar en efterfrågad perukmakare i Stenstaden. Franchezcos tanke är alltså att komma åt peruken när och om domaren lämnar den aktuella peruken på lagning eller annan behandling.

Konkrosta kan också bekräfta att Galtippa har sin privata lya innanför Kedjehusets murar.

Scen #7: Gimorra; Dokellas perukmakari

Under eftermiddagen sammanstrålar berörda parter på perukmakeriet och det framkommer att investalernas ledare Rynanda låtit meddela att hon vill ha tillbaka sin peruk. Kruxet är bara att hon uttryckligen efterfrågar Franchezco som kurir. Ingolmo ser tveksam ut men karaktären godtar uppdraget utan omsvep. Han ser rent av fram emot att se vilka tokigheter prästinnan kan tänkas hitta på denna gång...

Man bestämmer sig också för att ta en pratstund med Kornilla da Morgimma, som för tillfället bor på perukmakeriet med sin son. Hon börjar genast avkräva perukmakaren information om vad som hänt hennes älskade Willem. Hon går dock med på att assistera vid en raid mot Kedjehuset - i utbyte mot att man hämtar tillbaka Willem av Venderskaj från Kvidan. Franchezco garanterar mer eller mindre dennes frihet om trompetspelerskan först hjälper honom med hans uppdrag.

De två lönnmördarna beger sig till Slavlegan för att studera Kedjehuset om kvällningen liksom göra upp planer. Man kommer överens om att Kornilla ska ordna med en distraktion på fästningens gamla del medan Franchezco tar sig in på den nyare i jakt på Galtippa och peruken.

Scen #8: Brusta; annex till Investalernas tempel

Efter mörkrets inbrott beger sig Franchezco till Brusta för att överlämna peruken till en tempeltjänare som väntar på en specifik adress. Istället blir han inbjuden och ledd genom byggnaden, ner i en kulvert under tempelkomplexet, och upp igen i vad som verkar vara en annan del av templet. Han ombeds vänta i ett högt och kalt men fint rum med ett galleri en våning upp. Dörren låses igen bakom honom.

Efter en stund öppnas en annan dörr varpå en tempeltjänare stiger in och ber honom klä av sig. Andra tjänare för med sig balja, kannor med vatten, torkdukar och väldoftande oljor. När han är tvättad och parfymerad, inte minst på diverse intima kroppsveck, får han klä på sig en enkel vit särk. Tempeltjänaren hämtar en ceremoniell strutzerhjälm, som Franchezco visserligen med viss tvekan tar emot men däremot avböjer att ta på sig.

Efter att ha blivit lämnad själv igen bestämmer han sig för att klä på sig sina egna kläder och sin utrustning, men blir avbruten spritt språnglande naken av Rynanda! Hon frågar varför han inte tagit på sig hjälmen, vilket han nu går med på. Efter att hon fällt mer hjälmens skygglappar och öronkoppar så tar hon kort och gott för sig av allt det nakna och väldoftande. Medan översteprästinnan gör sin grej förnimmer Franchezco att de inte är ensamma i rummet, utan att någon förmodligen iakttar akten uppifrån från galleriet. (Denne någon kan, men behöver inte nödvändigtvis, vara Brondon Vilhúlla.)

Spelmötet avslutas med att Franchezco lämnar Brusta och beger sig mot sitt värdshus. På vägen iakttas han av en patrull soldater ur garnisonen i Brusta.

Kul att se hur du använder äventyrets breda persongalleri för nya utvikningar. Jag tror att man kan spela ett otal helt olika äventyr med materialet.

Kul att se hur du använder äventyrets breda persongallerie för nya utvikningar. Jag tror att man kan spela ett otal helt olika äventyr med materialet.

Oh, ja. Det finns material så det räcker och blir över! Det är nästan synd att spela själva äventyret, då det gör spelet ganska styrt i viss mening. Sedan komplicerar jag nog spelet helt i onödan också, just genom att använda (så gott som) hela persongalleriet. Spelet skulle måhända flyta bättre med mindre. Less is more. Men jag vill ju använda mig av hela ensemblen!

Med fler spelare tycker jag nog att man gott kan satsa på ett mera karaktärsdrivet upplägg i och kring Gimorra, och låta Dokella vara ett återkommande tema i handlingen. Givetvis kan en eller flera karaktärer ha kopplingar till Perukmakarna, men det går ju att bygga ut spelmiljön tillsammans med spelarna vad gäller platser och personer. Sedan finns ju obegränsade möjligheter att utvidga spelet utanför glädjekvarteren när intrigen kring perukmakaren klingat av.

Jag ser det snarast som att äventyret är där för den som vill ha lite struktur alternativt få lite tips på komplikationer. Annars kan man som du säger valsa runt slummen i det oändliga med egna påhitt. Man tänker ofrånkomligt på hur det vore att detaljera hela staden på samma nivå.

Jag gillar det här

ofrånkomligt

No pressure Se det som en from förhoppning. För mig var T:Lt just den en Svavelvintermodul skall vara

För mig var T:Lt just den en Svavelvintermodul skall vara

Kul att höra Peter! No pressure men lite detaljkommentarer kanske?

Det är bara att instämma med Peter. Jag tror för övrigt att hans recension återfinns i huvudtråden om modulen.

Annars vad gäller vidare kartläggning av huvudstaden, så tror jag att det blir svårt att toppa - eller ens komma i närheten av - Lojalisternas tid. Dels för att stadens skuggsida är så klockren som spelmiljö, och dels för att modulen om densamma baseras på en idé, en intrig eller åtminstone som del av den stora berättelse som romanerna utgör. Att bara kartlägga stadsdelarna för sakens skull skulle givetvis vara användbart i spel - men knappast tillfredsställande om man sneglar på detta första verk.

Däremot tror jag att man skulle kunna ge sig på att beskriva andra delar av staden - i lämplig detaljnivå - utifrån någon idé, historia eller bara ett utfall av inspiration. Sedan är det måhända en smal sak att befolka och beskriva stadsdelen kring detta koncept.

Med detta sagt så skulle det vara väldigt trevligt med en hoper mindre verk (exempelvis elektroniska sådana) som detaljerar företeelser eller intriger i andra delar av staden. Det kanske vore lämpligt att utgå ifrån en hel stadsdel i ett sådant sammanhang.

Exempelvis skulle man kunna tänka sig någon intrig bland hantverkarskrån i Trinsrasia och Tromsafälten. Denna del av staden skulle i så fall kunna kartläggas med platser och personer med utgångspunkt från intrigen eller ramhandlingen. Som spelmiljö skulle stadsdelen antagligen skilja sig betydligt från slummen, trots den omedelbara närheten till densamma. Man skulle alltså kunna förbereda marken för en annan sorts äventyr och kampanjer - med ett skuggspelsbräde baserad på de olika skrånas fullt lagliga inflytande - liksom karaktärerna antagligen skulle äga nivåer i förmågor som Hantverk och Krämare, snarare än Tjuvkonster och Mordkonster...

Tanken svindlar, oavsett.

För mig var T:Lt just den en Svavelvintermodul skall vara

Kul att höra Peter! No pressure men lite detaljkommentarer kanske?

Gärna! Modulens styrka, kvalitet, är de starka och minnesvärda karaktärerna och platserna. Det känns verkligen som Tricivle. Som jag förstått det är vissa av dem romankaraktärer, vilket kan förklara att de är välavrundade. Jag gillade även slumptabellerna, även om jag aldrig någonsin kommer att använda dem som sådana. Precis som i originalsvavelvinter ger de inspiration och uppslag.

Vad gäller designval så tror jag att upplägget, skräddarsytt för skuggspelet med tydliga skuggspelsdomäner och skuggfaktioner med detaljerade relationer, är helt rätt. Det är på basis av detta som jag tycker att det är vad en svavelvintermodul SKALL vara. Färgstarka figurer, faktioner och miljöer, med användbara relationer. Själva äventyret var en bisak, för mig.

Under detta spelmöte hade vi en gästspelare som tog sig an Kornilla da Morgimma som spelarkaraktär. Franchezco planerade ju som bekant att bryta sig in på Kedjehuset tillsammans med trompettspelerskan. Nu kom vi visserligen aldrig så långt innan vi fick avbryta spelet, men ändå.

Scen #1: Venderskaj; Hombers morsatorium

Franchezco är på väg tillbaka efter sin rendez-vous med Investalernas ledare Rynanda i Brusta. Han noterar att Morsatoriet på toppen av Korpåsen även har verksamhet om natten samt att porten till expeditionen står öppen. Gatorna kring komplexet är upplysta med facklor och vaktposter i form av bleka bistra män i mörka kåpor håller uppsikt i gathörnen.

När lönnmördaren angör mottagningsrummet innanför tar expediten ett par försiktiga steg bakåt vid dennes åsyn. Den långe bleke mannen kastar ängsliga blickar efter en kollega i lokalen, ger denne menande blickar varpå den senare försvinner bort genom i dörröppning.

Franchezco anar oråd och rusar tillbaka till utgången. Väl utanför försvinner han ut i natten, korsar Döda gatan och vidare in i Gimorras skyddande gränder.

Scen #2: Gimorra; Tarvtorget

Efter att ha försäkrat sig om att ingen följt efter honom kommer Franchezco ut på en större gata och noterar uppståndelse på ett närbeläget torg. En grupp soldater står i bakgrunden och håller uppsikt över folksamlingen, medan stritsnackaren Alessis bokstavligen håller låda ackompanjerad av Kornilla. Den senare noterar att Franchezco närmar sig liksom att en av soldaterna verkar ha känt igen honom eller hans signalement.

Innan soldaterna hinner agera sparkar hon ned sin kompanjon från trälådan, till folkmassans gamman. Kornilla blåser upp en fanfar som ackompanjerar Alessis fall. (Expertisen Trollbinda.) Samtidigt gör Frachezco en undanmanöver och försvinner i folkvimlet. Tack vare Kornillas resoluta agerande tappade soldaterna bort den andra spelarkaraktären och ingen jakt tog någonsin vid.

Scen #3: Hammershill; värdshuset Broskgrind

Istället för att ta en öl med Alessis och sina vänner tackar Kornilla för sig och söker upp Franchezco på dennes värdshus. De båda lönnmördarna diskuterar möjligheten att Franchezco blivit igenkänd liksom går igenom planerna för efterföljande natt. Under natten lovar Kornilla använda sig av sina kontakter för att utreda exakt vad myndigheterna kan tänkas vara ute efter. Man enas om att träffas på Dokellas perukmakeri direkt på morgonen för att informera Ingolmo om situationen.

Scen #4: Gimorra; Dokellas perukmakeri

När Franchezco vaknat och på morgonen och slagit upp fönsterluckorna på sitt värdshusrum noterar han hur domare Dunsinans trupper är i färd att mönstra utanför teater Burladåren längre ned längst floden. När han hunnit ut har en första grupp soldater redan gett sig iväg i riktning mot Broskwega - och alltså är potentiellt på väg till andra sidan Doklatke. Franchezco sätter av i illfart över bron och fram till perukmakeriet, där han stormar in på Dokellas privata residens och fram till uppdragsgivarens sovrumsdörr.

Allguldi öppnar och skiner överraskad upp vid åsynen av sin vän lönnmördaren. Hon öppnar dörren på vid gavel och avslöjar en spritt språngande naken Ingolmo. Franchezco varnar för en eventuell razzia varpå den nakne perukmakaren ber den förre att skaffa undan "gästerna" som kamperar under perukmakeriet.

Franchezco tar sig ner i källarvåningarna, väcker en förskräckt Palydas och hjälper densamme att dölja spåren efter sin sovplats. Man hastar vidare mot Angantrym och plockar upp den lealösa munken. Under tiden har soldater trängt sig in på perukmakeriets innegård, liksom såväl Ingolmo som Kornilla med son kommit ut. En notarie meddelar att domare Dunsinan är på ingående, varpå Kornilla tränger sig förbi soldaterna och ställer sig vid perukmakarens sida. Den senare ser mindre road ut, men kvinnan har uppenbarligen någonting på hjärtat...

Franchezco har noterat att gårdsplanen är intagen och sällskapet rör sig under jorden mellan byggnaderna. Han tar sig till bakdörren, låser upp och öppnar den - enbart för att upptäcka att soldater vaktar gränden utanför. Han låser om sig igen medan soldaterna rycker i dörren och beordrar honom att öppna. Sällskapet flyr tillbaka in bland perukmakeriets underjordiska skrymslen.

På markytan anländer Dunsinan slutligen och innan någon hinner utbyta hälsningsfraser tar Kornilla till orda. Hon skäller ut domaren inför hela församlingen och kräver å det bestämdaste att hennes älskare Willem av Venderskaj ska släppas ut från Kvidan. När kvinnan tystnat låtsas de båda förvånade herrarna att hennes utbrott aldrig ägt rum och inleder en mera formell ordväxling. Domaren tackar för peruken, som han tar av sig (och som ingen på perukmakeriet har sinnesnärvaro att försöka få tag i), och förklarar sitt ärende enligt deläventyret Övervakaren. Censorn Cantomerra flinar förnöjt och till avsked meddelar domaren att han kommer att ge order om att Willem kommer att släppas ut. (Kornillas spelare satsade samtliga ÖT i det tillsynes hopplösa konfliktslaget, med som synes ett mycket gott resultat.)

Kornilla tar med sig sonen och beger sig mot Kvidan för att hämta sin älskare.

Scen #5: Gimorra; Venderskrog

Efter att Kornilla ägnat en stor del av dagen åt att försöka få ut Willem ur häktet tågar slutligen Kejsarens stånd under ledning av sin frigivne ledare till Venderskrog. Teatersällskapet vill fira Willems återkomst men stämningen blir bara än mer upprörd med sällskapets berusningsgrad. Framåt eftermiddagen har ryktet spridit sig i Gimorra varpå poetens anhängare och beundrare flockas till krogen. När Ingolmo och Franchezco anländer är stämning en veritabel krutdurk (men ingen kommer på att utnyttja tillfället att starta ett upplopp eller liknande).

Man tar Kornilla avsides och förhör trompettspelerskan angående Franchezcos efterlysning. Det visar sig att ett signalement cirkulerar bland myndigheterna och deras trupper. Han anses vara en farlig utländsk lönnmördare som är ansvarig för flera soldaters död i slummen. Ingolmo antyder att det skulle möjligen kunna finnas en informatör bland hans närmaste krets, ty hur skulle myndigheterna annars redan kunna vara hans lönnmördare på spåren?

Sällskapet inser också att man behöver ordna med boende till Willem, Kornilla och sonen Narno. Man torde inte ha några problem att hitta husrum i Gimorra, men i slutändan erbjuder stegjunkare Molvia familjen tak över huvudet under förutsättning att det är en tillfällig lösning i väntan på att man kan flytta tillbaka in på teatern, som fortfarande är stängd på domarens order. Även Franchezco behöver byta bostad, liksom utseende, och i slutändan beslutas det att han också inhyses på Molvias studio Grönlund på Hornsgatan. Lämpligt nog ligger Belabbas badhus mitt emot gatan varpå Franchezco genomgår en metamorfos. Helskägget rakas av, håret friseras och nya diskreta kläder beställs genom en lokal skräddare.

Det förhållandevis korta spelmötet avslutas hemma hos Molvia där man i lugn och ro kan invänta natten och förbereda den förestående räden mot Kedjehuset...

Spelmötet börjar där det föregående slutade, det vill säga hos Molvia. Även denna gång är Kornilla en spelarkaraktär.

Scen #1: Gimorra; Grönlund

När karaktärerna samt Kornillas familj installerat sig hos Molvia gör Snillerpåvaren en visit och ett informellt möte hålls i Molvias salong. Willem av Venderskaj har inte varit sig själv sedan frisläppandet och någonting verkar tynga honom, vilket bekymrar Kornilla. Snillerpåvaren berättar hur som helst att soldaterna nu verkar ha lämnat teater Burladåren, det vill säga Kornillas och Willems hem. Teatern är dock låst och formellt stängd på order av domare Dunsinan, och myndigheterna verkar ha bytt lås på dörrarna. Istället för att bryta sig in på teatern lovar Snillerpåvaren försöka få stängningen upphävd samt tillgång till nycklar till sin teater. (Snillerpåvaren och Kornilla äger en sjättedel vardera, medan Ingolmo och Willem äger var sin tredjedel.)

Franchezco och Kornilla beslutar sig för att rådfråga Snillerpåvaren, som ju är ledare för stadens kanske skarpaste inbrottstjuvar och även personlig vän till Kornilla och Willem, om hjälp med förberedelserna inför nattens uppdrag in på Kedjehuset i Slavlegan. Denne lovar att återkomma med information om Flagellanternas högkvarter under kvällen. Under tiden passar Kornilla själv på att kasta ut några linor bland sina kontakter i staden för att få reda på vilka rykten som egentligen cirkulerar om kollegan Franchezco.

Scen #2: Slavlegan; Kedjehuset

Beväpnade med ingående information om Galtippas privata våning på Kedjehuset tar sig Franchezco och Kornilla i sällskap med armborstskytten Palydas till fram till sitt mål i skydd av natten. Den senare skjuter in en änterhake över muren som förbinder de båda byggnader som tillsammans bildar fortet. Lönnmördarna tar sig upp på muren medan Palydas försvinner upp mot Nordersback och vidare över Myrstacken. (Franchezcos spelare slår för lönndom i vad som visar sig vara ett fenomenalt lyckat dådslag. Vi brydde oss inte om att slå något mera för lönndom för resten av operationen...)

Scen #3: Kedjehuset; äldre delen

Enligt uppgift skall den äldre byggnaden främst hysa ligans varor, det vill säga slavar. Kornillas första mål är att ta sig in i byggnaden och skapa någon form av avledande manöver. Väl inne på vindsvåningen får hon slutligen skymt av ett svagt ljus bakom ett krök, och hittar där ett litet bord med tillhörande pall och ett levande ljus. En stängd dörr finns i rummet men hon beslutar sig för att inte ta sig längre in, för att exempelvis släppa ut slavar, utan istället starta en brand.

När hon närmar sig ljuset för att tända en brandbomb (fylld med sylvoleum) hör hon någon harkla sig bakom henne. Det är gallermäster Lopapa som i detta äventyr är en manifestation av Kedjehusets själ. Han lyckas inte säga många ord innan lönnmörderskan kastar en kniv mot den krumma skuggfiguren. Hon missar förvisso men den försvarslösa gubben ramlar baklänges och ber för sitt liv.

Kornilla känner press på sig att inte lämna några vittnen och avrättar därför gubben. Hon sätter eld på såväl möblerna och sitt offer med hjälp av sylvoleum, och ser till att branden får fäste i takåsen. Dådet kommer förmodligen att plåga hennes samvete längre fram, och dessutom får Lopapas död byggnaden att börja rämna under karaktärerna. När Kornilla kommit tillbaka upp på taket och blåst en fanfar till signal går en första skakning genom byggnaden.

Scen #4: Kedjehuset; nyare delen

Under tiden har Franchezco fäst linan med änterhaken på taket till den andra byggnaden och är beredd att kasta ned denna till en gångbro som spänner över en liten innergård ett par våningar ned. Enligt den information man lyckats samla om fästningen så bör denna leda till och utgöra enda ingången till Galtippas privata utrymmen. På Kornillas kommando släpper han då ned repet och klättrar ned.

Medan trompettspelerskan hinner ikapp honom dyrkar Franchezco upp låset in till ledarens privata våning. De båda lönnmördarna ta sig in utan att bli upptäckta. Efter att ha lyckats tända en oljelampa börjar man rota bland Galtippas bråte. När man hittar den eftersökta peruken längst inne i en garderob hör man en knackning på dörren. Istället för att ta sig dit håller man sig gömda till knackningen upprepas. Först därefter rör man sig mot dörren.

När man väl sparkar upp dörren till gångbron har vederbörande redan lämnat densamma och stängt dörren på andra sidan. Kornilla stoppar på sig peruken och börjar klättra upp, medan Franchezco håller sig gömd inne i dörröppningen.

Scen #5: Kedjehuset; gångbron

Ett par flaggellanter stormar in på bron innan Kornilla hunnit mycket mer än påbörja uppstigningen. Franchezco möter upp angriparna och efter några slagserier med sitt mytiska svärd Muram-Asa har den första blivit lämpad ned från bron medan den andra retirerar skadad tillbaka in genom dörren och in i korridoren bakom. Franchezco lyckas övervinna även den andre vakten och nagla fast honom mot en dörr. Innan fången lyckas svara på Franchezcos frågor om Galtippas förehavanden öppnas en dörr i korridorens andra ände. Lönnmördaren skär halsen av vakten och vänder sin blodiga klinga mot sin nya fiende.

Även denna motståndare övervinns och lyckas avslöja att ledaren inte är i närheten innan denne också möter sitt öde. Franchezco inser att han inte kommer att få tag i sitt offer denna gång och retirerar tillbaka till repet. Kornilla hjälper upp honom på taket och man kan se hur elden bryter sig igenom taket till byggnaden bredvid, samtidigt som ett mullrande stiger ur byggnadens inre.

Spelmötet avslutas med att lönnmördarna tar sig ned från fästningen och försvinner i Myrstackens mörker. Uppifrån åsen kan man se hur elden spridit sig och hur taket rasar in i ett brandinferno. (Många slavar får sätta livet till.) Man anländer till Molvias studio Grönlund i sänkan mellan Korpåsen och Hammershill, varpå deras värd beger sig iväg till perukmakeriet för att hämta uppdragsgivaren Dokella.

Fortsättning följer, närmare bestämt avslöjas huruvida Älskerkinds kodade budskap återfinns i Galtippas peruk eller inte...