Forum

Krigshjältar som man är efter slaget vid Biörnehuus blir man firade med bal i Guvernörspalatset. På väg därifrån överfalls desertören Zepp av forna kollegor från Vita Kåren. Viktor brukar vanligen vara diskret med med sina hågvrängarkrafter men den här gången glömmer han sig. Med skrämmande resultat som det ska visa sig.

Ett par månader senare, efter Cappucinos fall, avbryts nyårsfesten av en skräckslagen Fatbur Bengtson. Hans gamla plågoandar från Psipo har dykt upp i Pirit. Ernst och hans kumpaner som en gång var ute efter Tijuana har setts på stan och vår stackars bäver är dödsförskräckt. Bästingarnas förvåning blir stor när man efter mycket luskande inser att Psipo är på jakt efter Zepp! Man har missförstått vem hågvrängaren är! Psipoaganterna har kommit till Vita kårens hjälp och innan hotet är undanröjt har det lett till rena gatustrider mellan RP, deras vänner från Poirotalliansen och Vita Kåren.

När saker lugnat sig något ägnar sig Sigrid åt sin expanderande affärsrörelse, Zepp leder en tropp legoknektar i Röjlers sold och Viktor har öppnat ett daghem. Man har också insett att åtminstone Vita Kåren, Lejonorden samt Järnringen är på jakt efter en och samma robot. Ännu har ingen som tur lyckats koppla ihop det de vet med vår stackars Krubbis.

Detta ändras när Al-Ralphs son, Joseph Cappucino, anländer till Pirit, flankerad av sin livvakt Maser-Magnus, slaktaren från slätterna! Krubbis kidnappas från sitt bageri mitt på ljusan dag. Vännerna kommer till undsättning och lyckas rädda roboten. Kapten blir folkhjälte när han dräper Maser-Magnus i en epiks pistolduell. Aldrig har den maserpickan klickat vid ett sämre tillfälle!

Dags att reparera robotens minnen för att förstå vad allt detta handlar om. Men precis när man behöver den briljante teknikern Spartacus som man anlitat tidigare så har han gått under jorden. Spåren leder ut i Vättaträsket.

Efter att ha överlevt både bombattentat och lönnmördare sända av Vita Kåren, Cappucinos hejdukar och ödlemännens rusdrycker upptäcker man Spartacus hem. Ett forntidsunder dolt under träskets yta, RP har aldrig sett något likande. Innan man hinner njuta upptäckten till fullo överfalls man av Joseph Cappucino och hans anhang. Man går segrande ur striden och förfasas över den underliga teknologi Cappucinos son har fått inmonterad i skallen. Vad är det som pågår?

Sen avslöjar Spartacus en fantastisk hemlighet. Krubbis kommer från Elysium IV, Skarprättarnas legendariska urhem! Men reparera minnet kan han inte, inte utan mycket ovanliga robotreservdelar och nya minneskretsar. RP inser att dessa måste finnas på en plats de hört talas om, de enorma robotvarven i Mökens djup.

Ska man våga bege sig in i Möken? Den största och värsta zonen av dem alla? Har man något val?

Härnäst; Mot zonen!

Våren ägnas åt förberedelser för zonfärden (Vi prövade här regelförslaget "Skitig zonfärd" med gott resultat), man fixar utrustning, bygger andningsskydd och zonponchos, och luskar fram så mycket information man kan om Möken. Det man hittar är inte upplyftande, det värsta snuskiga och rötskimrande sumphål man kan tänka sig. Mil efter mil med himlasträvande ruiner. Och djupt därinne de legendariska robotvarven om man får tro Lisa, våra vänners gamla pvaktsbot från Musközonen.

Lisa är numera motormarodörernas förgasare och har bett Rp om hjälp. Automaten vill finna reservdelar till det slitna Vråålet vid varven där jättemaskinen en gång byggdes. Men Möken är förbjuden mark för de flesta marodörer och Rp vet maskinen är driftiga zonfarare. Som belöning kan man få vadhelst man pekar på, större tjänst kan man inte göra marodörerna. RP tvekar länge att hjälpa vettvillingarna men i slutändan är en guide som kan vägen till robotvarven ett oemotståndligt anbud. Och kanske finns där de reservdelar som kan laga även Krubbis minnesbankar.

Situationen blir en mer komplicerad när Samfundet strax innan Rps avfärd går i krig mot marodörerna under General Kloos ledning. Nu ska motorskallarna äntligen sättas på plats! Rp inser att det de håller på med är långt över gränsen till Samfundsförräderi men fortsätter ändå och hoppas att det som sker djupt inne i Möken också stannar i Möken.

Efter en vådlig färd över Frihetens slätter når våra vänner och en liten grupp hårdföra motorskallar zonranden. Framför dem sträcker sig Mökens osunda rötgrönska i onaturlig frodighet. Och långt därborta anar de tornhusen vars halvt rasade tinnar fortfarande trasas sönder molntapparna som driver förbi. Förra gången man närmade sig en zon var det för att rota lite skrot i kanten, den här gången är det på riktigt.

Ett par veckor senare stapplar man ut ur zonen igen, halvsvultna och rötsjuka men vid liv. Man har kämpat mot rötslemmiga zonmutanter, dreglande schnauzerulvar, mordiska krigsrobotar från Automatkejsarens hallar och glupska domherrar. Man har vadat genom gyttja, klättrat halvvägs till himlen, flytt ur kollapsande ruiner och slutligen funnit de beryktade robotvarven. Dessa hade man sen tvingats spränga i luften i kampen mot den perverterade automatkräfta som vridit de forntida fabrikerna till eget bruk. Men man lyckades undkomma explosionen och strålningsmolnet med de resevdelar man sökt, med en gigantisk mummelkub som motorskallarnas nåjd envist hävdar ska innehålla Vråålets ande och nog fynd för ett liv i rikedom under lång tid framåt. Demiens släpper aldrig taget om de statyer hon funnit som antyder att djurmutanterna funnits långt före katastrofen. Detta måste Cassius få se!

Alla hade inte haft samma tur, hälften av marodörerna och alla de medhjälpare RP hade hyrt i Pirit och Muntermåla blev kvar i den smittade zonmyllan.

Härnäst: Vådan av att ha en bank

Hoppas snart vi får se en fortsättning! En helt lysande MUA-kampanj måste jag säga.

(Tack Henke! Semestern kom ivägen men nu är det dags att fortsätta. Snart rullar kampanjen vidare också. Spännande.)

Att fylla sitt bankvalv med fornfynd och göttisar är trivsamt men kan ha vissa bieffekter. Framförallt om resterna av Cappucino-familjen bestämmer sig för att råna din bank. Våra vänner som just överlevt alla zoners moder är på vippen att bita i gräset mot gangstrarna och hade det inte varit för Pirits sjukstuga hade både Sigrid och Viktor strukit med. Kampen mot mobstrarna är uppenbart inte över och snart står det klart att Cappucinos i hemlighet träffat Hugo Dubbeltrapp, det nordholmiska Jernbanekompaniets man i Pirit. Mobstrarna verkar söka en allians med självaste Jernvägsbaronen i sin strävan att återta sin forna makt. Detta får inte ske!

Efter några månader i Spartacus verkstad på Vättaträskets botten återkommer Krubbis med nyheter. Han vet nog var Elysium IV ligger men utan hjälp av hans gamle vän och kollega Kringlans internkarta är inte informationen mycket värd. Spåret är tunt och har hunnit kallna i flera år men det är det enda man har. Alltså, mot Nordholmia. Har man kommit så här långt finns det ingen återvändo.

Under förberedelserna för färden norrut drabbas Demiens av en snilleblixt. Man har fortfarande inte krävt sin belöning från marodörerna, självklart ska man be om en forntida fortvagn (husvagn, på svenska) som man kan bestycka och lasta med allt man behöver på resan norrut. Marodörerna tycker att det är en strålande idé de med. Men RP får komma och hämta vagnen själva hos marodörerna, de är upptagna med ett krig för tillfället. Och på färden över slätterna hamnar man i ett dilemma. En grupp pyriska soldater har besegrats och tagits till fånga av ett band motorskallar och de brukar inte vara trevliga mot sina fångar. Efter ett långt och hetsigt storgräl om vad man bör göra så beslutar sig Bästingarna ändå för att undsätta soldaterna. Så nu har man lyckats med att både förråda samfundet och göra sig till fiender med marodörerna igen. Inte illa. Men fortvagnen får man, alltid en tröst.

Åter i Pirit oroas Viktor ordentligt när han under kort tid besöks av olika hågvrängare som alla visar ett underligt intresse för hans barnhem och de föräldralösa telningarna. Sigrid å sin sida har egna problem, som aktad medlem av KBV sitter hon med i kommitéen som bedömer de olika ansökningarna till Strapatssällskapets årliga zonfararpris. Men abetet störs ordentligt av sällskapets nye karismatiske medlem, göborgaren von Brunwasser. Ännu en hågvrängare i stan inser Viktor snart, var kommer de ifrån allihop? Det ska de snart bli varse. Strapatssällskapets utflykt i Vättaträsket urartar till mord, våldsdåd och sannskyldigt krig mellan tre mäktiga PSI-mutanter. Våra vänner duckar så gott de kan och försöker rädda de oskyldiga åskådarna.

När dammet lagt sig är båten ramponerad och såväl hågvrängare som prispengar försvunna. Att det är Demiens som i villervallan norpat sällskapets kassa och donerat den till Lejonorden har ingen förstått. Inte heller har man en aning om vad hela bråket handlade om eller vad von Brunwasser egentligen planerade.

Stackars Krubbis som åkt överbord och sjunkit till träskets botten under striden glöms bort i kalabaliken och får surmulen vada hem i gyttjan. Det är inte lätt att vara automat.

Härnäst, Färden mot norr.

/P

Jag satt faktiskt och läste igenom hela din kampanjtråd från Järnringens-forum härom dagen (för andra gången) när jag letade inspiration till mitt projekt kring ett karaktärsdrivet MUA. Detta är (om jag inte misstar mig) det sista av din kampanj-berättelse från den gamla tråden på gamla forumet så det skall bli väldigt spännande att läsa fortsättningen. Hoppas också vi får se fler PG/NP-inslag framigenom!

Oj, överambitiöst av dig. Men rätt annars, nu är bakgrunden klar. Fem års spelande sammanfattat i fem poster, nu blir det vanlig krönika framöver.

Nackdelen med NKT är att Rp röjer omkring i vildmarken hela tiden och inte tar sig tid att läsa tidningen. Men artiklarna är min stora behållning i kampanjen så jag har börjat mejla ut "Under tiden i Pyrisamfundet", diverse små artiklar från PG. Så får jag något att göra tills RP behagar återkomma.

Vänligen,

P

Oj, överambitiöst av dig. Men rätt annars, nu är bakgrunden klar. Fem års spelande sammanfattat i fem poster, nu blir det vanlig krönika framöver.

Nackdelen med NKT är att Rp röjer omkring i vildmarken hela tiden och inte tar sig tid att läsa tidningen. Men artiklarna är min stora behållning i kampanjen så jag har börjat mejla ut "Under tiden i Pyrisamfundet", diverse små artiklar från PG. Så får jag något att göra tills RP behagar återkomma.

Vänligen,

P

Ingenting hindrar ju egentligen att ni kör ett liknande spel kring Nordholmia som de kring Pirit. Nog för att det inte finns några gangsters och Vita Kårister, men det finns ju både en och annan mäktig annan falang i området som skulle kunna etablera intressant rollspel.

Ser hur som helst fram emot fortsättningen!

Snart är förberedelserna klara. Den nya fortvagnen är utrustad med destillerier, pansar, vapen och de nya jättehjulen. Den fruktansvärda ljudkanonen plundrad från en Ylarbot i Möken tronar i en lavett på taket driven av en osannolik uppsättning batterier, generatorer och en gammal Evinrude uppgrävd i ett skrotbrott på slätterna. Man har införskaffat mängder med utrustning och reparerat det man redan hade. Kaptenen har samlat ihop ett dussin av sina bästa mannar och utverkat ett fribrev från Flora Röjler och Guvernör Krööger. Här ska gås på mobsterjakt! Delar av Cappucinofamiljen har gått under jorden och är antagligen redan på väg till Nordholmia. Förhoppningsvis sinkas de lika mycket av kylan och snön som bästingarna.

Man tar avsked av alla vänner med ett storartat hjulegille hemma hos familjen Hutt. Borden dignar av åhl och doggstek, öhlmusten och svartvinet flödar. Alla är där och stämningen är på topp när Gunda Hutt plötsligt kollapsar. "Slaget, inget att göra" konstaterar den tillkallade läkaren. En av Viktors forntida läkedroger verkar ha räddat hennes liv men när Bästingarna lämnar Pirit ligger hon fortfarande medvetslös till sängs med en blek och skakad Njugbert vakande vid sin sida. Sigrid kan inte riktigt släppa att det inte är fult spel med i leken men allt tyder på att det bara är ett slaganfall. Hon har arbetat för mycket med rådet är den allmänna meningen.

Resan mot Hindenburg avlöper smärtfritt upp till Malsjön. Man hälsar på gamla vännerna Atrapp i Glimmersta och får några trevliga dagar. Men väl utanför Wredesås börjar problemen igen. I skogarna undsätter man en flyende sork som med andan i halsen berättar om Röda Malsjöbrigaden och deras inställning till traktens mutanter. Man väntar inte på förföljarna men borta mellan träden ser man en skymt av de rödklädda panzarkavalleristerna i snöyran. Det kommer inte att bli den sista.

Planen är att hälsa på Demiens släkt på deras arrendegård på familjen Hwinckelhaakes ägor utanför Wredesåås innan man far och firar det nya året i Hindenburg. Demiens har inte varit hemma på många år och saknar sin flock förtvivlat. Så hon sätter andan i halsen när hon istället för gårdshusen får ser nedbrunna husgrunder i drivorna. Av torparna i trakten får man reda på att Herr Hwinckelhaake med många mannar drivit familjen från gården innan man bränt dem. Varför vet ingen men ryktet säger att familjen nu prövar lyckan i Hindenburg för att slippa tigga längs vägarna.

Demiens lovar blodshämnd på sin gamle godsherre och man beger sig skyndsamt mot huvudstaden. Sigurd som är tvillingarnas ansikte utåt igen får en hjärtlig återförening med sin familj. Man firar nyår tillsammans med Rastapopulos och börjar göra sig hemmastadda i staden igen. Kapten börjar luska i Jernbanekompaniets verksamhet och Demiens letar efter sin släkt. På bunkern träffar man också en gammal bekant, paddan Smilet! Paddan verkar ha kommit säg upp här i världen och även om Bästingarna tackar nej till alla förslag om små jobb och andra sätt att tjäna pengar så bjuder han storschangdobelt på en Casinotur. Sån lyx har han råd med nu när han jobbar åt Domherren, Hindenburgs nye brottsmagnat, även om paddan uttrycker det mer diskret.

Demiens sammanfattade:

"Demiens kände sig till dödens nervös på scasinot. Lita inte på fint folk, brukar mamma säga. Skönt att vara på resande fot igen. Måste skicka mer pengar till mamma. Denna resa måste betala sig. Men kan man verkligen lita på Zepp, som har med sig egna knektar?? Han kanske har en kupp på att ta roboten?? Och Victor umgås mer än gärna med samhällets toppar. Kan han ha pratat brevid mun. Ingen försiktighet. Sigurd blir mer och mer inriktad på sitt och vårt. Var är känslan från Ukebo och Moszonen, då vi delade på allt i stundens armod. Våra rikedomar, gör oss mer själviska. Kanske han försöker blåsa oss, med sina räknetrix. Nä, det är bäst att tiga still, och göra sitt jobb. Men ingen ska blåsa mig på min del av Elysiumskatterna."

Nästa dag hittar Demiens sin familj som lever i misär i ett gammalt stall i den sämre kanten av Hundängen. Men det ska mer än så till för att nedslå Demiens mor, den gamla matriarken. Hon styr och ställer mer än nånsin för att få familjen på fötter i den nya staden. Varför de blev drivna från gården vet hon inte men hon fick ett brev till Demiens av Hwinckelhaake. Skakad ser Demiens att det är hjulkortet hon övermodigt skickade till sin forne godsherre. Det kärnfulla "God hjule på din gamle get!" har tydligen inte fallit i god jord. Skamsnare än hon någonsin varit lånar hon ihop varenda kredit Bästingarna kan avvara och försöker få sin familj hjälpligt på fötter.

Zepp och hans mannar har fått ihop en hel del information om Jernbanekompaniets verksamhet i Hindenburg. Och inte minst har de fått se en och annan Cappucino på plats i staden. Ett inbrott i kompaniets kontor ger mer information men också oanade konsekvenser.

Snoken med snoken

9e janverari 99 PT, PG Hindenburg

Nesligt inbrott hos Jernvägsbolaget. Multum kosing och Jernvägsandelar norpade! En katastrof säger lokalcheffen. Småsparare ruinerade!

Men, snart är busarna fast. Och kanske stålarna återfunna. Bolaget tar det säkra för det osäkra, anlitar legendaren Fridtjuv Berger för att sätta dit missdådarna! Då vet vi på PG, då dröjer det inte länge innan det skakas galler. Fridtjuv grånad men listigare än de flesta.

PG får kort intervju med stornosade blodhunden. "Mystifikt detta" påpekar doggen, "först rånar de och så krossar de fönstret efteråt. Skall det vara list det? Annan sak står klar, samtliga bovar doftar av etterdoggsstek, rökt åhl och båjlerdrank!"

Ni hör själva. Hindenburgs favoritsnokare redan på spåret. Har busarna ätit hjulebord på Lilla Pirit eller är de mobsters söderifrån?

Snart vet vi! Ingen kommer undan Fridtjuv.

-Bosse Akunin

Våra vänner är väl medvetna om Fridtjuvs rykte och bestämmer sig för att lämna staden.

Vänligen,

P

(Henke: Absolut, det finns mycket kul i Nordholmia. Vi får se vad RP nappar på.)

Härlig läsning! Kul att du fogat in ett Hindenburgbesök innan NKT. Egentligen ser jag inte varför man inte skulle kunna göra det. Drivet mot EIV är ändå så stort att RP inte har anledning att stanna i Hindenburg även om staden kokar av motsättningar.

Tack för det! Klart man ska till Hindenburg!

Men det var inte något jag la in, det var något spelarna bestämde sig för och så spann jag vidare på det. Dessutom en ypperlig chans att plantera grejer inför framtiden. En tanke med Demiens familj (förutom att jävlas lite då) är såklart att det kan bli rätt röjigt att ha dem på plats i kåkstaden till den stora finalen. Det borde kunna väcka en del engagemang.

Ett sidospår där skulle förstås vara en allians mellan familjen och Stroganoffs busar och ett litet gängkrig mot Domherren. Vi får se.

/Patrik