Fria Ligans forum

Sidan 30.





Hur ser en sådan ut? Menar ni uppånedvänd ko?

på engelska så står det den springer backlänges.

Jag förstår av resten av texten att den flyger baklänges. Om det står springer i den egelska versionen så går det annorlunda till där än i den svenska versionen. I den svenska versionen flyger kossan ovanför trädtopparna.

den springer i luften backlänges.

Sidan 30.

En låg obelisk av vittrande granit anas mellan träden

Ordet vittrande igen. Heter nog vittrad. Presensparticip respektive perfektparticip. Wikipedia: I svenskan fungerar presens particip som oböjliga adjektiv. De uttrycker att huvudordet genomgår verbhandlingen. Dessa particip är alltid aktiva, vilket innebär att verbet i en motsvarande sats som har huvudordets referent som subjekt får aktiv diates: en sjungande man – en man som sjunger.

En vittrande granit blir således en granit som vittrar. I rollpersonernas korta liv är graniten vittrad. Under århundradena är graniten vittrande. Graniten bör beskrivas ur rollpersonernas (tids)perspektiv.

Sidan 30.

spretig kungakrona – möjligen hornbeprydd – som har huggits in i stenen.

Nu kallar ni den en spretig kungakrona igen. Ni beskriver den på olika sätt varje gång. Är det en hjälm med horn, en kejsarkrona, en regentkrona eller vad är det egentligen vi ser?

Dessutom heter det väl huggits ut ur stenen. Man "hugger i sten" (talesätt), "ristar i sten" och "hugger ut ur sten". En stenhuggare hugger ut i/ur sten.

Om rollpersonerna undersöker obelisken och lyckas med ett slag för FINNA DOLDA TING hittar de ett hemligt lönnfack. Häri ligger en vacker guldring med en stiliserad regentkrona.

Hur ser lönnfacket ut? Det hade varit stämingsfullare med en beskrivning av lönnfacket än att bara skriva ett lönnfack. Jag hade skrivit "Om rollpersonerna undersöker obelisken och lyckas med ett slag för FINNA DOLDA TING hittar de ett utdragbart granitblock med närmast perfekt passform i obeliskens sockel. Granitblocket går att lirka ut (FINGERFÄRDIGHET?) om man har starka och spänstiga fingrar. Väl ute ur sockeln syns en ihålighet i granitblocket. Häri ligger en vacker guldring med en stiliserad regentkrona."

Hur ser den siliserade regenkronan som finns i lönnfacket ut?

Sidan 30. Det saknas ett mellanrum mellan ordet "rollpersoner" och ordet "och".

De är lika många som antalet rollpersoneroch har speldata som kultister på sidan XX i Regelboken.

Sidan 30.

I sådana fall berättar spöket att det föll ”för mördarens kniv” för länge sedan, men att dess kvarlevor ligger utspridda i gläntan.

Lägg till "Hon ber rollpersonerna finna hennes benknotor och begrava dem tillsammans i en prästvigd jord". Om de inte hjälper kvinnan kommer hon då och då att hemsöka rollpersonerna om nätterna och uppmana dem att bege sig till Magnaveden, finna hennes benknotor och begrava dem i prästvigd jord. Rollpersonerna som hemsökts i drömmen vaknar med ett tillstånd till dess att de utfört uppdraget alternativt fördrivit spöket på annat lämpligt sätt. Det finns tydligen ingen krykogård i Utkante (vad gör Utkante av sina döda - kremerar på öppet bål som i Indien eller äter upp dem för att kroppsdelarna inte ska kunna användas i svartkonst som vissa stamfolk gör?).

Sidan 30.

Vittrande rester av ett mindre vakttorn kan anas mellan träden.

Vittrande igen. Ska nog stå vittrade. Tycker för övrigt att ni överanvänder ordet vittra. Jag föreslår "Resterna av ett förfallet vakttorn kan anas mellan träden."

Om rollpersonerna erlägger ett guldmynt i vägavgift eller lyckas övertyga skeletten att de avskyr ”rebellerna” – detta kräver ett lyckat slag för ÖVERTALA – släpps de förbi, annars blir det strid.

Det här är också ett tydligt exempel på hur handlingsförlamade SLP blir utan grundegenskaper och många färdigheter. Det spelar ingen roll om det är jättar, troll, skelett eller vad som helst som vaktar, smyger på rollpersonerna, köpslår med rollpersonerna, bryter arm med rollpersonerna osv. Klart man kan använda Fördel/Nackdel men eftersom de inte stackas på varandra så gör de ingen skillnad om rollpersonen redan har en Nackdel eller Fördel. Eftersom varelserna saknar grundegenskaper och har få färdigheter så är det enbart rollpersonens kompetens som avgör om rollpersonerna lyckas. Varför ens slå för SLP i strid (attack/parad/undvika)? Varför låter ni inte spelarnas slag avgöra precis som med Smyga, Övertala, Gömma sig mm? Ni hade kunnat låta SLP misslyckas med att undvika/parera om rollpersonerna träffar och omvänt låtit SLP träffa om rollpersonerna misslyckas med att undvika/parera.

Den enklaste lösningen kanske är att ge alla SLP grundegenskaper och sedan några få färdigheter där SLP är bättre än sin grundegenskap. Då kan man åtminstone slå motståndsslag med grundegenskapen för färdigheterna som SLP saknar. Grundegenskaperna blir då SLP:s "generella färdigheter".

Sidan 31.

Den bevingade skuggan – som har taggiga utväxter och ett utsträckt nosparti – identifieras som en drake vid ett lyckat slag för BESTIOLOGI .

Är det en drakes skugga de ser eller ser de själva draken när de tittar upp? Jag tycker inte det framgår klart. Ni kan t ex skriva "identifieras som skuggan från en drake vid" eller "Den bevingade skuggan visar sig, vid ett lyckat slag för BESTIOLOGI, tillhöra en drake med taggiga utväxter och utsträckt nosparti. Draken flyger högt, högt uppe i skyn.".

Sidan 31.

Med ursinnigt bröl kommer en ilsken jätte (sid XX i Regelboken) rusande mot rollpersonerna. Den vevar med sin gigantiska träklubba och är framme inom två rundor.

Jätten måste vara duktig på att smyga som kan dyka upp 2 stridsrundor från rollpersonerna.
Jag hade ändrat texten till "På långt håll hör ni ett stampande ljud. Det påminner om ljudet av stora träpålar som slås ned i marken. Stamp, stamp, stamp. Stampandet tilltar i styrka och efter några minuter ser ni en jätte komma springandes rakt mot er. Det är uppenbart att den har sett er. Jätten stampar fram med en rasande fart samtidigt som den brölar och frustar (sid XX i Regelboken). Jätten vevar med sin gigantiska träklubba och det bara frågan om sekunder innan den är framme hos er."

Sidan 31.

En kraftig storm kastar vindar mellan bergssidorna.

Jag föredrar "Kraftiga stormvindar sveper utmed bergssidorna."

Detta är Sefyra, en elementarmagiker som försöker betvinga västanvinden.

"Det är", heter det va? Annars går "Gestalten är Sefyra" bra.

Om rollpersonerna vinner hennes förtroende (slå för ÖVERTALA ) kan hon visa dem vägen till Bothilds bryte, eller till och med lära ut sina kunskaper.

Hur kan de göra det? Vad har Sefyra för agenda? Ett tips til SL om vad hon kan tänkas vara ute efter hade inte varit fel.

Sidan 31.

Under en utskjutande klippa syns en människohög sten med röda strimmor. Vid ett närmare ögonkast inser rollpersonerna att den märkliga tingesten är ett ägg

Människohög är ett konstigt ord. Närmare ögonkast låter också konstigt. Jag föreslår "Under en utskjutande klippa syns ett två gånger en meter, ovalt, runt objekt med röda strimmor. Det ovala objektet ligger i ett flätverk av grenar. Vid en närmare titt inser rollpersonerna att den märkliga tingesten är ett stort ägg"

Slumphändelsen är i praktiken en fälla. Rollpersonerna kan bara ta skada. Kan inte rollpersonerna vinna någonting på att undersöka ägget? Kanske ligger en skatt (skattkort) i grenverket?