angantyr73
Topic Author
Posts: 6
Joined: Tue 09 Jul 2024, 17:24
Location: Sweden

Mänsklighetens frö

Tue 09 Jul 2024, 17:35

Ett egenskrivet äventyr som tar rollspelarna till Skrotbukten, fd Öresund och närmare bestämt Malmö.
Jag har utgått från både Mutant År Noll dvs grundboken med en del av karaktärerna som kommer från Elysium och en från Genlab Alfa.
Jag har plockat och mixat kartor och karaktärer från andra rollspels ledare som inspiration.
Har skapat min egen historia om vad som händer i Elysium 1 där äventyret startar.
Försökte redan 2022 att få ihop en grupp, men det var svårt. Slutligen i år fick jag ihop en grupp på nio stycken.
Dessvärre har vi haft svårt att få ihop spel träffar där vi blir många, de flesta gångerna mellan 2-3 spelare.

Ska dela med mig av inledningen av äventyret, de olika karaktärerna som de platser som rollpersonerna besöker samt våra spelträffar.
 
angantyr73
Topic Author
Posts: 6
Joined: Tue 09 Jul 2024, 17:24
Location: Sweden

Re: Mänsklighetens frö

Tue 09 Jul 2024, 17:57

Gruppen har blivit bortförda av Livgardet, dessa har handplockat dem från sina arbeten, hem eller från fritidssysslor. I ovisshet följer de med, dock med små protester. De förs upp till Kronan och bort till Kapitolium, ett enormt palats. Kronan är täckt av en kupol, dess högsta punkt är 250 meter över Kronans ”golv”, vilket skapar en känsla av rymd som inte går att hitta någon annanstans i enklaven. Väggarna lutar utåt. Väl framme vid Kapitoliums enorma dörrar leds ni in i en reception, en gång till höger tar er till överintendent Morgonstiernas rum. Ett anspråkslöst rum med ett nött skrivbord, några arkivskåp i metall och foton på ätteöverhuvuden hänger på väggarna. Mitt i rummet står ett runt bord med ett antal stolar. Ni föreslås att sätta er ner och vänta.
In i rummet kommer en stor kraftig dam och en liten smal dam. Den kraftiga dammen Antonia Skarprättare, ätten Skarprättares överhuvud. Som styr både Vetenskapsrådet och Akademien har ett finger med i nästan alla avgörande forskningsprojekt. Antonia hälsar er välkomna.

Den lilla dammen som också finns på plats, Yuliana von Rijn är ansvarig för allt som produceras i enklaven, från mat till prylar av alla storlekar. Yuliana tar fram en stor mapp och tar ton.

-Ni vet att vårt fröförråd och stora delar av våra odlingar är förstörda och snart råder svält. Då kommer det bli kaos, stora uppror och folk kommer att fly från vår fantastiska plats. Templet och delar av ätten Viggs, De Grå, låg bakom attentat och oroligheterna, detta lede till att vi var tvungna att avrätta några överhuden i ätten samt fängsla en del, bland dessa generaler Katrina Vigg. Djupvakten som är Elysiums armé har blivit splittrad, en del flydde ut i Ytvärlden och en del stannade kvar, de har nu bildats en ny formation så att folket inte flyr, men vi vet inte hur länge de orkar hålla det så.

Yuliana berättar att hon hittat anteckningar i sin farfars August dagbok om att det fanns en bunker i södra delen av landet kallat Möken, vid fd staden Malme. Som kännetecknas av sina enorma sandhögar runt staden som format en enorm vallgrav. Här gick tidigare en motorväg runt staden.
I bunkern ska Försvarsmakten innan katastrofen lagrat frön o mineraler för framtiden. Bunkerns namn är Ymer. Yuliana tar fram den stora mappen och lägger fram ett par kartor på bordet till er.
-August ska ha varit en riktig äventyrare och har dokumenterat mycket om den yttre världen under sina expeditioner. De finns dokumentation om att Proteus och Komodia Viggs har blivit utskickade på en expedition söder ut för att kartlägga den södra delen och möjligheten att finna bunkern Ymer. I ett avbrutit meddelande nämner Proteus att han bevakat bunkern tillsammans med en ny vän Alle. Kontakten bröts när alla attentat startade i Enklaven, avslutar Yuliana.

Antonia vrider sig i stolen och lutar sig framåt över bordet. -Hjälpen vi behöver är att finna bunker Ymer och undersöka om fröförrådet finns kvar, lokalisera det och föra det hit. Gör ni detta kommer ni att hyllas som hjältar av alla i Enklaven, ni kommer få en betydelsefull position och ha möjlighet att påverka framtiden. Vad det gäller välfärd och lyx kommer detta överösas er vid hemkomst.
Vi har ordnat så ni får åka med vår svävare ut i Ytvärlden. Ni kommer att släppas en bit ifrån kusten, ni ska gå rakt åt väster ett par timmar, så når ni en liten by, där står s/s Maran och väntar på er, säger Antonia.
-Denna kommer att ta er ner i söder. Kapten Arnbjörn väntar er och båten är redo att ta er ner till Skrotbukten. Båten kommer att släppa av er vid Luftslottet intill den stora bron, strax utanför Malme. Luftslottet är en handelsplats, här byts mat, utrustning, kartor, tjänster och information. De som bor i Luftslottet kallas Lerfolket. Här finns möjligheter att få information om Proteus och Komodia samt leta reda på deras nya vän Alle.

Allt-i-allon Rakel Puts kommer in i rummet och leder dem till Kantinan, där en lättare måltid serveras. De uppmanas hålla allt hemligt och samla ihop den utrustning som de tyckts behöva och infinna sig tidigt på nästkommande morgon utanför Kapitolium.

Följande morgon samlas de utanför Kapitolium, Livgardet anländer och tar dem upp genom Brytet, en ödslig terminal ovanför Kronans kupol. Här väntar en svävare som flyger dem vidare genom en stor luftsluss som leder ut i Ytvärlden.

Svävaren har små gluggar och de ser väldigt begränsat vart de åker. Resan varar ca 1 timme. Svävaren stannar till och dörrarna öppnas. En soldat i Livgardet meddelar att när de utfört deras uppdrag och tagit sig tillbaka, kommer de dit varje soluppgång och kommer tar dem tillbaka till Elysium.
 
angantyr73
Topic Author
Posts: 6
Joined: Tue 09 Jul 2024, 17:24
Location: Sweden

Re: Mänsklighetens frö

Tue 09 Jul 2024, 20:49

Första spemötet:

Rollpersonerna som gavs sig i väg var:
Frank, livvakt i Livgardet åt ätterna. Har ibland svårt med temperamentet.
Rasper "Vandraren", fd zonstrykare som funnit Elysium och jobbar som zonfarare/krönikör i Enklaven.
Vladimir 18, muterad hund, fd jägare i Genlab Alfa och nyligen anlänt till Elysium och deltar som zonfarare.
Manfreid von Rijin, uppskattad tekniker i Elysium som kan reparera och fixa det mesta mekaniskt, det senaste året jobbat i Kryolab Delta med att sätta samman biomekatroniska delar.

Fyra äventyrare gav sig ut från Elysium mot Skrotbukten. Vägen västerut mot havet gick lugnt och smidigt fram till s/s Maran som stod och väntade på äventyrarna. Ombord tjänstgjorde Kapten Arnbjörn som är en munter och burdus muterad björn, Fingus är kattmutant och tjänstgör som navigatör, fiskmåsmutanten Måzart är fripassagerare och ska leverera post, igelkotmutanten Zigge avtjänar sitt straff ombord, Svea är en älgmutant och blev anställd som jägare och närskydd och den muterad ankan Äggbert är anställd på båten som mekaniker och styrman.
S/S Maran startade sin färd från Göborg som i sin tur är på uppdrag att återta en last reservdelar till Göborgs konservmanufakteri. Äventyrarna blev upphämtade under deras färd efter de fått uppdraget från Elysium 1.

Vattnet var spöklikt stilla och lugnt under resan. Vid ett tillfälle kunde man skymta en pansarhaj på avstånd.
Frank valde att ställa sig uppe på däck och hålla utskick, detta gjorde han ända fram till slutdestinationen, utan att varken behöva äta, dricka eller sova.
Manfreid gav sig ner under däck och hittade i ett av rummen att det stod en nermonterad båtmotor. Genast satte han igång att försöka laga och sätta ihop den. Han gjorde ett litet stop och gick för att äta efter Zigge bjudit honom. Rasper och Vladimir var rastlösa och smög runt under däck och rotade i allt bråte som fanns. Rasper hittade en metalisk arm som han beslöt sig att lägga ner i sin ryggsäck. Till sist somnade Rasper och Vladimir i vars en koj. Manfreid sov sidan om motorn som han så kärt ville få klart innan de vara framme. Dagen efter rusade iväg och så till slut på eftermiddagen kunde de se ruinerna vad som sades vara Malme.

Vid ankomst till Luftslottet samlas alla vid fördäck, en stor skepnad kliver ombord, ett stor fett och tatuerad svin med armbindlar med nitar står och skriker med hög röst. Välkomna till Luftslottet – här byter vi allt med ett leende.
-Jag heter Axel Svinhugg och ska leda er vidare på er vandring mot vår registrering innan ni kan släppas in. -Jag uppmanar alla till tystnad och följa våra instruktioner.
Från piren sprang ett 10 tal små muterade möss om bord och hjälpte rollpersonerna att kliva av båten. Med Axel längst fram går de långs piren och fram till en stor brun o vit byggnad med enorma glas partier vänd mot den stora bron i väster. De får gå upp för en brant trappa och får vika åt höger mot en ingång. De förs in i en stor samlingslokal där man satt upp stolpar med snören för att skapa gångar som i sin tur leder fram till 5 st glasburar. Väl framme i vid en glasbur välkomnas de och blir registrerade. Här inne får de uppge sitt namn, vart de färdats ifrån. De får också ta fram all utrustning och detta inventeras. All utrustning får de tillbaks och de får ett litet inplastat kort med en sifferkod och deras namn. De leds bort i ena hörnet av byggnaden, där en trappa leder upp och ut ur huset. Därefter får de en karta över området och uppmanas att bege er till Fula Harpy där fyra bäddar till dem finns att sova i. Fula Harpy ligger längst ut till öster av arken. De ska följa stigen, i korset går de rakt fram och följer den ca 500 meter, sista trähuset på vänstra sida är Fula Harpy. Det ska kostar 1 kredit/patron per natt för de fyra.

Luftslottet är en ark byggd med en enorm mur runt om av betongblock och trästockar. Små vaktkurer är utplacerade uppe på muren. Borta i öster mynnar en stor portal med små bås och bommar som styr in och ut slussning för de som kommer från inlandet. I väster är stora block uppsatta för att styra in och ut passage på bron. Alla är välkomna in i Luftslottet så länge man är där för att byta. Inget våld tillåts. Byggnaderna inom Luftslottet består av trä skjul och stål containrar som funkar som smedjor, verkstäder, butiker, barer samt som bostäder, rum att hyra eller som förråd.
Den gamle som styr Luftslottet är en liten kort tjockskallig gammal man som vandrat på marken i årtionden. Kenta Snuskhunger är tredje generationen som styr Luftslottet. Kenta har alltid på sig en kedja runt halsen i den hänger en spränggranat.
Axel Svinhug styr försvaret för Luftslottet med sin arme av muterade möss och ser till att Lerfolket känner sig trygga. Axel kontrollerar all in och ut passage.
Lerfolket består av köpmän, hantverkare och fd zonstrykare. Som gjort detta till sin fristad. Patroner, krubb och vatten anses ha högt värde i Luftslottet. Men även tekniska detaljer och prylar från den forna tiden är betraktade som dyrgripar.
Rollspelarna har här möjlighet att byta till sig utrustning, kartor, information eller hyra en guide som kan ta dem vidare.
Allt handlar om deras förhandlingsförmåga och försäljningsteknik.

De söker upp Fula Harpy där de träffade den muterade flodhästkvinnan Atlas som driver pensionatet.
Fula Harpy är ett gammalt slitet ihop snickrat trähus med en murad stor eldstad i sten i mitten.
Värdshuset är fullbelagt och de får sova i den gamla jordkällaren som Atlas gjort om till en liten mysig lägenhet för 4 personer.
Frank väljer att stanna kvar i deras nya lya och erbjuder sig att vakta deras utrustning, medans de andra kan gå och käka.
Det finns ett ledigt bord som de slår sig ner vid.
På menyn finns potatis o rotgrönsaks soppa, mjöd och potatissprit. De beställer var sin laddning av allt. Manfreid erbjuder Atlas ett paket med pulverkaffe som betalning och Atlas godtar detta gladeligen och säger att frukosten är gratis morgonen därefter. Rasper berättar att han har ett högtekniskt föremål som han vill byta eller sälja och frågar Atlas om hon vet något bra ställe för detta. Atlas berättar att det vet hon inte men om de vill ha friskt färskt vatten så finns det vid Spöktornet. Hon fortsätter berätta att om de går till Fyren i Luftslottet så kan de fråga de zonstrykare som hänger där. Vill de ha bra konserver kan de besöka Konservboden.
De frågar om Alle och rykten säger att Alle gömmer sig efter han fått en skuld hos Dobermann i Showbaren och är jagad av hans lakejer.

Historien fortsätter ..............
Äventyrarna bestämde sig dagen efter att bege sig till Spöktornet för att köpa frisktvatten.
 
angantyr73
Topic Author
Posts: 6
Joined: Tue 09 Jul 2024, 17:24
Location: Sweden

Re: Mänsklighetens frö

Wed 10 Jul 2024, 18:21

Men första dagen på Luftslottet är inte över. Manfreid, Wladimir och Rasper beger sig ut och vill utforska vad mer Luftslottet har att erbjuda. Rasper är nyfiken på om han kan sälja sin högteknologiska pryl. De går västerut och kommer till sist ner vid huset som de blev registrerade i. Sidan om finns Konservboden.
Denna träkåk består av ihopsatta träplankor som sedan man hängt skyltar från forntida konserver o burkar. Ägare Jonar är fd zonstrykaren . Innanför den stålförstärkta dörren finns ett rum med trähyllor och glashyllor. Dessa är fyllda med konserver o förpackningar. Stället lockar till sig zonstrykare och finsmakare. Manfreid köper en gammal konservburk med leverpastej. Rasper frågar Jonar om han vet var man kan byta eller sälja en högteknologisk pryl. Jonar berättar att bästa stället är i Dödsskrapan. Tyvärr måste man ta sig med båt sista biten. Manfreid uppmanar Rasper att de måste också köpa mer vatten om de ska utforska Skrotbukten. Jonar tipsar Manfreid att de beger sig till Spöktornet om det vill ha rötfritt vatten. Rasper frågar om vägen och Jonar berättar att de ska följa den gamla forntida motorvägen några kilometer och sedan ser de det på vänster sida, rakt mot väster. Spöktornet går inte att missa. Därifrån ska de gå rakt västerut till de når våtmarkerna och försöka få ta i något som tar dem fram på vattnet. De tackar för all information och traskar vidare. Mörkret kommer snabbt och de känner samtidigt att de borde gå och lägga sig. Att det går upp tidigt nästa dag och tar sig ut ur Luftslottet. De kryper ner i sina bäddar och sover. Frank sitter uppe hela natten och vaktar ingången.

Morgonen därpå stiger de upp tidigt och packar ihop sina saker. Frank stannar kvar och de andra går in på Fula Harpy för att avnjuta en frukost. Det bjuds på bröd och svampstuvning. Manfreid blir bjuden av Atlas på sitt eget kaffe. De tackar för sig och Atlas säger att de är välkomna igen och önskar dem lycka till med sin färd. De går ner till Frank och tar sina saker. Stänger dörren och börja vandra till den västra passagen.

Vid passagen står flertalet andra äventyrare och köpmän som ska vidare ut i zonen. Sidan om dem står Loka, en ensam resenär som trotsar Zonens faror för att handla med rent vatten. Det är en storväxt mutant som släpar på en skrotkärra, följd av två strykarhundar. På kärran finns plastflaskor, plåtdunkar och en underlig konstruktion av tuber och rör. Det senare är ett hemmabyggt reningsverk drivet av ett sotigt kokkärl. Loka har ett öppet och trevligt sätt och tar har gärna sällskap. Det visar sig att Loka ska också till Spöktornet för att köpa färskt vatten som han sedan ska sälja till en ark i öster. Vladimir börjar bli ängslig och berättar för Rasper att han inte gillar att hans vänner är kopplade och måste dra kärna. Rasper försöker berätta att de är hundar och inte muterade, att de är framavlade att slava åt människan. Wladimir vill helst befria dem och släppa dem fria. Till sist lugnar Wladimir ner sig. Under resan börjar Loka berätta om Spöktornet.
Efter katastrofen blev det brist på mat, vatten, bränsle, mm. Innan katastrofen användes inte vattentornet utan var en turistattraktion. Efter katastrofen verkade den gamla vattenkällan vara aktiv igen och vattenreserverna fylldes på snabbt. Snabbt byggdes en ark runt detta vattentorn. Zonstrykare och andra äventyrare började kalla platsen Spöktornet.
Den gamle, Ercy som ärvt Spökstaden efter sin far, styr vattentillförseln och ser till att han får valuta för sitt vatten. Platsen har blivit en handelsplats för att få friskt vatten, men även andra varor säljs, köps eller byts här. Den gamle bor i vattentornet och är välbevakad av sin vaktstyrka. Äventyret fortsätter .......
 
angantyr73
Topic Author
Posts: 6
Joined: Tue 09 Jul 2024, 17:24
Location: Sweden

Re: Mänsklighetens frö

Wed 10 Jul 2024, 18:49

Varför blev Wladimir ängslig?
Han har levt i ett paradis. Hans hem var en vidsträckt dal, omgiven av berg så höga att topparna täcks av snö året om. Nere i dalen fanns vilda hedar, frodiga skogar fulla av villebråd och iskalla bäckar där fiskarna lekte om våren. Wladimirs klan var aldrig långt borta. Den var din trygghet och ditt hem.
Men Paradiset var ett fängelse. Murar och höga stängsel som surrade med livsfarlig spänning blockerade alla vägar ut. Alla försök att riva stängslen eller klättra över dem straffas hårt av Betraktarna. Deras fångvaktare. Mardrömsmaskiner. Svävare i skyn bevakade varje steg de tog. Gångare marscherar rakt in i deras revir utan förvarning och tvingade dem att lyda deras metalliska kommandon. Ibland förde de bort någon, till den underjordiska Labyrinten. När offren återvänder var de fördärvade av Betraktarnas groteska experiment, deras minnen och personligheter bort raderade.
I generationer har deras klanäldste manat till underkastelse och samarbete. Bara genom att göra som Betraktarna säger och medverkar i deras experiment kan de en dag bevisa att de är värda att släppas fria. Att få möta Människan, er skapare som lämnat dem och som väntar där ute. Det har de hört sen de var små valpar. Men några av dem hade fått nog av Betraktarnas sjuka spel. De ville hellre kämpa, spåra upp de metalliska fångvaktare och konfrontera dem. Döda dem och ta deras frihet med våld. De kallade det frihetskamp för Upproret.
Uppgörelsens tid närmade sig. Upprorets skaror växte och Betraktarnas förtryck likaså.
Samlaren Gargarin 11 hade kommit över en farlig artefakt och tillsammans med Hundalfan Lajka 09 börjat köpslå med Betraktarna. Men innan affären gick i lås tog sig någon in och mördade Gargarin och stal artefakten. När betraktarna sedan kom för att hämta artefakten fick 10 bra hundar följa med betraktarna som ersättning för sveket. Efter kuppen var uppdraget att värva fler klaner till Upproret. Först ut var Råttborgen. Råttborgens klanledare Betet gick mot attack mot katterna men misslyckades och Katternas klanledare Stor-Klådan utsåg sig till Upprorets nya ledare. Efter kuppen var uppdraget att värva fler klaner till Upproret. Först ut var Råttborgen. Råttborgens klanledare Betet gick mot attack mot katterna men misslyckades och Katternas klanledare Stor-Klådan utsåg sig till Upprorets nya ledare.
Konflikten med djuren blev ett blodbad. Trots sina högteknologiska vapen och rustningar kunde soldaterna inte besegra hundratals uppretade djur. När några soldater hade stupat beordrar Frankelhane reträtt till svävarna. Frankelhane ansträngde sig för att få med sig så många muterade djur som möjligt. Wladimir var en av dem som kom med. Wladimir flyttade in hos sin nya herre och fick bo hos honom gratis för att avtjäna detta med att följa med ut på expeditioner i zonen.
 
angantyr73
Topic Author
Posts: 6
Joined: Tue 09 Jul 2024, 17:24
Location: Sweden

Re: Mänsklighetens frö

Thu 11 Jul 2024, 15:31

Nå, äventyrarna når Spöktornet och följer Loka in igenom portingången.
Spöktornet verkar vara välbevakat av någon vaktstyrka med högteknologiska vapen.
Äventyrarna tackar Loka för följet och hoppas de möts igen. Loka försvinner iväg och äventyrarna går rakt in mot centrum av Arken.
De be ger sig in i handelsplatsen och letar upp en handelsbod, där det säljs en massa olika behållare. Rasper köper på sig ett par dunkar.
De ser en stor kupol och vid syns ett mindre vattentorn, där står många i rader och väntar på sin tur att köpa vatten.
Kupolen skyddar vattenhålet, ett djupt hål rakt ner till vattenkällan. Det lilla ikoniska vattentorn ser ut som en stor konservburk med fyra stålben.
Väl framme så köper Rasper flera ransoner vatten. De verkar nu nöjda och tar beslutet att gå ut ur Arken och gå västerut mot Dödsskrapan.

Rasper är en av äventyrarna som är väldigt givmild, framför allt till Wladimir som inte äger något eller har något att betala för.
Så då är det dags att presentera vem Rasper är.
Sedan födsel har han bott i Arken. Vid 25 år ålder vandrade han ut från Arken med sin älskade fru Nova. De hade gått mot sydväst, längs den gamla motorvägen. De hade anslutit till ca 30 andra zonstrykare. Ibland bilvrak brukade Nova lätta upp stämningen med sång.
De skulle leva i en naturen, bruka jord och äta djur. Hjälpa och älska varandra. Bygga en ny värld. Det lät så enkelt när hon sa det.
Redan efter första broarna började bråken. Gräl om mat. Slagsmål om vatten. Och folk hade börjat smyga iväg. Men inte Rasper. Han gick nära Nova.
Såg ljuset kring henne. Trodde på hennes drömmar och löften.
Så anföll hjärnmutanterna. Deras krafter fyllde natten med eld och mardrömmar. Rasper stod vid Novas sida och skrek åt fienden ute i mörkret att komma fram och slåss. Han såg Novas huvud explodera. Han såg hennes följeslagare fly eller slaktas. Rasper kom undan med livhanken för att han såg bra i mörkret. Men i gryningen fångades han in. Han hade fortfarande Novas blod i ansiktet. Han fick slava i månader vid Hjärnornas bunker.
Fick stryk och svalt och fick höra att det var bra för honom.
Till sist lyckade Rasper rymma från Hjärnorna. Men han vågade sig inte tillbaka mot broarna och soluppgången. Hur gärna han än ville. I stället fortsatte han längs Sjön. För han hade hört historier om att den var rund. Att dess strand skulle leda honom tillbaka till Arken.
Ibland mötte han andra mutanter på sin vandring. Han bytte mat mot olika fynd och fortsatte. Vidare runt Sjön.
Alltid på jakt efter något annat än skog och vilda djur. Han ville tillbaka hem. Till ruinerna och rost fälten.
Han hade mött Pingo nära Pestgyttjan. Han hade blivit vän med mutanten som kunde hoppa trettio steg utan sats. De hade jagat tillsammans och zonsnokat tillsammans, vidare mot sydväst. Okända marker, lite lika området runt Arken. Ändlösa röror av om kullfallna hus som skogen vuxit över.
Massor av tunnlar. Massor av Röta.
Rasper och Pingo hade lärt sig att lita på varandra. Delat värme och mat och misslyckanden. Jagat bort missfoster. Ryktet hade varit sant. Man kunde gå runt Sjön.
Rasper kände närvaron från lurande monster och faror. Pingo kunde hoppa upp på säkra platser.
Till sist gjorde de det stora fyndet. Men efter tiotal våningar vansinnigt klättrande. På vägen upp föll Pingo mot döden. Tappade taget och spetsades på en skog av armeringsjärn. Rasper klättrade vidare och fann mat och forntidsmediciner. Fyllde en hel ryggsäck. Han fortsatte vandra vidare i ensamhet.
Rasper såg mot porten och funderade på om det bara var att gå in. Porten var förstärkt med travar av bilvrak och korsningen utanför var noga röjd från allt skräp för att ingen skulle kunna smyga sig fram. Ett draperi av säckväv dolde själva ingången. Från ett fönster ovanför porten stack en pipa ut. Rasper såg värmen från människan där innanför som ett rött flimmer. Rasper hade hittat Elysium 1.
Rasper blev väl mottagen och fick bra status, bytte till sig en lägenhet och krediter för all medicin. Livet har gått vidare och han jobbar som krönikör åt Tribunalen, tar små jobb att följa med expeditioner för att dokumentera zonen. Men han glömmer aldrig Arken och hoppas en dag återförenas med Arken. Rasper brukar gå och roa sig och titta på Frikampsmatcher. Han favorit är Boris. Rasper har lärt sig uppskatta livet och att det kan ta slut snabbt. Han hjälper allt en annan i nöd, delar med sig och lämnar ingen ensam........

På sin väg västerut från Spöktornet drabbas äventyrarna av ett kraftig storm som går över i en orkan. Äventyrarna splittras och flyger iväg med vinden.
Alla mister medvetandet. Här slutar första spelträffen.

Who is online

Users browsing this forum: Ahrefs [Bot] and 0 guests