Spelet är byggt på at man inte ska behöva rulla tärningar mer än nödvändigt. De flesta grejer man vill göra räcker vanligtviss med ett kast från spelaren (Jag gör X, lyckas jag händer det, misslyckas jag händer det inte. Är det nånting som inte är svårt eller komplicerat behöver jag inte rulla för det). Motståndslag är menade när man gör något särskilt svårt.Efter att ha testa systemet tycker jag det fakiskt funkar väldigt bra. Istället att tänka att attacken automatisk träffar kan man tänka att den lyckas med sitt slag, sen är det up till spelaren om de vill försöka ducka (eller parrera om attacken tillåter) attacken om de har sin handling kvar, så det är inte att den ganaterat träffar spelaren. Du skulle kunna välja att anfalla en spelare som har en chans att försvara sig (Jag bryckade säga när jag annfaller "Jag kommer göra X tärningar i skada, vill du ducka eller tar du smällen?". Detta innebär spelaren för avgöra själv om de vill undvika eller ta smällen rakt på. Sen har alla i princip alla monster åtminståne en attack som inte gör direkt skada utan sätter en Tillstånd istället eller ger en Skräck attack, så vill du inte göra direkt skada men fortsätta vara farlig kan man alltid välja en sån attack istället.
Vilda djur i rollspel beter sig sällan realistiskt i rollspel. Om de gjorde det skulle mötet mellan RP och vilda djur vara ganska meningslöst. Om RP låter bli att jaga/skada det vilda djuret och är mötet ofarligt. I rollspel beter sig vilda djur som utsvultna grizzlybjörnar som är så desperata efter mat att de till och med tar risken att attackera en rollpersongrupp. Precis som du skriver är björnattacker i verkligheten nästan alltid skenanfall. Särskilt om attackerna sker mot en grupp människor (t ex en grupp rollpersoner). Samma sak med vargar, björnar, schimpanser mm. Det är väldigt sällan den typen av djur utför "prey attacks" mot människor. Monster är inte vilda djur. Monster är monster och för monster så kan alla attacker vara avsedda att döda RP. Däremed inte sagt att monsterattack-tabellen inte kan innehålla missad attack. Ett sådant alternativ bland monsterattackerna skulle dock påverka sannolikheten i stridssystemet, t ex får sparandet av reaktiv handling (Ducka) en annan spelmekanisk innebörd om monstren kan missa sina attacker. Jag menar att det kanske inte är så enkelt att lägga in missade attacker bland monsterattackerna. Det får en dominoeffekt på stridssystemet som helhet.
Med reservation för att jag inte har speltestat DoD22 i praktiken så är jag skeptisk till att monsterattacker lyckas automatiskt. Jag gillar Symbaroums system bättre dvs att spelarna slår alla slag men att SLP och monster har GE och FV som ger bonus/avdrag på RP chans att lyckas. Fria Ligan får ta sig en funderare på om de har tänkt färdigt vad gäller att monster saknar GE/FV och att monster träffar automatiskt. Spontant känns det lite ogenontänkt men jag kan förstås ha fel.
Om ni är intresserade av hur björnar fungerar i praktiken så kan jag tipsa om den här dokumentären Björnens rätta ansikte som finns på youtube.
https://www.youtube.com/watch?v=1Krq-Qa2vAQ
Om man vill ha realistiska och farliga björnar i rollspel så kan man som SL säga att RP råkar väcka björnen i sitt ide eller att björnen de möter är skadad (av människor som jagat den). Då kan björnen vara farlig för RP och samtidigt bete sig som en björn i verkligheten. Att möte en björn på avstånd är i 99 % av fallen obehagligt men ofarligt. Björnen flyr. Om avståndet mellan björnen och RP är kort så kanske den gör några skrämselanfall först för att sedan fly.
Men det leder till ganska intresanta situationer. till skilnad när man slås mot NPCer som kan missa vet man rakt av att Monsteret kommer träffa dom om man tillåter det, där av måste de bestäma sig hur de vill ta sig an monstret, om ens de vill det. Eftersom spelet rekomenderar att man bör undvika strider om man kan det vara avskräckande att slåss mot ett monster om man inte behöver det.
Jag rekomenderar att du provar det först, det funkar bättre än vad man kan tro.
Det är mycket möjligt att du har rätt. Jag har som sagt inte speltestat DoD22 utan bara läst igenom stirdsreglerna en gång. Det kanske fungerar mycket bättre i praktiken än jag tycker det gör på pappret. Men hur avgör man om en RP som försöker smyga sig på eller gömma sig för ett monster när de saknar GE/FV och motståndsslag inte är möjligt? Jag tror inte att det framgår av spelreglerna. Eller?
Om man tar smygande så står det i princip du ska bara rulla när du upptäcker ett hot som inte har upptäkt dig.
Som exemple: jag ska ta en skatt som har blivit stulet av ett troll och jag har hittat grottan den bor i. Jag säger till spel ledaren att jag börjar smygga in. Eftersom jag är själv och det inte finns nåt direkt hot så säger dom "Ok du smyger in" och jag tassar in diskret. Väll inne så hör jag bakom ett hörn (eller om sl vill göra det svårare får jag rulla för det, men helst bara om jag frågar om jag hör nånting) tunga footsteg och grymtanden. Trollet är på väg ut. Jag säger jag vill gömma mig. Eftersom det nu finns ett hot jag vill smyga/gömma mig från säger sl att nu jag ska rulla smyga, med mina poäng i smyga samt mitt slag som får avgöra om jag klarar mig.
Monster i princip har inga värden eftersom de flesta saker kräver inget motstånds kast från dem (antigen är de immuna från det, eller så är det något som ett enkelt slag kan ordna).
Det jag kan dock hålla med att nåt enkelt värde vore bra för vissa situationer, men jag tror inte de ska ha för många, annars finns det risker att sl kräver mer slag än nödvändigt. Jag skulle nöja mig med ett enkelt värd som sammarfattar monsterts generella farlighet och förmågor som man kan rulla med vid behov, medans de kan ha potentielt ett par förmågor som de är bra på.
Edit: Eller iallafall ha som med Orker, vättar och skelett och ge de rörlighet och speja.
