Forum

Den här gillar jag, den känns logisk, och kommer ifrån det konstigaste som jag ser om och om igen, att hantverk skulle vara STY baserat känns helt befängt, INT är nog det enda rimliga.

Jag misstänker att hantverk är STY inte för att det är tänkt att vara logiskt, utan för att det passar en klassisk och populär karaktärsarketyp: smeden som kanske inte är så beläst eller traditionellt “smart”, men som har en riktigt skicklig hand.

För övrigt tycket jag inte att INT vore logiskt alls: hantverk handlar inte om teori och fyndighet, utan om träning, precision, noggrannhet, och estetisk känsla. Om något skulle kanske SMI vara logiskt, men hur som helst passar egentligen ingen av grundegenskaperna – vilken typ av person som helst kan egentligen bli bra på hantverk – så färdigheten kan lika gärna tillhöra den egenskap som lär passa flest rollpersoner.

Istället för att ha Förklädnad som en hjälteförmåga tycker jag att förklä sig och imitera andra bör ingå i vad man kan göra med färdigheten Uppträda, ifall denna läggs till i spelet. I min erfarenhet blir uppträdande som färdighet sällan använd till något betydelsefullt i spel ifall den bara medför att man kan spela instrument till exempel.

På det hela taget tycker jag designidén med bantade färdighetslistor är bra. Avgränsningen och samverkan mellan färdigheter och hjälteförmågor kräver sen fingertoppskänsla.

Varför tycker jag begränsning är bra? Jo, för att jag försökt och försökt spela fjärde upplagan av Warhammer FRP. Det landade i ett storkok av idéer där det mesta fick plats. Fördelen är att de som är intresserade kan sitta och peta och pilla sin RPs egenskaper, väga det ena mot de andra, hitta vissa kombinationer som blir toppen när månen står rätt, identifiera rena felval (trap options), osv. Nackdelarna är att spelarna som inte är superengagerade i spelsystemet glömmer bort hur deras karaktär fungerar, en uppsjö av olika val av marginell betydelse, att man kan fixa och trixa men "Weapon skill" är ändå en bättre investering 9 av 10 gånger jämfört med de andra 30-40 stridsrelaterade förmågorna man kan investera sina EP i. SL får alldeles för mycket att hålla reda på (växer linjärt per RP, dessutom) och om man dessutom har ambitionen att låta spelarna lysa på det de är bra på behöver SL ha bättre koll på RP än dess spelare (suck!).

Mer specifika åsikter!

Med nuvarande regler (val mellan anfall ELLER försvar) blir en färdighet i Sköld dödsstöten för sköldar. En krigare med ett bredsvärd vinner lite på att ha en sköld (endast mot projektiler). Här skulle 1 skyddspoäng vara en enkel och bra regel. Första upplagan av WFRP gjorde detta absolut enklast och bäst.

Lärdom som färdighet är jättebra. SL kan alltid styra efter omständigheter vem som har bäst förutsättningar just där och då. Slås den i 4-5 bitar så blir varje bit enslig.
Övertala är ensam som KAR färdighet. Men frågan är vilka andra färdigheter som ofta kan komma på tal, förutom den endimensionella Köpslå? Återigen håller jag med om grundidén att SL inte ska behöva sitta och skruva till äventyren för att vissa färdigheter ska komma till användning.

Jag märker att jag är i minoritet. Jag får nog helt enkelt bita i det sura äpplet och acceptera att det inte är ett spel för mig. Skillnaden mot det spel jag älskar är för stor för mig.

Motståndsslag (s. 35)

Jag har funderat ett tag på varför proceduren för motståndsslag har stört mig – och nu har jag (och mitt Excel-ark) kommit fram till varför:

Rollpersonen vinner om hen lyckas och motståndaren misslyckas – eller om båda lyckas och rollpersonen slår lägre eller lika med motståndarens slag.

Detta innebär att motståndarens FV bara påverkar resultatet om det är mer än ett steg lägre än rollpersonens FV.

Från att motståndaren har samma FV som rollpersonen eller högre påverkas utfallet inte alls.

Exempel:
RP har FV 10, motståndaren FV 2. Sannolikhet att RP lyckas är 0,4575.
RP har FV 10, motståndaren FV 9. Sannolikhet att RP lyckas är 0,3875.
RP har FV 10, motståndaren FV18. Sannolikhet att RP lyckas är fortfarande 0,3875.

Mitt förslag är att Pendragonifiera proceduren och låta rollpersonen vinna om hen slår högre eller lika med motståndarens slag.

Exempel:
RP har FV 10, motståndaren FV 2. Sannolikhet att RP lyckas är 0,4975.
RP har FV 10, motståndaren FV 9. Sannolikhet att RP lyckas är 0,41.
RP har FV 10, motståndaren FV18. Sannolikhet att RP lyckas är 0,1875.

Jo, vi känner förstås till Pendragon-metoden, och hade den i ett tidigt utkast, men valde denna modell för att behålla principen att ett lågt slag mot FV alltid är bra. Motståndsslag är ingen bärande mekanik i spelet och vi ville ha en enkel och intuitiv metod. Men vi kan mycket väl ta en till funderare på det.

Ett sätt att åtgärda att motståndarens FV inte längre inverkar på motståndsslaget så fort det överstiger den aktiva partens FV, är att låta den aktiva parten lyckas om båda slår över sina FV (dvs misslyckas) men den aktiva parten slår det lägre slaget. Då behålls principen att låga tärningsslag är bra. Det gör också att motståndsslag blir lite lättare att lyckas med över lag (just nu är de ganska svåra). Exempel FV10 vs FV14, D20 14 vs D20 15, aktiva parten lyckas men om motståndaren hade haft högre FV så hade aktiva parten misslyckats.