Forum

Rätta mig om jag har fel, men jag tror det snarare är så att de engelska översättningarna är en efterprodukt. De skrevs väl på svenska först och översattes sedan? Därav har de svenska namnen en mer "unik" känsla (i brist på bättre ord, vare sig man gillar dem eller ej) till skillnad från de engelska som snarare låter som en beskrivning än ett namn. Sen vidare så är detta fantasi, tänker inte att de behöver följa regler för hur svenska orter nämns.

Jag vet inte om de svenska eller engelska namnen kom först. Svengelskan får mig att tro att de engelska namnen kom först.

Jag tycker inte att det är så enkelt att man kan bortse från regler för svenska orter bara för att det är en fantasivärld. Det går inte att bortse att spelarna pratar svenska och är vana vid namngivningsregler för svenska orter. Jag tycker att "Ödsmörks djup" är tungvrickande och svengelskt. Namnet "Vägs ändes värdshus" får det att skära sig som naglar mot en griffeltavla i kroppen min. Om man vill bortse från svenska namngivningsregler så får man hitta på nya namngivningsregler som hör till spelvärlden men eftersom Drakar och Demoner inte är ett "culture gaming"-rollspel så bör man hålla sig till svenska namngivningsregler. Man bör givetvis undvika namn som Göteborg eftersom det inte finns några götar i Drakar och Demoner och eftersom det leder tankarna till vår värld. Ett rollspel som skrivs på svenska för en svensktalande publik behöver förhålla sig till svenskan och till svenska namngivningsregler. Jag förstår att vi inte är överens och det är jag helt okej med.

Detta leder oss osökt in på vad karaktärer heter i Drakar och Demoner. Rollpersonerna i slutet av snabbstartreglerna heter Bastonn (malawiskt förnamn med ett extra n?), Krisanna (amerikanskt kvinnonamn), Makander (svenskt/indiskt efternamn), Orla (latin), Aodhan (irländskt?). Gubben med gruvan heter Bothild (ett fornnordiskt kvinnonamn). Det finns ingen rim och reson i namngivningen av rollpersonerna. Det behöver det inte göra heller. De låter som coola fantasynamn. Jag tycker att Fria Ligan har fått till dem bra. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om äventyrens namn.

Jag håller med om att de borde se över de svenska namnet och putsa bort svengelskan. Vägasluts värdshus är mitt förslag på ovan nämnda värdshus.

Jag har korrekturläst många rollspelsprodukter de senaste åren, skrivna på svenska av svenskar. De innehåller mycket svengelska. Många skribenter är nog inte ens medvetna om anglicismerna.

Jag håller med om att de borde se över de svenska namnet och putsa bort svengelskan. Vägasluts värdshus är mitt förslag på ovan nämnda värdshus.

Jag får ingen träff på Google när jag söker på ordet "vägaslut". Är det ett riktigt ord eller är det någonting du har hittat på för att du tycker att det låter bra?

"Vägs ändes värdshus" (Dead's End Inn) borde definitivt heta "Värdshuset vid vägens ände" eller möjligtvis "Värdshuset vid vägs ände".

Jag citerar mig själv. Ett alternativ är att döpa äventyret till "Värdshuset vid vägens slut". Bara inte Fria Ligan sin översättningstradition trogen döper det till Slut's Inn på engelska.

Det här med namn är kanske personligt och hur noga man är med namnformer beror säkerligen på vilken stil man vill ha på sitt spel.

Själv gillar jag en ålderdomlig karaktär med viss frihet vad det gäller stavning och lek med ord, synonymer och betydelser.

Som ett exempel skulle jag kunna kalla Magnaveden för Tursaveden istället. Betydelsen är i stort densamma men den senare varianten låter mer nordisk och hänger på så sätt bättre ihop med ett namn som Utkante.

Men som sagt det handlar mest om tycke och smak.

Ps Bothilds Bryte borde dock få ett annat namn som redan påpekats. Här tycker jag att Bothilds Bräcka, Bothilds Bråte, Bothilds Bergabrott eller liknande kunde användas istället.