Mon 10 May 2021, 15:47
Gryningens Beskyddare (Spoilers, såklart)
Session 17 - Attentatet
Januari 128 p.t.
Kafé R-Bajter, Bröderiets största konkurrent, stod i lågor. Inte små sådana heller, utan det som tidigare var kafé började mer och mer likna en risbrasa. Rhya Krax, kaféts ena ägare, haltade ut från huvudingången och skrek att hennes barn var i fara, innan hon kollapsade.
"Var är den brandsäkra brödrosten när man behöver honom?" suckade Zyckan samtidigt som han kavlade upp ärmarna för att springa in.
"Kom, Domino!" ropade Tage till sin förälder. "Vi måste släcka elden."
Men Domino stod bara och tittade på hur konkurrensen bokstavligen brann upp, och bestämde sig för att det inte var hens problem. Förgäves försökte Tage dra med Domino i ärmen, men när hen satte sig på marken gav Tage upp och hämtade en spade för att skotta snö på elden.
Under tiden kämpade sig Zyckan genom elden och slog upp dörren till barnkammaren på övervåningen. Han samlade ihop Rhyas fågelungar och beredde sig på att fly ut igen, men till sin fasa upptäckte han att en del av taket rasat nerför trappan. Just då hörde han vägen mot gatan explodera, varpå en bepansrad skepnad hoppade in genom hålet. Zyckan kunde knappt tro sina ögon då han insåg att han stod inför vad han trodde varit en död legen: självaste Blå Dunster.
"Ge mig barnen och hoppa upp på min rygg!" beordrade den robotiska rösten tillhörande den väldige vigilanten. Utan att tänka gjorde Zyckan som han sa, varpå Blå Dunster hoppade ut med både barnen och Zyckan och landade med en smäll på gatan utanför. Så fort han släppt av fågeln och katterna hoppade han iväg, just som konstaplarna Ulknacke och Sjuck skrek åt folket att stoppa den blå terroristen.
Kafé R-Bajter brann ner till grunden, men ingen skadades allvarligt. Zyckan och Tage tackades för att de gjorde vad de kunde, medan Domino fick utstå skäll från både Rhya och en förbipasserande tonårssköldpadda. Zyckan hjälpte därefter Rhya till hospitalet, varefter han själv tog sig till frisören för att ta hand om de brända fläckarna på hans päls. Guftan som hade anlänt sent till platsen försökte hitta tecken på vad som orsakat branden, vilken han lyckades spåra till rester av någon vagn som antagligen stått utanför huset.
Tage å andra sidan hörde ett fnitter från Källartorget, vilken han följde ner i torget och ner till trappan från Källarskolan till valvet nedanför. När han såg ner för trappan såg en pojke springa igenom dörren i trappans slut. Bestämd att göra exakt samma sak tog Tage sats och sprang allt vad han hade nerför trappan, men fick som man kunnat vänta bara en rejäl bula. Just som Guftan kom fram öppnades en lucka i dörren, varpå en av Tages klasskamrater från andra sidan dörren frågade vad det var frågan om.
"Såg du han som sprang igenom dörren?" frågade Tage med handen på sin bula.
"Man kan inte springa genom dörrar, dummer," fnissade flickan i luckan.
"Jag såg honom göra det!" insisterade Tage. "Jag tänker lära mig hur!"
Innan flickan hann svara öppnades dörren av Tages lärare, Bettina Gaas, som också ville veta vad som försiggick. Bakom Bettina fick dock Tage syn på pojken som han jagat, som han genast kände igen.
"Det var du, Jovan!" utbrast han. "Visa mig hur man gör!"
Men Jovan bara flinade medan Bettina förklarade att Tage måste sett i syne. Guftan bad om ursäkt och drog Tage därifrån, men just som de kom uppför trappan hörde de båda någon viska: "Ajax. Ajax. Ajax". Med det bestämde sig Guftan för att besöka herr Ajax i hans skrädderi, men den gamle hunden sa ingenting som var Guftan till hjälp.
Nästa dag pratade Tage med två av sina klasskamrater och bad dem följa med på rasten när han skulle konfrontera Jovan med vad som hade hänt dagen innan. Återigen stod Jovan bara och flinade åt Tage, men den här gången kunde Tage höra Jovan prata till honom. Utan att röra munnen förklarade Jovan att han hade sett en man lämna Kafé R-Bajter just innan explosionen, och att den mannen då verkade ha varit på väg till Ajax skrädderi. Tages klasskamrater stod bara förvirrade och såg på medan Tage tycktes svara på frågor som ingen ställt. Men med den nya informationen gick Tage till Ajax dotter Gunda och frågade om hon hade sett mannen som Jovan beskrev, varpå Gunda glatt svarade att han hade lämnat en rock som hade något konstigt schiffer i en av fickorna.
De kom överens om att hjälpas åt att komma åt schiffret efter skolan, men just som de skulle gå hem till Gunda kom Domino för att hämta Tage.
"Nej Domino," svarade Tage bestämt. "Jag tänker inte gå hem nu."
"Men vad ska du göra?" frågade Domino. "Du vet ju vad som brukar hända när du går själv."
"Som om du bryr dig om att det är farligt i Hydran!" utbrast Tage till svars. "Du vägrade hjälpa släcka grannkafét! Det fanns barn i huset! Hela kvarteret hade kunnat brinna ner! Tillskillnad från dig tänker jag faktiskt göra något åt det här. Nu går jag!"
Och med de orden lämnades Domino ensam. Förtvivlad och förstummad föll hen ned på knä stirrandes ut i tomma intet mitt på torget.
Efter en stund kom kommissarie Janne Bössa fram till den sörjande Domino och förklarade att hen väl förtjänat sin frihet om inte ens Hemliga Polisen fann hen skyldig. Han berättade också att han sett Guftan undersöka explosionen, och förklarade att polisen fått strikta order om att inte utreda händelsen.
"Men någon borde lösa det," fortsatte. "Någon som inte är polis. Det är väl bättre det än att sitta här."
"Stick bara," fräste Domino.
"Det ska jag, men tänk på vad jag har sagt."
Under tiden som Tage snodde åt sig schiffret från Ajax hade Guftan och Pling lyckats härleda den sprängda vagnen till Tompas Ölmusteri, möttes de av en olåst dörr och en ihjälslagen Tompa. De fortsatte ner i källaren och hittade, förutom mängder av antikejserliga budskap, två ordentligt nedslagna ungdomar. Den överlevande av de två avslöjade medan på vägen till hospitalet att de förrådes av en tredje medlem som försvann efter att ha slagit alla i huset. Guftan och Pling fortsatte att leta igenom byggnaden tills de hittade en tändsticksask från Kafé Kringlan.
Efter denna upptäck letade de upp Domino och drog med hen till Kafé Kringlan och hittade där en till ölmustkärra i ruinerna av Klubb Spetsnasse intill Kringlan. Efter en stunds letande bestämde de sig för att undersöka källaren. Men trappan knarrade så högt att vilka som än gömde sig där nere hann gömma sig, vilket gruppen hörde. De kom ner till ett rum med två dörrar, varav den ena Pling genast försökte dyrka upp. Istället for dörren upp och sköt in Pling i väggen, varpå en stor varelse som såg ut att vara mer maskin än människa klev ut med dragna vapen. Pling tyckte dock inte om att bli intryckt i väggen, utan använde sin såg för att göra processen kort av maskinknekten.
Efter kort letande hittade de ungdomen som hade förrått sina vänner inlåst på dasset (Out of character-fråga från spelarna "Vem sjutton har ett dass i källaren?"). Det krävdes inte mycket för att hon skulle avslöja att hon jobbat åt Hemliga Polisen. Vad gruppen skulle göra med den informationen hade de dock ingen aning om.
Session 18 - Gryningsbalen
Februari 128 p.t.
Några veckor efter händelsen kontaktades gruppen av en man vid namn Jonathon Princip, som förklarade att hans herre väldigt gärna vill träffa personerna som utrett bombattentatet. Gruppen var först väldigt skeptiska till att följa med honom, samtidigt som Jonathon uttryckte sig skeptisk mot Bröderiets två icke-anställda inneboenden. Men till slut kom de fram till att låta Domino, Zyckan och Tage följa med honom till hamnen. Där fick de ta på ögonbindel medan Jonathon rodde iväg med dem till en större båt. Först när Jonathon hjälpt ner dem i ett rum under däck fick de ta av dem.
Inför dem stod ingen mindre än Blå Dunster. Den robotiska rösten förklarade lugnt att de undersökt Hemliga Polisens handlingar i månader och att han behövde hjälp från personer han kunde lita på. Med det frågade han sina gäster varför de hade agerat som de gjorde, varpå han fick två sympatiska svar från Tage och Zyckan, samtidigt som det uppenbarade sig att Domino inte alls brydde sig om sin omgivning. Skeptisk mot Domino krävde Blå Dunster att det han skulle berätta måste hållas hemligt, varpå Jonathon bekräftade att gästerna talade sanning när de lovade att tiga. Och med det tog den bepansrade hjälten av sig hjälmen för att avslöja sig själv som den tidigare kejsaren Thorulf Skarprättare.
Thorulf förklarade att han behövde få tag på mannen som hade iscensatt bombdåden, Julius Wickel. Jonathon lämnade över en låda med masker och inbjudan medan Thorulf fortsatte berätta att han ville att de skulle gå till kvällens maskerad i Gryningspalatset och kidnappa Wickel därifrån. Gruppen gick med på detta och spenderade resten av dagen på att förbereda sig genom att köpa in Wickels favoritsprit.
När gruppen anlände till palatset drogs Tage åt sidan av vad han antog var Hemliga Poliser. De frågade varför ett litet barn som han var där, varpå Zyckan grep in och förklarade att de var där för att göra reklam för Spraks nyöppnad musikfirma. En stund senare hittade Domino Wickel, och gick genast fram för att prata med honom. Wickels vakter blev snabbt misstänksamma av det suspekta beteendet, men mot alla odds lyckades Domino smickra Wickel och få honom att gå med på att träffas senare över några glas.
Under middagen placerades Domino och Tage nära den fabrikör som misstänktes vara Tages riktiga pappa. Nervöst försökte fabrikören smita mot toaletterna, men blev påhoppad av samma major som skällt ut honom tidigare. Road tittade Domino på medan majoren släpades bort av vakterna och fabrikören ursäktade sig därifrån.
Som avtalat mötte Domino upp Wickel senare och lyckades supa ner honom medan han skröt om sin fars gamla bedrifter inom PSIPO. När Wickel till slut slocknat släpade gruppen honom till den norra utgången. Innan de nådde fram till utgången diskuterade gruppen hur de skulle skapa en distraktion för att ta sig förbi vakterna, vilket inkludera idéer som att skjuta sig förbi eller låta Zyckan smyga ut och klä ut sig till ligist. Till slut påminde en vänlig röst i deras huvuden (Jag, SL) dem att de inte var i ett fängelse och att de helt enkelt kunde gå ut. Och med det kunde Jonathon hämta dem och föra Wickel till Thorulf för förhör.
Dessutom lyckades Zyckan ordna ett kontrakt för Sprak, som vid det här laget lämnade kampanjen för turnera.
Session 19 - Ner i mörkret
Februari 128 p.t.
Några dagar efter Wickels försvinnande kontaktades Bröderiet av murveln Kleo, som berättade att Thorulf planerade en stöt mot Hemliga Polisens högkvarter i Biobunker IX. Gruppen frågade Veloricka vad hon visste om bunkern, varpå hon berättade att den fanns en ingång genom en industrilokal i Kåkstaden. Gruppen smög dit kort innan Thorulf skulle skapa en distraktion och lyckades övertala fabrikens nya invånare att låta dem använda den hemliga ingången.
Tunneln verkade leda raka vägen in i en garderob fylld med forntida kläder. Domino ville väldigt gärna sno åt sig några uppsättningar, men Zyckan varnade att det skulle lämna ett spår raka vägen hem till till dem. Därefter fortsatte de in i vad som visade sig vara mirakeldoktorn Luciphers kvarter, varpå de bestämde sig för att sno hans medicin och några av hans schakpjäser (och dessutom sortera om brädet för att sätta Lucipher i skolmatt).
I ett arkiv hittade de dokument med skrämmande detaljerad information om alla i Hindenburg. I ett dokument rubricerat "Rudolfs Strög 25" hittade de ett dokument som visade Hemliga Polisen mycket väl kände till dem. Zyckans skattebrott, Velorickas antikejserliga sympatier samt en plan att skicka henne till fronten för oskadliggörande, Guftans paranoia och Dominos psimutation samt Sekten Novas försök att skydda hen. Dokumentet avslöjade även att Tages mamma tydligen oskadliggjorts och att någon i Skattemyndigheten försökt hemlighålla Irma. Det noterades även att Irma enbart talade något kallat "svenska" samt ett "oidentifierat fornspråk". Till och med Spraks, och UGN:s exakta modeller stod nedskrivna.
Efter ett tag lyckades de tillfångata doktor Lucipher, som endast skröt om sin överlägsenhet och att de mutanterna aldrig skulle förstå hans plan. Zyckan lyckades dock lura honom till att berätta planen genom att förklara att en så smart man som Lucipher måste ju också vara smart nog att förklara planen på en nivå som till och med dumma mutanter kunde förstå. Och med det avslöjade Lucipher stolt Hemliga Polisen arbetade under de så kallade Grå Eminenserna för att ta full kontroll över Samfundet och skapa det perfekta samhället under Eminenserna styre. Plötsligt utbrast han dock "Komodia, din förrädare!" varpå han föll livlös och larmet gick.
Snabbt som attan tände gruppen på arkiven och skyndade sig in i Luciphers garderob. Domino stannade dock som förhäxad av kläderna och tänkte absolut få med sig en av dem. Medan Zyckan stannade upp för att tala vett i Domino fortsatte Tage och Pling fly. Tage som hade ett stort försprång snubblade dock på en sten, varvid han fann en lapp där någon bad om ursäkt för välkomstkommittén. Utan att förstå vad lappen betydde fortsatte Tage springa tills han stoppades av Livgardet i andra änden av tunneln.
Kort därpå hann Pling ikapp, som rullade ut med vibrosågen redo när han såg ljuset i slutet av tunneln.
"Det är Pling!" skrek befälet skräckslaget när han såg Pling komma ur tunneln. "Ge fyr!"
"Vad sa du?" frågade Pling förvirrat när han såg alla soldater med gevär riktade mot honom.
"GE FYR!" skrek befälet igen, varpå soldaternas chock bröts och de gemensamt tömde sina magasin på den ökända brödrosten som efter många skott föll till marken.
Zyckan gav till sist upp på Domino och fortsatte springa mot utgången. Flykten blev dock kortvarig då han mötte Livgardet och tvingades kapitulera. Domino å andra sidan snodde åt sig en forntida militäruniform och försökte istället fly genom huvudingången. Hen stoppades där av två hemliga poliser, men räddades snabbt av Blå Dunster. Under tiden märkte Zyckan att Tage mystiskt hade försvunnit från soldaterna som fångat honom, varpå han själv passade på att slita sig loss och använda sina djuriska förmågor för att fly. Detta snedtände dock, varpå han helt tappade kontakten med sin mänskliga sida och sprang iväg som en mållös katt i natten. Tage å andra sidan hade dragits åt sidan av Veloricka som beordrade honom att springa hem medan hon försökte rädda Pling.
När Domino och Tage till slut kommit hem möttes de av Jonathon. Kort därpå hörde de ilskna läten från en katt när Veloricka kom in halvt sönderklöst av Zyckan, som hon snabbt låste in i källaren. Plings överhettade kropp lämnade hon i snön på innergården. Jonathon varnade för att Hemliga Polisen nog skulle vara ute efter dem strax, och förklarade att Blå Dunster skulle återkomma så snart som möjligt med en lösning för dem. Veloricka berättade att hon beordrats till frontlinjen mot Ulvriket, varpå Domino bönföll henne att lämna armén och stanna. Hennes svar blev dock att hennes far skulle vrida sig i sin grav om hon inte åkte.
Session 20 - Döden på räls och I krigets skugga
Februari 128 p.t.
Frontlinjen rörde sig närmare och närmare Pirits stad, och ju närmare den kom, desto svårare blev det att hitta gårdar som inte övergivits. I flera månader hade Rudolf försökt etablera avtal om löpande leveranser till Bröderiet, men så fort något avtal kom till skott meddelade bonden kort därpå att det inte tänkte stanna en dag till i regionen. När det knappt fanns några bemannade gårdar kvar gav Rudolf till sist upp och satte sig på tåget hem till Hindenburg. När han väl klev av tåget en tidig februarimorgon råkade han gå in i en kvinnlig officer bärandes på en stor väska. Rudolf passade på att fråga om vägen till Rudolfs Strög, varpå officeren med en sorgsen blick gav honom en vägbeskrivning innan hon klev på det vändande tåget.
När Rudolf väl kom hem upptäckte han att hänglåset till Bröderiet hade ersatts av ett riktigt låst, varpå han möttes av två okända vakter. De väckte Domino som genast välkomnade hem sin gamle vän. Vakterna berättade även för Rudolf att Veloricka hade åkt tidigt samma morgon med stor packnings, samt att hon hade lämnat ett brev med nyckeln. I brevet beklagade Veloricka att hon behövde åka och bad Domino ta hand om Irma, som Veloricka för i övrigt hävdade sig ha fixat en förklädnad till. Förklädnaden i fråga visade sig vara att hon hade klippt Irmas hår kort och köpt en sjal att dölja det som fanns kvar med.
Kort därpå anlände Jonathon med en MMO-kuben, vilken han ville att gruppen skulle ta med sig till Thorulfs kontakt i Nordholmia. Han lovade också skydda Bröderiet medan de var borta, men bad dem att passa sig för Hemliga Polisen. Och med det packade gruppen snabbt ihop och begav sig till tåget mot Nordholmia.
Förmiddagen spenderade gruppen i sin hytt, men när lunchtid kom ville Domino köpa lunch. Zyckan bad hen att inte prata med någon i restaurangvagnen, utan bara köpa lite mat och ta med det till hytten. Och med det gick Domino och Tage till restaurangvagnen. Väl där bröt Domino sitt löfte direkt när en kvinna i armérock gick fram till hen och erbjöd hen att prata över en skål soppa till middag, vilket var en gratis måltid Domino gärna tog emot. Hen försökte dölja detta för Zyckan, men Tage skvallrade, varpå Zyckan krävde att följa med och ta reda på vad det var frågan om. Väl vid middagen visade sig Zyckans farhågor vara sann, då kvinnan, Alvira Knaper, och hennes kollegor presenterade sig som hemliga poliser. Alvira sa sig veta vad de hade med sig och lovade att de skulle slippa "det värsta" om de lämnade över kuben. Zyckan fortsatte dock att spela dum tills de ätit klart.
Väl tillbaka i hytten hittade de konduktörens livlösa kropp, varpå de genast sprang och hämtade soldaterna som skulle transporteras till Nordholmia. Majoren kikade snabbt på brottsplatsen, och gick raka vägen till de Alvira för att skälla ut henne. Det visade sig att han genast förstod att Alvira bara försökte få honom att stanna tåget mot sin vilja.
Under kvällen hörde Rudolf fotsteg på taket, varpå han tittade upp och såg en vargmutant. Tage klättrade efter honom och lokaliserade hans hytt, varpå han hörde röster tala ulviska. Nästan upptäckt klättrade Tage tillbaka, varpå Zyckan gick till Hemliga Polisen och erbjöd sig att avslöja de ulviska spionerna mot att Hemliga Polisen lät dem vara tills de klev av tåget, vilket Alvira gick med på. Kort därpå hördes skottlossningar varpå de ulviska spionerna kastades av tåget.
Väl framme i Nordholmia lyckades gruppen smälta in i folkmassan innan Alvira hann jaga efter dem. Så fort de kom undan tog de sig raka vägen till Kanemans lägenhet, vilken redan var övergiven. Efter lite efterforskningar fick de reda på att Kaneman låg sjuk i garnisonen. Sen hördes tunga steg ute på Nordholmias gator. De kikade ut och såg en av Kejsarens prisjägare: straffången UGN.
Domino och Tage skyndade sig ut för att hälsa på sin gamle vän, men UGN vänder sig mot dem, konstaterade att han hade sina order, och öppnade. När läget såg som mörkast ut hördes dock någon ryta order på fornspråket. Det var Irma som klätt på sig forntidsuniformen som Domino stal från Lucipher. UGN:s programmering tvingade honom att lyda Irma, som beordrade honom att ta dem till Kaneman och vakta dörren efter dem.
De anlände kort därpå hos den döende Kaneman, som bad dem ta med kuben till Elysium IV och Theresia. Irma beordrade UGN att hålla soldaterna borta medan gruppen flydde med ett luftskepp och flög bortom Samfundets gränser.
(För denna session valde jag att ändra bakgrundshistorierna för Theresia och Alvira Knaper för att kunna ge dem båda koppling till gruppen.)
Session 21 - Tillbaka till forntiden och Seger?
Februari 128 p.t.
Lugnet efter att ha flytt Nordholmia blev inte långvarigt, för inom kort insåg gruppen att de var förföljda av ytterligare ett luftskepp. Det var Hemliga Polisen med Alvira Knaper i spetsen. Instinktivt tog Guftan sin position vid skeppets kulspruta, men genast upptäckte han att kulsprutan satt på fel sida av skeppet. Rudolf och Tage försökte skjuta genom bakfönstret, men blev båda snabbt brutna av polisens eld. Irma plockade upp Tages laserpistol (som han tog från kidnapparna några sessioner tidigare) och försökte skjuta mot fiendeskeppets ballong, men istället bröt hon ihop av stress när hon inte lyckades ta bort säkringen från pistolen.
Så fort Pling lyckats styra skeppet så att Guftan fick sikt mot fienden började han peppra ner så många poliser som möjligt, men den mötande elden blev för mycket och slog ut honom också. Utan någon egentlig plan sprang Zyckan fram till kulsprutan och tömde magasinet mot fienden, och som av ren tur lyckades han skapa ett hål i ballongen och få skeppet att långsamt sjunka mot marken. Med fienden borta kämpade Zyckan med att vårda sina kamrater medan Pling styrde skeppet vidare.
Till sist nådde skeppet Paradisdalen, vid vilken Pling styrde ner skeppet genom uppskjutningsrampen och in i den översvämmade enklaven. Han landade där det fanns bäst plats, vilket var en stjärnformad byggnad vid enklavens nordöstra sida. Medan Domino vaktade skeppet klev resten av gruppen av, bärandes på Tage som brutit bägge ben och en arm under striden.
Inne i byggnaden hittade gruppen ett bibliotek där de slog sig ner en stund medan de frågade en lokal amfibie och väganvisningar. Efter ett tag ropade en amfibie att Vita Frun var på väg, varpå gruppen sprang upp på taket igen för att se henne. Mycket riktigt kom där en vit skepnad, antagligen Theresia, gåendes över vattnet mot dem. När hon kom närmare upptäckte gruppen dock att hon såg ut som en friskare version av Irma. När de frågade om detta förklarade Theresia att hennes skapare hade kommit till enklaven med sin faster när han var väldigt liten. Fastern sörjde alltid sin dotter som aldrig nådde enklaven, och när Theresias skapare många år senare fick i uppdrag att skapa en ny AI för enklaven designade han henne utifrån ett gammalt foto av sin förlorade kusin.
Medan resten av gruppen stod lamslagna av avslöjande visade Zyckan Theresia MMO-kuben som Thorulf skickat med dem, varpå hon förklarade att de behövde hitta en terminal och ta sig till Limbo. Med hjälp av amfibierna hittade gruppen en terminal som Pling kunde laga, men medan Pling utförde reparationerna dök tre agenter från Järnringen upp. Deras ledare talade dock vänligt och erbjöd sig att låna ut sina interfacehjälmar för att koppla upp sig till Limbo, mot att Järnringen skulle få använda terminalen efteråt. Och med det kopplade gruppen upp sig.
I den digitala febermardröm som heter Limbo förklarade Theresia att Dr. Lucipher hade varit en Grå Eminens, forntidsmänniskor som förrådde Elysium för många hundra år sen. När Komodia som överlevt Elysium I väckte Djuphavseminenserna gick larmet hos Theresia, varpå hon samlade sina styrkor för att stoppa dem. Kuben visade sig innehålla koderna för att bota Eminensernas automatkräfta, men just som hon skulle använda dem utsattes hon själv för en attack. Gruppen hoppade snabbt ur Limbo och såg där att Järnringens agenter redan flytt.
Gruppen skyndade sig snabbt upp på taket och möttes där av en skadad Alvira Knaper med två nya luftskepp och många fler hemliga poliser. Bestämd att få Tage i säkerhet använde Zyckan sin djurförmåga för att fly förbi poliserna till skeppet med Domino, men istället tappade han både Tage och sin kontakt till sin mänskliga sida när han nådde fram till skeppet. Panikslagen sprang katten i väg och försvann. Irma skyndade sig snabbt till Tage för att försöka bära in honom den sista biten, men det uppenbarades snabbt att hon inte klarade att lyfta honom från marken. Snabbt som attan använde Tage sin mutation för att tända eld på Hemliga Polisens skepp varpå panik uppstod. I kaoset lyckades Guftan, Pling och Rudolf ta med Tage och Irma ombord och lyfta. De hittade Zyckan fast på en planka i vattnet och lyckades ta med honom just innan larm om härdsmälta ljöd över hela enklaven. De flög mot Samfundet så snabbt de kunde, med den exploderande enklaven bakom sig.
Till sin förvåning upptäckte gruppen att Alvira lyckats gömma sig vid kulsprutan, och till hennes förvåning sköt de inte henne på fläcken. Alvira avväpnades och sattes på en bank ombord skeppet. Hon tittade länge på Tage innan hon till sist frågade hur gammal han var.
"Tolv år," svarade Tage glatt.
"Det är inte sant..." sa Alvira och skakade på hvudet.
"Jo det är det," sa Tage. "Jag är nästan tretton."
"Vilka är hans föräldrar?" frågade hon Domino.
"Ganska säker på att hans pappa är den där fabrikören i Skanshaga", svarade Domino.
"Det stod att min mamma var oskadliggjord," la Tage till.
"Det här behövde jag inte nu," muttrade Alvira och la sig i fosterställning på bänken.
"Du vet något om Tage," sa Zyckan anklagande.
"Jag har tjänat Hemliga Polisen länge och lojalt," svarade Alvira surt. "Inte ens min syster gick skonad. "
"Så du är släkt med den där senile majoren," sa Domino, varpå Alvira vände sig så att hon låg med ansiktet mot ryggstödet.
I horisonten kunde gruppen se Nordholmia krossas av Theresias robotarmé som under Theresias sista order marscherade mot Hindenburg. Med gott om tid att fundera över om de verkligen gjort rätt val nådde de till sist fram till Hindenburg just som robotarmén anlände vid stadens utkanter. När staden kapitulerat och robotarmén plötsligt avbrutit sin marsch kallades gruppen till Gryningspalatset där Kejsar Manfred gav gruppen ett sista uppdrag. De skulle transporteras med ett örlogsfartyg in i Musközonen för att stoppa Eminenserna en gång för alla.
(För In i Zonen valde jag att ändra så att gruppen kom norrifrån in i Musközonen med kartan från År Noll istället för att de skulle ta sig söderifrån via Muskö. Detta var för att jag har bättre koll på norra sidan av zonen och för att jag vill lägga in ett par referenser till spelarna)
Session 22 In i Zonen
Mars 128 p.t.
Efter någon timmes färd genom Malsjön siktades den gutiska flotta i horisonten, varpå det bestämdes att gruppen skulle ta sig i land och fortsätta till fots för att inte riskera en drabbning. Till gruppens guidning hade Thorulf skickat med sin gamle vän Rufidor "Översten" Ludom, som skulle leda gruppen fram genom den oförlåtliga miljön. Tages ben var dock fortfarande brutna, varpå gruppen tvingades dra honom på en kärra. Fortfarande försvagad av sina skador var Tage när att frysa ihjäl på färden. Det blev snart uppenbart att de behövde få tag på utrustning för att hugga ved för en brasa. I jakt på detta sökte sig gruppen in i ett hus på en kulle.
I huset hittade gruppen ett festligt dukat bord, och på övervåningen elva skelett samlade i en soffa. Ett skelett satt på golvet framför ett bord, på vilken det låg ett par böcker med fornspråkiga rubriker såsom "Regelbok" och "Kampanjbok". Zyckan gick fram till ett av skeletten och konstaterade att den hade en väldigt ful keps. Domino snodde åt sig diverse böcker och till och med vad som verkade vara en bunt forntida ID-handlingar. Ett skåp innehöll också en möglig talrik med arton små stearinljus på.
(Det som gruppen hittade var resterna efter det tillfälle vi spelade Mutant År Noll första gången. Skelettet som Zyckan kommenterade var efter hans egen spelare. Jag vet inte varför, man av någon anledning stal Domino mitt pass och mina regelböcker. Tyvärr var det bara jag och Zyckans spelare som var med vid det ursprungliga speltillfället, men resten av gruppen verkade också förstå vad det var de hade hittat.)
Efter en stunds letande hittade Zyckan några ännu någorlunda fungerande verktyg för att göra upp brasor, varpå de kunde hålla Tage vid liv under resans gång. Men när det skulle gå hörde de alla (utom Pling) en röst som sa att de skulle ta sig till en gigantisk skrothög längre bort. Utan att förstå varför drogs de alla till den plats som kallades "Vägs Ände". Zyckan och Guftan följde rösten genom tunnlarna och fann sig öga mot öga med den gigantiska maskliknande styggelse som de genast insåg var inge mindre än Hydran själv. Genom att läsa deras tankar fick Hydran reda på varför de befann sig i zonen, och han erbjöd sig att hjälpa dem i utbyte mot deras barndomsminne. Just som Zyckan skulle säga ja kom dock Domino och krävde att Hydran skulle ta hens minnen istället. Och med det så glömde Domino bort sin barndom, sin pappa och sin mamma förutom hennes sista dagar i livet. Det enda kvarblivande minnet av betydelse blev Tage.
Med det fortsatte de följa Lufidor till en förstörd bro omgiven av gigantiska insekter. Tage tände eld på svärmen men bröt sig själv i processen (igen). Med sina psioniska krafter offrade Domino del av sin styrka för att läka Tage, men med det snedtände mutationen varpå Domino gav sig själv tvångsbeteende. När de klättrat över bron upptäckte de att bron ledde in i underjordiska tunnlar, varpå Översten förklarade att de hittat Banas Mäktiga Tunnlar.
De följde tunnlarna och gick till sist upp på en perrong med texten "Stadsholmen" på skyltar. De hittade där rester av befästningar, samt ett strandat forntidsfartyg, i vilken resterna från ett primitivt samhälle verkade finnas. Ombord skeppet fann de texter som såg ut att vara skrivna på något liknande en blandning av fornspråket och skandi, vilka berättade om en Ark med mutanter som dog ut på grund av barnlöshet. En av Arkens krönikörer skulle enligt texterna ha hittat en lösning, men blev bannlyst tillsammans med sina vänner då sanningen var för tabu för Arkens invånare. Det fanns även fornspråkiga texter som verkade ha tagits ifrån en bunker på ön öst om Stadsholmen. Med det bestämde sig gruppen för att ta sig till den ön.
De tog sig dit genom tunnlarna, men var tvungna att lämna Översten för att vakta Tage då de inte kunde få vagnen över den förstörda bron. Väl framme hittade de Djupskär, varpå de med hjälp från Hydrans här av zonbestar tog sig förbi vakterna och in i bunkern.
Session 23 Slutstriden
Mars, 128 p.t.
Nere i bunkern mötte de hårt motstånd från Eminenserna och maskinknektarna. Pling blev snabbt bruten, och med ont om tid valde de att stoppa ner honom i Zyckans väska istället för att stanna och reparera honom. Samtidigt som gruppen kämpade sig igenom maskinknektarnas försvar hade Järnringen-agenterna Otto och Laguna tagit sig in i bunkern (spelade av Tages och Plings spelare när Tage lämnades kvar och Pling var bruten). Med en karta till hjälp gick de raka vägen till kontrollcentralen för att slå ut stationen, men båda två sköts snabbt ner av Komodia och hennes vakter.
När gruppen nådde ubåtarna i slutet av bunkarna hördes Komodias röst genom högtalarna som försökte locka tillbaka gruppen till kommandocentralen för att möta henne. Zyckan såg dock igenom hennes bluff och förstod att ubåten var viktig, varpå högtalarna ropade ut att ubåten skulle ge sig av inom kort. En terrorbot gjorde vad den kunde för att hålla gruppen borta från ubåten och lyckades till och med bryta både Domino och Rudolf. Men mot att få stanna i deras huvuden gick Hydran med på att läka deras skador, samtidigt som Zyckan lyckades knuffa ner roboten i vattnet. Snabbt som attan sprang de alla ombord och följde med ubåten.
Det blev snart uppenbart att ubåten var på väg för att avfyra torpeder mot Hindenburg. Så snabbt som de kunde försökte de laga Pling för att koppla ur autopiloten, vilket de till sist lyckades med. Med kontroll över ubåten diskuterade gruppen om de skulle vända tillbaka till Djupskär och avfyra torpederna mot Eminenserna. De bestämde sig dock för att först undersöka torpederna (Efter mycket hintande från SL) varpå det uppenbarades att torpederna var fyllda med Röda Pesten. Istället beslutade de då att åka tillbaka och hämta Tage och sedan låta Pling ensam köra båten österut i hopp om att ingen någonsin skulle hitta den. Översten hade dock lämnat Tage, vilket förargade Domino otroligt.
Med det återvände gruppen till Hindenburg och tog emot av en överlycklig kejsare. Zyckan fick hjälpa till att förhandla med Pyrisamfundets fienden om en fred, varpå det beslutades att Frihetens Slätter skulle delas upp mellan Pyri och Ulvriket, samtidigt som Pyris styrelseskick skulle ändras för att mer efterlikna Gotlands. Översten återvände efter ett par dagar och meddelade att han hade jagat ner de sista Eminenserna, men att Komodia kom undan. Med det gav sig Thorulf av för att jaga rätt på henne medan Jonathon stannade för att tjäna Manfred. Bröderiet mottogs som hjältar och Pyri var fritt från Eminenserna kalla hand.
Session 24-29 Epilog
130 p.t.
Om inte jag räknat fel spelade vi fem sessioner till efter att vi körde klart Gryningens Beskyddare. Två år efter händelserna kom Tage in på Kejserliga Akademien för att studera teknologi, till minne av sin gamle vän UGN. Där träffade han också sin nya bästa vän, läkarstudenten Kamirra Fross (spelad av Zyckans spelare). Av rädsla för vad som skulle hända om folk fick reda på att Irma var från forntiden höll Veloricka henne gömd i Bröderiet, tills hon märkte att Irmas personlighet blev mer och mer sporadisk med tiden (en effekt av att jag som SL inte var beredd på att en nästan stum karaktär helt plötsligt behövde en verbal personlighet). Med det bestämde Veloricka sig för att det vore bättre för Irmas hälsa att få komma ut, varpå hon såg till att även Irma fick börja på Akademien. Denna nyvunna frihet gav Irma tid att försöka återfå sitt minne om den gamla världen, vilket bland annat resulterade i att hon blev utskälld av en trüsk tryning.
Domino kämpade med sina tvångssyndrom, minnesförlust och Hydrans ständiga närvaro, till den punkt då Jonathon upptäckte Hydran och kom till Bröderiet för att stötta. Med hjälp av sina egna psikrafter och Kommissarie Bössas psiskyddshjälm kunde Jonathon störa Rudolfs och Dominos kontakt med styggelsen. Konsekvensen blev dock att hjälmen gjorde Domino konstant bruten av stress och sängliggandes med Jonathon fick använda all sin kraft för att skydda Rudolf samtidigt som han tog hand om den sängliggande psionikern.
Under förberedelserna för Pyris nya styrelseskick kom den dag då stadens larmklockor ekade och flaggorna sänktes till halvstång. Efter ett långt äventyrsfyllt liv hade Kejsar Manfred somnat in. Zyckan lämnade Bröderiet för en politisk karriär tillsammans med sin mor och syster. Retoriken blev dock hårdare och mer människohatande med tiden, och ju närmare Pyris val de kom desto mer fylldes Hundängens gator av så kallade stödpoliser under Angelas ledning. Guru-familjen valdes in till flera politiska poster, men utnyttjade sina ställningar för att slå ut sina motståndare.
Sista sessionen avslöjade Zyckans mamma att landets nya ledare, Tijuana, i själva verket var ledare för Järnringen. Zyckan samlade folkets vrede för att störta Tijuana, men när Zyckans mor kom för att ta sin plats som den nya ledaren, visade det sig att Irma hade tagit kontroll över upproret och vände den mot Guru istället. Under kaoset flydde Bröderiets invånare från staden, varpå kampanjen slutade med ett ovisst öde för Pyrisamfundet. Många trådar förblev lösa, men dessa är historier för en annan dag.
Slut på kampanjen
Sista sessionen hölls igår, under vilken jag avslöjade att jag hade slut på idéer och att det var dags att starta nya spel istället. Det var en riktigt rolig färd och jag hoppas kunna hålla i en fortsättning någon gång. Jag hoppas ni som läste den här sammanfattningen hade kul åt det också trots de vaga formuleringarna.