Forum

Här kommer jag att lägga ut min karaktärs mentala dagbok. Om det finns spoilers eller inte har jag ingen aning om eftersom jag inte har någon koll på metaplotten.
Han heter i alla fall Bulan och är en blyg, lång och mager zonstrykare som är oerhört fascinerad av lås och nycklar. Han har en riktningsknöl. Han bor i en mycket liten ark som heter ARKARBY. Arkarby består av en plattform och två gamla tunnelbanetåg. Det bor endast 25 mutanter i arken.
Bulans polare är skrotskallen Ericsson och kroppsarbetaren (variant på slav) Terry (som även kallas Biff eller Biffen).

* = nytt spelmöte.

BULANS MENTALA DAGBOK

*
Hej dagboken. Idag var en bra dag. Dagen började med att Terry väckte mig. Han sa att han vaknat av att Princess slickat honom i ansiktet. Hur hunden lyckats hoppa upp i Terrys loft vet jag inte. Nedanför hade Ross stått och sagt att bossen,Lovisa, ville prata med Biffen och hans kompisar. Med Biffen menar hon Terry. Med kompisar menar hon så klart jag och Ericsson. Ericsson är min bästa kompis. Terry är min tvådje bästa kompis. Han säger alltid kloka saker, även om sakerna inte alltid är så kloka.
På vägen till Lovisa mötte vi Kantina. Hon hade två gasmasker. Hon gav en till Ross. Varför gav hon inte den till mig istället. Jag sa ju ändå att hon hade fina gasmasker.
Hursomhelst lyckades Terry byta till sig masken av Ross så han gav den till mig. Han kan ändå vara rätt bra att ha ibland.
Sen träffade vi Kabinette. Hon gav oss frukost, Idag höll jag mig ändå ganska kylig och pratade med henne, typ. Jag sa vilken god mat och sa hej till Ridå. Hon är så fin. Jag ska ge henne min korvvagn när jag väl hittat rätt nyckel till den.
Sen pratade vi med Lovisa och Alfons borta vid Linneas krypin. De sa att hon är jättesjuk och behöver en medicin som heter Antibiot-ICA. Vi fick uppdraget att leta rätt på det däruppe.
Vi tog våra prylar och gick upp. Terry och Ericsson har aldrig ens varit vid trapporna så de blev smådarriga tror jag. Det är klart att det är stort för dem att få följa med upp. Jag minns när Kantina tog med mig ut för första gången. Då var man inte så kaxig. Då kom Ross och Princess uppför trapporna och ville följa med och det fick de.
Innan vi gick ut så ville de andra kolla in det gula rummet bredvid utgången. Jag hittade faktiskt en slags kniv och Ericsson hittade en sjal.
Ute var det kallt och snö. Tur att vi hade fått tag i lite varma kläder, annars hade det bara varit Terry som härdade ut. Biffen är faktiskt grym på att härda ut jobbiga saker, det måste man ge honom. Annars skulle han väl inte palla med sina små klokheter. Jag gillar dem faktiskt, man har liksom vant sig och det skulle kännas tomt utan Terrys röst med typ ”Ättika är guld, om man samarbetar blir allt bra.” eller vad han nu brukar säga.
Jsg bestämde att vi skulle gå till huset som heter vårdcentralen. Där finns några skåp som jag inte lyckats få upp, det borde Ericsson kunna fixa. Han är fan bäst på sånt. Mycket bättre än den där rötskallen Gängan. Ericsson har byggt mitt gevär. Det är skitbra.
På vägen dit såg vi en sån där flygdrönare. De är inte farliga men man vet ju inte vad de vill egentligen. Vi gömde oss för den och Ericsson började göra planer för att fånga den. Han är fan bäst. Det borde man säga till honom lite oftare. Terry är också helt ok. Lätt min tvådje bästa kompis. Ross är en rötskalle, men en schysst rötskalle.
Vid vårdcentralen stannade Ross med hunden och vaktade vid ingången. Vi andra gick upp en våning. Dörren var låst men med sina verktyg och mina tips lyckades Ericsson pilla upp låset. Klassisk Ericsson!
Där hittade Terry en slags pedaldriven tvåhjuling men så kom tre strykarhundar från ingenstans. De bet mig och Ericsson fast jag satte ett skott i en av dem. Terry gjorde sin biffen special och tog kontroll över en av hundarna. Det var fan tur för annars hade vi något strykit med. Ericsson lyckades suga av deras energi, det är hans specialare, och sen ropade jag på Ross som bussade Princess på den sista.
Jag blev fan tvungen att ta lite av mitt krubb och dricka för jag blev rätt tilltygad. Sen gick Ross ner igen och höll vakt medan vi fortsatte upp en våning. Först satte Terry tvåhjulingen på ryggen, bakom stegen. Tänk om någon hittar honom så där någon gång om han var död. Jädrar vad de skulle undra vad som hänt. På övervåningen hittade vi faktiskt lite medicin i ett skåp men inte riktigt rätt sort. Nåja, Terry hittade i alla fall en bra karta med olika medicinplatser utmärkta på. En ligger precis nära ju, i sektorn bredvid. Jakobsbergs Sjukhus. Dit ska vi.

haha me like, fin småskalighet.. gillar även uttrycket "specialaren"..