Forum

Har kört några spelmöten nu med en grupp som aldrig rollspelet tidigare och jag som SL har inte spelat något heller.

Det jag undrar om är hur mycket era spelare lever sig in i spelet. Som att när någon lyckas speja så säger de typ "Jag pekar in i zondimman, och säger.
-Där! Titta dit"

Och så följer resten med i det. I min grupp är det mer att jag berättar ungefär vad som finns och de tar det som allmän fakta. När de diskuterar saker som
-Är det nödvändigt att ha ihjäl zonstrykaren Klas om vi ska bli envåldshärskare?

Så sker det mest runt bordet. De har haft en diskussion mellan sina rollpersoner men det som vi gör nu är väl nära det.

Vi har sjukt kul men missar jag något stort här?

Normalt i rollspel så är det ju SL som beskriver världen och spelarna reagerar på det.
Vad gäller spelare så finns det ju grupper som verkligen "rollspelar" (mest) hela tiden och de som betraktar sina RP i tredjeperson för det mesta men går in i rollen i s.k. rollspelsscener.

MÅ0 är ju lite unikt då även spelarna ska vara med och beskriva saker, så brukar det ju inte vara. Det tog en stund för min grupp att hoppa på det tåget. I början så var det "jag smyger dit" och sedan ett stirrande på mig som SL i väntan på att jag ska beskriva vad som händer, både före, under och efter smygandet. Nuförtiden så hakar mina spelare på och hjälper till med berättandet.

Det låter lite som vår grupp just nu. Men varje pass går med mer och mer flyt och lite rekommendationer från forumet.

Tack enormt mycket för hjälpen!

MÅ0 är ju lite unikt då även spelarna ska vara med och beskriva saker, så brukar det ju inte vara. Det tog en stund för min grupp att hoppa på det tåget. I början så var det "jag smyger dit" och sedan ett stirrande på mig som SL i väntan på att jag ska beskriva vad som händer, både före, under och efter smygandet. Nuförtiden så hakar mina spelare på och hjälper till med berättandet.

Ja, jag håller med. Det tog lite tid för min grupp med, min lösning var att de i första hand kontrollerade dåtiden och jag kontrollerade nutiden, om en ska förenkla det. D.v.s. om de ville runda ut sin backstory eller definiera folk i arken efter 6 möten så gick det bra, om det var något som funnits hela tiden. Annars var det mest rådet de kontrollerade och jag gjorde det lite som en belöning, t.ex. om de lyckas i strid eller med ett svårt slag att beskriva vad som hände. Så ja i korthet - dåtid och action-belöning.


---

Nu har du nog redan kommit vidare sen du skrev detta. Men jag tycker just "jag" formen är oerhört viktig för att få spelaren i rätt stämning, istället för att beskriva saker i tredje person. Men allt handlar ju om tycke och smak, så länge ni är nöjda så kör på. Men ja, att undvika tredje person föredrar jag. Verkar ju som ni kör med detta så det är ju bra.

Ett annat tips att undvika känslan av att vara utanför rollen är tidspress, ta en konflikt t.ex. Det står ett gäng med mutanter som muckar gräl med er, ge inte spelaren mer än säg 30 sekunder att diskutera vad de ska göra, om de drar ut på tiden så påminn om att detta är en pressad situation. Jag tycker för egen del detta funkar bra att få folk att tänka som om de var där, och skapar lite extra krydda.

Jag drar alltid igång stressande musik vid konflikter. För att öka på känslan om att vara i nuet. Om någon tvekar eller pratar för mycket så tappar den initiativet. Detta har mina spelare lärt sig nu och action scenerna blir ganska intensiva.