Hiltres ekonomiska system bygger på skulder där nästan inga pengar egentligen cirkulerar. Jägaren eller bonden tar det hen behöver från lagerbodar, tempel, et.c., och det ristas i en liggare hur mycket motsvarande silver personen är skyldig. Personen med skulden bedriver en näring och betalar vid säsongens slut tillbaka skulden i pälsar, havre eller något annat. Familjen Gomba lägger sig av lättja aldrig i olika produkters silvervärden utan prenumererar på listor från diverse trakoriska handelshus.
Som en konsekvens av detta accepteras silver inte av personer som inte bedriver handel "utsocknes". Den stora majoriteten vill ha betalning i varor som återfinns på de cirkulerade listorna. En resenär får därmed ofta problem att betala för sig eftersom hen sannolikt inte är "registrerad i systemet". Vanligt folk har bara diffusa idéer om hur ett giltigt silvermynt egentligen ser ut och plirar misstroget på sådana som vore de bedrägligt krimskrams.
Som en konsekvens av det är det ett förfärligt komplicerat, årligt, spektakel att betala truppernas skulder till lagerbodarnas och templens föreståndare. Mängder med varor måste tas in via beskattning och sedan omdistribueras i hertigdömet.
Även mycket av den externa handeln som hertigdömet bedriver är i former av "tit-for-tat" enligt listorna. Faktiska mynt används sällan i transaktionerna. Detta förklarar den relativt mycket blygsamma mängden guld- och silvermynt som återfinns i familjens skattkammare på Helterhem.
Eftersom detta system fungerar (om än med stora obekvämligheter) bryr sig familjen inte om att exploatera de malmfyndigheter som återfinns i Hesiphamassivet. Gruvor finns visserligen för guld, silver och koppar, men har aldrig producerat några betydande mängder malm. Anledningen till detta spåras tillbaka till staten: Den vill helst vara den huvudsakliga tillhandahållaren av mynt just när det gäller Hiltre. Om hertigdömet skulle börja bedriva storskalig gruvdrift så är det nästan garanterat att orsaka en reell värdeminskning av ädelmetaller på Paratorna och försätta stora handelshus i kris när ett överflöd av mynt måste tas emot och varor ges i gengäld. Trakoriens ekonomi fungerar (delvis) för att Hiltre är fattigt, eller åtminstone ålderdomligt.
Moderna statliga banksystem har alltså ännu inte uppfunnits i vår kampanj. Henrik II av England tillskrivs ofta den stora uppfinningen:
- Låt en handfull banker låna ut en mycket stor summa pengar till staten. (I exemplet handlar det om 1.2 miljoner pund.)
- Låt bankerna få ränta på lånet (8% årligen). Att räntan betalas är ett bevis inför bankerna att systemet fungerar. Någon annan funktion fyller det egentligen inte (förutom att årligen utöka ekonomins storlek i form av mynt).
- Låt bankerna använda lånets värde som bas för att utfärda fiatvaluta (mynt präglade av staten) och låna ut denna till kunder mot ränta. (De engelska bankerna gjorde alltså förtjänst på det statliga lånet åt båda hållen.)
- Staten kräver sin befolkning på skatt denominerad i fiatvalutan. Detta skapar en cirkulation av fiatvaluta som i sig är bra för den produktiva ekonomin: Du kan betala på din skatt genom att omvandla enklare tillgångar till mer avancerade och sedan sälja dem, därmed få tillgång till fiatvaluta och så kunna betala din skatt.
- Staten kommer aldrig att betala tillbaka lånet till de ursprungliga bankerna eftersom det skulle ta undan basen för hela det monetära systemet och orsaka en ekonomisk krasch.
En annan konsekvens av ett sådant ekonomiskt system är att man ständigt behöver utöka den monetära basen (silver) för att ekonomins storlek ska kunna växa. Kör man slut på sina silvergruvor får man alltså också problem. Om nu inte utfärdaren av fiatvaluta är så innerligt betrodd att det räcker att trycka Radassabars granna nuna på en bit papper så klart. Den dagen den sorgen.