DEIZEL
Den väldiga motormutanten släpps i land på ön. Med ett tiotal skjutvapen riktade mot sig vandrar han lugnt och självsäkert in genom palissadens portöppning. Sakta sänker han sina sex armar och tar av sig sin gasmask, medan han går Mattis och Ann-Ika tillmötes inne på reningsverkets område. “Inget fuffens! Då är du död!”, morrar Ann-Ika bakom sin snabel.
“Skulle aldrig komma på tanken”, svarar motormarodören med ett brett leende. Jag är här för förhandla med er. Mitt namn är Deizel. Jag är skickad för att föra vår ledare Ilonas talan. Vi, liksom ni, har besvärats av zongastarnas närvaro i zonen. Vi är här för att diskutera ett eventuellt samarbete mot dem. Så vi kan rensa ut dessa vederstyggelser en gång för alla. Vi måste sluta döda varandra. Vi mutanter måste hålla ihop mot de usla människorna! Vi vet att ni färdats längs vår väg och att ni har dödat flera av oss motormutanter. Men vi är beredda att lägga det åt sidan, ifall vi kan sluta döda varandra och istället komma överens. Vi kan även låta er färdas på vår väg, börja handla med er och bli era vänner. Bara vi får bort de jävla gastarna från zonen!”
Vad nu? Funderar Mattis. Vet motorfolket om våra möten med skeppgastarna? Och varför vill plötsligt alla samarbeta med oss? Chansen att motorfolket är att lita på är närmast obefintlig. Här gäller det att vara på sin vakt. Vad känner de till om oss och vår allians med den mutantälskande falangen skeppsgastar? Vet de något om Fenix kupp och att skepssgastarna splittrats i två fraktioner som hatar varann? Vi måste vara försiktiga med vad vi säger nu. Synd att vi inte hunnit diskutera detta scenario med varandra tidigare. Vi bör försöka förklara att vi gärna fortsätter förhandla i morgon, så vi hinner överlägga saker.
Innan Mattis hinner fundera längre hör han hur Ann-Ika kommer till svar: “Samarbete, säger du. Klockan är sen och vi måste överlägga ert förslag innan vi kan tala vidare med er. Mycket att ta in i ert erbjudande”. “Låt gå!”, genmäler Deizel. “Dryfta ni vårt förslag med varandra i kväll, så kan vi språka vidare i morgon. Vi slår läger här utanför så länge, över natten. Så kommer jag tillbaka i morgon kring lunch för att förhandla med er kring ert beslut och kanske hur vi vidare kan kooperera för att få bort gastarna ur zonen. Jag hoppas ni är kloka nog att tacka ja. Vi kan bli en stark allierad och en god vän. Och betänk att vi är av samma starka ras som er! Vill ni inte ingå i ett samarbete kan konflikten mellan oss komma att blossa upp. Jag vill det inte, men jag har vänner som gärna hämnas de kamrater som ni kallblodigt mördade längs motorvägen. Ett samarbete oss emellan skulle få dem att förlåta er!”
Trots sitt avslutande hot tillåts Deizel att lämna reningsverket och kan vada tillbaka mot sitt folk på andra sidan sjön. När han kommit utom hörhåll, dyker Galt upp och säger: “Motorfolket har spridit ut sig kring sjön. Som om de tänkte genomföra en belägring”. Mattis spanar ut kring sjön och nickar. “Så det är deras plan. Att belägra oss tills vi kommer gå med på deras erbjudande”, säger han fundersamt. "Och om vi inte gör det. Finns det risk att de anfaller?" "Jag fruktar så", menar Ann-Ika. "Och med tanke på vårt ytterst magra förråd med patroner, tror jag det kan bli svårt att stå emot ett anfall. Trots sjön och palissaden. Vi kommer nog behöva bultarnas hjälp" "Det var det jag var rädd för", suckar Mattis. "Men vi måste nog slå oss samman med Mads och hans anhang". "Skeppsgastarna och mardrömssekten kanske också kan hjälpa oss? Då blir vi ganska många som försvarar".
“Med all säkerhet försöker motorfolket i alla fall att lura oss, för att komma åt reningsverket med så lite strid som möjligt. Vi kanske borde tacka ja, och sedan bedra dem innan de bedrar oss, när de som minst anar det”, föreslår Ann-Ika med en slug blick och sitt karaktäristiska sneda leende. “Är vi riktigt skickliga kan vi spela ut dem mot mutanthatarna också. Låta motorfolket belägra oss och hoppas på att Fenix anhang anfaller i natt. Båda parter lär bli chockade när de upptäcker varandra. Vi bör under tiden försöka rusta upp vårt försvar så gott vi hinner".
Mattis svarar: "Jag tycker att när vi träffar Deizel i morgon, säger vi att vi går med på hans förslag om att vi ska sluta döda varandra, och att vi tillsammans ska försöka rensa zonen från gastar. Innan dess måste vi prata med skeppsgastarnas drottning om motorfolkets erbjudande och berätta att vi ska försöka få motorfolket att slåss mot mutanthatarna på något vis. När tillfälle ges så förråder vi motorfolket och försöker bilda ett nytt samhälle tillsammans med mutantälskarna. Vad kan gå fel?”
“Ganska mycket skulle jag säga”, påpekar Galt cyniskt och fortsätter spana bort mot motorfolkets läger, trots att deras fordon knappt syns i det antågande kvällsmörkret. Ann-Ika håller med zonstrykaren: “Ja, risken att motorfolket vet att vi är vänner med skeppsgastar är ganska stor. De lär kunna lista ut att vi i slutänden vill dupera dem”. “Då gäller det alltså att vara först med att hugga den andra i ryggen. Eftersom det troligen kommer vara våra bådas avsikt i slutänden", säger Mattis med en djup pust. "Nåväl. Vi måste samla alla medborgare och diskutera detta noggrant. Vilka vi bör göra till medborgare och hur vi bör tackla Deizels förslag. Det kan vi hålla råd om redan i kväll. I ett fristyre måste alla få säga sitt, hur omständligt det än kan tyckas vara. Men vi träffas tyst, inne i sovcisternen… Nu!”