Personligen tycker jag att det är intressant när man försöker lägga ner besvär att beskriva hur mynt präglas, vad de står för och när man beskriver handeln på ett "historiskt" eller kulturellt plan i ett rollspel och inte bara slänger ut tabeller. Det tvingar skaparna att tänka till hur det faktiskt fungerar.
Då ställs man snart inför problemet att beskriva hur en diversebord kan driva sin verksamhet, vem köper deras produkter, hur stora lokaler måste de ha för att täcka allt tänkbart skräp de måste ha och vilken grundinvestering krävs det för att köpa på sig skiten som vem som helst kan beställa av grovsmeden alldeles intill för halva priset (fast det tar en dag eller två). Var hittar du kundunderlaget, välbärgade otåliga äventyrare?!?
Skall du köpa en tunna så går du till tunnbindaren. Skall du ha en vagn går du till kärrmakaren. Skall du ha en kappa eller ryggsäck går du till lädermakaren. Skall du ha torkat kött så får du uppsöka en slaktare eller en bondgård. Vill du köpa med dig mjöd får du uppsöka närmaste världshus som brygger sin egen mjöd eller kanske en kvarnägare i trakten osv..
Kan lätt påstå att det vore ett äventyr i sig att få ihop till en hel äventyrarutrustning om du befann dig i en okänd stad under 1300-talets Sverige och inte hade tjänare/kontakter som kunde göra det åt dig.
Det spelar ingen roll hur avancerad ekonomin är i Trakorien, de har ingen industrialisering och således inget överflöd av billiga massproducerade varor på marknaden. Alla produkter är hantverk, skapade för hand av någon, någonstans.
Skillnader i inkomster bör var mycket grova. I vår verklighet så tjänade exempelvis en dräng cirka dubbelt så mycket som en piga, trotts att de utförde ungefär samma arbete. En bonde var i princip rik i jämförelse med en dräng.