Thu 05 Aug 2021, 12:07
En faktor är svår att bortse ifrån: hur bra affärsidé är Mutant på 2020-talet? Jag har inte tillgång till några försäljningssiffror för varken Mutant Hindenburg eller Gryningens Beskyddare, men av forumets låga aktivitet att döma är intresset nästan helt dött. Jämför man med MUA:s glansdagar är skillnaden enorm.
Ad Astra är i mina ögon en rätt märklig avknoppning, helt enkelt för att jag inte tycker att Mutant är ett rymdspel (jo, jag känner till Mutant Rymd, men det är som bekant en helt annan grej). Jag tror snarare att det hade varit bättre att fortsätta återgå till Pyri och Mutantskandivien. Där finns det massor att utveckla. Självklart går det att göra en mer generisk, internationell version där de tre tematiskt bärande statsbildningarna - ett kejsardöme, en militärdiktatur och en handelsrepublik - kan placeras varhelst man vill. Namn och referenshumor är utbytbara delar. Som sagt: om det händer är mer en fråga om varumärket Mutant och dess nuvarande värde. Jag är inte säker på att det var ett smart drag att göra Mutant till ett Grandville-aktigt ångpunkspel med bilar och biografer. Hade då faktiskt hellre sett ett riktigt Grandville-spel. Jag gillar Grandville, men då som en setting i sin egen rätt. Det skulle gå att göra mycket av den.
Om jag hade tagit mig an Mutant idag (vilket inte kommer att hända) hade jag förmodligen satsat på en pyrisk produktlinje (men möjlig att översätta) där jag hade lyft fram några populära aspekter av spelvärlden. Liksom i År Noll-serien hade supplementen fått vara fristående, egna spel (de säljer bättre än rena supplement). Följande hade jag satsat på i en sådan produktlinje: Mutant Rubbit (alla spelar rubbitar, rädda ert eget kaninrike), Mutant Kåkstaden (Gangs of New York i Hindenburg, skapa ditt eget gäng, ta över slummen med köttyxa i hand), Mutant Gotland (gör just din handelsätt mäktigast) samt Mutant Järnringen (delta i PSI-konspirationer, ta över någon eller några av Mutantskandinaviens stater, bekämpa andra falanger inom Järnringen). Och kanske som mer fristående kampanjer/spelarböcker: Mutant Peckwickklubben (ni är djurmutanter i hatt, anta uppdrag och avancera i hierarkin, gift er fint och skaffa egen villa i Östan) och Mutant Postiljon (ni är postryttare i skog och zon, håll postlederna säkra och avancera i graderna och bli postmästare). Ungefär så. Förmodligen hade jag för den svenska marknaden satsat på enkla, uppdaterade BRP-regler (typ i stil med reglerna i Järn, fast Mutant-anpassat och kompatibelt med MUA). Utöver detta hade jag prioriterat stora och detaljerade färgkartor (åtminstone en i varje supplement) och förmodligen även ett stort kartpaket. Jag är dock inte säker på att Fria Ligan är rätt förlag för en sådan satsning eftersom de numera vara mer inriktade på internationella varumärken, som är gångbara i särskilt USA.
En annan mer allmän reflexion har att göra med vilken sorts intresse ett rollspel numera genererar. I Alien-forumet tycker jag mig se att det mesta handlar om olika fordon, vapen och skepp - och inte om att bygga och utveckla spelvärld (vilket jag tycker är det verkligt kreativa och intressanta). Jag har dock svårt att avgöra om detta är en allmän trend eller bara något som är typiskt för just Alien. Men det ligger nära till hands att tänka sig att det har med dataspelens inflytande att göra. Man förväntas inte hitta på så mycket själv, utan istället välja från en färdig meny (i Alien vilka vapen man använder för att döda det på förhand givna monstret). Det är det som för många är spelet. Intresset riktas mot menyn - och inte mot allt det som finns eller kan finnas bakom den. I mina ögon är det uppenbart att Alien-franchisen handlar om dystopisk kapitalism i kombination Lovecraftiansk skräck. Däri ligger för mig den settingens lockelse, men det är svårt att prata om när många mer spelet som en meny av skepp och vapen (jo, sådant ingår i settingen, jag vet, men det är inte hela settingen och inte de bärande delarna). I Mutant har det mer eller mindre från början (men särskilt tydligt i MUA) funnits ett antal betydelselager, som åtminstone en del är intresserade av.