brodrost
Topic Author
Posts: 7
Joined: Sun 05 Jul 2020, 15:36

Korpens klagan, en liten SL-dagbok

Mon 26 Jul 2021, 13:06

Session 0
Bakgrund
Vi är en spelgrupp som började rollspela tillsammans när vi var typ arton och har hängt ihop i dryga deceniet nu. Vårt absolut första rollspel var “Saga”, kanske inte det bästa men en fin ingång för oss. Sedan dess har vi kört främst Burning Wheel (i en medeltida fantasystad), Mutant och (en del av oss) Coriolis, samt test lite annat här å där, som DnD, CoC etc. När Svärdets Sång kom kände vi alla att vi var lite nostalgiska för de där tidiga Saga-äventyren, som också var väldigt old school inspirerade och handlade mycket om att springa omkring i olika granskogar och slå på monster. Sen att det körde på samma regelmotor som Mutant och vi därför inte behövde lära oss ett helt till system var bara en bonus.

Jag är den eviga SL:en, av eget val. Har varit några kampanjer som påbörjats med en annan SL när jag var lite slutkörd, men så fort jag blir en spelare känner jag alltid ett brinnande behov att börja SL:a igen… om jag skulle beskriva mig själv skulle jag säga att jag är väldigt narrativ, väldigt karaktärsfokuserad (spelarnas karaktärer då), kanske lite för snäll. Jag är en sån som älskar Beliefs i Burning Wheel men ogillar typ… allt annat, för det är så otroligt krångligt och regeltungt. På senare år har jag dock kunnat uppskatta vissa typer av regler lite mer (jag har till exempel alltid stört mig på långa vapenlistor etc.) Har gillat Fria Ligans grejer då jag tycker de har en bra balans mellan krunch och narrativ frihet.

Karaktärsskapande då! Jag brukar ofta propsa på väldigt starka gruppkoncept, snarare än att alla gör sina karaktärer på egen kammare och sen försöker pussla ihop dem. Detta på grund av egna erfarenheter i våra tidiga år. I FLs spel sker detta ju nästan automatiskt med systemet, i alla fall Coriolis & Mutant. Här kände jag dock att om det var något spel där man verkligen kunde köra “random karaktärer som slängs samman till en grupp äventyrare” så var det i SS, så sa åt alla mina spelare inte bry sig så mycket om gruppen utan bara köra på vad de än tyckte var kul! Karaktärerna skapades dock samtidigt vid en fysisk träff. Alla har gjort ett otal karaktärer var så denna gång tillät de sig att att falla tillbaka och göra en version av sin “klassiska” karaktär, alltså den typ av rollsperson man liksom alltid brukar sluta med att spela vad man än gör. Resultatet blev:

Halv-alven Mira, en påhittig och charmig skald som i princip legat sin väg genom Ravland.

Människan Sindelle, som började sitt liv som dotter till en anlensk hövding, men rymde för att se världen och har levt som tjuv de senaste åren.

Den buttra dvärgen Fyrmund, en magiker som lämnat sin klan för att söka mer magisk kunskap.

Image
Såhär börjar alltså äventyrarna sitt äventyr!

Första äventyret
Jag skulle säga att jag är inte är en speciellt “rail-roadig”, eller men mina kampanjer brukar drivas av någon sorts “planerad frihet”. Alltså att jag inför varje spelmöte förhör mig för vad spelarna vill göra och sen planerar jag som sjutton, ett ganska tight äventyr (alltså scen 1, scen 2, scen 3 osv.) men där utgången på scenerna såklart alltid är oviss. Det kräver jävligt mycket tid, och jag tror att jag genom åren har instillat i mina spela en sorts undermedveten “följa SL-” instinkt. Att de vet att jag lagt massa tid på olika saker så de liksom följer med för att inte missa något, snarare än att dra åt helt andra hållet. Det är kul men jag känner ibland att äventyret blir “misslyckat” när de spårar ur och blir något helt annat, och det är såklart också jävlgt mycket jobb. I och med SS fokus på “spelarnas frihet” tänkte jag försökta utmana mig själv som SL och inte planera så jävla mycket. Inga långa beskrivande introtexter för varje plats, ingen i förväg uttänkt dialog, inga bildspel med varje SLP de kommer möta. Bara försöka ha lösa planer och förmedla till spelarna att de kan verkligen göra vad de vill så följer jag med, det finns ingen “rätt” väg som kommer leda till massa content.

I den andan så tänkte jag (enligt boken) låt dem börja på väg till en äventyrsplats, typ Väderklint. De ville inte vara ett etablerat gäng så jag föreslog att de var fångar som getts chansen att sona sina brott genom att rensa ut en gammal fästning som straff. “Åh, kan vi inte börja i en fängelsehåla!” sa en av spelarna då. De tyckte de alla var en bra idé, så det var bara för mig att dyka in i boken och leta upp en passande fängelsehåla. Jag skummande mig igenom några äventyrsplatser innan jag kom fram till Rosenöga. Perfekt! Började prata lite med spelarna om vad de kunde sitta inne för och gjorde en liten handout till varje spelare med unik info baserat på deras position och brott.

Rosenöga är alltså för de oinsatte ett orchfäste där Hroka utropat sig till kejsare och alla orcherna försöker bete sig som de tänker människor/alver gör i hov.

Magikern Fyrmund var hade varit fånge i några månader, han hade kidnappats och tvingats lära orch-ungarna hantverk. Fyrmund känner alltså till info om orchgeneralen Ullt samt ett rykte om en hemlig underjordisk skatt…

Skalden Mira hade hängt i hovet under några veckor som skald och fått en nära relation till kejsarinnana Soria… kanske lite för nära. Hrang Gala, kungens rågivare hade skvallrat och Mira hamnade i fängelsehålan. Han känner till en hel del om både kejsaren och kejsarinnan.

Tjuven Sindelle fick en av äventyrskrokarna in i fästningen - hennes tjuvmentor hade kopplat ihop henne med alvdruiden som ville förhindra alvkrigarna som är påbväg till Rosenöga, hon har fått en fejkrubin att byta ut Sorias alvrubin i Blodestjärna mot. Hon fångades på väg in men lyckades gömma rubinen i sitt hår.

Alla spelarna fick olika och ibland motstridig information, så de skulle ha något att prata om och en anledningen att samarbeta. Utöver det förberedde jag inte mycket, mer än att läsa på. Jag hade lite tankar att om de skulle misslyckas med att fly från fängelsehålan skulle Hroka hålla någon sorts “rättegång” i sitt hov där de fick tala för sin sak, kanske gå i envig med någon…så blev det inte riktigt.

Första spelmötet
Vi började som sagt i en fängelsehåla, närmare bestämt när Sindelle blir inkastad av orchkaptenen Ullt. Han skriker lite på henne, att kejsaren kommer hugga av hennes händer, alternativt slåss i en envig. Mira tar tillfället i akt och snacka lite med Ullt, och lyckas övertala denne att de ska få lite mat och sprit såhär sin sista dag i livet. När Ullt har gått börjar RP snacka med varandra, vad deras upplevels av Rosenöga är hittills. De slår sina kloka huvuden ihop och kommer på planen att Fyrmund under sin dagliga lektion med orchslynglarna i hemlighet ska försöka skapa något Sindelle kan använda till att försöka dyrka upp dörren. Han misslyckas dock totalt och kommer tillbaka till fängelsehålan med inställningen att “det var en dum plan ändå till att börja med.”

Plan B sätts i verket. Med lite allmänt som de hittar tillverkar de en domkraft, för att försöka hiva bort dörren. De hjälps alla åt men det är Fyrmund som är starkast, som står för slaget. Han misslyckas totalt, med följden att dörren faller över honom. Han slår på kritisk skada men klarar sig med en skråma. Allt oväsen drar till sig orcher och de springer snabbt ut i korridoren. De försöker smyga sig förbi och in i Kapten Ullt rum, där de hoppas att deras utrustning finns. De misslyckas igen - och hittar till Ullts rum - men såklart är Ullt där, fullt beväpnad och arg. I ett drag av geni eller dårskap så reglar dvärgen, som står närmast dörren, för den, och låser in de tre med den galne orchkaptenen som nu drar vapen. Det ska också nämnas här att både tjuven och barden valde att ha TVÅ i styrka, och dvärgen är skadad sen innan. Det ser alltså ganska mörkt ut för dem när vi går in i vår första strid. Jag hade när de kom in i rummet beskrivit det som att “Ullts väggar är täckta av fula orchvapen”, så de äventyrare som kastar sig efter ett vapen får slå en T10 för att se vad de greppar efter.

Ullt får slå först och ger sig på tjuven som duckar och försöker väja undan. Ullt träffar henne ändå - kritisk skada. Hon har dock en jävla tur (eller otur, om man frågar henne) och slår lågt - en uppskuren mun. Hon går ner men är ej döende. Ullt använder sin lilla handling för att kasta sig på barden men han lyckas undvika angreppet.

Nu är det dvärgmagikerns tur, som tack vare att han misslyckas så mycket lyckats samla på sig fyra kraftpoäng. Han använder dessa för att göra någon sorts stensång - tur får honom går den på en låg stat hos Ullt, som kastar sig till marken, utslagen. Men det blir ett magisk misslyckande och han slår på tabellen: en demon tillkallas. Äventyrarna vet inte vad som komma skall (även om spelarna gör det) så de skyndar sig roffa åt sig allt de får tag på - några skatter av Ullt, samt deras gamla utrustning. Där ute hörs ett jävla larm - demonen har anlänt på borggården.

Jag hade ingen aning om att detta kunde hända förrän de hände, men det var lätt att snabbt slå ihop en demon. Det blev en humaniod isvarelse. Det är totalt kaos ute på borggården medans orcherna slåss mot demonen. Sindelle, som vet att alverna är på väg tror att de tidigarelagt sina planer och att isdemonen är någon sorts alvmagi. Hon övertalar de andra att de ska uppsöka kejsarinnan Soria. De lyckas smyga sig igenom folkmassan och undgå både orch och demonens vrede.

Sindelle försöker snabbt förklara för de andra vad som hänt men de fattar inte riktigt. Bara så mycket att de ska föröska få tag på Sorias mantelspänne. När de kliver in i hennes boning möts barden med öppna armar - Hroka hade fänglat honom utan henne vetskap. Barden börjar genast spinna vidare på idéen att isdemonen är rödelöparnas försök att inta borgen och framför allt - ta Blodestjärna. Efter en mycket lyckad övertalaning går Soria med på att det bästa är att hon följer med äventyrarna, så att alverna inte kan få fatt i det - den skammen skulle vara för mycket för Hroka att ta. Hon låter sina viranger stanna för att skydda sin make (som äventyrarna ljuger och säger att han redan är borta och slåss mot demonen). De kan inte tro sin tur när de tillsammans flyr ut genom porten med kejsarinnan av Rosenöga.

Planer efter första spelmötet

Så slutade första spelmötet, inte alls som jag tänkt men det var väldigt kul! Vad spelarna gör nu återstår att se, jag tänker att Soria kommer vara öppen med att byta ut rubinen om det kommer på tal, frågan är bara om de kommer prata med henne först eller bara försöka döda henne direkt. Har försökt att inte planer för mycket så jag "låser" mig vid nåt. Lite tankar på vad som kan hända här näst:
  • Iridine dyker upp som en ande och förklarar en del om sitt ursprung.
  • Om de kommer till en överrenskommelse med Soria kommer hon återvända till Rosenöga med den falska rubinen, men bjuda äventyrarna att komma tillbaka för att få en stor belöning efter de varit å snackad m alverna.
  • Sindelle vet vart alverna gömmer sig, om de får tag på alvrubinen är ju valet upp till dem om de faktiskt ger tillbaka den. Blodestjärna är ju en mäktig magisk artefakt…
  • Om de faktiskt skulle återvända till Rosenöga har det hänt lite grejer. Jag tänker att Hroka skadats av demonen, och Ullt, nu uppskrämd och arg har utmanat honom på envig. Han är trött på de leker “slödder” med hantverk och magi. Om Hroka slåss kommer han definitivt att dö. Soria ber om deras hjälp… vad ska de göra?
  • Annars kanske de bara drar vidare, typ till närmaste by för att sälja sina skatter. Tänker den då är Kumleklint. Eller bara drar igenom skogen på väg mot nåt annat.

Image


Andra spelmötet
… där ingen av mina planer ens kommer i spel litegrann. Men vi hade jättekul ändå!

Som en annan session 0-grej i detta äventyr gav jag äventyrarna några sägner att börja med, baserat på deras bildningsgrad. Anpassade valet av sägner efter spelare och rollsperson, t. Ex. Anslenen fick sägnen om “Eldormspilarna” (re-skinnade till Salamanderpilar pga. fobi), dvärgen fick sägner som dvärgen osv.

Gav också ut sägnen om Stanengeist, även om den till dvärgens spelare. Detta passade extra bra då jag vet att han är den spelare som är mest pepp på lore och världsbyggande. Så jag kände att jag kunde ge honom den och vara 100% på att han skulle lusläsa den, ta in den och sedan berätta om den för de andra spelarna.

Så till spelet!

Gruppen lämnar Rosenöga, tjuven Sindelle visste med sig att Rödlöparalverna befann sig rakt norr om Rosenöga, så på hennes inrådan beger de sig rakt in i den hexen. De slår på Leda vägen och hon slår på Speja, där jag informerar henne om att ett misslyckat slag kommer låta alverna se dom innan de ser alverna. Hon sväljer och slår - och lyckas. De håller sig borta från alvlägret och gör istället eget läger för att vila upp sig och hela sina skador. Trots detta erbjuder de Soria sällskapets enda tält. Barden Mira försöker skaffa sig en inbjudan men blir avspisad. Sindelle tar första vakten.

Soria sover med bältespänne och kniv i handen. Efter halva natten smyger hon in och försöker sno åt sig Blodestjärna. Hon misslyckas, och Soria leder ut henne ur tälten med kniven mot strupen. Efter en hel del och gråt och lögner tvingar Soria ur henne hela planen - allt om Rödelöparna och deras planer. Soria som vill bli av med Iridne utan att förlora Blodestjärna ser möjligheten att använda äventyrarna. Hon behöver lite övertalning för att lita på dem igen, men låter dem ta alvubinen och ersätter den i Blodestjärna mot Sindelles fejk-rubin. Äventyrarna lovar och svär att de ska ge rubinen till alverna och på så sätt rädda Rosenöga från attack. Soria ger sig av tillbaka till Rosenöga. Så fort hon går tittar spelarna på varandra.

Dvärgen Fyrmund (som fattat att detta har med Stanengeist att göra): Inte en chanss i helvetet att vi kommer släppa den där rubinen.
Sindelle, (som just fått kortet för Blodestjärna:) Absolut inte! Kom så drar vi!

Sindelle gör en tillfällig amulett av alvrubinen genom att stoppa den i medaljongen de stal av Ullt i under förra spelmötet. De kollar på kartan och hittat en by skogens norra kant.

SL-tankar om utfärder
Som jag hoppades blev det direkt en diskussion om vart de skulle gå. Skaldens spelare var lite sugen på att försöka hitta en ruin han hört ett rykte om i hovet (Väderklint) men de andra övertalade honom att de nog skulle dra nu. Så de bestämde sig för byn norr om skogen. Där hoppas de kunna sälja av lite av skatterna de hittat hitlls och köpa en ånsa (eftersom två av dem är piss-svaga och knappt kan bära sina egna vapen) samt ta en båt för att komma så långt bort från alver och orcher som möjligt.

Mellan spelmöten tänkte jag först att jag skulle göra som i boken, alltså slå fram och förbereda några slumpmöten. När jag gjorde det dock märkte jag direkt hur det började klia i fingrarna att slå om och ändra för att det skulle bli en bättre dramatisk arc. Detta kändes som att det gick emot spelets essens, fick också känslan att spelarna skulle tycka det var roligare att slå fram detta i spel, så efter en kort diskussion med dem var det vad vi gjorde.

Det blev ändå väldigt lyckat! Blev ett helt annat spelmöte från vad jag själv skulle gjort, vilket jag kände var lite poängen med att testa ett system med så mycket randomness som SS. Också väldigt befriande att spelleda på ett sätt där man typ inte kan förbereda sig. Blev också ett spänningsmoment för spelarna när de slog, eftersom de snabbt fattade att låga tärninga betydde inga händelser. Sen slog de 65… Blev också en del missöden då de misslyckades med Leda Vägen flera gånger. Allt som allt blev det en händelserik resa! Känner att både jag och spelarna lär om oss lite att spela denna typ av rollspel - som en spelare sa till mig efter: “Vi måste nog också lära oss lite att vi inte bara ska rusa in i alla slumpmöten bara för att vi kan.”

Utfärd
Utfärden hade många små händelser - äventyrarna gick vilse, blev fångade i en storm av snöblandat regn och skalden höll på att styrka med, de satt vid lägerelden tillsammans och skalden sjöng en egenkomponerad sång med FLERA verser om hans tid som Sorias älskare (ska fråga om jag kan få hela texten. Han spelade gitarr till också medans hans sjöng. Väldigt episkt!)

Svart sand
I deras första slumpmöte kommer de fram till en glänta som helt är täckt med svart sand. I mitten sitter en liten flicka och tittar ner i marken. Fyrmund är ändå intresserad då han känner att här har det hänt något magiskt och han vill undersöka. Försiktigt går över sanden och fram till flickan, som inte svarar på tilltal. De andra vågar sig efter. Hon säger ingen men äter och dricker när Mira ger henne av sin mat. Fyrmund lånar henne sin filt och efter det följer hon efter äventyrarna när de fortsätter.

För er som inte kan boken utantill så är detta Lin, vars by totalförstördes av två magikers duell. Lin själv fick någon sorts magiska krafter av den traumatiska upplevelsen. Spelarna diskuterade och var alla rätt övertygade om att det var Lin själv som förstört sin by - deras teori är att hon är en drake eller eld-demon av något slag. Jag tycker det sista låter rätt kul, så får se om det blir så istället!

Okvädaren
Några dagar senare stötte äventyrarna på orchen Khardnal Hetsaren, som står högst upp på ett självsnickrat torn och skriker att han skrämt bort blodsdimman alldeles själv och börjar genast förolämpa äventyrarna. Skalden Mira vaknar direkt och ger tillbaka precis lika mycket han. Khardnal blir arg och ska precis skjuta äventyrarna med pil när Sindelle springer fram så hon står under tornet och försöker hugga ner det med sin kroksabel. Hon misslyckas men Mira lyckas lura ner Hetsaren på marken, där striden börjar.

Striden är inte lång och orchen har inte mycket chans mot Fyrmund och Sindelle tillsammans, med Mira bakom dem på gitarr och sång. Dock lyckas han få in en bra träff och Sindell får sitt andra sår i ansiktet, ett slag över ögat denna gång. Inget livshotande men inte uppskattat av Sindelles spelare. Orchen ligger på marken och väser med en halv kroksabel i låret, äventyrarna argumenterar lite fram och tillbaka huruvida de ska döda honom eller inte, då de är rädda att han ska hittas av Soria eller Rödelöparna och skvallra. Ingen vill så till slut är det Sindelle som försöker göra det - men hon klarar inte av att misslyckas med sitt Karisma-slag så de lämnar Khardnal under sitt torn - men inte innan de snor all hans utrustning.

Sindelle ligger vaken den natten och tänker på hur hon misslyckats. Trots den starka rösten i hennes huvud att hon borde lugna ner sig så kan hon inte släppa tanken på att hon borde dödat honom ändå. Minnena med Soria som stod med kniven mot hennes strupe ekar också. Hon ändrar sin stolthet till att Jag kommer aldrig låta någon komma åt henne igen.

Där slutade det andra spelmötet. Gruppen har planer att fortsätta längs floden tills de kommer till byn, vilken jag tänker kommer vara Kumleklint.

Planer/tankar efter andra spelmötet
  • Sindelle har ju nu Iridnes rubin runt halsen, och hon gillar ju inte våld - speciellt inte mot orcher. Kommer bli en stor “inre” strid om Sindelle väljer att gå den lite mer mordiska väg hon nu verkar vara på väg mot. Tänker att Iridne definitivt kommer dyka upp i hennes drömmar och kanske även visa sig framöver.
  • Denna lilla flickan, Lin, kommer efter några dagarn berätta sin historia. Tänkte hålla det lite vagt till en början, så att spelarna får fråga och pussla lite för att koppla ihop vad som har hänt. Gillar ju som sagt på att Lin kanske av striden blev besatt av en elddemon eller liknande.
  • Soria hade ju kunnat bli en stark allierad, men hon är nu istället en stark fiende! Tänker mig att hon är smart nog att fatta att någon inom Rödelöparna inte heller vill slåss (Mergolene alltså) och komma i kontakt med denna person. Kanske lyckas hon argumentera sig till en tillfällig fred mellan Rosenöga-orcherna och Rödelöparna medans de tillsammans tar sig an att jaga ifatt RP och ta tillbaka stenen? RPs rykte har definitivt höjts efter denna incident.
  • Ska läsa kapitlet om Kumleklint, har inte gjort detta än. Vet inte om det kommer bli en kort visit eller om de blir kvar där ett tag. De är ju mest intresserade av att sälja sina saker och dra vidare.
Image

Här är alltså RP efter andra spelmötet. Tänkte försöka uppdatera teckningen allteftersom spelet fortgår.
Last edited by brodrost on Fri 30 Jul 2021, 23:37, edited 1 time in total.
 
Magnus Seter
Posts: 69
Joined: Fri 23 Nov 2018, 12:58

Re: Korpens klagan, en liten SL-dagbok

Mon 26 Jul 2021, 18:43

Superkul att läsa! Hoppas på en fortsättning :-)

MVH

/Magnus
 
Mr Oldtimer
Posts: 322
Joined: Sun 14 Apr 2019, 12:01

Re: Korpens klagan, en liten SL-dagbok

Tue 27 Jul 2021, 17:59

Vad roligt att läsa. Kul! Både att få höra vad som hände och alla idéer man själv får. Tack för att du delade med dig.
 
brodrost
Topic Author
Posts: 7
Joined: Sun 05 Jul 2020, 15:36

Re: Korpens klagan, en liten SL-dagbok

Fri 30 Jul 2021, 23:34

Vad kul att folk gillar att läsa! Tänkte fortsätta posta här samt uppdatera trådstarten med samma text, tänker det blir lättast att läsa? Har även lagt till en del bilder!

_____________________________________

Andra spelmötet
… där ingen av mina planer ens kommer i spel litegrann. Men vi hade jättekul ändå!

Som en annan session 0-grej i detta äventyr gav jag äventyrarna några sägner att börja med, baserat på deras bildningsgrad. Anpassade valet av sägner efter spelare och rollsperson, t. Ex. Anslenen fick sägnen om “Eldormspilarna” (re-skinnade till Salamanderpilar pga. fobi), dvärgen fick sägner som dvärgen osv.

Gav också ut sägnen om Stanengeist, även om den till dvärgens spelare. Detta passade extra bra då jag vet att han är den spelare som är mest pepp på lore och världsbyggande. Så jag kände att jag kunde ge honom den och vara 100% på att han skulle lusläsa den, ta in den och sedan berätta om den för de andra spelarna.

Så till spelet!

Gruppen lämnar Rosenöga, tjuven Sindelle visste med sig att Rödlöparalverna befann sig rakt norr om Rosenöga, så på hennes inrådan beger de sig rakt in i den hexen. De slår på Leda vägen och hon slår på Speja, där jag informerar henne om att ett misslyckat slag kommer låta alverna se dom innan de ser alverna. Hon sväljer och slår - och lyckas. De håller sig borta från alvlägret och gör istället eget läger för att vila upp sig och hela sina skador. Trots detta erbjuder de Soria sällskapets enda tält. Barden Mira försöker skaffa sig en inbjudan men blir avspisad. Sindelle tar första vakten.

Soria sover med bältespänne och kniv i handen. Efter halva natten smyger hon in och försöker sno åt sig Blodestjärna. Hon misslyckas, och Soria leder ut henne ur tälten med kniven mot strupen. Efter en hel del och gråt och lögner tvingar Soria ur henne hela planen - allt om Rödelöparna och deras planer. Soria som vill bli av med Iridne utan att förlora Blodestjärna ser möjligheten att använda äventyrarna. Hon behöver lite övertalning för att lita på dem igen, men låter dem ta alvubinen och ersätter den i Blodestjärna mot Sindelles fejk-rubin. Äventyrarna lovar och svär att de ska ge rubinen till alverna och på så sätt rädda Rosenöga från attack. Soria ger sig av tillbaka till Rosenöga. Så fort hon går tittar spelarna på varandra.

Dvärgen Fyrmund (som fattat att detta har med Stanengeist att göra): Inte en chanss i helvetet att vi kommer släppa den där rubinen.
Sindelle, (som just fått kortet för Blodestjärna:) Absolut inte! Kom så drar vi!

Sindelle gör en tillfällig amulett av alvrubinen genom att stoppa den i medaljongen de stal av Ullt i under förra spelmötet. De kollar på kartan och hittat en by skogens norra kant.

SL-tankar om utfärder
Som jag hoppades blev det direkt en diskussion om vart de skulle gå. Skaldens spelare var lite sugen på att försöka hitta en ruin han hört ett rykte om i hovet (Väderklint) men de andra övertalade honom att de nog skulle dra nu. Så de bestämde sig för byn norr om skogen. Där hoppas de kunna sälja av lite av skatterna de hittat hitlls och köpa en ånsa (eftersom två av dem är piss-svaga och knappt kan bära sina egna vapen) samt ta en båt för att komma så långt bort från alver och orcher som möjligt.

Mellan spelmöten tänkte jag först att jag skulle göra som i boken, alltså slå fram och förbereda några slumpmöten. När jag gjorde det dock märkte jag direkt hur det började klia i fingrarna att slå om och ändra för att det skulle bli en bättre dramatisk arc. Detta kändes som att det gick emot spelets essens, fick också känslan att spelarna skulle tycka det var roligare att slå fram detta i spel, så efter en kort diskussion med dem var det vad vi gjorde.

Det blev ändå väldigt lyckat! Blev ett helt annat spelmöte från vad jag själv skulle gjort, vilket jag kände var lite poängen med att testa ett system med så mycket randomness som SS. Också väldigt befriande att spelleda på ett sätt där man typ inte kan förbereda sig. Blev också ett spänningsmoment för spelarna när de slog, eftersom de snabbt fattade att låga tärninga betydde inga händelser. Sen slog de 65… Blev också en del missöden då de misslyckades med Leda Vägen flera gånger. Allt som allt blev det en händelserik resa! Känner att både jag och spelarna lär om oss lite att spela denna typ av rollspel - som en spelare sa till mig efter: “Vi måste nog också lära oss lite att vi inte bara ska rusa in i alla slumpmöten bara för att vi kan.”

Utfärd
Utfärden hade många små händelser - äventyrarna gick vilse, blev fångade i en storm av snöblandat regn och skalden höll på att styrka med, de satt vid lägerelden tillsammans och skalden sjöng en egenkomponerad sång med FLERA verser om hans tid som Sorias älskare (ska fråga om jag kan få hela texten. Han spelade gitarr till också medans hans sjöng. Väldigt episkt!)

Svart sand
I deras första slumpmöte kommer de fram till en glänta som helt är täckt med svart sand. I mitten sitter en liten flicka och tittar ner i marken. Fyrmund är ändå intresserad då han känner att här har det hänt något magiskt och han vill undersöka. Försiktigt går över sanden och fram till flickan, som inte svarar på tilltal. De andra vågar sig efter. Hon säger ingen men äter och dricker när Mira ger henne av sin mat. Fyrmund lånar henne sin filt och efter det följer hon efter äventyrarna när de fortsätter.

För er som inte kan boken utantill så är detta Lin, vars by totalförstördes av två magikers duell. Lin själv fick någon sorts magiska krafter av den traumatiska upplevelsen. Spelarna diskuterade och var alla rätt övertygade om att det var Lin själv som förstört sin by - deras teori är att hon är en drake eller eld-demon av något slag. Jag tycker det sista låter rätt kul, så får se om det blir så istället!

Okvädaren
Några dagar senare stötte äventyrarna på orchen Khardnal Hetsaren, som står högst upp på ett självsnickrat torn och skriker att han skrämt bort blodsdimman alldeles själv och börjar genast förolämpa äventyrarna. Skalden Mira vaknar direkt och ger tillbaka precis lika mycket han. Khardnal blir arg och ska precis skjuta äventyrarna med pil när Sindelle springer fram så hon står under tornet och försöker hugga ner det med sin kroksabel. Hon misslyckas men Mira lyckas lura ner Hetsaren på marken, där striden börjar.

Striden är inte lång och orchen har inte mycket chans mot Fyrmund och Sindelle tillsammans, med Mira bakom dem på gitarr och sång. Dock lyckas han få in en bra träff och Sindell får sitt andra sår i ansiktet, ett slag över ögat denna gång. Inget livshotande men inte uppskattat av Sindelles spelare. Orchen ligger på marken och väser med en halv kroksabel i låret, äventyrarna argumenterar lite fram och tillbaka huruvida de ska döda honom eller inte, då de är rädda att han ska hittas av Soria eller Rödelöparna och skvallra. Ingen vill så till slut är det Sindelle som försöker göra det - men hon klarar inte av att misslyckas med sitt Karisma-slag så de lämnar Khardnal under sitt torn - men inte innan de snor all hans utrustning.

Sindelle ligger vaken den natten och tänker på hur hon misslyckats. Trots den starka rösten i hennes huvud att hon borde lugna ner sig så kan hon inte släppa tanken på att hon borde dödat honom ändå. Minnena med Soria som stod med kniven mot hennes strupe ekar också. Hon ändrar sin stolthet till att Jag kommer aldrig låta någon komma åt henne igen.

Där slutade det andra spelmötet. Gruppen har planer att fortsätta längs floden tills de kommer till byn, vilken jag tänker kommer vara Kumleklint.

Planer/tankar efter andra spelmötet
  • Sindelle har ju nu Iridnes rubin runt halsen, och hon gillar ju inte våld - speciellt inte mot orcher. Kommer bli en stor “inre” strid om Sindelle väljer att gå den lite mer mordiska väg hon nu verkar vara på väg mot. Tänker att Iridne definitivt kommer dyka upp i hennes drömmar och kanske även visa sig framöver.
  • Denna lilla flickan, Lin, kommer efter några dagarn berätta sin historia. Tänkte hålla det lite vagt till en början, så att spelarna får fråga och pussla lite för att koppla ihop vad som har hänt. Gillar ju som sagt på att Lin kanske av striden blev besatt av en elddemon eller liknande.
  • Soria hade ju kunnat bli en stark allierad, men hon är nu istället en stark fiende! Tänker mig att hon är smart nog att fatta att någon inom Rödelöparna inte heller vill slåss (Mergolene alltså) och komma i kontakt med denna person. Kanske lyckas hon argumentera sig till en tillfällig fred mellan Rosenöga-orcherna och Rödelöparna medans de tillsammans tar sig an att jaga ifatt RP och ta tillbaka stenen? RPs rykte har definitivt höjts efter denna incident.
  • Ska läsa kapitlet om Kumleklint, har inte gjort detta än. Vet inte om det kommer bli en kort visit eller om de blir kvar där ett tag. De är ju mest intresserade av att sälja sina saker och dra vidare.
Image

Här är alltså RP efter andra spelmötet. Tänkte försöka uppdatera teckningen allteftersom spelet fortgår.
 
Ezping Orm
Posts: 43
Joined: Thu 19 May 2011, 22:09

Re: Korpens klagan, en liten SL-dagbok

Tue 03 Aug 2021, 21:53

Vilken fantastisk krönika! Extra kul med bilderna som uppdateras.
 
Erik M
Posts: 10
Joined: Wed 21 Jul 2021, 20:02

Re: Korpens klagan, en liten SL-dagbok

Sat 14 Aug 2021, 15:37

Instämmer i övrigas lovord.
Hur kul, intressant och tankeväckande som helst!
Fortsätt...!

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 5 guests