PalMer
Topic Author
Posts: 2
Joined: Tue 10 Dec 2013, 13:39

Vad finns i Kvidershold

Wed 06 Jan 2021, 15:22

Kvidershold beskrivs ingenstans vad jag sett. Vad finns där nu, vilket folkslag styr? Det lämnades väl av dvärgarna, försvarades av orcherna men förlorades till människorna för 300 år sedan. Vad hände sedan och vad har hänt sedan blodsdimman lätta? Har ni några uppslag?
 
Lalipat
Posts: 93
Joined: Sun 31 Dec 2017, 12:43

Re: Vad finns i Kvidershold

Wed 06 Jan 2021, 20:07

Ja, jag har faktiskt ett uppslag! Har påbörjat en äventyrsplats med följande bakgrund.

”När meromannernas klan lämnade gruvstaden Kvidershold år 865 e.s. var det ett nederlag som skulle komma att prägla deras avkomma i generationer. Staden och dess tillhörande gruva utgjorde klanens hjärta, när det gällde såväl dess kulturella arv som dess ekonomi. Att lämna var således inte ett beslut som dvärgarna tog lätt på. Barrikaderade i den stora gruvan samlade den dåvarande kungen, kung Ferdar Dunkelsyn, sina rådgivare och representanter från stadens mer ansedda familjer. Trots att bergets väggar och den väldiga gruvporten var tjocka, kunde de höra sina tjänare orcherna bli nedgjorda av Zygofers vanväxare i stadens ruiner utanför. Vissa ville strida. Andra ville stanna i gruvan, i hopp om att orcherna till slut skulle driva fienderna på flykten. Kung Ferdar Dunkelsyn beslöt dock att Kvidershold var förlorat och att det mest hedervärda var att försegla gruvan och ta sin klan därifrån. Han ledde sitt folk ut genom en gång till en annan del av bergen och såg sedan till att rasera den. Vissa familjer stannade i bergen, medan andra följde sin kung norrut till sina fränder Belderannerna. Med sig hade kungen den enda nyckel som skulle kunna öppna Kvidersholds gruvport. En dag skulle han eller hans avkomma återvända för att återta gruvan och bygga upp staden igen.

Efter kungens flykt låg gruvan stilla, mörk och öde. Raset från den sista utvägen ekade avlägset. Striderna utanför porten fortsatte. Det dröjde så långt som fem dygn innan någon vågade ge ett ljud ifrån sig. Sedan kröp de fram.

Så snart Terald Stenknäck förstått att kung Ferdar avsåg lämna och begrava gruvan, samlade han sitt gruvlag. Han förklarade för dem att han tänkte stanna och att de gärna fick göra honom sällskap. Terald, som var en populär förman, fick med sig dem alla och de slöt ett heligt löfte om att tysta bli kvar tills kungen återvände eller tills de själva gick under. De samlade på var sitt håll sina familjer och packade vad de kunde få med sig. Därefter samlades hela skaran åter och de vevade ner sig själva så djupt ner i berget som gruvan nådde. Där släckte de sina lyktor och höll sig gömda under tiden som resten av deras klan lämnade gruvan.

300 år har gått sedan dess. Zygofers trupper slaktade orcherna i Kvidershold, men lyckades aldrig forcera gruvporten. Alderlänningarna bosatte sig i ruinerna ovan jord, men märkte aldrig av Teralds gruvlag djupt under berget. De skydde gruvporten som en Stors förbannelse och bosatte de delar av staden som låg långt ifrån dem. Till och med rostbröderna och vanväxarna höll sig undan.

Under tiden förde Teralds gruvlag en svår tillvaro i gruvan. Deras proviant tog slut och de tvingades överleva på svampar, rötter och det sparsamma utbud av villebråd som grottorna erbjöd. Dessutom började gruvlagets sammanhållning krackelera. Terald försökte till en början medla för att hålla dem samman, men kände sig till slut tvungen att gå en annan väg.

Terald hade blivit varse att en grupp dvärgar hade börjat göra planer om att ta sig upp till ytan igen. För Terald skulle detta inte bara innebära ett brott mot det löfte gruppen slutit, utan även en risk att släppa varelserna på utsidan in i gruvan. Han såg sig tvungen att agera och grep konspiratörerna och deras familjer. Som straff för deras brott grillades de levande över öppen eld. Därefter beordrade Terald de kvarvarande dvärgarna, hålögda och hungriga, att ta för sig av Stors gåva. Han utropade sig till kung Terald Stenknäck av teraldernas klan och utropade gruvan till hans kungarike. Han förklarade att de skulle gräva djupare i berget, till de lägre lagren av världen för att finna sitt nya liv där. De mätta dvärgarna gick ner på knä, till viss del av rädsla men också av vördnad och tillit.

Teramaldernas klan grävde djupare och hittade mineraler och växtarter som de aldrig stött på innan. De utforskade sina fynd och lärde sig utnyttja dem för sin överlevnad. De slapp svälta och kung Teralds ställning blev allt starkare. Han gladdes över fynden och speciellt en vitt skimrande sten, stor som en knytnäve, drog hans uppmärksamhet till sig. Han kunde titta på den i timmar och upplevde att den gav honom nytt liv. Vid det här laget hade han blivit gammal, men stenen höll honom på fötter. När han ändå till slut blev sängliggande och teramalderna vakade för hans bortgång, bad han att få stenen fäst i sin panna. Han somnade in i samband med ingreppet och hans undersåtar sörjde. Ett dygn senare vaknade han emellertid åter upp, fylld med liv och kraft. Sedan dess kallar teralderna stenarten för teraldin och sökandet efter teraldiner har blivit klanens huvudsakliga mål i deras utgrävningar. De har aldrig hittat en lika stor som den som pryder kung Teralds panna, men hackar fram mindre fragment i sina gruvor.

Någon gång under åren som gick etablerade sig en stam neslingar under den gamla gruvstaden. De lockades av den mineralrika jorden och kunde, i det lugn som nu rådde under berget, utvidga sin stam till ett stort rike som sträckte sig under i princip hela ruinstaden.

I deras strävan efter mer teraldiner grävde teralderna djupt och brett under berget. Till slut tog deras begär dem in under neslingarnas rike, vilket till stora delar rasade ner över grottan teralderna just grävt ut. Båda folken led stora förluster i raset och en skreva bildades i ruinstaden ovanför. Detta blev inledningen till en stor konflikt, som pågår än i dag. Till en början handlade den om att utkräva hämnd på varandra för raset, men när teralderna, genom experiment och gamla legender, insåg värdet av neslingarnas sötekött fördjupades sprickan mellan folken. Teralderna började fånga in neslingarna och använde köttet som föda, läkemedel och inte minst för att få teraldinerna de hittade i berget att växa sig större. Grymheterna har väckt raseri hos neslingarna, som nu försöker överträffa teralderna genom att fånga in sina fiender och utsätta dem för utdragna och plågsamma ritualer.

Samtidigt som den pågående konflikten under Kvidershold, har Blodsdimman lättat över Det glömda landet och Ferdar Dunkelsyns arvinge, Tormund Halvhand, har lovat återvända till gruvan och på nytt göra det till meromannernas hem. Runt halsen bär han den nyckel som gått i arv sedan gruvan lämnades.”
 
Erik M
Posts: 9
Joined: Wed 21 Jul 2021, 20:02

Re: Vad finns i Kvidershold

Sat 14 Aug 2021, 15:43

Det var en redigt skriven berättelse!
 
Lalipat
Posts: 93
Joined: Sun 31 Dec 2017, 12:43

Re: Vad finns i Kvidershold

Sat 14 Aug 2021, 16:21

Det var en redigt skriven berättelse!
Haha! Tack! Det går oerhört långsamt att skriva klart äventyrsplatsen, men det står på min att göra-lista!

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 16 guests