Page 1 of 2

Svärdets Sång Recension

Posted: Tue 27 Nov 2018, 21:37
by daflum
Noterade att det inte verkade finnas någon separat tråd för recensioner så tänkte att jag börjar med att starta en och ge mina tankar kort om spelet.
Ännu en gång har FL gjort ett fantastiskt jobb med presentationen och som kickstartare känns det som att man fick väldigt mycket valuta för pengarna med alla godsaker som fanns med. Kartan är nice och klistermärken likaså även om jag inte tror att jag kommer använda dem. Kortleken och tärningarna däremot kommer däremot användas rejält även om andra tärningar kommer användas som substitut förmodligen.  Att så mycket är i hårdpärm uppskattas likaså. Som vanligt dock är lådan alldeles för liten så att till exempel Quetzels torn inte får plats i den också men jag förstår kostnadsfrågan i det.

Reglerna känns som Fria Ligans grundmotor 3.0 och det på ett bra sätt, nästan lite för bra så att man är bitter över att detta system inte finns till år noll eller framför allt Coriolis 2. Coriolis skulle verkligen behöva talang-levels och framför allt mer talanger! Med det sidospåret ur vägen tycker jag att alla klasser och och raser verkar vara kul att spela. Precis som Fenixrecensionen tycker jag dock de är lite tråkigt att vissa raser känns svårspelade i en normal kampanj, särskild ork som förmodligen inte kommer kunna komma in på typ hälften av äventyrsplatserna. De går såklart säker att fixa. Har spelat för lite av systemet för att dock se hur det funkar rent praktiskt men uppskattar på pappret alla fixningar som skett här och där. Gillar t ex utrustningsystemet med mat och vatten. Att artefakter ger en högre tärning är intressant och kommer vara kul i spel tror jag. Särskilt måste jag säga att de är ett genidrag att rulla 1t6 för vad monstren gör varje runda, detta kommer förmodligen göra varje monsterencounter unik och jag är pepp på att testa systemet.

Bilderna som finns i boken är såklart fina, fattade inte grejen med Guliksson då jag är född en generation senare men förstår nu hans storhet men tycker även Brandt borde ha en eloge. Min personliga favorit är dock kartorna som jag alltid tycker ser väldigt spännande ut.

Det skall sägas att jag var lite orolig över att Granström skrev texten då jag personligen har svårt för hans svulstiga språk i nya Svavelvinter som jag läste och sen la på hyllan. Det glädjer mig dock att den oron är som bortblåst och att jag gillar att läsa hans berättelse om lande och hur det kom till och ideerna om de olika folkslagen. En del ord är minst sagt intressanta men inget som stör min läsupplevelse och det mesta känns bra och pedagogiskt upplagt. Det är dock i själva världen jag främst har några synpunkter. Dels upplever jag det som att det saknas lite väl mycket kvinnor i texterna rent kvantitativt. Kvalikativt är det bra, kvinnor beskrivs inte alltid främst med sina yttre attribut och de har olika och varierande roller men rent kvantitativt rör det sig nog om strax över en fjärdedel och det är alldeles för lite enligt mig. Särskilt då FL gjort ett toppenjobb med detta generellt sen år noll och framåt. Sen tycker jag även det är lite tråkigt med människosläkterna som känns ganska tråkiga i förhållande till t ex dvärgarna eller halvlingar/svartfolk. Möjligen kan det bero på att jag upplever de som att Granström fastnade på A-tangenten när allt till människorna skulle döpas, Alderlänningar, Aslener, alla kungar på A och ja det hela känns lite fattigt på något sätt men egentligen är det en bagatell i sammanhanget. Kul dock att mycket att det som de berättas om i spelledarboken återkommer i den färdiga kampanjen där jag gillade väldigt många äventyrslandskap och där mycket fleshades ut.

Så kort sammanfattning: Mycket trevligt spel, bra presentation, bra regler, bra bilder, bra värld, bra äventyr med lite rum till förbättringar! Fria Ligan gör det igen!

Re: Svärdets Sång Recension

Posted: Tue 27 Nov 2018, 21:41
by daflum
Är även nyfiken på vad andra tycker rent generellt om spelet med :)

Re: Svärdets Sång Recension

Posted: Tue 27 Nov 2018, 23:32
by pellejones
Min spelgrupp tycker att det är ett så underbart spel att till och med spelaren som kommer från 10 år av Dungeons and Dragons 3.5 + 3 år av Pathfinder säger "Jag vill inte spela Pathfinder mer...". Bara det är enligt mig 10/10 :) 

Re: Svärdets Sång Recension

Posted: Wed 28 Nov 2018, 11:31
by Rymdhamster
Är även nyfiken på vad andra tycker rent generellt om spelet med :)
Jag är överlag väldigt förtjustt. 20 spelmöten in och vi har egentligen inte stött på några problem med spelet alls, utan de husregler vi har är mest småsaker och införda för att vi tyckte de var kul, inte för att vi tyckte spelet var trasigt.

Reglerna är på ganska lagom nivå vad gäller komplexitet även fast de är ganska utförliga. De är lätta att husregla om man man känner för det. Och viktigast av allt i min mening är att det finns gott om utrymme att göra karaktärer som är väldigt olika även på papper. Inga problem att göra två krigare som är helt olika.

Världen är riktigt mysig. Ganska traditionell fantasy med lagom många twistar och märkligheter. Humorn tycker jag är på utmärkt nivå, och sammtidigt tycker jag det finns det utrymme att spela både supperseriöst och mörkt eller lättsinnigt och skämtsamt allt efter spelgruppens preferens.

De slumpmöten och annat vi stött på hitills har varit top notch, och då har spelledaren ändå slagit fram dem och inte bara valt de bästa. Det är så jag nästan vill överge den huvudplott vi stött på och bara resa runt och jaga slumpmöten =D Men även huvudplotten är spännande och har engagerat i alla fall mig.

En sak jag i synnerhet gillar är att från början kände den politiska situationen ganska enkel och rättfram (vi började förvisso spela redan i alphan, när det inte fanns så mycket info att tillgå) men för varje blad vi vänder så upptäcker vi att allt är mer och mer komplicerat och att inget är riktigt svart eller vit, sammtidigt som man fortfarande har känslan av ha tydliga "bad guys" och "hyffsat good guys". Jag tycker det är jättespännande och jätteroligt.

Sen är böckerna och lådan jättesnygga.

Det är väl i princip bara två saker jag har lite småproblem med. Det första är att antalet tärningar som kommer i ett tärningspaket är för få. Men jag förstår Fria Ligans anledning, och det är ju väldig lätt avhjälp genom att bara köpa två paket, vilket ger en alla tärningar man behöver.

Det andra är att då jag och resten av spelgruppen _gillar_ att slå tärningar rätt ofta även för små saker så blir det väldigt svårt att lyckas om man inte tokspecialiserar sig på saker när ett genomsnittligt slag är på 3-4 tärningar (ja, jag har läst den där procenttabellen, men den känns inte särskilt rättvisande. Den verkar bara visa chansen att få en framgång, vilket inte är samma sak som att lyckas ifall det är motståndsslag inblandat eller om flera framgångar krävs). Lyckigtvis går även detta lätt att avhjälpa på olika sätt, med mer poäng att placera ut från början, generöst med bonustärningar för påhittiga saker, etc...). Hade man kört mer på Fria Ligans linje att bara slå tärnignar när det är riktigt dramatiskt hade nog saker som de är skrivna kännts bättre. Men att slå tärningar är ju halva grejen med rollspel =)

Det sagt rekomenderar jag gladeligen detta spel till alla jag känner och håller det nog för ett av de bästa rollspelen överlag idag, och då inte bara bland svenska spel. Faktum är att om man väger in just alla tre delar (regler, värld och utseende) så tror jag faktiskt att Svärdet Sång är _det bästa_ rollspelet just nu, möjligen undantaget Coriolis. Dessa två spel är de enda jag kan komma på som jag gladeligen skulle plocka upp och köra RAW både som spelare och spelledare just nu (annars är det oftast just reglerna andra spel fallerar på).

Re: Svärdets Sång Recension

Posted: Wed 28 Nov 2018, 19:34
by Henke
10 av 10 oavsett vad "recensenten" i Fenix säger.

Re: Svärdets Sång Recension

Posted: Wed 28 Nov 2018, 20:23
by Fenhorn
På Boardgamegeek så gav jag spelet 9 av 10 och kampanjboken (Korpen's Klagan) 10 av 10 och jag har inte ändrat mig sedan jag gav det betyget.

Reglerna: Inte mycket att klaga på. De känns som en uppdateringar utav M0. Systemet är abstrakt och när man väl lärt sig det så fungerar det smidigt. I en första anblick så kan man tycka att själva reglerna för utforskandet är lite 'mycket'. Många tärningslag, men nu när jag har spelat ett tiotal alfa/beta sessioner och tre riktiga sessioner så måste jag säga att, det blir inte så tidsödande med dessa utforskar-tärningsslag som jag trodde. Idén bakom spelmotorn är att man ska låta berättandet stå i fokus och inte tärningsrullande. Visst man slår många tärningar när man väl slår dom men antal slag är mycket mindre än i andra spel jag har spelat.

Världen: Även om det är klassiska släkten och monster med i spelet så är de tweakade. De känns nya och fräscha fast de inte är det. Världen som Granström har skrivit är genuint bra (fattas bara annat) och hans lite underfundiga humor lyser igenom här och där. Poängen med världen i Svärdets Sång är att den växer fram, allt eftersom man spelar. Så min spelvärld kommer skilja sig åt från din. Olika SL placerar och tolkar platser och händelser olika. Under mina tre spelmöten med den riktiga kampanjen så har mina spelare lärt sig lite om den region de är i genom de händelser jag har lagt in och de platser jag har placerat där de är (några "riktiga" äventyrsplatser och några som jag har gjort via SL-boken). Den regionen har börjat få en historia. Detta liknar M0 i sitt upplägg med den självklara skillnaden att man i M0 använder internet och sina egna kunskaper när man ska låta historien om den stad man är i växa fram, här så använder man Granströms fantastiska värld (eller sin egen om man vill).

Jag ska väl säga att jag gillar skarpt M0:s spelmotor och dess idé med "light prep". Att man inte behöver förbereda sina spelmöten så mycket är väldigt skönt. Det betyder att jag kan förbereda så mycket om jag vill, men jag behöver inte. Det är ungefär som med tabeller i spel. Jag älskar tabeller. Med tabeller och regler för fiske, eller gud vet vad, gör att jag kan använda dessa verktyg om jag vill men jag kan även improvisera om jag vill. Spel som kräver mycket förberedning och inte så många hjälptabeller innebär att jag inte har något val än att förbereda och sedan improvisera saker som inte har några roliga tabeller.

Läser inte Fenix recensioner längre men var tvungen nu eftersom det har fått en små smått chockartat lågt betyg. Så apropå detta: Recensenten verkar inte riktigt ha förstått grundprincipen i Svärdets Sång, att spelarna inte ska veta så mycket om sin omgivning än. Det är ju själva tanken med spelet, att utforska Ravlands historia. Jag är glad att böckerna är skrivna så. Hade man lagt in en hel massa världsbeskrivning in spelarboken så hade ju själva grundkonseptet gått förlorat. Recensentens andra irritation med att alla hatar alla är överdriven. Visst har delar utav (ja delar utav) de olika släktena agg/misstro mot andra men inte alla inom ett släkte. Dessutom så finns det ju en viss logik i att det är så med världens historia. Spelarna kommer att i denna utforskning utav en glömd värld också få tackla olika grupperingars värderingar. Det betyder ju inte att spelarna tycker så. Jag gissar på att recensenten skulle vilja ha haft ett mer svartvit glömt land.

Re: Svärdets Sång Recension

Posted: Thu 29 Nov 2018, 22:10
by Henke
Kan såklart bara hålla med dig hör Fenhorn. Som jag skrev på rollspel.nu så tycker jag kritiken är tramsig, men fick mothugg på lite olika håll om att min kritik mot recenssenten var tramsig. Ibland får jag en olustig känsla av att vissa personer där känner skadeglädje när en etablerad speltillverkare inte får det erkännande den förtjänar. En slags jantelag om att det är fult att vara framgångsrik. Jag hoppas givetvis att den känslan inte stämmer.

Re: Svärdets Sång Recension

Posted: Thu 29 Nov 2018, 22:17
by Fenhorn
Kan såklart bara hålla med dig hör Fenhorn. Som jag skrev på rollspel.nu så tycker jag kritiken är tramsig, men fick mothugg på lite olika håll om att min kritik mot recenssenten var tramsig. Ibland får jag en olustig känsla av att vissa personer där känner skadeglädje när en etablerad speltillverkare inte får det erkännande den förtjänar. En slags jantelag om att det är fult att vara framgångsrik. Jag hoppas givetvis att den känslan inte stämmer.
Jo, jag har också märkt den attityden där. Jag skriver sällan inlägg på den sajten mycket på grund av den anledningen och att det ofta blir mothugg av personlig karaktär.

Re: Svärdets Sång Recension

Posted: Fri 30 Nov 2018, 03:52
by Brior
Kan såklart bara hålla med dig hör Fenhorn. Som jag skrev på rollspel.nu så tycker jag kritiken är tramsig, men fick mothugg på lite olika håll om att min kritik mot recenssenten var tramsig. Ibland får jag en olustig känsla av att vissa personer där känner skadeglädje när en etablerad speltillverkare inte får det erkännande den förtjänar. En slags jantelag om att det är fult att vara framgångsrik. Jag hoppas givetvis att den känslan inte stämmer.
Jo, jag har också märkt den attityden där. Jag skriver sällan inlägg på den sajten mycket på grund av den anledningen och att det ofta blir mothugg av personlig karaktär.
Jag delar åsikten och undviker att skriva på wrnu om jag inte känner mig tvungen.

Re: Svärdets Sång Recension

Posted: Fri 30 Nov 2018, 11:53
by Simpa
Kul tråd! Även om jag spelar spelet för fullt så är det kul att höra vad andra har att säga. Intressant med recensionen ni pratar om, håller med om att poängen med världsinformation i spelarboken helt klart missats. Jag har till och med lite problem med att det är för MYCKET information i den (försöker gömma alvrubingrejen för spelarna - de har ännu inte träffat några alver och viss metaplott blir något mer av en aha-upplevelse utan den kunskapen tänker jag...!). Lätt och kul att ge spelarna olika information beroende på vilken rollperson de har som de sen kan dela med sig av till de andra. Genialt!

Men, den andra punkten, om att alla släkten hatar andra släkten och andra inom sitt eget släkte så mycket. Där kan jag bara hålla med. Kör man "as written" blir det typ omöjligt att spela många seplgrupper, och spelet blir också rejält lidande då gruppen behöver interagera med många andra släkten/grupper. Kan inte ogillande och misstänksamhet räcka? Måste ond bråd död vara lösningen? Här tycker jag det gått för långt, och hatet är något jag tonat ner för spelbarhet. Konflikterna som ligger till grund för misstron/hatet finns ju såklart kvar vilket gör att det bubblar upp ibland!

Detta är så extemt enkelt att råda bot på i spel att jag inte ser det som ett problem, men för personer som känner sig mer bundna av böckerna kan jag verkligen förstå om det blir det.

Sen tycker jag att världen, när det kommer till Rost/Korp är bra svartvit. Det är bara alla andra (aslener, orcher, alver o.s.v) som kör på gråskala! Men det kanske är en annan diskussion :)