• 1
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
 
Baldyr
Posts: 807
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Tigôld

Fri 16 Aug 2013, 21:06

Läser litet i Lojalisternas tid och det är frestande att låna upplägget från den kvartersvisa beskrivningen. Fast i Tigôlds fall skulle det väl bli en genomgång stadsdel för stadsdel. Jag får väl inventera materialet och se om det finns tillräckligt skrivet om respektive del av staden, eller om materialet i så fall behöver expanderas ytterligare...

Eventuellt beskriver man även organisationer ("Gillen och skrån") i anslutning till respektive stadsdel, istället för i ett eget kapitel. Så har jag faktiskt redan gjort med Tempelholmen, och varför skulle man avvika från den övriga dispositionen i just detta särfall?

Kapitlet "Platser och personer" i det nuvarande utkastet har jag förresten lånat från Ligans mall för "klassiska" äventyr. (Används exempelvis i Tramenze.) Det kanske passar sämre med en renodlad stadsmodul?

Vidare: Borde jag skriva "möten" för respektive stadsdel? (Tricilve-modulen inkluderar sex stycken för varje kvarter.)

Många frågor - och förmodligen inga svar här. :lol:
 
Baldyr
Posts: 807
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Tigôld

Mon 19 Aug 2013, 22:53

Jag skrev en liten krönika för att illustrera hur jag ser på lösdrivarna i staden. Det vill säga den hemlösa arbetskraften som visserligen är tillgänglig, men som i praktiken ständigt blir utkonkurrerad av slavar.

Följande är ett utdrag från en handelsmanual dikterad efter Harloft av huset Korn:
När varorna anlände hade vi inga problem att finna arbetskraft. En agent som organiserade lokala daglönare dök upp med ett dussin rejäla saphynier följande morgon. Till vår förvåning samlades arbetshjonen till rådslag när vi anlände till magasinet vi hyrt för varornas säkring. Man struntade tvärt i våra order och arrangerade istället ett gille. Den störste bland daglönarna, en bonde som lystrade till öknamnet Kôrven, utsågs till åldersman och man döpte sammanslutningen till Blodkorvens gille, efter innehållet i densammes matsäck.

Arbetarna började så slutligen frakta varorna till skeppet som stod förtöjd direkt vid hamnesplanaden, ackompanjerade av snuskiga drängavisor. Arbetet avbröts dock ideligen av matpauser, då samtliga tolv medförde ett rejält knyte med allehanda spis. Lastmäster Guster hade hunnit gå efter piskan när det oerhörda slutligen hände.

Det visade sig att drängarna lastat fartyget på ett sådant manér, att balarna och lårarna bildade ett långbord med bänkar inne i skeppets lastrum! Nu skulle man ha gillesslag mitt på ljusa dagen och i direkt trots mot verkmästarens order! Guster hann inte mer än svinga sin piska innan Kôrven slet den ur hans hand och hivade överbord, med hotet om att den ärade före detta slavdrivaren skulle få göra redskapet sällskap.

Vid det laget var jag tvungen och ingripa genom att avskeda allesamman på plats och ställe, liksom med bestämdaste ordalag avhysa packet från kompaniets skuta! Arbetarna hade i mage att, i gillets namn, kräva betalning för utfört arbete liksom bot för förlorad arbetsintäkt. När färgen på mitt ansikte började närma sig blodkorvens dito efter det myckna gastandet, svarade busarna med att handgripligen fösa såväl min höga person som mina underlydande på landbacken! Till vår förfäran meddelade gillet att man härmed gjorde anspråk på hela fartyget!

Jag skickade Guster till hamnkontoret för att hämta tullknektar, ty detta var sjöröveri och jag hade inget annat val än att kräva döden till straff för fribrytarna! Innan hamnfogden hunnit mobilisera några knektar slängde ockupanterna dock ut landgången igen och arbetarpacket lämnade fartyget i samlad tropp.

Stämningen tycktes god och ingen verkade heller oroad över att tilltaget bröt mot trakorisk sjölag. Istället tycktes en viss Kåt-Ulke, som ägnat förmiddagen åt att berömma behagen hos dottern i det hushåll som han våldgästade uppe i staden, ha fångat kamraternas uppmärksamhet. Hela gillet slog som en man följe med Kåt-Ulke som svor på sin heder att han skulle lyckas få omkull jäntan med det gyllene barmet. Vadslagning förekom och gillesbröderna verkade uppspelta inför att få beskåda spektaklet. Ingen nämnde något mera om löning eller ägnade oss någon mera uppmärksamhet där vi stod på kajen.

Några knektar lyckades vi aldrig frammana heller, och när vi påtalade incidenten på hamnkontoret innan avfärd skakade skrivaren endast på huvudet och sade att det vore lönnlöst att försöka lagföra arbetarna för sjöröveri. Arbetet med att lasta fartyget löste sig dock oväntat enkelt, då en representant för Eliatos sjöfartskompani iakttagit skeendena och erbjöd sig att hyra ut pålitlig arbetskraft i form av slavar. Trots avbrottet blev hela lasten säkrad innan solnedgången, då slavarna arbetade utan uppehåll ända tills den sista varubalen var ordentligt nedstuvad. Kostnaden för slavarnas hyra översteg visserligen den sold som jag anlitat daglönarna för, men varenda decaur var väl spenderad!

Inför kommande handelsresor till Tigôld får vi antingen medföra egna slavar eller försöka hyra några på plats. Om vi vill etablera eget kontor i staden bör vi sannerligen investera i en fast hop slavar!
 
Baldyr
Posts: 807
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Tigôld

Sat 24 Aug 2013, 18:27

I ett försök att fylla på med material om respektive stadsdel, så har en beskrivning av tavernan Långstopet i hantverkarkvarteren inkluderats:
I en källarvåning under bagarnas och konditorernas skråhus återfinns en välbesökt kvarterskrog. Klientelen består huvudsakligen av stamgäster verksamma inom det sötsliskigt doftande kvarterets näringar, men utomstående dras hit av två huvudorsaker: Först och främst håller Smädarnas gille (se avsnittet Gillen och skrån nedan) regelbundet möten i lokalerna, varpå även stamgästerna får vända på porten. Därutöver sköter den lokala skumraskadvokaten Karluf sina affärer från ett bås i ett dunkelt hörn av tavernan, vilket resulterar i en strid ström av klienter av varierande moralisk resning. Advokaten själv beskrivs närmare i äventyret Griftehjärta (sid 19-20).

Rigaldo ”Rödtunga” Belsi

Den adlige sprätten Rigaldo från Siola besöker för tillfället Tigôld i ett försök att hålla låg profil efter att nyligen ha lidit ett förnedrande nederlag i de Bretalviska kärleksspelet. Den självgode och vällustige Rigaldo har dock en osviklig förmåga att alltid befinna sig i händelsernas centrum. Han försöker upprätthålla sin vidlyftiga livsstil genom att gästa olika residens i och runt staden. I egenskap av adelsman slåss stadens rika och mäktiga mer eller mindre om hans gunst.

När Rigaldo inte smider ränker bland stadens mera besutta invånare fördriver han tiden genom sitt medlemskap i Smädarnas gille. Hans mål att bli utnämnd till gillesmästare, innan han lämnar staden igen för att återvända till sitt vanliga umgänge i Tricilve. I hans väg står därför gillets nuvarande ledare; den gödseltungade bonddottern Matulda från Bjelke.

Utseende: En tilltalande man med klara ögon och vågor i håret. En liten mustasch pryder det ständiga hånleendet. Kläderna är alltid oklanderliga och av det senaste paratorniska modet.
De fyra bloden: Sten 2, Vind 2, Eld 1, Vatten 3
Förmågor: Adlig 2, Okvädning 2 (Övertygande, Provocera), Intrigmakare 2 (Genomskåda, Ryktesspridning)
Livsstil: 5 (besutten)
 
User avatar
davalt
Posts: 56
Joined: Sat 16 Jul 2011, 19:20

Re: Tigôld

Sat 24 Aug 2013, 18:46

Rigaldo <3
Han sprider sig i Trakorien, det gillar jag! :D

En grej: Du verkar ha glömt "ria" i Belsiria.
Last edited by davalt on Sat 24 Aug 2013, 18:49, edited 1 time in total.
 
Baldyr
Posts: 807
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Tigôld

Sat 24 Aug 2013, 18:48

Tack för lånet, David! :D

Vem äger (publicerings-)rättigheterna till porträttet, förresten?
 
User avatar
davalt
Posts: 56
Joined: Sat 16 Jul 2011, 19:20

Re: Tigôld

Sat 24 Aug 2013, 18:56

Tack för lånet, David! :D

Vem äger (publicerings-)rättigheterna till porträttet, förresten?
Ehm.. kan ligan svara på detta? Det är ju den eminenta Per Folmer som ritat.
 
Baldyr
Posts: 807
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Tigôld

Sun 25 Aug 2013, 09:04

Vidare om hantverkarkarkvarteren; här följer en beskrivning av Teofagernas kloster:
Mitt i Mumsarstaden återfinns en muromgärdad trädgård omgiven av gamla stenbyggnader. Ett ensamt torn spirar bland husen. Komplexet utgör i själva verket kloster för ett brödraskap som är känt som Teofagerna. I den mån man dyrkar några gudomar hänger man sig åt åkallan av måttlöshetens gud Uelgeric. Munkarna har för vana att röva bort jäntor, men för den delen ynglingar också, till sina orgier utan att väcka något harm bland stadsborna. Istället anses det allmänt vara en ynnest att bli utvald.

Förutom det som klosterträdgården förser de trinda bröderna med överöser den infödda befolkningen klostret med allehanda läckerheter. Inte ens dessa gourmander förmår att förtära alltsammans utan resterna blir skulor till klostrets likaledes uppsvällda svin. De bjärt kroppsmålade djuren slaktas sedan rituellt vid högtider och bjuds ut till befolkningen under ceremoniella former i frosseriets tecken.

Klostrets hemlighet är att ordensbröderna är beroende av opiander som man i hemlighet kultiverar i sin trädgård. Detta förklarar också de vida omtalade övernaturliga fenomen som tillskrivs klosterkomplexet.

Barû Borkon

Klostrets prior huserar i det som i folkmun omtalas som Teofagerns torn. Denne bär titeln Barû sofagi och väntelistan är lång för att konsultera den upphöjda spåmannen. Förutom offersilver medför klienten en hel festmåltid som dukas upp i tornrummet och som spåmannen avnjuter under andäktiga former. I rester och rapningar uttolkas sedan framtiden under den yrsel som framträder efter en överkomsumtion av så pass titaniska proportioner.

Spåmannen är såväl vördad som fruktad i hela stadsdelen, då ingen tar lätt på hans utsagor om framtiden. Det värsta av omen skulle vara att han råkar sätta i halsen, eller ännu värre skulle spy upp offergåvorna. Eftersom han är fysiskt oförmögen att lämna sitt självvalda fängelse har han gjort för vana att låta andra springa hans ärenden. I själva verket har han ett finger med i spelet i det mesta som sker i Mumsarstaden. Borkon har hållhakar på såväl skråmästare som enskilda invånare och hans silver kan köpa såväl olagliga tjänster som mönstra busar som handgripligen går hans ärenden.

Hans handgångne hantlangare är den obehaglige och opianderrusiga munken Jarlaf (förmågan Följeslagare).

Utseende: Ser mest ut som en strandad val där han ligger uppfläkt på en låg soffa, ständigt ompysslad av ordensbröder som tvättar, torkar och pudrar den kolossala kroppshyddans med sina många kroppsveck. Ögonen är grumliga av vin och andra berusningsmedel liksom ögonlocken ligger så tunga att han ser ut att blunda den mesta av tiden. I själva verket pendlar hans medvetande hela tiden mellan vaket och sovande tillstånd, vilket grumlar hans verklighetsuppfattning.
De fyra bloden: Sten 3, Vind 2, Eld 1, Vatten 2
Förmågor: Spåkonst 1 (Välbetald), Intrigmakare 1 (Hållhakar), Följeslagare (Jarlaf)
Livsstil: 5 (besutten)
Därmed har Mumsarstaden också fått sin egen skuggmakt:
Denne prior för Teofagernas kloster har etablerat sig som en informell maktfaktor bland den infödda befolkningen. Den övergödde munken är såväl fruktad som vördad som orakel och spåman. Hans styrka är hans kontaktnät i staden.

Hemvist: Mumsarstaden
Strategiskt mål: Utöka sin makt i och bortom hantverkarkvarteren.
Kontaktperson: Broder Jarlaf
Resurser: Munkar (1), Kontakter (1), Spådomar (1)
Tillgänglig resurs: Busar
(Det sista är en specialregel som innebär att "tillgänglig resurs" kan mobiliseras vid behov och kräver inte dominans i någon sfär.)

Dessutom lade jag till följande text om Korsvägen:
Följande är ett utdrag ur handboken Kulinariska resor öfver öarne av Kalnulf den fete:

Ingen behöver gå hungrig i Tigôld även om kassan skulle visa sig skral. Varje morgon anländer nämligen en hel karavan med finfina matvaror via landsvägen österifrån. Bönderna säljer sina produkter direkt från dignande vagnar på marknadsplatsen som omtalas Korsvägen, ty här möter storgatan landsvägarna från såväl öster som väster.

Det är kutym i denna trakt att provsmaka av varorna innan man betalar, men då odlarna för en inbördes tävlan är det ingen som blir gramse ifall man låter sig väl smaka utan avsikt att köpa. Bönderna har nämligen utrustat sig med små skeppsklockor av mässing med vilka man slamrar så fort någon provsmakare gett varulagret sitt godkännande.

Det är helt enkelt så att stadsborna naturligt flockas kring den vagn som låter mest och innan solen nått sin högsta punkt har den populäraste säljaren också mycket riktigt tömt sin vagn och kan vända kosan hemåt. Denna sedvänja orsakar givetvis ett öronbedövande ringande som håller på under alla dygnets ljusa timmar, och har resulterat i att säljarna själva i stort sett är döva. Dock har de flesta lärt sig att läsa läppar varför köpslåendet ändå fungerar.

Värt att notera är att grönsaker och annan markfrukt kan spisas rå utan att man riskerar gödselsmitta. Helt enkelt för att dynga snarare torkas för att brukas som bränsle till såväl uppvärmning som vid matlagning. Jordmånen på Saphyna är nämligen bördig nog för att bära frukt även utan att man sprider husdjurens spillning över åkern.
 
Baldyr
Posts: 807
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Tigôld

Sun 25 Aug 2013, 17:52

...och detta mynnade ut i följande kampanjfrö:
Ack, ungdomens oförnuft! Fem medlemmar av Äppelknyckarnas gille, ett slutet sällskap av frukt- och grönsakstjuvar i Tigôld-trakten, har genomfört en vågad kupp. En månlös natt smög man sig in på Teofagernas klosterträdgård för att vittja munkarnas legendariska grönsaksland. Det man i mörkret och i alla hast tog var rabarber skulle dock visa sig bli stöldligans undergång, då man råkade lägga vantarna på äkta opiander!

Blödande från alla möjliga kroppsöppningar fann stadsborna medlemmarna i olika psykotiska tillstånd under morgontimmarna. Incidenten hade kunnat passera obemärkt förbi om inte Jolpe, son till finsnidaren Geto, hade hittats död i en vattentunna. Då endast benen stack upp uppstod genast misstanke om mord, även om sanningen var att han under en opianderhallucination försökt släcka en inbillad brand i sin strupe genom att inhalera tunnans innehåll.

Munkarna inom Teofagernas orden förstod dock snart vad som hade hänt och började skyndsamt men diskret genomföra en undersökning. Det ville sig inte bättre än att ynglingarna hunnit återberätta vad man mindes av natten till släkt och vänner, varför det endast skulle vara en tidsfråga innan de såväl lokala skrån som de trakoriska myndigheterna skulle få upp spåret.

Man utövar påtryckningar genom förtäckta hot mot de inblandades familjer för att försäkra sig om opiandertjuvarnas tystnad. Däremot har man inte kunna lokalisera den femte medlemmen i stöldraiden, nämligen bondsonen Erman från byn Kneppe en timmes promenad utanför staden. Munken Wesma våldgästar dennes fädernesgård i händelse av att sonen återvänder.

Sanningen är att Erman snart insåg att man råkat tjuva opiander liksom att hans liv kunde vara i fara. Därför sökte han tillflykt till Anxaliskapellet i hamnen, varpå de förstående och hjälpsamma munkarna, utan att förstå mer än att gossen var i fara, diskret skeppade över honom till Tempelholmen. Nu befinner sig flyktingen på Ambaquaordens kloster, något som flera på ön också känner till men knappast utbasunerar i onödan.

Saken kompliceras av att den korrupta Anxalismunken Hôlbuqsa fått nys om saken och inlett egna efterforskningar. Det är endast en tidsfråga innan han lägger ihop ett och ett, och då blir Erman en värdefull tillgång.

Vad kommer Enu Hôlbuqsa att göra med informationen? Hur kommer Barû Borkon att reagera på eventuella påtryckningar från sin kollega från Tempelholmen? Kommer de övriga medlemmarna av Äppelknyckarnas gille att hålla tyst om incidenten? Vem blir misstänkt för det förmodade mordet på Jolpe? Och får stadens fögderi nys om att färsk opiander cirkulerar i Mumsarstaden?
 
Baldyr
Posts: 807
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Tigôld

Wed 28 Aug 2013, 20:30

Vi spånade litet kring Rigaldo och kom fram till följande uppslag:
Handelsmannen Tamma har gjort sig en förmögenhet på att sälja virke till såväl Tigôlds byggmästare som till stadens varvsindustri. För att ta affärerna till nästa nivå, så att säga, har han förhandlat med det ransardiska sändebudet Hernos om fina ekbestånd i Tocmeskogen i söder. Han äger visserligen inte skogarna ifråga men i händelse av krig kan ju mark lätt byta ägare. Entreprenör som han är så störs han inte av några missriktade patriotiska känslor, speciellt som han själv är av inhemskt virke, om uttrycket ursäktas.

Nu har det hela dock oväntat kommit i dagen och anledning är juridiskt trassel av äktenskaplig karaktär. Tammas fru, Norlina Tammaskona, har nämligen brutit mot villkor i parets äktenskapsförord tillsammans med den besökande adelsmannen och sprätten Rigaldo ”Rödtunga” Belsiria från Tricilve. När denne försökte hjälpa sin älskarinna med ett förfalskat äktenskapsdokument, genom rännstensadvokaten Karluf Tigoldini på tavernan Långstopet som i sin tur anlitat förfalskaren Holmer, råkade han stöta sig med Tammas oväntat omutliga advokat Iarmon af Hafvet. (Båda advokater beskrivs i äventyret Griftehjärta.) Tamma vidtog nu, på sin advokats inrådan, juridiska steg för att visa sin otrogna fru på porten och anlitade båtbyggaren, tillika sin trogna kund, Reparos Gåspenna som skiljedomare.

Det Tamma inte hade räknat med var dock att Reparos nitiska notarie Yarna började rota i hans egna affärer, och fick nys om på de riksfientliga kontakterna med Ransard. Det hela börjar likna en regelrätt härva och mitt i alltsamman står ädligen Rigaldo, förvisso höjd ovan lokala juridiska hårklyverier. Ju mera han försöker hjälpa till ju värre blir situationen.

Den svartmuskige ransardiske kunskaparen Hernos, som utger sig för att vara legoknekt från Klomellien, anar oråd och börjar febrilt dölja sina spår. Som första åtgärd anlägger han en brand i ett av Tammas lagerhus i staden för att göra sig av med eventuella bevis. Sedan börjar han skugga Yarna för att se vem kvinnan egentligen arbetar för.

Vad kommer den sanningssökande Yarna att göra med informationen om högförräderi? Kommer Hernos behöva gå över lik för inte själv riskera att bli avslöjad? Kan Norlina räkna med en rättvis skiljedom? Kommer det förfalskade avtalet att användas och hur ska man i så fall få makens advokat att sluta förfäkta det riktiga avtalets oanstastlighet? Kommer Rigaldos ära att bli solkat av ytterligare en skandal och tvinga adelsmannen i landsflykt?
 
Baldyr
Posts: 807
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Tigôld

Thu 05 Sep 2013, 20:20

Vid det här laget har jag hamnat på villovägar och börjat skriva på fristående äventyr som utgår ifrån Tigôld-modulen. I äventyret Snyltgästen och Tjuserskan (arbetsnamn) har jag haft anledning att spekulera kring sexhandel i den så kallade Mumsarstaden:
Mumsarstadens glädjekvarter kallas Kupan och domineras av gilleshuset Nötknäckarnas fåfänga som även fungerar som glädjehus. Namnet kommer från en paviljong i den rosenträdgård som omgärdas av gillets ständigt växande huskomplex. Prostitution är inte problematiserat i stadsdelen och en fullt socialt accepterad företeelse. Näringen organiseras av ett inflytelserikt gille som dock inte är accepterat som ett formellt skrå av stadens trakorier. Kvarteren inhyser också tavernor, badhus och bostäder för såväl sexarbetare som andra som verkar inom dess näringar.

Inte enbart tillfälliga besökare i Mumsarstaden nyttjar Nötknäckarnas fåfänga utan lejonparten av klientelen utgörs av lokala invånare. Även om prostitution betraktas som något tämligen vardagligt leder sexhandeln givetvis till svartsjuka makar och älskare emellan, liksom särskilt tvångsmässiga torskar lätt kan hamna ekonomiska trångsmål. Dryckenskap och annan skörlevnad är tätt sammankopplad med könshandeln och uppsluppenheten resulterar gärna i handgripligheter och bråk kunder emellan. Ofta betraktar horkarlarna sig själva som glädjeflickornas ”beundrare” och rivaliteter är inte ovanliga. De prostituerade är inte dummare än att man hetsar sina tjusare mot varandra och inkasserar värdefulla gåvor som ömhetsbetygelser.

De prostituerade gör även hembesök i vanliga hushåll, formellt för att assistera gifta par vid barnalstring eller bara hälsobringande tömning av kroppsvätskor. Par som inte på annat sätt kan få egna barn kan vidare hyra en surrogatmamma utan att någon i omgivningen höjer på ögonbrynen. Rika stadsbor kan rent av visa sin status genom att låta ryktbara kurtisaner regelbundet förgylla sängkammarlekarna. Särskilt vräkiga hushåll kan organisera rena orgier för nära vänner och affärskontakter.

Nötknäckarnas gille

Efter en rad tråkiga episoder för ett par generationer sedan gjorde sexarbetarna i Kupan sig av med allt vad hallickar och koppleri heter och grundade ett nytt gille. Samtidigt stängdes manliga skökor ute och förbjöds att sälja sina tjänster. Nötknäckarnas gille fick sitt namn med anledning av att man samtidigt utlyste kvinnofrid i hela stadsdelen och ställde upp med ett slags medborgargarde för att freda kvinnor överallt. Hustrumisshandlare, våldtäktsmän och andra mansgrisar kunde räkna med att bli nedjagade och kastrerade med hjälp av nötknäckare.

Gillets arvsfiende utgörs av de manliga teofagermunkarna som verkar inom Gourmandernas kloster. Faktum är att dess nuvarande ledare Barû Borkôn är enuck som följd av närkontakt med en nötknäckare under sin tid som novis. Sådan godtycklig rättsskipning tolereras dock knappast längre utan gillet rycker snarare ut för att frihetsberöva missdådare och föra denne inför sitt offer att göra som hon behagar med. I praktiken innebär detta ofta att våldsverkaren ställs inför skranket av hennes gille eller skrå. Samtidigt vet alla inblandade att åtminstone ett symboliskt straff bör utmätas liksom en formell ursäkt framföras, för att inte damerna går efter nötknäckarna och själva utdelar straff.

Idag har gillet såväl hunnit växta i inflytande som korruption slagit rot. Nu fungerar gillet och dess ledarskap som Kupans hallickar. Sexarbete är noga reglerat och den som avviker från gillets normer och regler kan räkna med skoningslösa konsekvenser. Gillet står visserligen för rättsskipning inom sitt distrikt men är samtidigt inblandat i olika former av kriminell verksamhet, så som utpressning, organiserade stölder och ännu värre.

De allra flesta medlemmar har fötts in i gillet och Kupan utgör också en kraftfull maskin för barnalstring. Slinkorna betraktas allmänt som lättlingar som ryggar för hederligt hårt arbete, men sanningen är snarare att detta är en romantiserad bild som gillet och dess medlemmar aktivt odlar. Nattfjärilarna är samtidigt avundade som en priviligierad grupp. Därför är det ingen brist på hoppfulla rekryter och när någon utomstående mot förmodan släpps in i gillet gör medlemmarna sitt yttersta för att få densamma att dra sig ur. En ettårig lärlingsperiod som ”sugga” med pennalism och avgrundsdjup förnedring väntar den hugade.
Synen på prostitution skiljer sig medvetet från den som beskrivs i Tricilve-modulen. Detta skall alltså föreställa hur inhemska saphynska traditioner adapterats i specialfallet Tigôld.
  • 1
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
GZIP: Off