Om jag förstått saken rätt är även alkemister i Trakorien sysselsatta med att förvandla oädla metaller till guld. I någon mening pågår alltså jakten på De vises sten. Detta skulle då vara kvintessensen av de fyra elementen - eller kanske snarare av alkemins tre element? (Svavel, kvicksilver och salt var det va?)
Några tankar kring detta?
Själv funderar jag på att en historisk alkemist lyckades framställa ett "livselixir" och gömde undan sin upptäckt genom att svälja eller på annat sätt metabolisera ämnet. Sedan dess har elixiret gått i arv genom alkemistens blod. Kanske har arvtagarna alla begåvats med ett långt och hälsosamt liv? Fast ingen är ju odödlig i den bemärkelsen att deras öden redan är skrivna i Ereshkigals bok, och något missöde kommer förr eller senare att hinna ikapp dem.
Knorren är just att någon letar febrilt efter denna "livets kvintessens" men har inte kommit på tanken att upptäckten gömmer sig i alkemistens blodslinje. (Och som salt i såret dödade denne just den siste i denna ätt...)