Baldyr
Posts: 807
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: angående att "försvinna"

Tue 28 Aug 2012, 19:47

Så här långt har jag kommit med (denna del av) intrigen:

Själva äventyret utgör i själva verket en dåligt skriven historia, eftersom antagonisten snöpligen "försvann" för att aldrig ha funnits. Alltså rättade verkligheten - den stora berättelsen - sig själv och ingen inom skapelsen skulle någonsin komma att veta att vederbörande någonsin funnits. Sammanhangen hänger alltså ihop men logiken har inte riktigt bevarats, med en rad följdeffekter.

Det hela inträffade i ett palats där en nekromantiker av något slag (funderar på en Palankebroder) brutit upp samtliga kryptor och uppväckt hela släktlinjen - i jakt på en hemlighet som han är säker på att furstesläkten bär på. När hemligheten inte ville visa sig - de vandöda har helt enkelt inte kunnat besvara frågan på ett tillfredsställande sätt - drevs magikern till allt farligare ritualer. Till slut uppstod en reva i världsmembranet, trollkarlen föll igenom - och världen repade sig självt.

Nu är trollkarlens tjänare kvar i palatset, med alla vandöda. Så som verkligheten - berättelsen - ser ut nu så är det alltså denne som har väckt upp de döda. Han vet att han gjorde det och varför han gjorde det, men kan samtidigt inte förlika sig med tanken. Hans mästare finns inte - har aldrig funnits - och han har givetvis inget minne av honom. Tjänaren, eller magikern som han ju nu i själva verket är, har gömt sig i en tornkammare och hemsöks av hemska mardrömmar. Han har förlorat förståndet och greppet om verkligheten.

Men alla har inte glömt nekromantikern, alltså den ursprungliga som inte längre har funnits. I dödsriket är stämningen... aningen dyster. Dödsgudinnan har fortfarande magikerns runa i sin bok och där lär den fortsätta sitta och stirra på henne, i all evighet. Magikerns tid kommer aldrig att komma. För att strö salt i såret har en hoper döda furstar försvunnit - de har återvänt till sitt släktgods inne i skapelsen. Ereshkigal ber vänligt men bestämt sin make Nergal rätta till missförhållandet.

Även gudarna är bundna av lagar, av vilken den främsta torde vara att de inte får ingripa direkt i skapelsen. Men vad vore regler utan undantag? Det är ett välkänt faktum att avgudabilder faktiskt är avspeglingar av själva gudens runa, om än pinsamt ofullständiga sådana. Alltså är avbilden en aspekt av guden. Detta använder guden för att ta sig in i skapelsen. I furstepalatsets krypta finns nämligen just en staty föreställande Nergal, Dödsgudinnans gemål. Syftet är att avskräcka gravplundrare, vilket inte har hjälpt...

Alltså blir statyn levande, men guden är i denna hamn betydligt begränsad i sitt handlande. Till att börja med är den stationär. En människan kan inte ens uppfatta att statyn rör på sig, utan märker endast att den bytt ställning efter att denne vänt statyn ryggen. Ibland kan man ana en rörelse i ögonvrån men tittar man tillbaka upptäcker man att man misstagit sig. Statyn kan heller inte tala, men däremot kan den sända drömmar och visioner till mottagliga objekt i sin närhet.

Det är alltså självaste Nergal som talar till den vansinnige uppe i tornet. Guden uppmanar denne att göra någonting - vad har jag inte riktigt har räknat ut ännu (med det känns betryggande att denne inte längre befattar sig med verkligheten) - som leder till att dennes forna mästare, som aldrig funnits, återuppstår i verkligheten. Med oanade och logikvidriga konsekvenser! Och när det har skett kräver askans och svavlets drottning att magikern omedelbart dödas så att dennes runa en gång för alla kan föras till handlingarna. Vidare måste Nergal återbörda de döda furstarnas själar till Dödsriket.

Hur karaktärerna kommer in i bilden är en annan fråga men vad sägs om ovanstående upplägg, så länge? :mrgreen:
 
Baldyr
Posts: 807
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: angående att "försvinna"

Tue 28 Aug 2012, 21:42

...och när man ska gå lägga sig hemsöks man givetvis med lösningen. ;)

Originalmagikern måste givetvis skapas inne i skapelsen och detta sker genom att personens runa återförs dit. Nergal har sett runan i Ereshkigals bok och vidarebefordrar denna i all sin oändliga detaljrikedom till tjänaren. Att runan är tecknad på det Höga språket är givetvis anledningen den senares galenskap. För att fördriva bilden av runan från sitt sinne ägnar sig den galne åt att fylla sitt självvalda fängelse med en tecknad version av den. Den må inte vara perfekt men detaljnivån börjar uppnå kritisk massa. "I begynnelsen fanns Ordet."

Men allt sant skapande utgår ifrån nollsummans princip (även känd som Tiamats princip). Om avbilden av runan i sig är ett ingenting, så behöver denna nollsumma delas upp i en positiv och en negativ helhet. För att inte de två motsatta krafterna omedelbart skall ta ut varandra och runan implodera, så behöver den negativa helheten sändas bort så långt som möjligt. Helst utanför skapelsen - till Bythos? Kvar finns då endast den positiva helheten, som en del av skapelsen. En ny (nåja) tråd har flätats in i världsväven.

Hur bli av med den negativa energin? Tja, speglar har ju fungerat utmärkt förut! Här kan man alltså tänka sig att karaktärer som råkar somna eller svimma av i palatset - eller så är dumdristiga nog att beröra den gudomliga avbilden i kryptan - får motta en vision från Nergal. Man får i uppgift att anskaffa alternativt konstruera en lämplig spegel - innan teckningen av runan når sin kritiska punkt!

Slutet då? Jo, den magiska spillenergin från den ofullkomliga skapelseprocessen får hela tillvaron att rämna. Nergal utnyttjar sprickorna i världsväven till att förflytta hela palatset till Dödsriket! Därmed återbördas inte bara de vandöda själarna till sitt rätta plan, utan även nekromantikern hamnar i Dödens klor. Man får hoppas att karaktärerna hinner ta sig ut i tid, ty annars blir det många trappsteg att klättra upp från Dödsriket...

En sista detalj: "Tjänaren" har jag tänkt mig sig om ett hunsat hjon som fått motta såväl sparkar som slag, och dessutom agerat försöksdjur i mästarens experiment. Som följd av en sådan händelse har denne permanent delvis fastnat i en gets skepnad, med bakben som en faun och ett par avsågade horn i pannan. Pälsväxt ingår i paketet! Stackaren har behållit denna sorgliga skepnad även i den nya versionen av verkligheten, fast då är formen resultatet av ett eget (misslyckat) experiment. Över huvud taget är han inte mycket till besvärjare utan har endast behållit de fragment han snappat upp under en livstid i en häxmästares tjänst. (Vilket han givetvis inte kan veta eller minnas.) Besvärjandet har istället utgått ifrån mästarens formelbok, som av nödvändighet kvarstått trots att ägaren slutat att ha existerat. Fast nu är det en formelbok han stulit - av vem är oklart . Kanske "ingen"? (Nämnde jag att verkligen fått logiska luckor?)
 
User avatar
Henke
Posts: 1620
Joined: Sat 09 Apr 2011, 13:34
Location: Fria Ligan Fanboy

Re: angående att "försvinna"

Tue 28 Aug 2012, 21:47

Jag gillar upplägget men tycker kanske att det känns onödigt komplicerat. Risken är att rollpersonerna aldrig får grepp om vad som egentligen pågår och en sådan bakgrundshistoria tycker jag blir tämligen meningslös om den inte på något sätt kan förmedlas.

Jag ser gärna att en RP spelar nekromantikerns lärling/tjänare som lever i den korrigerade verkligheten men samtidigt känner att något är fel. Det kan bli en ganska fräck deckarhistoria där ledtrådar från nekromantikern dyker upp under äventyrets gång. Kanske hinner man ibland ana dem innan de försvinner. En grupp äventyrare (abzulvans animister?) kommer till platsen för att straffa den skapelsevidrige som inte längre finns.

Gillar även tanken med statyn men är personligen inte förtjust i att blanda in gudar i leken på det världsliga planet. Vill hellre se RP som inblandade karaktärer i skeendet (animist för att döda "ingen", den försvunne nekromantikerns tjänare, kanske en fånge som inte vet vem som låst in honom i husets fängelse etc. etc.
I skuggan av Trakorien - Bloggkrönika från Svavelvinter
Förbjuden Zon - Bloggkrönika från Version Noll
Spelledarens Pod - Av spelledare, för spelledare, om spelledare, samt ett och annat spelmöte
 
User avatar
Peter
Posts: 581
Joined: Sat 09 Apr 2011, 14:52

Re: angående att "försvinna"

Tue 28 Aug 2012, 22:51

Om du tänker dig att göra en palenkitisk nekromantiker, så säg till för att bolla idéer. Jag tänker mig nog att ordenbröderna i sig inte ägnar sig åt trolldom alls - möjligen assisterar de vid vissa ritualer (Som den festliga, årliga "Makaberdansen" då levande och döda dansar långdans). Själva nekromantin är kopplad till nyckelpersoner i ordens ledning. Bara som lite idéer...
Check out my BoL heroic migration period hack - Barbarians of the Dark Ages
Kolla mitt ny-klassika BRP-derivat - Monster och Människor
 
Baldyr
Posts: 807
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: angående att "försvinna"

Wed 29 Aug 2012, 09:39

Henke: Håller i stort med din analys och tackar för uppslagen. (Tänk om verkligheten inte korrigeras direkt, utan det finns en tröghet i det. Då kan ju verkligheten fortfarande vara i rörelse under äventyrets gång.)

Nu är detta mest en lek med metafysiken och själva idén som sådan. Jag undrar om den inte skulle göra sig bättre i skönlitterär form? Jag skulle förmodligen kanalisera Pratchett i så fall, då jag ser stor komisk potential med storyn! ;-) Kanske både ett äventyr och en novell? Eller ett karaktärsdrivet scenario som bygger på berättelsen?

Denna tråd är dessutom endast en liten del av en större berättelse.
 
Baldyr
Posts: 807
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: angående att "försvinna"

Wed 29 Aug 2012, 21:19

Om du tänker dig att göra en palenkitisk nekromantiker, så säg till för att bolla idéer. Jag tänker mig nog att ordenbröderna i sig inte ägnar sig åt trolldom alls - möjligen assisterar de vid vissa ritualer (Som den festliga, årliga "Makaberdansen" då levande och döda dansar långdans). Själva nekromantin är kopplad till nyckelpersoner i ordens ledning. Bara som lite idéer...
Bollar gärna idéer i allmänhet, som du kanske märker! ;)

Egentligen vill jag undvika ytterligare en "nekromantiker" då det känns så... oinspirerat. Istället för att göra försöka göra någonting intressant och annorlunda av ett trist koncept så använder jag hellre någonting befintligt. Typ shaguliterna, även om de inte riktigt passar in här.

Som jag tolkat palenkebröderna så är de litet av Argonds SS, med hänsyn till deras ockulta sida. Jag föreställer mig också att man samlar på artefakter, fuskar inom alkemi och liknande. I den mån man använder magi är det genom just artefakter och elixir - fast just i det här fallet tänker jag mig att palankeriddaren använder en berömd formelbok. (Inbunden i människohud och med en orm som sväljer sin egen svans inpräntad i demonblod på omslaget...) Det gör ju inte honom till en magiker som sådan, och verkligen ingen "nekromantiker".

Det kan rent av vara så att palenkebrodern är en avfälling eller har bara avvikit på grund av interna maktstrider. Eller så har ordensmästarna skickat denne på ett hopplöst uppdrag för att bli av med den misshaglige - ungefär som Shagul alltså. Oavsett har denne fått upp spåret på ett sägenomspunnet livselixir, som skulle rädda hans position inom orden om den kunde säkras. Formelboken har han självvådligt lagt beslag på ur ordens samlingar, på vägen ut så att säga - och faktum är att ordensbröderna nu fått upp hans spår...

Det hela har givetvis blivit något förvirrat då palenkebrodern slutat att ha existerat, och man söker istället efter en tjuvaktig träl - som är på jakt efter ett livselixir denne egentligen inte är intresserad av.
 
User avatar
Peter
Posts: 581
Joined: Sat 09 Apr 2011, 14:52

Re: angående att "försvinna"

Thu 30 Aug 2012, 09:16

Som jag tänker mig palenikterna så är nekromantin/förfäderskulten snarare folkreligion. Sedan lär det finnas en klick av grå eminenser som ser till at spektaklet fortsätter a la Serapiskulten (vars prästerskap använde sig av mekaniska uppfinningar för att producera "under"), genom djupare nekromantiska och nekrokinetiska studier. Möjligen även mer folkliga visa män som ägnar sig åt klassisk nekromanti - dvs att tala med de döda.

Poängen med Palenke är att de är nekromantiker - men samtidigt så är det en väldigt "mainstream" religion - en blandning av helgon och martyrdyrkan.

Jag tror att din nekromantiker lätt skulle kunna komma från Palenkeordens inre cirkel. Desta större risk att likt Bo Xilai hamna på fel sida av politbyrån och behöva fly
Check out my BoL heroic migration period hack - Barbarians of the Dark Ages
Kolla mitt ny-klassika BRP-derivat - Monster och Människor
GZIP: Off