Forum

Hej!

Jag kan inte kan minnas från böckerna om det är en beskrivning mellan författaren och läsaren eller om det är figurer i böckerna som förklarar till någon annan att världen är animistisk. Min undran gäller hur vanligt folk ställer sig till förklaringen till att elden, vattnet o vinden ( jorden, träden? )är andar - förstår de detta? Och använder de sig av den förklaringen i vardagen?

/Max

Hej!

Jag kan inte kan minnas från böckerna om det är en beskrivning mellan författaren och läsaren eller om det är figurer i böckerna som förklarar till någon annan att världen är animistisk. Min undran gäller hur vanligt folk ställer sig till förklaringen till att elden, vattnet o vinden ( jorden, träden? )är andar - förstår de detta? Och använder de sig av den förklaringen i vardagen?

/Max

Det sägs nog lite här och där, förmodligen av personer i berättelsen och av mig som författare bara indirekt i handlingen (rätta mig om jag har fel). Jag tror dock att tanken lätt leder fel och går i riktning "kropp mot själ" inhyst i något teoretiskt system från vår värld med kristen klangbotten. Trakoriern i gemen ser nog snarare världen som levande och full av synpunkter och makter utan att riktigt veta (eller intressera sig för) hur. Eftersom det faktiskt finns levande berg och moln och eldvarelser m.m. i världen så ligger detta nära till hands och är helt okontroversiellt. Man offrar säkerligen till bäckar för att de inte ska sina, ber vissa träd om hjälp att skydda gården etc men uppfattar samtidigt att högre varelser och gudomligheter har pli på sina undersåtar och går ofta via dem vilket känns mer effektivt. Vet inte om detta riktigt var vad du frågade efter?

Anledningen att jag frågade var mest för att försöka föreställa mig vilken relation andarna och människorna har. Förstår från spelreglerna till Svavelvinter att andarna är rätt ointresserade av människor men kan inte riktigt, som du beskriver, föreställa mig att människor har lika okontroversiell relation till andarna, utan att ändra på den föreställning av 'människa' som jag har. Jag menar ..borde inte det innebära en rätt spänd relation om det överallt omkring dom finns andar som både lyssnar, iakktar och påverkar det de gör? Det innebär ju makt över deras liv, som när deras tak blåses omkull, om molnen driver in över deras picnick, när vatten gör stenen på trappan hal och så vidare?

Det kan vara jag som inte är trakorier, kanske är det annorlunda om det har varit ett ständigt närvarande element av andar i världen omkring en, att man då inte ser det som något speciellt. Dock undrar jag för att kunna få in mer av det i spelet.

Så om jag har förstått dig rätt betraktar trakorierna väder på ungefär samma sätt som vi, med skillnaden att de vet att de består av väsen?

Grune, jag tror du hänger upp dig väldigt mycket på just ordet andar, som i vår kristna kontext får en mycket mer dramatisk betydelse än jag tror Berättaren tänkt sig i böckerna (rätta mig om jag har fel). Trakorierna tycker inte att den levande naturen är märkligare än vildkatten, ulven, mustelonen eller domherren. Varför skulle inte ett berg kunna leva när en hund gör det, om än oändligt mycket mer långsamt? Och precis som att man domesticerat och tämjt hästen försöker man tämja bäcken, vinden eller eken med olika riter, förmaningar eller gåvor.

Men jag har faktiskt en näraliggande fråga på det här temat: lever hela världen och allt i världen eller är det bara vissa bäckar eller glaciärer som har liv? Kanske lever alla stora och små stenar, men bara några av dem har "tillbedjare" och är kända vid namn? Nästa fundering blir då om och i så fall hur många levande varelser ("andar") det finns som inte är knutna till en specifik fysisk företeelse, som exempelvis en mystisk lund eller en svart strand? Kan dessa på något sätt kommunicera med eller vara till nytta/elände för människor och djuriska halvfolk? Kan en "ande" födas när naturen förändras och exempelvis en ny källa springer upp i ett bergspass? Dör på samma sätt "anden" i Ziddisbar för varje block med sten som huggs?

Grune, några kommentarer men fortsätt gärna diskussionen:

* Allt behöver ju inte vara levande och besjälat bara för att det finns levande väsen omkring människorna. Exempelvis tycks det vara skillnad på moln och moln såtillvida att bara en del av dem håller att gå på och människorna ser ingen skillnad. Det kan alltså finnas levande fenomen blandat med "döda" företeelser och olika mellanstadier. (Detta besvarar väl Maekolvs fråga som jag just såg?)

* Trakoriens människor vet nog betydligt mindre än du kanske föreställer dig. Inte ens Silvia Miranda som är ganska insatt i ämnet kan exempelvis prata klarspråk med molnen eller styra dem som hon vill utan försöker påverka dem på olika sätt. Jag tänker mig snarast relationen som mellan domptörer och stora djur där det ofta går åt oväntat håll. På inget sätt är den besjälade naturen förutsägbar eller lätt att förstå. Detta hänger samman med ett annat viktigt drag i mina romaner: att det inte finns enkla system för magi eller egentligen något alls utan att allt är trassligare och mer oförutsägbart än man tror. De "lärda" har dessutom ofta fattat saken fel.

* Bara ett par generationer bort i Sverige så trodde människor på småfolk, näcken, gruvfrun och andra naturväsen. Även om man gick i kyrkan och levde ett ordnat liv så tog man hänsyn till sådana varelser, ställde ut gröt till hustomten, undvek att spränga i berget utan att knacka för att varna gruvfrun, utsatte barn för jorddragning under trädrötter (jag känner en i min generation som varit med om detta) etc. Enklaste sättet att tänka sig trakoriernas förhållningssätt tror jag är att tänka i banor om vidskeplighet och folksagor som realitet. De anlitar säkert kloka gummor för att komma tillrätta med saker som att vattnet i brunnen smakar illa för att något bosatt sig där och liknande men accepterar i stort sett att företeelser runt dem är besjälade.

* Det besjälade kan fungera på samma sätt som döda företeelser i vår värld, exempelvis kan en eld vilja brinna upp i ett häftigt uppflammande snarare än leva länge. Dvs det besjälades natur och preferenser kan vara helt annorlunda än "våta varelsers".

Trakorierna tycker inte att den levande naturen är märkligare än vildkatten, ulven, mustelonen eller domherren. Varför skulle inte ett berg kunna leva när en hund gör det, om än oändligt mycket mer långsamt? Och precis som att man domesticerat och tämjt hästen försöker man tämja bäcken, vinden eller eken med olika riter, förmaningar eller gåvor.

Stämmer bra Maekolv. Linné trodde uppenbarligen att stenar lever och växer men gullade eller vördade dem knappast för den sakens skull.

Trakoriens människor vet nog betydligt mindre än du kanske föreställer dig.

Ah, det besvarade nog min fråga. Jag letade efter en avvägning av hur mycket jag ska använda andarna i beskrivningar av kulturen när vi spelar rollspelet. Alltså inte hur världen ser ut, utan hur folk tror att världen ser ut.

Det blir ju en avvägning där, vad spelarna vet, och vad karaktärerna vet. Jag tycker andarna är en spännande del av världsbilden och ser det som en tillgång för att få spelarna att gå bort från sin moderna & vetenskapliga kontext och se fantasy-världen på ett annat sätt, där andar förklarar det som händer istället för termodynamiken och andra vetenskapliga lagar. Det blir mer trovärdigt!

Som zepelond-färden i slaktare små när berättaren ungefär förklarar hur ballongen funkar: att andarna försöker fly uppåt men är dumma och inte ser att de kan smita ut nertill i hålet. Liksom föklaringen om hur tektonerna och furianerna upprätthåller klotet, osv. Den förklaringen av hur världen funkar skulle jag också vilja dela med mig av till spelarna när vi spelar rollspelet. Men det blir ju svårare om det är något som folk bara har en vag uppfattning av. Som att spelarna vet något som karaktärerna inte vet. Då kan jag inte använda idéerna om andar för att skapa trovärdighet i dialogerna etc!

Har inte riktigt kommit på nåt bra sätt för att få in det i spelvärlden men det kanske löser sig.

Grune, jag tror du hänger upp dig väldigt mycket på just ordet andar, som i vår kristna kontext får en mycket mer dramatisk betydelse än jag tror Berättaren tänkt sig i böckerna (rätta mig om jag har fel).

Nja, det är inte själva andarna jag hängt upp mig på utan hur de ses på av vanligt folk och hur jag ska få in det i karaktärsspelet.

Tack för svar, Brior och Maekolv!