Forum

Jag har inte läst böckerna (beställde del ett igår) och världsbeskrivningen i grundboken har än så länge inte förmått att ge mig en grundläggande bild av Trakorien.

Det jag lyckats klura ut hittills, främst med hjälp av forumet, är att världen är baserad i merkantilism med en teknologisk nivå motsvarande renässansen minus krutvapen plus magi. En löst sammanhållen smältdegel med pengar som minsta gemensamma nämnare. Mycket inspiration verkar vara hämtat från Italiens historia. Stämmer detta?

Jag räknar med att bilden klarnar ju mer jag läser men det skulle underlätta med något att utgå ifrån. Har någon lust att sammanfatta Trakoriens särdrag och vad som särskiljer Svavelvinter från andra fantasyrollspel?

Hej Bladerunner_35, kul att du tittat in. Det är jag som har hittat på Trakorien och jag skulle kunna prata väldigt länge om landet, men i korthet är det som du redan anat, en värld till stor del byggd på italienska renässansen runt år 1500. Den teknologiska nivån är dock plockad från ca 1250-1650 i olika avseenden. Andra inspirationskällor:
* Den polyteistiska gudavärlden är hämtad från Sumererna och Akkaderna ca 2000 f.kr. i nuvarande Irak.
* Det civila samhället och militären är inspirerat av romerska republiken ungefär vid Caesars tid.
* Dessutom finns en hel del anspelningar på vår samtid i och med den kommersiella religionen på huvudön Paratorna.

Annat som kan vara kul att känna till:

* Idéer föregår verkligheten som i Platons idealism - detta har stor betydelse i romanerna som du kommer att märka. Den som kontrollerar tecknen kontrollerar verkligheten.
* "Den stora striden" står inte mellan gott och ont utan mellan "skapelsetroget" och "skapelsestörande", dvs med skapelsegudarnas plan för världen som grund. Romaner och spel fokuserar mer på maktkamp mellan olika intressen än på någon strid gott mot ont.
* Från planen har gudarnas vilja implementerats ganska halvtaskigt av underhuggare i flera led. "Konfluxer" kallas mer genomgripande revisioner av tillståndet.
* Världen är animistisk - berg, vindar, eldar, växter etc. är levande.
* Världsklotet bildas av "tektoner", stora stenvarelser vars sköldar bildar ett klot för att skydda "furianerna" innanför.
* Magi fungerar ofta antingen som samförstånd med den animistiska världen, samförstånd med gudar eller som inflytande över idévärlden eller Det Höga Språket (som formulerar idéerna)
* Alla grannländer hatar trakorierna som är arroganta, falska och amoraliska
* Trakorien är ett rasistisk, antiintellektuellt och "nyliberalt" samhälle. Kvinnor har dock lika goda chanser att avancera och vara oberoende som män. Man respekterar i princip den som förmår försvara sina intressen.

Titta gärna in på min blogg där du kan hitta fördjupningar rörande ovanstående: http://erik-granstrom.blogspot.se/

Hälsar
Erik Granström

Kolla särskilt blogginläggen "Ny Metafysik" 1-3 från november-december 2011 samt "Den ende och hans omvärld" 1-3 från februari respektive maj 2011 för en överblick över landet och dess bakgrund.

Hur spelet skiljer sig från andra får någon från ligan förklara.

Tack så mycket Brior!

Jag ska läsa igenom dina blogginlägg. Fantastisk blogg förövrigt. Det är härligt att se en författare som bjuder in så mycket till sin skapelse som du gör, utan att försöka vara hemlig.

Du skriver att den teknologiska nivån är hämtad från en ganska omfattande tidsperiod.

Intrycket jag fått är att sjökonsten är relativt högstående med mer eller mindre avancerade skeppstyper. Bröstharnesk i stål/metall är vanligt förekommande men riddaren i tung helrustning verkar lysa med sin frånvaro trots att inga krutvapen finns. Är det pga armborsten och långbågen och öarnas kuperade terräng (har det kanske aldrig funnits någon krigarklass på samma sätt som det gjorde i europa under medeltiden?)?

Jag får väldigt mycket vibbar från spaniens conquistadorer.

Något inlägg här på forumet (som jag inte kan hitta nu) beskrev att Trakorien saknade avancerad byråkrati och centralmakt och att eventuella företag var familjeföretag för att rättsväsendet inte var starkt nog att stå emot fiffel och båg från affärskompanjoner.

Jag undrar också om magin har fått genomslag i spelvärlden annat än att det finns "mäktiga magiker". Det finns ju till exempel potential att tjäna stora pengar på Flygande Budskap (sid. 131) eller Riklig Skörd (sid. 132). Vidare skulle ju Bindande Ed (sid. 135) kunna fungera som bokstavligt talat bindande kontrakt som tar bort mycket av osäkerheten i affärstransaktioner.


ps. även om pdf:en är långt ifrån optimerad är det väldigt kul att se att den är rejält bokmärkt

Jag ska läsa igenom dina blogginlägg. Fantastisk blogg förövrigt. Det är härligt att se en författare som bjuder in så mycket till sin skapelse som du gör, utan att försöka vara hemlig.

Tack ska du ha. Bloggen tjänar flera syften i och med att jag tvingas samlas tankarna och får synpunkter från de intresserade. Inte minst gör den skrivarbetet lite mindre ensamt. När du läser romanen kommer du att märka att jag ställer ganska höga krav på läsaren - flera recensenter har sett detta som positivt och ett tecken på förtroende för läsaren som medskapare. Jag hoppas att de har rätt. En del orkar inte med det, men då finns det ju många andra böcker. Min avsikt är inte att vara finkulturell eller svår men jag har höga ambitioner.

Intrycket jag fått är att sjökonsten är relativt högstående med mer eller mindre avancerade skeppstyper. Bröstharnesk i stål/metall är vanligt förekommande men riddaren i tung helrustning verkar lysa med sin frånvaro trots att inga krutvapen finns. Är det pga armborsten och långbågen och öarnas kuperade terräng (har det kanske aldrig funnits någon krigarklass på samma sätt som det gjorde i europa under medeltiden?)?

Det och att Trakorien är en sjönation. Plåtskalen var väl inte så vanliga runt medelhavet utom då nordeuropéer kom dit? Det har heller aldrig funnits någon tung feodal struktur i detta ganska unga rike. Sedan ska man förstås inte glömma att det rör sig om fantasy och det med glimten i ögat, dvs förvänta dig inte att allt kommer att kunna förklaras IRL.

Något inlägg här på forumet (som jag inte kan hitta nu) beskrev att Trakorien saknade avancerad byråkrati och centralmakt och att eventuella företag var familjeföretag för att rättsväsendet inte var starkt nog att stå emot fiffel och båg från affärskompanjoner.

Både ja och nej. Det är nog bättre att diskutera detta när du läst böckerna. Man kan likna det något vid just Venedig och kanske dagens USA, där statsmakten kan slå till hårt vid behov men lämnar mycket åt entrepenörer (inklusive kondottiärer). Juridiken förefaller ha en stark ställning men kräver att man känner till hur den ska användas - jfr affärsjuristernas ställning i dagens USA. (överhuvud taget finns det ganska mycket parodi på USA i Trakorien). Fiffel är till stor del institutionaliserat och följer vissa spelregler som bara de insatta förmår använda.

Jag undrar också om magin har fått genomslag i spelvärlden annat än att det finns "mäktiga magiker". Det finns ju till exempel potential att tjäna stora pengar på Flygande Budskap (sid. 131) eller Riklig Skörd (sid. 132). Vidare skulle ju Bindande Ed (sid. 135) kunna fungera som bokstavligt talat bindande kontrakt som tar bort mycket av osäkerheten i affärstransaktioner.

Jag är inte helt inläst på spelets magi, men i romanerna så är magin mindre formaliserad. Det finns kommersiell magi, men folk är mycket misstänksamma och blir ofta lurade. Oftast kallas allt trixande för magi om det inte kan förklaras ens i princip. Bakslagen är vanliga. Följande utdrag om "cruta" ur romanen Svavelvinter kan belysa nervositeten:

Det spektaklet hade slutat i katastrof med en okontrollerad explosion som dödat alla tre fyrmästarna och ytterligare spätt på folkets skräck inför det svarta eldpulvret. De stora magikergillena i Tricilve hade efter fyrverkeriet gemensamt anlitat härolder som skriande försäkrat att cruta på intet sätt hade med magi att skaffa utan var ett farsegels lågsint påfund av folk med grishuvuden. Rådsäldsten för stadens inre frid tvingade dem att dämpa sina värsta påståenden eftersom populasen trots allt borde uppfatta cruta som en rikets tillgång, men till tack fick han en grön grisknorr dittrollad därbak vilken efter någon veckas pinsamheter måste kapas av en fältskär och numer påstods sitta som väggprydnad i lemknådarnas ordenssal.

Jag får väldigt mycket vibbar från spaniens conquistadorer.

Helt i sin ordning. Trakorien har ju samma slags "resource curse"-ekonomi som Spanien hade när silvret flödade in från Nya världen. Upplagt för entrepeneuriell krigföring och lycksökare! Dock saknas den katolskt religiösa drivkraften.

Tack för snabba och uttömmande svar Brior!

Nu har jag i alla fall lite mer att hänga upp saker på i min fortsatta läsning.

Nu har jag i alla fall lite mer att hänga upp saker på i min fortsatta läsning.

En sak till bara: det jag här har sagt gäller i första hand den dominerande kulturen på ön Paratorna men de trakoriska öarna skiljer sig ganska mycket åt som du kommer att märka. Hör av dig om du undrar något annat.

Litet tillägg när det gäller magireglerna: I spelteknisk mening delas magin in olika förmågor, så kallade magitraditioner, men i spelvärlden är magin inte så formaliserad. Magi är sällsynt och främmande (på de flesta håll), och ofta nära sammanbunden med religion. Individer som kastar besvärjelser likt Riklig skörd är snarare Tammuz-präster än magiker som säljer sina tjänster.

Angående magi... är det inte också så att besvärjelser trotts allt har en relativt stor risk att slå fel eller ge vissa negativa konsekvenser?

Det känns inte som om det skulle vara så kul att vara en "kommersiell" magiker och slunga ett par besvärjelser varje vecka/dag men lite då och då går det snett och allt mellan himmel och jord kan hända.

Det låter som om det skulle behövas rejält med försäkringar för att täcka eventuella blunders. Jag antar att det inte finns något som heter rutin när det gäller magi om vi inte talar om extremt svaga effekter?