Jag har alltid sett kvurerna på Marjura som ett fredsamt naturfolk utan några onda avsikter gentemot någon. De är rent av sinnebilden av den ädle vilden. Det slog mig dock att i frånvaron av såväl orcher som svartalfer i den uppdaterade versionen av spelvärlden skulle kvurerna kunna göras farligare, eller åtminstone kunna uppfattas som hotfullare. Jag menar visserligen inte att man behöver förändra någonting alls, utan man kan nog göra dem mera spännande genom att spegla dem ur oväntade vinklar. Exempel:
Istället för svartalfer skulle kvicksilvergruvan efter drakens ankomst ha blivit målet för pilgrimsfärd för västra Marjuras kvurer. Deras legender kan rent av tala om drakarnas ankomst, varav Blatifagus alltså ses som en förebådare av de många. Svartbarhetsprovet blir alltså ett mandomsprov som unga jägare får genomlida. I sammanhanget skulle kvurerna kunna uppfattas ungefär som grottmänniskorna i filmen Trettonde krigaren. En bonus blir att kvurerna i så fall känner till en bakväg in i berget.
Letargerna i Slaktare små fascinerar mig och jag uppfattar dem ungefär som voodoo-zombier. Varför inte låta shaguliterna ha kvurer-letarger som fotfolk istället för skelett och levande döda, som i originaläventyret? En zombifierad kvurer som fortfarande lever och har kvar födobehovet kan exempelvis hittas bland liken utanför Kmorda-templet, där deras mästare beordrat dem att göra sig av med bevisen genom att förtära allt. All flesh must be eaten, och de sinnesslöa groteska grottmänniskorna lär inte göra skillnad på döda druider och spelarkaraktärer.
Man behöver med andra ord inte servera spelarna någon färdig bild av kvurerna utan just låta dem vara ett mystiskt inslag. I Arhem skymtar man det skygga folket i samhällets utkant, ute på äventyr stöter man på kvurer av varierande fason, för att först senare komma i kontakt med Umma och Cruri-flocken, och få sina förutfattade meningar krossade.