Spelade i veckan färdigt (förutom lite efterspel) Tsarens röst. Tre fantastiska spelmöten.
Vill bara säga att jag har inte känt en sån glädje att spelleda på länge. Tack, Christian, Nils och andra inblandade.
Nu slits jag mellan skräcken för den tjocka najadboken och viljan att, beroende på gruppens välsignelse, rulla vidare i Oktoberlandet.