Forum

Såg just att BP hade fortsatt en intressant diskussion eller fråga om Coriolis, som jag började för ett tag sen i det gamla forumet. Lyfter över starten och det sista inlägget hit.

Rätt så nyligen har jag läst på olika ställen att folk inte vet vad Coriolis är, att de inte har koll på "hur" man spelar Coriolis.

Tillslut upplevde jag det lite tröttsamt, denna fixation med att få det svart på vitt hur man spelar olika rollspel, specifikt Coriolis då.

Så jag tänkte fråga folk här hur spelar du/ni Coriolis? Vad är Coriolis för genre? stil?

Space opera? Hård SF? Pulp? Arabisk Traveller? Tusen och en natt med laserpistoler? Western i rymden? Science Fantasy?

Är det agentäventyr? frihandlare? legosoldater?

Är det grisodling? episkt?

Är det allvarligt? komiskt?

Det finns en massa svar, men vad är era svar? Hur beskriver man avd Coriolis är?

Allt det här för att en dl inte vet vad Coriolis är, och kanske inte orkar bilda sin egna uppfattning.

Så vad är Coriolis och hur spelar man Coriolis? Vad är essensen?

/kosta

Syftet med det var att se hur folk egentligen spelar Coriolis, men jag vet inte om jag blev klokare (eller så har jag glömt det).

Vad är Coriolis?
Det blir bara vad man gör det till.

Ja, jo. Så är det ju. Jag håller med. Men också inte.

Jag tänker på hur mycket som skiljer Coriolis från Mouseguard RPG.

MG är inte alls lika mycket som Coriolis - karaktärerna är INTE vesslor, kaniner, bofinkar eller något sådant. Karaktärerna är musgardister. Inget annat. Spelet är ett gruppkoncept och en kampanjram. Avgränsningen är poängen. Punkt slut.

Jag menar att den här typen av avgränsningar alltid finns i rollspel. Ibland är de uttalade, ibland underförstådda. I Coriolis finns en tydlig ovilja mot konceptuell avgränsning - "det blir vad man gör det tiil". Jag ska förklara varför jag uppfattar det som en brist.

Egentligen påminner premissen i Uppdrag i Mos Mosel (introäventyr till Äventyrsspels Mutant) mer om MG än om Coriolis. RP är fon Rijns anställda, de ska lösa ett problem mot betalning. Om inte RP ger sig iväg till Mos Mosel blir det inget. Allt det här gör äventyret väldigt lätt att bara plocka upp och spela. Svårslaget i sin enkelhet. Det är det bästa introduktionsäventyr jag har spelat. Tror att tusentals andra håller med mig. Coriolis saknar helt det här upplägget.

Precis som andra upplever jag Coriolis som svårdefinierat. Det känns som att det mest finns en massa oerhört hemliga falanger som bara konstruktörerna känner till. Det är inte ett spel som inbjuder till att bara plocka upp och spela.

Det är inte fult att vara enkel och tydlig. Det som behövs i Coriolis är enkla gruppkoncept som tydligt kopplar till spelets miljöer (Avrams ravin är det bästa jag hittills har sett till spelet).

Att kosta, som väl är den som har skrivit mest till spelet, känner sig manad att starta en tråd i ämnet säger en hel del. Det ÄR otydligt vad Coriolis egentligen är.

Jag hoppas att det här uppfattas som konstruktiv kritik, och inte som gnäll. Jag är övertygad om att Coriolis kan bli mer intressant.

För mig, och nu talar jag i egenskap av mig själv och inte FL, finns det ett underförstått och inbyggt koncept i Coriolis – Frihandlaren med besättning. Det är inte underbyggt alls, och spelet är egentligen helt öppet för att man ska kunna spela vad som helst. Men med bakgrunden av inspiration i Firefly, de tänkt frihandlarregler som inte kommit ut och att man SPOILER i ett tidigt äventyr med tur får tag i ett skepp SLUT SPOILER så känns det som ett tydligt gruppkoncept för Coriolis.

Sen kan jag tänka mig andra koncept som Legionärer/fria kompanister – men de har om möjligt mindre stöd än så länge. Så frågan är hur många som spelat frihandlare?

Ang fraktionerna var tanken där också att de skulle lyftas fram i INs första del. Så det kommer väl.

Mitt svar

Så vad är Coriolis och hur spelar man Coriolis? Vad är essensen?

"Ikonernas Nåd, förhoppningsvis".

Mitt svar

Så vad är Coriolis och hur spelar man Coriolis? Vad är essensen?

"Ikonernas Nåd, förhoppningsvis".

Kan det verkligen stämma? Det är just detta som jag ogillar med JFAB:s (på många andra sätt utmärkta) grejer: det viktiga finns någon annanstans. Men nog borde det utifrån redan existerande produkter gå att svara på vad spelet är? Jag tror att det skulle behövas ett tydligt och enkelt introduktionsäventyr i Fenix och/eller på webben. Upplever det fortfarande som vagt vad man ska göra med spelet.

Jag tror att det skulle behövas ett tydligt och enkelt introduktionsäventyr i Fenix och/eller på webben. Upplever det fortfarande som vagt vad man ska göra med spelet.

Ghazalis sista färd är väl ett introduktionsäventyr ?
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197794902

Förlåt för att jag inte svarar på aktuell fråga i tråden, men det beror på att jag inte har spelat Coriolis ännu.

Mitt svar

Så vad är Coriolis och hur spelar man Coriolis? Vad är essensen?

"Ikonernas Nåd, förhoppningsvis".

Kan det verkligen stämma? Det är just detta som jag ogillar med JFAB:s (på många andra sätt utmärkta) grejer: det viktiga finns någon annanstans. Men nog borde det utifrån redan existerande produkter gå att svara på vad spelet är? Jag tror att det skulle behövas ett tydligt och enkelt introduktionsäventyr i Fenix och/eller på webben. Upplever det fortfarande som vagt vad man ska göra med spelet.

Jag vill bara klargöra att detta var mitt personliga svar.

Det jag var och är mest intresserad av med Coriolis är JFABs kampanjknåparfärdigheter; alltså hoppet om ännu en kampanj av Undergångens Arvtagares kaliber.

Att Coriolis också är ett SF-spel är inte alls lika viktigt.

Inte för mig. Jag är faktiskt helt ointresserad av att spela "generiska" sf-äventyr (oavsett regelmotor), utan det är det Tredje Horisonten specifika som lockar.

Och då är det först och främst en settingdefinierande kampanj som Undergångens Arvtagare eller Enemy Within (till Warhammer) jag suktar efter!

Därav mitt svar.

Det innebär inte att jag känner igen mig i kritiken "det viktiga finns någon annanstans". Jag har inga problem med att Enemy Within inte skrevs in i regelboken, exempelvis. Om jag läst WFRP-regelboken utan att ha någon aning om vad Warhammer och Fantasy Battle är hade jag nog frågat "men vad gör man" även där.

(Även om, som sagt, problemet alltid är större i SF än i fantasy; i WFRP kan man ju alltid döda orcher och loota guld även om man då missar mycket av poängen med att spela just Warhammer. Men nu vill jag inte "bara" åka rymdskepp och besöka kantinor i Coriolis. Jag vill göra saker som jag i efterhand minns som unikt Coriolisiga.)

Jag tror att det skulle behövas ett tydligt och enkelt introduktionsäventyr i Fenix och/eller på webben. Upplever det fortfarande som vagt vad man ska göra med spelet.

Ghazalis sista färd är väl ett introduktionsäventyr ?

Nja. Det fungerar för att demonstrera reglerna (typ för att sälja in spelet på ett konvent), och ger lite världsspecifika referenser.

Men mest är det ju [och där höjs SPOILER-flaggan, så se längst ner i brevet] rätt av.

Det är med andra ord inget äventyr som (enligt mig) definierar världen eller vilka teman som JFAB tänkt sig ska utforskas i det större sammanhanget. Jag skulle gissa att det står helt fristående, både storymässigt och framförallt tematiskt, förutom slutet och [ny SPOILER, så se längst ner i brevet].


Zapp









S P O I L E R

S P O I L E R

S P O I L E R

1. Men mest är det ju "Aliens" rätt av.

2. ...förutom slutet och informationskristallen (vars innehåll inte ens hintas till).

S P O I L E R

S P O I L E R

S P O I L E R

Jag har en ganska klar bild av coriolis som spel. Vist det fins frågor omkring loren och reglerna men själva konceptet är fast. För mig är coriolis:

Likt firefly ett spel för frihandlare och optunister som reser runt för att hitta det stora klippet men samtidigt dras in i fraktionernas spel och ränker.

Ett gråzonernas spel där det inte finns någon som är ond eller god. Där varje val är ett diläma utan något rätt eller fel. Som ett exempel försöker jag att variera vem som är antagonisterna, kanske bekämpar spelarna en av legionens officerare för att i nästa stund hjälpa legionen att finna ett sätt att infiltrera en av konsortiets agentceller.

Politiskt spel. Det finns inget imperium som styr tredje horisonten utan tillvaron är en balans mellan de olika fraktionerna och lokala makthavare, där en gång Ikonernas kyrka och syndikatet samarbetar för att i nästa stund liga på krigets brant. I denna ständiga föränderliga krutdurk befinner sig spelarna där de ibland bara försöker att inte bli brända för att ibland kunna utnyttja situationen för att förändra brädet fullständigt.

Mystik. Tredje horisonten är fult av frågor som saknar svar. Profetior, drömmare, Ikoner, Mystiker, krafter bortom denna värld. Ingen vet vad som finns i mörkret mellan stjärnorna.

Jag håller med Karfelali i rätt mycket. För mig definieras Coriolis just nu mycket av gränsrymden och Mahanjis väktare. Speciellt kanske gränsrymden där det politiska spelet är tydligt som en viktig ingrediens. Kombinerat med mystiken som omger gränsrymden men också tredje horisonten i stort. Vidare definieras mycket av vad som är möjligt att utföra främst tekniskt men också mystiskt. Speciellt i äventyren får jag en bra bild av hur långt den teknologiska utvecklingen kan nå och det sätter en bra ram för mina egen fantasi. Mystiskt syftar jag främst på tex stämningstexten i näst senaste fenix, den om nomaderna. vidare är det för mig, som Karfelali var inne på en värld med gråskalor. För mig har det blivit ett ypperligt tillfälle att spela ut moraliska dilemman och lyfta stora frågor, som: Vad krävs för att rättfärdiga massmord, Vad ger ett liv värde och vilka liv är värda att rädda etc. De bästa ögonblicken som spelledare för mig i Coriolis har varit när spelarna diskuterar ett dilemma i flera timmar

Efterfrågar dock ett äventyr som är lite mer inriktat på ränkspel så att säga. Just nu finns de intressanta intrigerna som en bakgrund men inget äventyr hittills slänger in spelarna som aktiva aktörer i detta. I min mening iaf. Sen har mina spelare dock hamnat i den smeten vid många tillfällen eftersom jag och dem tycker att det är spännande.. Ja nu babblar jag på så jag lämnar det vid det här.

snor rakt av från JFAB-forumet tror jag med tillägg

När jag berättar vad Coriolis är brukar jag alltid börja med att skämtsamt säga araber IN SPACE och sedan börja förklara. För mig och i alla fall en del i min grupp är Coriolis en starkt arabiskt influerad värld och den som är i huvudsak SL älskar att hitta massa saker från den arabiska kulturen att lägga in.

Vi brukar då och då när plånboken inte tryter ha Corioliskvällar där vi först gör arabisk mat och sedan ta fram vattenpipan och myntateet och sitta och spela.

Jag tror att star wars är lite misvissande dock i alla fall om man ser hur det förs krig i Coriolis. Vapnen skjuter inte direkt laser i den bemärkelsen och skeppstriderna är mer av vem som får in träffen först än fältet som skyddar.

Personligen tycker jag att världen inte skall spelas jättemörk och dyster men det är å andra sidan inte ljus och extremt skämtsam utan något av bägge.

Tänker mig dock att äventyrsgruppen primärt är frihandlare även om det går att variera och det går ju fortfarande att göra saker utan att ha ett skepp.

För att nu ta mig an frågan från en delvis annan ände: illustrationerna i regelboken. De är, som många tidigare konstaterat, snygga. Men vad visar de? Många av bilderna visar rymdskepp som hade kunnat ingå i vilket rymdspel som helst. En konstruktiv tanke inför fortsättningen: mer bilder som är specifika för just Coriolis!

Många av bilderna visar rymdskepp som hade kunnat ingå i vilket rymdspel som helst.

Mjo, men grejen är väl att de gör inte det. Ingår i något annat spel alls, vill säga.

Tänker på Igors blogg över rymdbilder (skepp, scenarion, etc) - där gick det att hitta guldkorn (definierat som "passar Coriolis"), men inte var de många.

Det finns ju oerhört mycket "västerländsk" (inkl japansk) rymdteknologi satt i bildspråk, men verkligen inte mycket som passar in i Coriolisestetiken.

Och även om det finns bilder - så finns de inte i någon rollspelskontext (såvitt jag vet).

Så nog upplever jag Coriolis som tämligen unikt...