Sutaomiiru
Topic Author
Posts: 59
Joined: Sun 17 Jul 2016, 12:10
Location: Vid Maskinfältet i Musközonen

(Spoilers) Dominos Bröderi och Gryningens Beskyddare

Fri 16 Apr 2021, 14:44

(Spoilers för Mutant Hindenburg och Gryningens beskyddare. Eventuella spoilers från Undergångens arvtagare kan också förekomma)
Här kommer min spelrapport för Mutant Hindenburg i kanske en av de intressantaste kampanjer jag spelledat. Både jag och spelarna har haft väldigt roligt i kampanjen än så länge och jag hoppas att ni tycker att det blir kul att läsa om trots att jag är ovan att skriva den här typen av rapporter, att jag inte hållit mig till canon om bakgrunden till undergången och att vi tummat på vissa regler (både medvetet och omedvetet). Tyvärr slutade jag dokumentera alla sessioner när vi påbörjade Gryningens Beskyddare, så jag har inte längre ett exakt antal sessioner. Men vi har kört nästan varje söndag sen i november förra året, så jag kan åtminstone säga att vi spelat mycket.

Under de första månaderna hade vi bara tillgång till materialet från regelboken, varpå kampanjen huvudsakligen handlade om Bröderiet och mindre metaplotter som jag fick hitta på. Direkt när vi fick betaversionen av Gryningens Beskyddare satte vi igång med den och har i skrivande stund precis kört klart den. Med tanke på hur lång kampanjen hittills varit får se om jag hinner ikapp oss när jag återberättar kampanjen.

Kort bakgrund: Kampanjnamnet kommer ifrån namnet på spelarnas verksamhet, men alternativa skämtsamma förslag har varit "Mamma, pappa, barn... och krigsrobotar", "Tax simulator" och "Lasse-Majas Detektivbyrå möter Gudfadern". Kampanjen i sig började som en one-shot när vi hade ett hål i en annan kampanj, men på efterfrågan från spelarna (Och mig själv) fortsatte vi kampanjen.

Första Sessionen
Prolog: lördag 8 oktober 127 pt.

Det var en udda trio som stod utanför lokalen vid Rudolfs Strög 25, och det inte bara för att grupper om tre per definition är udda. Den som drog mest blickar till sig var den store grönklädde renmutanten med hagelgeväret synligt hängandes från ryggen. Rudolf Röttand var en mycket gammal jägare från Wredesås med många årtionden av erfarenhet från såväl jakt som andra faror. Tyvärr kom inte klokhet med åldern, då den väldige renen knappt kunde minnas varför han var där. Exakt hur gammal Rudolf var visste inte ens han själv, men att långa liv gick i släkten var han fullt övertygad om, då han insisterade på att hans farföräldrar ännu var vid liv.

Bredvid Rudolf stod hans motsats i så väl ålder som längd: en knappt tolvårig mutantgosse vid namn Tage. Med stora blå ögon betraktade den lille lintotten byggnaden som snart skulle bli hans hem. Likaså betraktade hans blivande grannar honom med stor förundran över att se ett litet barn iklädd postiljonsjacka och stövlar av absurt stora proportioner. Men Tage brydde sig inte alls om dem, utan väntade tålmodigt på sin vårdnadshavare.

Just då hördes ett klick varpå trions tredje medlem fick upp hänglåset som hen fram tills då hade kämpat med. Trött men lättad lyfte husets nya hyresgäst bort bommen från dörren och tänkte nöjt att hens nya liv skulle börja här. Domino Tegel var namnet på den gamla hazardspelaren som från och med den dagen var lokalens hyresgäst. Föräldralös sen 14 års ålder var den nu 28-åriga Domino van med att leva ensam och riskabelt, men mycket hade förändrats det senaste året. För det första hade Domino lärt känna den gamle jägarrenen Rudolf som blivit nu hade följt med sin rumskamrat till det nya livet i huvudstaden. För det andra hade Dominos eviga vinnarskalle lett hen till seger i en auktion anordnad av Postkontoret i Wredesås. Förblindad av sin eviga vinssträvan hade Domino dock inte funderat över vad auktionen verkligen handlade om. Först på väg hem hållandes sitt köp i handen gick det upp för hen att det Postkontoret sålt ut var inget mindre än postiljonen Tage, vars anonyma föräldrar slutat betalat för hans fortsatta omvårdnad.

Sekunden som Domino öppnade dörren sprang Tage genast in i huset, ivrig som ett barn i en övergiven restaurang kan vara. Domino och Rudolf bar under tiden in sina väskor och ställde dem i det stora bordsfyllda rummet från den övergivna restaurangen. Hur länge byggnaden stått tom ville inte hyresvärden säga till Domino, men att kalla den dammig var en underdrift. Efter den långa resan tyckte Domino dock att hen hade mer än förtjänat en rast, varpå hen satte sig på en av de dammiga stolarna. Just då hörde hen dock en kvinnlig röst från dörren.

"Ursäkta mina herrar," sa en ung kvinna i dörröppningen. "Jag är privatdetektiv här i Hydran och skulle vilja tala med ägaren."
"Du tittar på hen," svarade Domino, och granskade misstänksamt nykomlingen. Den unga kvinnan var minsann en underlig syn med spretigt hår och en klädstil som på ren skandi kunde beskrivas som hopsatt av någon helt utan modesinne.
"Mitt namn är Krella Sistiflora," fortsatte kvinna. "Ni förstår, jag råkade av en händelse titta genom hörnet och fick då syn på tecken på psionisk aktivitet."
"Säger du det?" frågade Domino, samtidigt som hen med all sin energi kämpade för att inte verka nervös.
"Såg du genom hörnet?" frågade Rudolf förvirrat, och försökte se om han kunde hitta några hål i väggen.
"RUNT!" utbrast Krella som på reflex. "Jag såg runt hörnet!"
"Jag försäkrar fröken om att det inte finns några psimutanter i mitt hushåll," förklarade Domino. "Det är bara jag, renen och min grabb."
"Så kan det vara," sa Krella. "Men jag skulle vilja utreda det här mer. Ni ser ut att behöva personal. Jag skulle kunna jobba åt er medan jag utreder det här. Jag behöver inte ens full lön."
Domino var väldigt tveksam till att släppa in den unga kvinnan, men hon hade helt rätt om att de behövde personal, och för den lönen var det ett erbjudande som Domino inte hade råd att säga nej till. Hen sträckte fram sin hand till Krella som genast tog emot och skakade den. Men just då hördes Tage ropa efter Domino från källardörren. "Titta vad jag har hittat!"

Alla de tre skyndade sig efter pojken nerför trappan och möttes där av tre par lysande ögon. Rudolf tände snabbt en oljelampa, varpå det uppenbarade sig att det Tage hade hittat var inget mindre än tre forntida robotar. Den största av de tre var en vitpansrad gigantisk maskin vars ena öga påminde om en tubkikare, medan hans axelplåt pryddes av ett flagnat blått kors och bokstäverna UGN. Den mellersta och mest människoliknande var en grå figur iklädd svart skjorta, röda kortbyxor och en liten plommonstop. Han presenterade sig som Sprak samtidigt som han spelade en lugn melodi på sin forntida saxofon (Out of character-diskussion: "Eftersom du är robot behöver inte din röstmodul vara kopplad till munnen du har för att spela saxofonen" - "Vad tror du om mig? Det är ju klart att min röstmodul är separat från saxofonspelandet!"). Den minsta av de tre var knappt längre än Tage, och presenterade sig själv som Pling. Rudolf noterade snabbt att den lille figuren verkade vara en forntida brödrost med ditmonterade hjul, ben och armar.

"Verkar som att någon inte städade källaren ordentligt," noterade Krella, både i avseende till robotarna och den gigantiska skrothög som fyllde källargolvet.
"De ville väl inte ha skräpet," log Domino. "Jag antar att dessa robotar är mina då."

Ännu en gång avbröts gruppen av någon som ropade på dem, den här gången från markplan. Domino gick upp igen och möttes vid byggnadens ingång av medelålders man i sliten kostym bärandes på ett anteckningsblock.
"God eftermiddag," sa mannen med en uttråkad röst. "Ni verkar vara såväl nyinflyttade som på väg att öppna en ny verksamhet här. Jag skulle vilja be om era namn, yrken, födelseår och födelseorter."
Alla levande varelser i byggnaden svarade på detta medan mannen, uppenbarligen en skattenotarie, antecknade.
"Och så skulle jag vilja ha namnet på verksamheten," fortsatte han.
"N-n-n-namnet?" stammade Domino nervöst. "Det har jag inte tänkt på. Det ska bli ett bageri, men namn.... Vad sägs om Dominos? Dominos och son."
När jag är klar med dig kommer det bara vara Son, tänkte Krella med ett stort illvilligt leende.
"Dominos Bröderi" fortsatte Domino, och drog drömmande handen genom luften som för att markera ut en skylt. "Det kör vi på. Dominos Bröderi."
"Okej," nickade skattenotarien. "Jag skulle vilja se era personliga handlingar också: era resepass och pojkens födelsebevis."
"Resepass?" frågade renen förvirrat.
"Födelsebevis?" fortsatte Domino. "Tage är adopterad. Jag tror mitt ex kan ha adoptionspappret."
"Nåväl," suckade notarien. "Jag kontaktar Skattekontoret i Wredesås och ser om de kan bekräfta er uppgifter. Men för det extra arbetet blir det en avgift. Tolv krediter."
"Men jag då!" utbrast den lilla brödrosten från golvet. "Jag heter Pling!"
"Jag är för att dokumentera verksamheter och skattebalare," svarade notarien irriterat. "Inte inventarier!"

Efter att motvilligt betalat avgiften satte gruppen genast igång med att städa byggnaden och baka bröd. Med sin mäktiga elektropuls värmde UGN bröd, medan Sprak försökte locka till kunder med något som påminde om snabeljazz och Pling satte igång med att laga den e-packsdrivna klockan som hängde på väggen. Men Bröderiet stod tomt i flera timmar, detta tills två berusade hundmutanter kom in.
"Hörrni!" ropade den längre av dem. "Visst ska ni med och se matchen ikväll?"
"Vilken match?" frågade Domino nyfiket.
"Sockermatchen!" utbrast hunden. "Wunderhundarna möter Kopparslagarna! Det kommer bli storslaget! Massa spel! Massa tokjos! Massa slåss! Ta med ungarna också, de gillar sånt."
"Jamen det låter skoj," svarade Domino. "Vi kommer. Vad sägs om att vi öppnar efter matchen, så kan ni fira här efteråt?"
Och med det hade Domino hittat ett första tillfälle att ge Bröderiet spridning. Men att ta med Tage bland alla fyllskallarna insåg till och med Domino var en dum idé, varpå hen beordrade UGN att beskydda honom.
"Jag har mina order," svarade UGN, och lyfte upp Tage på axlarna.

Matchen slutade i storseger för Wunderhundarna, vilket lockade mängder supportrar till Bröderiet. Visserligen hade de ingen tokjos att servera, men lite bröd tackar väl ingen nej till. Medan de andra varit på matchen hade dock Krella passat på att leta igenom Dominos väska som fortfarande stod öppet i restaurangen. Hon hittade ett överfullt kuvert som såg ut att innehålla alla Dominos anteckningar de senaste tio åren, men tyvärr osorterade. Krella sökte ihärdigt efter vad som helst som kunde visa på att Domino var psioniker, men allt hon hittade var listor på folk som var skyldiga Domino pengar, samt Tages adoptionspapper. Latmasken verkade helt enkelt inte orkat leta rätt på dem när skattenotarien frågade efter dem. Utan framgång packade Krella ihop alla papper igen och la tillbaka dem i väskan.

Rudolf blev kvar med supportrarna vid Manfredshov som hade sprungit ut på planen. Med sin löpsnabba förmåga gjorde Rudolf snabbare och snabbare segervarv runt planen till hejande rop från supportrarna. "Farfar! Farfar! Farfar!". Men till sist tappade Rudolf kontakten med sin mänskliga sida, och sprang i hemsk fart ut och försvann i staden, fortsatt följd av hejande rop.

När Rudolf väl återfick förståndet fann han sig i en innegård han aldrig sett förut, nog för att det var hans första dag i Hindenburg. Utan någon aning om vart han var någonstans vände han sig till en kanin i sjuksköterskeuniform och bad om hjälp att hitta vägen till Rudolfs Strög 26. Kaninen förklarade vägen, vilken Rudolf följde ordagrant. När han väl kom fram märkte att det verkade pågå någon fest i byggnaden mitt emot, men gjorde inte något mer med det. Han knackade på det nedsläckta huset, och väntade tålamodigt på att bli insläpp.
"Du igen?" vräste den bekanta man som öppnade dörren. "Det är mitt i natten och stängt!"
"Men jag ska hem!" utbrast Rudolf. "Jag vill sova!"
"Du bor inte här! svarade mannen.
"Va?!" utbrast Rudolf frågande. "Men det här är väl Dominos Bröderi?"
"Nej dummer!" röt mannen och pekade över gatan mot festen. "Du bor där! Det där är Bröderiet, det här är Skattenotariens Kontor!"
Efter mycket skrik förstod Rudolf till sist att han haft fel adress och började gå över gatan hem. Men då hörde han glas krossas i slutet av gatan.

Även i Bröderiet reagerade folk på ljudet, varpå både Domino och robotarna sprang ut. Längs Rudolfs strög marscherade maskerade figurer med slagträn och facklor som slog sönder allt de såg. Domino kunde till och med se skymten av flyende konstaplar. Den arga massan, förstod gruppen, var Kopparslagarnas supportrar, och de var ute efter blod. Snabbt drog Bröderiets vuxna och robotar sina vapen och beredde sig på att hålla huliganerna borta från verksamheten. Det som fick huliganerna att darra var dock den väldige UGN som utan tvekan drog sina inbyggda forntida vapnen och sprang in i närstrid. Även Pling drog sin vibrosåg och gick till attack mot huliganernas smalben. Det var dock då som de märkte att Tage fortfarande satt på UGN:s axlar.

Krella skyndade sig genast fram för att dra tillbaka Tage. Hennes plan var dock att ta den farligaste möjliga vägen tillbaka, för att förhoppningsvis tvinga Domino att använda psioniska krafter för att rädda sitt barn. Men Tage vägrade lämna UGN, och medan han stretade emot råkade UGN smälla till Krella med sin armbåge. Krella avbröt där sin plan och försökte istället fokusera på att bara få Tage i säkerhet.

Under tiden försökte Sprak använda sin saxofon för att spela upp trumpetsignalen för en kavalleriattack samtidigt som han ropade att fler var på väg. Till ljudet av detta började huliganerna vända om, varpå Sprak slutade spela. Men trots att han slutade hördes fortfarande signalen. Bakom honom dök nämligen pansárberidna konstaplar upp med dragna sablar som jagade bort huliganerna. Bröderiet och Kvarteret Hydran var räddade.
Slut på sessionen

Så det där var första sessionen. Jag hoppas kunna berätta om de efterföljande sessionerna tids nog, men de lär nog beskrivas i mer svepande drag. Hoppas ni hade kul att läsa det, och jag hoppas att ni kommer gilla fortsättningen när jag skrivit den inom en förhoppningsvis snar framtid.


Sammanfattning av Bröderiets anställda och inneboende hittills
Domino Tegel: 28-årig hazardspelare från Wredesås. Växte upp med sin pappa medan mamman jobbade i Hindenburg, men har levt själv sen bägge föräldrarna häktades när hen var 14. Försöker nu skapa ett nytt liv i Hindenburg med sin adoptivson Tage, samtidigt som hen desperat försöker dölja sin psimutation.
Krella Sistiflora: (Spelaren var tyvärr bara med i första sessionen) Privatdetektiv från Hindenburg. Specialiserar sig på att hitta och avslöja psioniska snikättlingar, vilket hon anser sig väldigt bra på då hon själv döljer sin psioniska klärvoajans. Försöker nu avslöja Domino och tar därför alla chanser hon kan för att bli lämnad själv i Bröderiet.
Pling: Forntida brödrostsformad skrotrobot hittad i Bröderiets källare. Ökänd för att vara kaotisk och girig.
Rudolf Röttand: (Frånvarande under en lång period efter första sessionen) Väldigt gammal renmutant från Wredesås. Brukade vara jägare tills han följde med Domino till huvudstaden. Lider av extrem senilitet.
Sprak: Forntida jazzrobot hittad i Bröderiets källare. Drömmer om att få driva sin egen musikstudio.
Tage Tegel: Dominos 12-årige muterade son. Lämnades på trappan till Postkontoret med ett brev och en bunt krediter som nyfödd och fick bo där så länge han var till nytta och krediterna från hans okända förälder kom varje månad. När pengarna slutade rulla in för knappt ett år sen såldes vårdnaden till högst budande, varefter han tagits hand om av Domino.
U.G.N. Forntida stridsrobot hittad i Bröderiets källare. Lider av minnen från upptrappningen inför Katastrofen.
Last edited by Sutaomiiru on Tue 24 Aug 2021, 10:59, edited 3 times in total.
 
Sutaomiiru
Topic Author
Posts: 59
Joined: Sun 17 Jul 2016, 12:10
Location: Vid Maskinfältet i Musközonen

Re: (Spoilers) Dominos Bröderi och Gryningens Beskyddare

Mon 19 Apr 2021, 13:32

Session 2-3
Torsdag 13-Lördag 15 Oktober 127 p.t.
Efter att ha återhämtat sig från den första våldsamma natten var det hög tid att skapa rutiner för Bröderiets arbete. Sprak tog sig an att locka in kunder och skapa en trevlig stämning med sitt saxofonspelande. Domino och Krella agerade kassör och servitör (Bröderiet må ha varit menat som ett bageri, men i praktiken kom den att beskrivas som någon blandning av konditori och restaurang eller krog, fast med nästan bara bröd.). UGN fortsatte agera ugn, medan Pling tog på sig att inventera källaren. Rudolf fick i uppdrag att resa till Pirit och köpa in råvaror. Sist (och faktiskt minst) hade de Tage som på dagarna gick i Källarskolan (Jag tolkade Källarskolan som öppen för alla barn i Hydran) men som efter att ha hämtats av UGN på eftermiddagarna bokförde Bröderiets räkenskaper i samma veva som sina egna läxor.

Själva Bröderiet var som tidigare nämnt en övergiven restaurang med ett stort rum för servering, ett gammalt kök, ett litet kontor, en överfull källare och tre lägenheter med ett rum vardera på övervåningen. Domino, Rudolf och Tage fick alla varsitt rum på övervåningen medan robotarna spenderade nätterna i källaren och Krella sov hemma hos sig någon annanstans i Hundängen.

Det var under dessa former som Bröderiets drog in sina första ynka krediter den första veckan i Hindenburg. Men hyran väntade inte på bättre tider, och på torsdagen den 13:e oktober kom mycket riktigt hyresvärden för att kräva ut just den. Domino betalade sitt lån, varpå mannen stack utan ett ord. Men någonting verkade inte riktigt stå rätt till till. Även om Domino och Rudolf inte tänkt på det reagerade Pling på att alla dörrar i huset låstes med hänglås och bommar, samt att alla dörrar hade vanliga lås på sig, men att dessa verkade ha slagits sönder vid något tillfälle. Ännu underligare blev det morgonen därpå när en okänd kvinna med stora väskor knackade på dörren och hävdade sig ha hyrt ett rum i huset.

Kvinnan, en ung rödhårig figur iklädd mörk rock och armébyxor och armékängor, presenterade sig som Veloricka Korpsocknen och visade upp en nyckel som hon skulle ha fått av hyresvärden. Efter att ha testat runt nyckeln på de olika hänglåsen kunde de konstatera att den inte passade på någon av dem, men Pling spekulerade att den kunde ha gått till en av de förstörda låsen. Sprak blev också misstänksam och frågade både Veloricka och Domino vem de hade hyrt ifrån, varpå de båda sa helt olika namn. Med det svaret drog Sprak med kvinnan över gatan till skattenotarien för att ta reda på vem som faktiskt ägde huset, varpå de fick svaret att huset mycket riktigt ägdes av Velorickas hyresvärd, Hauns Olaf. Dominos hyresvärd å andra sidan, en man kallad Redige Jon, var enligt skattenotarien en känd lurendrejare från Muntermåla. Och med det gick de båda tillbaka till Bröderiet.

Lägligt eller olägligt återvände de till skriken från Herr Olaf som redan var där och skällde ut Domino. Sprak skyndade sig in för att förklara situationen och lugna ner hyresvärden. Herr Olaf var dock fortsatt ilsken och krävde att Domino skulle betala den riktiga hyran till honom, en som var betydligt högre än Jons bluffhyra. Den tårögde lille Tage försökte vädja för att inte vräkas, men Olaf stod fast vid sitt pris. Från oväntat håll klev dock UGN in i samtalet och förklarade att han hade en styrka som knappt den största av alla mutanter kunde mätas vid, "Finns det inget som jag kan göra åt dig för Dominos vägnar?"

UGN hade tur, för Herr Olaf såg faktiskt en användning av den gamla stridsroboten. Det skulle nämligen hållas en Bodybombning-turnering lördag kväll, och priset för segern var otroligt stor. Om UGN slogs för Olafs vägnar skulle Domino få köpa ut byggnaden billigare beroende på hur bra det gick för roboten. Med Dominos tillstånd gick UGN med på detta utan att tveka.

Med hopp om att kunna köpa ut byggnaden bestämde sig gruppen för att visa god tro mot Veloricka och ge henne tillgång till rummet som hon betalat för. UGN, Pling och en motvillig Tage fick hjälpas åt att flytta över Tages saker till Dominos rum för att låta Veloricka ta över Tages. Domino å andra sidan, tänkte inte låta Redige Jon komma undan. Efter att ha tagit en promenad för att bekanta sig med Kvarteret Hydran bestämde hen sig för att spelhålan som Bröderiet delade innegård med var en trolig plats för lurendrejare att gömma sig på. En utmärkt ursäkt för att göra det Domino gjorde bäst: att spela bort varenda dugg på tärning.

Men Domino hade tur, och det inte bara i påker, för efter en ovanligt profitabel kväll fick hen syn på bluffmakaren på innergården omgiven av två stora hantlangare. Utan någon som helst självkontroll sprang Domino fram och tacklade ner Jon rätt framför livvakterna som båda förvirrat drog fram stora knivar till Jons skydd. Innan de hann ge sig på Domino hörde de dock en lätt duns från andra sidan innergården. De vände sig dit och såg en rödhårig kvinna i officersuniform med dragen värja. Medan Domino tittade upp för att se att kvinnan var Veloricka som hade klättrat ut från sitt fönster passade Jon på att kasta bort hen och börja springa därifrån. De bägge hantlangarna försökte ge sig på nykomlingen, men fick ett snabbt slut då de istället sprang in i värjan. Under tiden hade UGN tagit sig ut för att jaga efter Jon, som hittades helt andfådd i en gränd nära polisstationen. När Domino och Veloricka kom ifatt passade Domino på att ta tillbaka sina pengar innan de lämnade över Jon till konstaplarna.

Nästa kväll var Hauns Olaf tillbaka med en kusk och ett riktigt gott humör. Han förklarade att han skulle betala för kusken och biljetterna till alla som ville följa med, vilket blev alla utom Krella som sa att hon ville stanna och vakta Bröderiet. Och så rullade vagnen iväg, men till gruppens fasa mot Kåkstaden. Så skrämd som en robot kan vara höll UGN stenkoll på omgivningen, varpå han märkte att en person på velociped förföljde vagnen. Velicopedisten försvann dock när vagnen nådde fram till sitt mål, en övergiven fabrikslokal. Herr Olaf ledde gruppen till kön, betalade för inträdet och anmälde UGN till matchen. Receptionisten vände sig dock till Domino och varnade för att matchen anordnades av Niofingerklanen, och att det inte var ett lämpligt ställe för ett barn som Tage. När Domino svarade att Tage skulle med ändå tipsade receptionisten istället om att Domino skulle sätta Tage i ett av fabriksfönstren, och om något skulle hända var det bara att krossa fönstret och fly ut.

(För Bodybombningsmatchen använde jag material från zonkompendiet Den Grå Döden. UGN fick slåss mot samma fienden som i kompendiet och händelserna kring matchen var likartade, men något omskrivna för att passa den här kampanjen. Denna del kan alltså innehålla spoilers.)

I den till bredden fyllda fabrikslokalen passade Domino och robotarna på att satsa stora delar av sina besparingar på UGN, som under de första matcherna elegant krossade motståndet. Enligt receptionistens råd placerades Tage i fönstret tillsammans med Pling som livvakt, vilket gav de både perfekt överblick till matchen. Domino å andra sidan blev väldigt nervös av mängden skyltar med tydliga budskap om att påkomna psioniker skulle skjutas på fläcken.

Vid mitten av turneringen kom fler anledningar att vara nervös. Just som UGN skulle möta "Benranglet" i semifinal stoppade en av Niofingerklanens bossar matchen. Två hantlangare sprang fram till bombningsringen och sköt Benranglet medan bossen ropade ut att det fanns en psioniker i församlingen. Med det tog bossen på en underlig hjälm, varpå Domino drabbades av plötslig yrsel och illamående. Några åskådare vid Domino frågade hur det var fatt, varpå Sprak klev emellan och sa att det var dåligt med luft i lokalen. Som tur för Domino vändes uppmärksamheten till en annan person som kollapsat, varpå vakterna släpade ur denna och bossen tog av hjälmen. Och med slutade Domino yrsel.

När UGN gjorde några små reparationer inför finalen blev han konfronterad av några av Niofingerklanens medlemmar. De gratulerade honom att han kommit så långt, och förklarade att han förtjänat sitt pris. Mot en stor summa krediter erbjöd de att UGN skulle låta sig besegras i finalen. Men UGN tänkte tillbaka på de order han fått från Domino innan matchen om att ge motståndarna vad de tålde. Han tänkte även tillbaka till ett forntida minne som lämnat djupa sår: en officer som pekar mot en sophög och förklarar att "Bra robotar lyder order. Defekta robotar hamnar på skroten.". Och med det meddelade UGN att han hade sina order, varpå Niofingerklanen varnade att det skulle kosta honom dyrt. UGN:s motståndare gick därefter en hemsk död till mötes i ringen, varpå Niofingerklanen blev tvungna att lämna över det utlovade priset till Hauns Olaf.

Överlycklig över sin seger betalade Herr Olaf för resan hem och förklarade att han skulle låta Domino köpa byggnaden för blott tusen krediter, och rekommenderade Angelas Ockeri om Domino behövde ta ett lån för det. Domino accepterade erbjudandet utan att tveka. Under tiden märkte UGN att flera vagnar förföljde dem genom kåkstaden. Han var mer än beredd på att öppna eld mot dem, men just som de närmade sig kom velocipedisten från tidigare runt ett hörn och välte velocipeden framför de förföljande vagnarna. Personen sprang sedan in i en av gränderna samtidigt som flertalet konstaplar kom springande från gränden mitt emot och stoppade vagnarna.

Gruppen kom därmed hem oskadda och kunde nästa dag betala Herr Olaf med lånet från Angela. Tidigt på morgonen kom Veloricka tillbaka efter att ha varit ute hela natten, och passade därefter på att förhandla med Domino om att få behålla sitt rum med en lägre hyra än av Olaf hade erbjudit. Och med det hade Domino gjort sig fri från hyra och fått en hyresgäst på köpet.
Slut på tredje sessionen

Nytillkomna inneboende
Veloricka Korpsocknen: (Spelledarkaraktär) 26-årig hemlighetsfull kavalleriofficer från Pirit. Blev nyligen flyttad till Livgardet i Hindenburg, varpå hon passade på att hyra en lägenhet nära sin mormors hem. (Hennes syfte är att kunna guida spelarna genom Hindenburg när det behövs och även kunna knuffa på storyn när den fastnar)
Last edited by Sutaomiiru on Tue 24 Aug 2021, 11:11, edited 2 times in total.
 
Sutaomiiru
Topic Author
Posts: 59
Joined: Sun 17 Jul 2016, 12:10
Location: Vid Maskinfältet i Musközonen

Re: (Spoilers) Dominos Bröderi och Gryningens Beskyddare

Tue 20 Apr 2021, 15:06

Session 4
Måndag 17-Fredag 21 Oktober 127 p.t.

(Denna session glömde jag att sammanfatta och chatthistoriken gav bara några få ledtrådar om vad som hände)
Efter att ha ägnat söndagen åt att vila upp kom då måndagen och med det också vardagen. Tage sprang till skolan, Domino mötte kunderna, Pling rullade iväg för att hämta leveranser från Rudolf och Sprak ut för att hämta vatten. Brunnen stod mitt på innergården i Kvarteret Malen, från vilken man hade förhållandevis god sikt genom alla kvarterets gränder. Medan Sprak tog upp vattnet noterade han två personer i mörka rockar stå i gränden mellan Bröderiet och Cinemateket. Misstänksam försökte Sprak diskret röra sig närmare för att lyssna på vad de sa; men när han råkade spilla vatten upptäcktes han, varpå de båda figurerna bestämt gick ut mot Bryggarbacken och försvann åt varsitt håll.

Sprak gick genast in och berättade om detta för Domino, just som Veloricka kom in i Bröderiet och kastade ett nummer av Hundängens Tidning på bordet. Både Domino och Sprak kikade på tidningen och fick till sin fasa syn på en notis om att Hauns Olaf hade hittats blåslagen i ett dike utanför Kåkstaden.
"Konstaplarna misstänker Niofingerklanen," sa Veloricka till de båda. "Jag vet inte vad ni hade för avtal med Olaf, men om Niofingerklanen är inblandade borde ni verkligen vara försiktiga." Med de orden fortsatte Veloricka upp till sitt rum.

Rädd för att Niofingerklanen var ute efter dem övertalade Sprak UGN att följa med ut och undersöka vilka personerna i gränden var. Söndagen hade varit mycket regnig, varpå innergården lämnade tydliga spår av lera för robotarna att följa. Men till sin förvåning upptäckte de att det ena spåret ledde raka vägen till Bröderiets ytterdörr, och att de leriga spåren fortsatte upp för trappan. När de hittade Velorickas lortiga stövlar utanför hennes dörr fanns det inget tvivel om vem den skyldige var, men frågan om varför kvarstod. UGN knackade på och krävde en förklaring från hyresgästen, men fick bara svepande svar.

Resten av veckan löpte på utan några större konstigheter. Pling placerades på taket om nätterna för att vakta byggnaden och UGN sattes på att eskortera Tage till och från Källarskolan. När fredagen kom såg Sprak dock till att samla hela Bröderiet, för han hade fått en snilleidé.
"Jag må inte minnas mycket från forntiden, men ett minne är för mig klart som dagen. Förr i tiden brukade nämligen folk äta gott på lördagar, vilket man kallade för lördagsgodis. Detta är något vi borde väcka till liv i igen med rabatt på fikabröd på lördagar. Det skulle ge Hydran en mysig känsla om lördagarna, samtidigt som vi får något som särskiljer oss från konditorierna här i närheten."

Mer än övertygad tog Domino med Sprak till Wagners skyltar för att designa och beställa en skylt för att meddela detta. Bröderiet hade inte mycket krediter än och stora lån, men med lite strategiska ordval kunde Sprak designa en skylt som förde fram erbjudandet tydligt samtidigt som det blev pengar över för att lägga till en fin bakgrund till skylten. Wagner satte genast igång med arbetet och lovade leverera skylten nästa morgon.
"Dominos Bröderi
LÖRDAGSFIKA
Extrapris på fikabröd"

På vägen hem blev Domino och Sprak konfronterade av vad som såg ut att vara en enkel knegare.
"Jag skulle behöva er hjälp med något här borta," sa han och pekade in mot gränden mellan Salong Aftonblomma och Duns Tvätteri. Domino anade dock att något inte stod rätt till i den mörka gränden, och svarade därför att han hade bråttom hem. Knegaren svor och sprang ensam in i gränden, varpå Sprak och Domino hörde vad de antog var ännu mer springande från innergården i Kvarteret Manicken. Med det satte de båda full fart mot Bröderiet, men stoppades istället av en bunt väpnade personer som kom utspringande från nästa gränd.

Sprak reste genast händerna över huvudet medan Domino desperat sträckte sig efter sin derringer och duckade. Tre av anfallarna avfyrade sina revolvrar mot Domino, men bara en träffade i armen. De andra två sköt mot Sprak, men skotten studsade av. Under tiden hade UGN redan sprungit ut med sin elektropuls redo. Med ett välsiktat skott från Domino och flera benkrossande slag från UGN låg anfallarna snart döda, förutom en sista som kunde överlämnas till konstaplarna.

(Den här gången hade jag faktiskt anteckningar)
Session 5
Måndag 24-Tisdag 25 Oktober 127 p.t.

Veckan inleddes som vanligt med att Domino skulle öppna Bröderiet, men denna vecka möttes Domino av att någon satt fast lappar på byggnadens fasad. Budskapet var tydligt: "Försvinn från Hydran, ni lockar bara död och förgörelse.". Grannarna verkade ha tröttnat på Niofingerklanens måltavla. Domino ryckte ner lapparna och började gå mot dörren, men stoppades där av konstapel Ulknacke som varnade för att Redige Jon hade släppts från häktet. Varför visste han inte, men kommissarie Kruger var tydlig med sina order.

Under tiden hade Tage veckans första lektion, under vilken klasskamraterna skulle rätta varandras historieläxor. Tage var mycket nöjd med sitt arbete om Slaget vid Biörnehuus år 97, under vilken en liten grupp pyriska äventyrare drivit bort motorkultister som enligt underrättelser skulle ha finansierats av Ulvriket. Två av äventyrarna, en poliskapten från Pirit och en aristokrat med rosa hatt hade dock vänt sig mot de andra och plundrat godset. Ett riktigt väl utfört arbete var det. Det samma kunde dock inte sägas om läxan som Tage rättade, vilken bara var ett papper där någon skrivit "Världen går under" så många gånger det fick plats. Förvirrad kikade han efter den som skrivit den sorgliga ursäkten till arbete, och fick till sin förvåning se en liten figur med exakt likadan hatt som en av förrädarna från Biörnehuus.

Just som läxorna skulle lämnas tillbaka klev dock tre okända män in bland barnen och gick raka vägen mot rektor Bettina Gaas.
"Vi är här för Tage Tegel," sa en av dem, samtidigt som han drog upp en derringer ur jackfickan. "Peka ut honom så blir ingen skadad."
"Jag är säker på att du inte vill göra det här," sa Bettina lugnt till svars, samtidigt som hon tittade mannen djupt in i ögonen.
"Vi vill inte göra det här," ekade mannen, och vände sig om för att till allas förskräckelse skjuta en av sina kompanjoner. Den tredje mannen kastade sig snabbt in bakom barnen för att sedan dra sin revolver och skjuta förrädaren. Panikslagen vände han sig mot barnen, varefter paniken byttes mot ett
ondsint leende då han såg gossen närmast honom.
"Där är du ju," viskade Redige Jon och drog Tage till sig. "Jomex Po kommer göra mig rik när jag har dig."

De två skotten ekade över hela källartorget och hördes till de närliggande husen, inklusive Bröderiet, varpå Domino och UGN genast skyndade ut. Även de tre konstaplarna var för en gångs skulle på väg med dragna revolvrar och följde med de två bagarna nerför trappan. Men jakten blev kort då de fem stannade upp vid åsynen av Redige Jon med revolvern intryckt mot Tages tinning.
"Hydrans riktige härskare skickar sina hälsningar, Tegel!" skrattade gisslantagaren. Domino skakade med handen på avtryckaren och svetten rinnandes från pannan. UGN sökte desperat efter en väg för att slå ut Jon utan att skada Tage. Den enda utvägen han såg var att rikta sin arm upp i luften och avfyra en granat mot skyn som small högt över Hydran.
"Släpp Tage!" beordrade UGN. "Eller bli till småbitar!"
"Tror du att du är i en förhandlingspostion här, Plåtniklas?" ropade Jon tillbaka. "Inte ens all eldkraft i Pyri kan rädda gossen!"

"Det finns femtio krediter i Tages ficka!" ropade Domino ängsligt och sänkte vapnet. "De är dina om du släpper honom."
"Jag släpper honom bakom den där kiosken," svarade Jon efter att ha bekräftat Dominos påstående. "Och ni skulle bara tänka på att jaga efter mig!"
Med de orden backade Jon runt hörnet med Tage, varpå han faktiskt höll sitt ord och släppte honom. Men Tage var inte alls nöjd med att få sina pengar stulna på det viset, så istället greppade han tag i sin kidnappare. Ett blixtrande sken lös upp runt hörnet, varpå Jons plågade skrik hördes över hela torget. Domino, UGN och konstaplarna skyndade sig runt hörnet, bara för att mötas av en nöjd liten Tage och Jons rykande kropp. Bedragaren hade till sist begått sitt sista brott.

Domino skyndade sig fram och kramade om sin son. Bettina hade också skyndat sig dit och föreslog att Tage skulle stanna hemma tills han återhämtat sig, varpå Tage lovade att han skulle vara tillbaka redan nästa morgon. Trots att Tage verkade må bra valde Domino också att ta ledigt för att finnas vid Tages sida. Dominos lediga dag blev dock kortvarig då konstapel Ulknacke kom och bad hen följa med till stationen: kommissarie Kruger hade nämligen begärt Domino häktad för dråp för fredagens våldsamheter.

I bakgrunden av skottavlossning och granatsmällar hade Pling och Sprak fortsatt arbetet hemma i Bröderiet. Även Sprak fick det hett om öronen när en viss Karin Managér krävde att få köpa en stor mängd bröd på krita utan att kunna backa upp att hon hade råd med det. Efter ett långt bråk gick Sprak upp till Tage som nyss kommit hem och ventilerade sin ilska till honom, medan fru Managér lät omvärlden lära känna hennes missnöje.

När Domino och Ulknacke kom fram till stationen förvånades båda av att byggnaden verkade tom. Både Kruger och konstapel Sjuck hade ju varit på plats när han gick. Utan att fundera vidare drog Ulknacke fram sina nycklar och började fiffla med låset, men avbröt sig när ett råskinn närmade sig. Ulknackes farhågor visade sig sanna när råskinnet krävde både Ulknacke själv och Domino på pengar, varpå den nu uppenbart stötte konstapeln sträckte sig efter sin batong. Men råskinnet fintade lätt bort den och skött konstapeln i magen, samtidigt som Domino sprang och ropade på UGN. Den stora krigsroboten var snabbt på plats och gjorde sylta av angriparen, och skyndade sig därefter iväg med den blödande konstapeln till Von Hartmans Hospital.

När Veloricka kom hem den kvällen och hörde om dagens alla våldsamheter vart hon genast förskräckt. Efter en kort fundering erbjöd hon att ta med sig att ta med gruppen till en vapenhandel i Skanshaga, vilket gruppen gick med på. Morgonen därpå åkte de alla utom Tage och UGN med järnbanan till Hestgårds vapenfabrik och uppgraderade sin arsenal mot Klanen.

Efter en stund började Domino dock lägga märka till att fabrikören, Herr Hestgård, såg väldigt bekant ut. Utan några som helst sociala spärrar utbrast Domino: "Du ser ut som min son!". Hestgård skrattade och kallade det ett sammanträffade, varpå Domino ändrade taktik till att övertyga fabrikören att följa med till Bröderiet och prova bröd. Detta fungerade konstigt nog.

Med det följde Hestgård med gruppen tillbaka till Bröderiet och beställde en korg med bröd. Medan han väntade såg Domino till att hämta Tage ner till det stora rummet, varpå Hestgård fick se Tage och verkade dra samma slutsats som Domino. Med det tackade Hestgård nervöst för sig och gjorde sig hastigt redo för att gå, men insåg snabbt att han skulle bli fast där ett tag eftersom att en begravningsmarsch hade fyllt Rudolfs Strög och blockerade utgången.

(Nedanstående stycke är ett citat från chatten efter att Plings spelare bett om att få en sammanfattning av "den fantastiska dialogen om bröd")
När marschen väl var förbi kom en åldrad major haltandes efter: svärande över att han inte fått delta i paraden. En skylt fångade plötsligt den bittre majorens uppmärksamhet. ”Dominos Bröderi” stod det på en mästerligt målad skylt med färgglad bakgrund.
”Bröd?” sa majoren frågandes. Han gick fram till dörren, genast på bättre och hungrigare humör.
”Bröd” nickade han, innan han öppnade dörren och utbrast ”Bröd!”
Till majorens förvåning stod dock en maskin i dörröppningen. En liten metallåda ovanligt lik en brödrost.
”Bröd!” ropade brödrosten med ett glatt plingande.
”Bröd?” upprepade majoren förvirrat.
”Bröd!” utbrast brödrosten ännu en gång, med ännu mer plingande än sist.
”Bröd!” utbrast majoren, som äntligen förstod vad brödrosten ville. ”Bröd!”
”Bröd!” svarade brödrosten än en gång, varpå de bägge likt två tennisspelare skickade turen fram och tillbaka till varandra: turen att ropa ’Bröd!!!’
Domino och Sprak tittade på nykomlingen och Pling och funderade länge på om de bägge var berusade, även om de redan visste att alkohol inte påverkade robotars sinnen. Det var minst sagt en förvirrande åsyn. Men Sprak skyndade sig fram och tog en beställning på limpa som han snabbt lämnade över.

Plötsligt fick majoren syn på Hestgård, som genast ryckte till i fasa.
"Du!" utbrast han med ett beskyllande finger. "Det var du som gjorde min dotter på smällen! Det var du som la skam över hela familjen Bettfisk!"
"D-d-d-du misstar dig!" stammade Hestgård. "Jag lovar att den där ungen inte är min!"
"Den där bastarden!" utbrast Major Bettfisk och pekade på en otroligt förvirrad Tage. "Han är en skamfläck för släkten och han ska vara glad att hans odåga till moder försvann! Han är ingen Bettfisk!"
"Det kan du ge dig Möken på!" svor Domino, och ställde sig mellan Tage och de två kunderna. "Du kommer in i mitt Bröderi och skriker fula saker åt min son! Du är inte längre välkommen!"
"Må så bli," muttrade Bettfisk och vände sig mot dörren.
"Vänta!" ropade Sprak. "Du måste ju betala för brödet!"
"Med den där servicen är det inte värt mer än två jyckar," svarade Bettfisk och kastade två mynt på roboten innan han gick ut.
"Du är skyldig mig en halv limpa din jävel!" skrek Domino efter honom när han försvann längs Rudolfs Strög.

"Inte min son dit och inte min son dit," muttrade Tage och gick uppför trappan. "Vad har jag gjort för att bli utskälld av främlingar så där?"
"Jag hörde massa skrik," sa Veloricka när Tage passerade hennes rum. "Vad hände där nere?"
"Jag vill inte prata om det," tjurade Tage. Genom Velorickas öppna dörr fick han dock syn på något som fångade hans intresse. Veloricka insåg snabbt vad pojken tittade efter och sa:
"Den där forntida radion ärvde jag från min pappa."
"Jag vill också ärva en radio från min förälder," sa Tage avundsjukt. Veloricka försökte strunta i detaljen att Tage indirekt önskat Domino död och frågade om Tage ville lyssna, vilket han självklart ville. Med några knapptryck satte hon igång manicken varpå en sång om det sista kompaniet på Frihetens Slätter började spela (referens till en År Noll-kampanj).

Efter sången sången övergick musiken till en talande röst, varpå Veloricka försökte skynda sig fram för att slå av radion, men snubblade på vägen. Både Tage och Sprak och UGN som gick förbi utanför hörde att rösten spottade ut antikejserliga budskap. UGN klev in och krävde att Veloricka skulle förklara sig, varpå hon försäkrade sig om att hon ville såväl Samfundet som Bröderiets inneboenden det bästa. UGN krävde därefter att få veta exakt vem hon var, varpå hon svarade att hon var fänriki Livgardets Dragonskvadron. Det fick UGN att fundera och vända sig till Tage för att fråga vilken betäckning han hade själv, till vilket han fick svaret "Vän".

Senare samma kväll sökte UGN upp Veloricka igen för att prata privat. Han förklarade att han också ville gott för Samfundet och för Hydran, samt att han ville ha en ny uppgift för det. Han ville helt enkelt bli polis. Veloricka uttryckte sitt förstående och rekommenderade UGN att söka upp poliskommissarien i Lundbo, då han ansågs vara den ärligaste polisen i stan. Detta blev UGN:s nya mål.

Under tiden märkte Sprak att en äldre kvinnlig polis och en robotpolis släpade bort kommissarie Kruger. Han gick fram och frågade vad som pågick och fick veta Kruger stod åtalad för korruption och samröre med Niofingerklanen. Samtidigt kunde Sprak se skattenotarien titta nöjt från sitt fönster, varpå Sprak märkte att notarien var väldigt lik den kvinnliga polisen. Oavsett detta släktskap drog Sprak fram saxofonen och ropade glatt ut att kommissarien var gripen.
Slut på femte sessionen

Som ni kanske redan märkt hoppade kampanjen väldigt mycket mellan väldigt mörka frekvenser till nästan osammanhängande humor.
Last edited by Sutaomiiru on Tue 24 Aug 2021, 11:21, edited 2 times in total.
 
Sutaomiiru
Topic Author
Posts: 59
Joined: Sun 17 Jul 2016, 12:10
Location: Vid Maskinfältet i Musközonen

Re: (Spoilers) Dominos Bröderi och Gryningens Beskyddare

Fri 23 Apr 2021, 11:30

Session 6 och 7
Onsdag 25 Oktober-Tisdag 1 November 127 p.t.

(Även dessa sessioner saknade anteckningar)
Tidigt nästa morgon väckte UGN Domino och bad om tillåtelse att söka upp kommissarien i Lundbo. Domino gav svaret att UGN fick göra vad han ville, men UGN insisterade på att Domino måste beordra honom. Med en suck gjorde hen just detta, varpå UGN bar iväg till fots. Istället fick Pling ansvara för att Tage kom fram säkert till skolan.

Samma morgon anlände ett tåg från Pirit, bärandes på bönder som tröttnat på att bo nära frontlinjen, sårade trupper och en och annan soldat på permission. En av dessa passagerare var dock varken sårad, på permission eller på flykt. Grismutanten Guftan Oxanstierna (uttalad som det svavas, för att efterlikna "stiorna") hade tjänat troget Samfundet i över trettio år och konstant varit stationerad långt bort från sitt kära Hindenburg, men trots det hade han aldrig gjort sig förtjänst av någon betydande befordran eller utmärkelse. Det enda Guftan fick av tjänsten var djupa sår i sinnet och en växande misstro mot allt och alla. Till sist gick hans paranoia ut över hans förmåga att verka i armén, varpå hans överordnar till sist valde att fria honom från tjänsten, vilket var lika bra tyckte han.

Strax innan middagstid anlände Guftan vid det kvarter som han för trettio år sen kallat hem. Hans föräldrars gamla lägenhet hade förstörts under Inbördeskriget, och allt som fanns kvar var källaren som kom att bli Källartorget. Trött och hungrig såg sig den femtiotreårige veteranen om efter ett lämpligt ställe att äta, varpå han fick syn på ett bageri som verkade ha öppnats i den gamla restaurangen som stått öde sen Guftan var liten. Med de ynka krediter han hade gick han in i Bröderiet och beställde lunch.

Sprak blev genast nyfiken på nykomlingen i militär permissionsuniform och inledde ett samtal med honom. Efter en kort dialog vände sig Sprak till Domino och föreslog att de skulle anställa honom mot mat och husrum: det kunde ju vara bra att ha en till anställd som visste hur man hanterade vapen. Och så fick det bli: Guftan fick med Spraks hjälp städa upp ett litet utrymme i källaren och gräva upp en madrass, för han var från den dagen anställd.

Efter några timmars vandring genom hela huvudstaden, många förvirrade blickar och en hel del frågande efter väganvisningar nådde UGN till sist fram till sitt mål. Utan att tveka knackade den gigantiska roboten på dörren med skylten "Poliskommissarie Putte Dörr", varpå dörren öppnades av den förmodade Kommissarie Dörr. UGN berättade om korruptionen och gängstyret i Hydran och förklarade att han önskade förändra situationen, särskilt då Kommissarie Kruger var arresterad och Konstapel Ulknacke fortfarande låg på hospitalet. Dörr instämde i UGN:s oro och gick med på att skriva ett rekommendationsbrev som UGN kunde visa upp när han ansökte. Därefter inledde han sin långa vandring tillbaka till Hydran.

Utan UGN hade resten av gruppen fullt upp med att driva Bröderiet, varpå ingen kände sig ha tid för att hämta Tage från skolan. Men detta oroade inte ynglingen, som bestämde sig för att se om någon tappat några småmynt på gatan. Ouppmärksam som han var tag hans sökande honom till Kåkstaden innan han insåg att han inte var kvar i Hundängen.

En halvtimme efter att Tage slutat skolan insåg Domino att ingen hämtat Tage och att han inte tagit sig hem själv heller, varpå Domino och Guftan gick ut för att leta. De började fråga runt och fick veta att en liten gosse med gigantiska stövlar setts röra sig österut mot Kåkstaden. Domino och Guftan skyndade sig genast österut, medan Sprak drog på sig en förklädnad och sprang efter.

När Sprak väl anlände i Kåkstaden hittade han Domino, Guftan och Tage som blivit tagna av en av Niofingerklanens vägspärrar. Som tur var verkade klanmedlemmarna inte ha känt igen familjen Tegel, utan snarare hade de börjat bråka över att Domino bar vapen på deras territorium. Utklädd till gängmedlem började Sprak spela en gemytlig ton för att lugna ned situationen samtidigt som han låtsades vara en i klanen. Och med det släpptes dem utan fler frågor.

På vägen hem stötte gruppen på en hackspetsmutant som tyckte sig känna igen Domino. Efter en kort dialog kom hackspetten fram till hennes mamma känt Dominos mamma, Geta Tegel, varpå Domino insisterade på att få träffa denna hackspetsmamma. Från henne fick de veta att Geta, som jobbade i Hindenburg medan hennes man Piter tog hand om Domino, häktades av okända anledningar för fjorton år sen. Det senaste hackspetten hört var att Geta försvann i samband med att ett nordholmskt rallargäng bröt ut flera av sina medlemmar. Fast beslutsam om att ta reda på vad som hände med Geta skickade Domino hem Tage med Sprak och Guftan för att sedan själv bege sig norrut mot Tältstaden.

Väl framme i Tältstaden lyckades Domino övertyga rallarna att föra hen till deras ledares som mycket riktigt erkände sig ha hjälpt Geta fly från häktet och sedan också Hindenburg. Eftersom Domino var Getas barn var han villig att avslöja vart hon befann sig mot en liten gentjänst. Rallarledaren förklarade att han ville etablera sig i Hydran, och för det behövde han försvaga Niofingerklanen, vilket var varför han ville att Domino skulle lämna över klanledaren Jomex Pos huvud. Motvilligt gick Domino med på detta och återvände hem.


Domino höll avtalet hemligt i nästan en vecka, konstant oroad över om hen faktiskt skulle kunna ta ut en gängboss på det viset. Men när Domino och Sprak var ute och hämtade fler leveranser från Rudolf fick Domino syn på exakt den hen letat efter. Som en gåva från Den Gamle stod Pos bil parkerad utanför Ajax Skrädderi, bara väntandes på ett överfall. Snabbt förklarade Domino för Sprak att de behövde slå ut Po, varpå Sprak bad Domino att vänta med Sprak fixade en förklädnad. Men Domino var ute efter blod och tänkte minsann inte vänta.

Så fort hen såg den skräckinjagande grävlingen kliva ut från skrädderiet drog Domino sin pistol, och utan att fundera en andra gång avlossade hen ett välriktat skott mot Pos nacke. Genast föll grävlingen ihop, varpå Domino skyndade sig för att släpa in honom mellan spelhålan och Cinemateket innan någon hann reagera på vad som hänt. Guftan som var ute och hämtade vatten fick syn på Domino, och skyndade sig för att hjälpa hen bära ner Po i källaren. Sprak sprang efter ner och försökte allt vad han kunde med att förhindra bossen från att förblöda.

När det stod klart att Po inte var döende, utan bara förlamad från nacken och neråt, påbörjades diskussionerna om vad gruppen skulle göra med honom. Sprak försökte hålla Veloricka och Tage omedvetna om vad som hände, men båda passade på att smita ner i källaren när UGN pressade sig förbi. Chockad över vad de fick se förklarade Veloricka att de borde lämna över Po till polisen, men att de först bör hitta bevis för alla hans brott. Osäker på sin egen ställning lämnade hon källaren och låtsades om att hon inte sett något. UGN å andra sidan krävde att Po skulle lämnas direkt till polisen, men Domino såg Po som det enda sättet att hitta sin mamma. Efter att UGN för första gången sagt emot och kämpat för sin vilja fick han dock sin order: Po skulle överlämnas till rallarna till varje pris.

När de skulle ge sig av möttes gruppen dock av flera skott i luften. Niofingerklanen hade satt ut vägspärrar över hela Hydran och tänt eld på polisstationen. Längs varje gata ropade deras råskinn att Hydran stod under deras kontroll och att Jomex Po genast skulle släppas fri. Sprak, Guftan och Pling laddade vapen och överföll en av dessa grupperingar, vilket skapade en distraktion för Domino och UGN att fly med Po i en låda. Så fort de hade tagit sig ur kvarteret såg Guftan, Pling och Sprak till att försöka släcka branden. Till slut kom Dragonskvadronen med Veloricka i spetsen och drev bort Klanen. Veloricka red med sin pansár så centralt hon kunde i Hydran och ropade ut att kvarteret stod under militärpolisiär kontroll.

Efter en lång springtur kom Domino och UGN fram till Tältstaden där de kunde lämna över Jomex Po, som ängsligt bad för sitt liv. Rallarledaren förklarade för Domino att han hade hjälp Geta fly till Hedemora Hell, där hon troligen fortfarande gömde sig om hon ännu var vid liv. Vad Domino dock inte märkt var att Tage hade smugit efter dem, och att han nu visste att Domino var orsaken till kaoset i Hydran. Han vände sig till UGN och krävde att han skulle släppa Po fri, varpå Domino genast beordrade det motsatta. Med två motsägande befäl satte UGN ned lådan och vandrade iväg med ett okänt mål.
Slut på sjunde sessionen

Nytillkommen anställd och inneboende
Guftan Oxanstierna: 53-åring grismutant från Hindenburg. Har efter årtioenden av tjänstgöring sagts upp på grund av sin paranoia. Jobbar nu åt Bröderiet.
 
Sutaomiiru
Topic Author
Posts: 59
Joined: Sun 17 Jul 2016, 12:10
Location: Vid Maskinfältet i Musközonen

Re: (Spoilers) Dominos Bröderi och Gryningens Beskyddare

Wed 28 Apr 2021, 15:42

(I denna session presenteras Ulvriket för spelarna. Det ni lär märka är dock att vår version av Ulvriket inte stämmer överens med Fria Ligans eller Järnringens version. Detta beror på att jag inte haft tillgång till material om Ulvriket, samt att jag valt att hålla mig mer trogen det som min grupp etablerat när de spelade År Noll.)

Session 8
Onsdag 2 November 127 p.t.

När Domino och Tage kom tillbaka kvällen innan var UGN fortfarande borta, men efter den långa natten valde Domino att gå och lägga sig och hoppas att UGN skulle vara tillbaka nästa morgon. När det visade sig att han inte var tillbaka återvände Domino och Sprak till Tältstaden för att leta efter honom. Med tanke på UGN:s odiskreta storlek var det inte svårt att fråga runt efter honom tills de hittade spår som var lätta att följa.

UGN hade mycket riktigt vandrat mållöst nästan hela natten. När han äntligen hade hittat ett mål med sin existens få förhindrade hans order honom från att nå det. När solen var på väg upp möttes han av en figur i mörk rock och med hatt som täckte det mesa av ansiktet:
"Så ryktena stämmer," sa mannen och gick raka vägen fram till UGN. "Jag hade verkligen svårt att tro att jag skulle stöta på en Uralisk Gerillabot N-Model i Hindenburg."
"Vem är du?" frågade UGN. "Och hur vet du vad jag är?"
"Jag förstår att du har många frågor, U.G.N." svarade mannen. "Om du följer med mig så ska jag besvara dem alla så väl jag kan."

Den mörkklädde mannen ledde UGN in till ett skjul på en innergård en bit bort. Det mörka utrymmet som han leddes in i hade ett bord i mitten, runt vilken det satte flera andra ljusskygga varelser. Mannen tog sig en stol själv och signalerade åt UGN att ta plats, varpå UGN satte sig på knän bredvid bordet.
"Som jag tidigare nämnde," sa mannen. "är du en uralisk gerillabot. Du är skapt i fjärran öster för krig mot ett illegitimt rike. Men det var ett förlorat krig, och de gerillabottar som inte besegrades hamnade hos det forntida skandiska samfundet: det samfund som du är programmerad att tjäna."
"Men vem tjänar jag nu när det samfundet är borta?" frågade UGN ängsligt, varpå mannen gav ifrån sig ett stort leende.
"´Nej, U.G.N. Det gamla samfundet är inte borta, men det är inte här. Pyrisamfundet och Gotland må anse sig själva vara undergångens arvtagare, men de bägge är bara avfällingar från Elysium. Men trodde du verkligen att det bara var titanmakterna som tänkte på att ta skydd när Katastrofen? Nej, den gamla regeringen försvann djupt ner i jorden innan Elysium ens satt första spaden i marken. Det gamla samfundets härskare lever än med Nekropolis kommendanter som sina sändebud. Din plikt, U.G.N., är att tjäna Ulvriket och krossa hennes fienden."

UGN sökte desperat genom sin programmering i hopp att han skulle bevisa mannen fel, men det gick inte. Hans historia stämde. Ett minne återkom, i vilken UGN fann sig utanför en väldig pansarport. Flera kostym- och uniformsbeklädda personer skyndade sig in och lämnade efter sig arméer av soldater och stridsrobotar med order om att hålla ställningarna tills härskaren en dag skulle återvända.
"Vad är mina order?"

Efter att ha skyndat sig efter spåren så länge de orkade springa slogs Domino och Sprak av upptäckten att spåren slutade abrupt mitt i en gata i Diplomatstaden. Sprak tittade närmare och märkte att någon hade försökt sopa bort spåren. Detta stoppade dock inte dem, då tecknen på sopningen var tydliga nog för Sprak och Domino att följa. Efter en stund kom de fram till ett skjul i en innegård där de bland annat såg fyra borstar skräpandes. Vi det laget hade det gått upp för båda att någon inte ville UGN väl, varpå Domino ilsket sparkade upp dörren till skjulet. Men därinne möttes det bara av ett bord och flera tomma stolar. Tiden att undersöka skjulet blev knapp när de ljudet av skottlossning hördes en bit bort, varpå de båda skyndade sig dit i full fart.

Kort därpå anlände de vid porten till Garnisonen, vars port någon verkade ha slagit in med portvakten som hammare. Genom hålet kunde de se ett par skottskadade soldater och en rejält tillbucklad och avstängd UGN. Med det skyndade sig de båda fram till UGN, varpå de stoppades av soldater som skyndat sig till platsen. Så fort deras koppling till UGN stod klar häktades Domino som UGN:s ägare, medan Sprak släpptes villkorligt då han bara ansågs vara ett inventarium. Sprak erbjöd sig dock att reparera UGN för att han skulle förhöras, vilket garnisonsbefälet tveksamt gick med på under villkoret att UGN:s arsenal först skulle tas bort.

UGN väcktes omgiven av soldater med pansarskott och elektropulsvapen riktade mot honom. Rakt framför honom stod befälet, Sprak och Veloricka som hade varit med och slagit ut honom. På befälets order berättade UGN om figurerna som hade beordrat honom att angripa Garnisonen. Han lämnade över kommissarie Dörrs rekommendationsbrev till Veloricka som först lös upp när hon läste brevet, men sedan vände sig för att dölja tårarna då hon insåg att UGN:s drömmar för alltid hade krossats. När förhöret var klart visade Sprak Veloricka till skjulet i hopp om att de skulle hitta någon ledtråd till den mystiske figur som befallit UGN, men när de anlände fann de att skjulet hade satts i brand. Med det återvände de båda till Hydran och Källartorget för att knäcka nyheten för Tage.

Inom kort beskedet att Domino och UGN skulle ställas inför militärdomstol innan veckans slut, samt att Veloricka förbjöds från att bo i Bröderiet tills ärendet var löst. Sprak tog hem Tage och satte Pling på att hålla koll på honom medan han själv gick för att anlita en lagvrängare åt Domino. Lagrvrängaren varnade Sprak att domaren i målet, Linna Skog, hade ett ökänt rykte för att ha tagit emot mutor, och att risken var stor att antingen att den som beordrat UGN eller Niofingerklanen skulle försöka påverka målets utkomst.

Sprak fick dock veta att domaren hade en lillebror, Nacka Skog, som setts med ljusskygga personer i Kåkstaden, och att denna broder skulle kunna vara ett möjligt sätt att komma åt Linna på. Och med det bar sig Sprak, Pling, Guftan och Tage av till Nackas lägenhet i Kåkstaden och knackade på. Det hördes tydligt att någon rörde sig i lägenheten, men ingen öppnade. Efter en stund började det komma ut brandrök genom dörrspringorna, varpå Sprak och Guftan slog upp dörren och skyndades sig in för att slägga alla bokhyllor som någon satt i brand. Pling och Tage sprang ut och fick se någon klättra ut genom fönstret och springa därifrån, men de lyckades inte springa ikapp. Utan något nytt att gå på återvända gruppen hem efter att ha anmält branden.

Väl hemma såg gruppen till att Pling som vanligt kom upp på taget medan Sprak höll vakt på undervåningen och de andra sov. Under nattens gång fick Pling syn på några mystiska figurer som rörde sig i Källartorget (jag tolkade ursprungligen Källartorget som att det inte fanns något tag). Han varnade Sprak och Guftan varpå de tre drog vapen och skyndade sig ner i torget för att undersöka, varpå de lyckades följa ett spår som ledde till en mörk tunnel söderut.

Under tiden väcktes Tage av att en okänd man satte handen över hans mun och beordrade honom att knipa igen. Panikslagen och överrumplad hade Tage inget annat val än att låta sig bäras bort av de tre män som brutit sig in i Bröderiet. De släpade honom ut genom bakdörren och ner i en källaringång som ledde till en mörk tunnel. Sprak, Domino och Pling fick då syn på kidnapparnas oljelampa från andra änden av tunneln och ropade åt dem att stanna.
"Om ni vill se pojken levande igen ska ni göra som vi säger!" svarade kidnapparna. "Håll er utanför rättsprocessen så släpper vi honom när domen har fallit!"
Genom det svaga ljusskenet lyckades Tage dock få syn på Sprak, som diskreta gestikulerade mot oljelampan. Tage förstod genast hinten och använde sin mutation för att tända eld på lampan och personen som höll fast honom. Men att tända elden var alltför tärande på Tages kropp, varpå hans armpulsådra gick av så att Tage föll dödligt skadad ner bredvid den brinnande mannen. Pling skyndade sig fram för att slå ut en av kidnapparna med sin vibrosåg, men sköts genast ner av den tredje kidnapparens laserpistol. Sprak kastade sig snabbt över Tage för att skydda honom varpå Guftan gav sig efter den sista. I det brinnande mörka kaoset tappade kidnapparen laserpistol och bröt ihop av panik just som Sprak lyckades stoppa Tages blödning.

Kort därefter var Veloricka och militärpolisen på plats för att städa upp. Tunneln, som fram tills då hade varit okänd för polisen, stängdes ned och de två kropparna släpades bort. Veloricka noterade dock att mängden blod inte stämde överens med antalet kroppar. Sprak insisterade på att det bara varit två kidnappare: en lögn som Veloricka såg igenom direkt. Hon varnade Sprak för den risk Domino sattes inför om Sprak förhindrade hennes arbete, men roboten höll hårt i hemligheten att kidnapparen som överlevde hade bundits fast och låsts in i Bröderiets källare.

Session 9
Torsdag 3-Måndag 7 November 127 p.t.

Tidigt nästa morgon var Veloricka tillbaka i Bröderiet och bad Guftan släppa ner henne i källaren för att hämta något. Guftan frågade vad det var för något så att han kunde hämta det, men Veloricka insisterade på att hämta det själv. Då det var uppenbart att Guftan visste att Veloricka ville snoka i källaren och att Veloricka visste att Guftan inte skulle tillåta det ursäktade sig Veloricka och lämnade byggnaden, varpå Guftan gick ner för att se om fången hade vaknat. Det visade sig att den fångade kidnapparen var just den Nacka Skog som gruppen hade sökt dagen innan. Han förklarade att för Guftan att gruppen skulle hålla sig utanför det som de inte visste något om, men försäkrade också att UGN skulle gå fri om rättsprocessen fick flyta på ostört.

Natten till lördag parkerade en fraktautomobil utanför Bröderiet, varpå flera mörkklädda personer knackade på och förklarade att de var där för att hämta de kallade till målet. Med ögonbindlar fördes gruppen ombord automobilen, och när de tog av dem fann de sig i ett stort rum med tak, golv, pelare och väggar av betong, samt många vita rutor på golven. Därifrån fördes de in i ett mindre rum fyllt med ihopfällbara stolar vända mot ett bord med tre fyra personer bakom. Kvinnan i mitten presenterade sig själv som Linna Skog, och fortsatte sen att presentera två militära domare och en sekreterare, varpå UGN och Domino fördes in i salen och förhandlingen kunde påbörjas. Skog förklarade även att att tribunalen redan tagit del av allt skriftligt material samt att det var tribunalen som ställde frågorna.

Den första att förhöras var Domino som hade väldigt svårt att svara på frågorna som ställdes, och när hen väl svarade var svaren motsägelsefulla. När Skog försökte kräva ut klarare svar fick hon förklaringen att Domino hade dåligt minne, vilket hon bara fnös åt. Nästa person att förhöras var Tage som fick fylla i luckorna i Dominos förklaring. Sist förhördes UGN som berättade om figurerna som beordrat honom och tydliggjorde att han inte agerat på Dominos order. Skog svarade dock att UGN:s vittnesmål skulle anses sekundära för att han troligen vittnade på Dominos instruktioner.

När förhören var klara lämnade tribunalen rummet i en halvtimme för att diskutera domen. När de kom tillbaka förklarade Skog att UGN var att betrakta som en drönarrobot som enbart följde instruktioner, och att han därmed inte kunde hållas ansvarig. Den skyldige skulle därför anses vara Domino vars berättelse inte upplevts som trovärdig. Domino skulle således dömas till hängning för högförräderi.

Just då slogs dock dörrarna upp av en trupp med konstaplar, följda av Veloricka och en man som Guftan kände igen som självaste Ordningskommissarien. Kommissarien förklarade att militärpolisen i Hundängen hade hittat Nacka Skog i Bröderiets källare medan målet pågick, och att denna avslöjats som ulvisk spion i samarbete med sin syster. Med det förklarade han domen ogiltig och att han själv skulle ta Linnas plats i tribunalen, och med det ändrades domen så att Domino ansågs oskyldig medan UGN dömdes till tolv års straffarbete som kejserlig prisjägare. Som ansvarig för sin egendoms handlingar fick Domino dock böter för skadorna på Garnisonen, men när Domino tittade på böteslappen upptäckte hen att baksidan av lappen hade symbolen för Sekten Nova på sig.

Och med det fick gruppen säga farväl till UGN. Som minne lämnade UGN sin axelplåt till Tage, på vilken det fortfarande fanns ett flagnat blått kors, texten U.G.N., men nyskrivet med stora bokstäver "VÄN". Med stor sorg och ögonbindel kördes gruppen hem till Bröderiet, men ändå lite nöjda över att de alla fortfarande var vid liv.

Dagarna som följde såg Sprak, Domino och Guftan till att handla diverse zonförnödenheter och fixa resepass åt dem alla. Dominos mamma fanns fortfarande där ute, och de tänkte minsann hitta henne. Söndagen rullade lokomobilen i väg mot Nordholmia och nya äventyr medan Krella passade Bröderiet.

Sent måndag kväll anlände gruppen vid utkanten av Hedemora Hell efter att ha vandrat från det krigsdrabbade Nordholmia. De valde att stanna vid en jägarstuga för att äta middag. Till sin fasa märkte de dock att någon de kände redan var där: ingen mindre än lånehajen Angela Guru som de var skyldiga en stor mängd krediter. Trodde de i alla fall, när katten började prata insåg de att det var en hankatt, som berättade att han var Angelas bror Zyckan. Han hade nyligen släppts ur Nordholmias arbetsfängelse efter två år av sonade för sina skattebrott, och var nu på jakt efter jobb.

Domino och Sprak erbjöd honom jobb i Bröderiet men förklarade att han behövde följa med dem in i Zonen för att hitta någon först. Motvilligt gick Zyckan med på det, men berättade att han kände någon i en fiskeby i Zonen som möjligen hade suttit i fängelset samtidigt som Geta. Med det vandrade gruppen mot byn där de mycket riktigt träffade Zyckans vän, som mycket riktigt var bekant med Geta. Personen förklarade att Geta bodde på norra sidan av berget i Zonen, men att hon hört att Geta letade efter någonting ännu längre norrut. Med det slog gruppen läger för natten.

Slut på session 9

Och med det lämnade UGN kampanjen och byttes ut av sin spelare nye karaktär:
Zyckan Guru: 37-årig kattmutant från Nordholmia och bror till lånehajen Angela Guru (Jag är medveten om att hon heter Gura, men vi stavade fel och har kört på det sen dess). Avslöjades för skattebrott av sin syster som passade på att ta kontroll över Zyckans egendom. Vill nu ta hämnd på sin syster och visa vem som är den bäste affarskatten.
 
Sutaomiiru
Topic Author
Posts: 59
Joined: Sun 17 Jul 2016, 12:10
Location: Vid Maskinfältet i Musközonen

Re: (Spoilers) Dominos Bröderi och Gryningens Beskyddare

Thu 29 Apr 2021, 15:11

Session 10 och 11
Tisdag 8 - Söndag 13 November 127 p.t.

Morgonen därpå berättade Zyckans gamla cellkamrat med hur de skulle hitta Geta på bästa sättet. Då hon fick syn på Spraks saxofon erbjöd hon gruppen att stanna i byn en dag till mot att Sprak skulle spela när byn firade sin senaste fångst. I utbyte kunde gruppen få skridskor och några ransoner för att ta sig över den frusna sjön, vilket skulle vara den absolut snabbaste vägen genom Zonen. Gruppen gick med på detta och kunde således dagen därpå ge sig ut över sjön.

När de närmade sig stranden där de skulle gå iland hittade de en gigantisk vak, vilken verkade ha orsakats av att ett stort motoråk gått igenom isen. Guftan tittade ner för att få någon uppfattning vilka som strukit med i olyckan, varpå han märkte att åkets passagerare var klädda som motorkultister från Frihetens Slätter. (Kommentar från Tages spelare: "Pfff, skåningar!")
"Någonting är väldigt skumt här," mumlade Guftan. "Motorskallar borde inte vara så här långt norrut. Vi måste vara på vår vakt."

Väl iland fortsatte gruppen uppför berget tills de stötte på en mediterande vargmutant utan kläder. Vargen presenterade sig som en av Oraklets anhängare och uppmuntrade gruppen att överge sina mänskliga ting för meditation. Zyckan suckade att det var såna som vargen som gav djurmutanter ett dåligt rykte, varpå gruppen fortsatte.

Mitt på dagen hade gruppen till sist hittat vad de antog var Getas stuga. Redo att få träffa sin mamma tog Domino ett djupt andetag och knackade på dörren, men inget hördes förutom den kalla zonvinden. Ännu en gång knackade Domino, återigen utan svar. Frustrerad sparkade hen in dörren istället varpå det uppenbarades att stugan var tom. Ledsen och besviken gick Domino raka vägen fram till Getas säng och satte sig medan resten av gruppen klev efter. Sprak upptäckte efter en stund en dagbok i vilken det framgick att Geta hittat en intressant bergvägg en bit norrut, vilket stämde överens med vad de fick veta i fiskebyn. De noterade koordinaten och bestämde sig för att de skulle röra sig ditåt nästa dag, men först skulle de vila upp sig i stugan.

Dagen därpå hittade de Getas släde, vilken de använde för att åka nerför berget så långt det var brant. När lutningen planat ut klev de av och använde den för att dra med sin packning. Men efter en stund började de höra en skön ton från ett snår med klockliknande växter. Guftan började genast röra sig dit som om han förtrollats, varpå Domino och Tage snabbt hakade på. Zyckan och Pling försökte hålla tillbaka dem, men alla gjorde våldsamt motstånd och fortsatte gå mot dem. Snabbt drog Sprak fram sin saxofon och blåste så högt han kunde för att överrösta klockarnas ljud, varpå förtrollningen bröts och gruppen kunde skynda sig vidare. (Kommentar från Plings spelare: "Jazz, Sveriges drygaste diskmedel")

Resan fortsatte sedan genom ett buskage. Pling som gick först försvann i växtligheterna på grund av sin korta längd, men inom kort dök han snabbt upp igen, fast i käften på en raggbest som legat och lurat i buskarna. Snabbt drog Domino sin revolver och sköt två välriktade skott i besten ögon, vilket var lika dödligt som det var bländande. Men faran var inte över, för plötsligt hördes ett skott från ett trädparti intill, varpå Spraks ena ben slets av.
"Stå still om ni vill leva!" skrek en raspig röst från trädpartit. "Vilka är ni och vad gör ni här?"
"Vi söker Geta Tegel," svarade Domino skräckslaget.
"Här finns ingen Geta!" väste rösten. "Åk tillbaka dit ni kommer ifrån!"
"Vi vet att Geta finns här!" ropade Sprak, som knappt sågs där han låg i busken. "Jag vet nog exakt vart till och med. Känner du inte igen ditt eget barn?"

Efter en kort tystnad hördes rörelse från träden. En person i grön rock och gasmask klev långsamt ut med sin hagelbrakare till hands. Ju närmare personen kom, desto lägre ned hölls geväret.
"Domino?" sa personen när denna var blott några meter från dem, varpå personen tog av sig gasmasken för att visa ett åldrat kvinnligt ansikte med grönaktig hud täckt av ärr, utslag och mindre bölder. Domino stod knäpptyst och stirrade tillbaka. Tårar började rinna längs bägges kinder, men tystnaden kvarstod länge. Till sist ställde sig Domino bakom Tage och sa:
"Jag tog med ditt barnbarn."
Geta tog då av sig sin väska och drog upp en forntida rökgranat som hon sträckte över till Domino:
"Efter tjugo missade födelsedagar ska du väl ändå få någonting."

Därefter berättade Geta att hon hittat vägen in i en forntida bunker en bit bort, varpå gruppen följde henne till en väg som verkade leda in i en bergvägg. Vägen var fylld av forntida automobiler och skelett, och bergväggen visade sig vara ingången till bunkern. Försiktigt gick de alla in, men direkt märkte Zyckan, Domino och Guftan av en hemsk stank från en trappa ner i bunkern. Geta och Tage som bar mask samt robotarna slapp dock stanken. Guftan däremot, med år av av krigets fasor bakom sig, kände direkt igen lukten som stanken av människolik. Med den informationen drog Pling fram sin vibrosåg och hoppade upp på trappräcket för att glida ner i en mörk korridor på undervåningen.

Korridoren var fylld av glaskupoler som alla utom en hade små röda blinkande lampor över sig. En enda hade en lampa som blinkade blått, vilken Pling genast rullade fram till. En liten skylt var fylld med ett forntida namn och diverse siffor och bokstäver, men mycket av informationen var borta. Det enda Pling fick reda på skylten var namnet Irma och födelseorten Uppsala. Under skylten fanns dock en liten display som blinkade med varning om lågt nödbatteri. När de andra kom ner borstade de bort en del av imman från kupolen, varpå de såg att det fanns en sovande människa däri. De gjorde samma sak med kupolen bredvid, och såg då källan till likdoften.

Med det bestämde sig gruppen för att öppna kupolen med den sovande människan. Med hjälp av Getas hagelbrakare prejade de upp kupolens dörr för att sedan försiktigt bära ut den kraftigt undernärda vithåriga flicka som låg däri. Sprak och Zyckan undersökte hennes tillstånd och drog loss de slangar som flickan ännu hade i sig varpå de skyndade sig att stoppa blödningarna och lägga en filt över henne.

Medan de väntade på att flickan skulle vakna letade gruppen igenom bunkern efter saker som kunde komma till användning. Bland annat hittade Tage en radio medan Domino hittade bunkerns elgenerator som verkade ha rostat sönder relativt nyligen.

Efter en dryg timme hördes ett hest försök till skrik i korridoren med kupoler. Sprak och Zyckan som fortfarande var kvar i korridoren skyndade sig till flickan under filten som fortsatte att försöka skrika. Panikslagen försökte hon ställa sig upp, men benen var för svaga för att lyfta henne. Då försökte hon gömma sig under filten istället, men klarade inte att lyfta den heller. Istället kröp hon gråtandes ihop med en hand för näsan och den andra för ögonen. Med stor omsorg valde Sprak och Zyckan att bära upp stackaren till övervåningen för att komma undan stanken. Därefter samlade Sprak ihop köttransoner och smälte snö att koka soppa till den nyvakna människan.

Med hjälp av sin parasitiska psimutation försökte Domino ge tillbaka lite styrka till människan, vilket snedtände och gav hen en snabb syn av flickans minne, när en man som skulle kunnat vara hennes pappa drog henne efter sig genom porten till bunkern medan krigslarm ekade tillsammans med skrik och biltutor. Sprak såg att Domino använde psioniska krafter, vilket fick honom att instinktivt kasta sig bredvid Domino och försöka göra så att det såg ut som att det var Sprak som gav flickan första hjälpen. Mycket riktigt piggnade hon till något, men Zyckan förblev fundersam över hur Sprak kunde åstadkomma något sådant.

Medan Sprak gav flickan mat satte sig Tage bredvid henne och frågade om det var hon som var Irma, till vilket hon tveksamt nickade och pekade på sig själv. I hopp om att göra henne på bättre humör tog Tage fram radion han hittat och försökte slå på musik, men istället fick han fram en nödsignal på fornspråket. Han forsatte vrida och trycka på knapparna, och efter en stund fick han in ett samtal på skandi istället.
"Jag hittade motorskallarna. Klantarna hade kört ned i sjön och drunknat, så vi får sköta det här på egen hand."
"Så mycket för legoknektar."
"Har du hittat målet?"
"Ja, hon har lyckats bryta sig in i bunkern. Jag möter dig vid korsningen."
"Klart slut."

Geta bleknade direkt när hon hörde rösterna, och utbrast att de genast behövde ta sig därifrån. Hon förklarade att hon rösternas ägare, och att dessa var otroligt farliga. Medan de andra skyndade sig att dra på någon form av ytterkläder på den oförstående Irma drog Geta Domino åt sidan och viskade att det var Järnringen som var ute efter henne.

Väl utanför porten förklarade Geta att den enda vägen som inte skulle leda raka vägen in i anfallarna var att klättra upp längs bergkanten. Snabbt kastade de upp en änterhake och rep för just detta och började klättra upp. Sprak och Pling stannade ner för att försöka bygga en improviserad bår för att lyfta upp Irma, men just som de hann färdigt kom två män i svarta overaller och med stora gevär. En av dem drog fram ett ID-kort med säkerhetsklass I och visade det för robotarna.
"Var är kvinnan som passerade här nyligen?" frågade han på kraftigt brutet fornspråk.
"Ingen kvinna har passerat här," svarade Sprak. "Det är bara vi."
"Det där är inte väktarbottar," sa den andre mannen på skandi. "Vad gör ni här?"
"De är mina!" ropade Zyckan, och avslöjade sitt gömställe uppe vid repet. "Vi är på väg härifrån."
"Det där var klantigt av dig," log mannen med kortet. "Jag vet att ni gömmer Geta där uppe. Skicka ner henne så får ni leva!"
"Möken också!" svor Zyckan då han insåg att männen var psimutanter.
"Nåväl," sa Sprak och sträckte fram repet. "Klättra upp här så kommer ni upp till henne."
"Klokt av dig," sa männen och gick fram till Sprak.

Men just som männen kom nära nog avfyrade Sprak sin pulskanon mot dem båda med full styrka, och som på beställningen överklockades kanonen rejält. Resten av gruppen som gömt sig där uppe kunde inte se vad som hände, men kunde väl höra Spraks kanon och två högljudda plopp. Irma stirrade förskräckt på de två overallerna som vid det laget såg ut att bara vara fyllda av köttfärs. Pling klappade Sprak på ryggen, men fick då svaret:
"Välkommen till Jonsons Bar och Diverse, vad får det lov att vara? Vänta, det här är inte Jonsons. Vem är du?!"
(Sprak la 5 KP vardera på psionikerna och rullade flera ettor så att modulen överaktiverade. Resultatet blev att skadan fyrdubblades till 20 skada vardera, samt att Sprak fick minnesförlust.)

Efter att ha lagat Spraks ben och minne fortsatte gruppen norrut med Irma på släde. Efter några timmars vandring stötte de på ett läger uppsatt av två åldrade grismutanter. De presenterade sig som Nils och "Herrn" och berättade att de var på jakt efter hjulklappar. Nils var väldigt tystlåten, men Herrn skrattade högt och ställde många frågor till gruppen. Hur mycket de än försökte ljuga och dölja information lyckades Herrn få dem att berätta det han ville, varpå han fick veta att de hittat Irma i zonen och att både hon och Geta saknade resepass. Utan att tveka tog med sig Nils i ett av sina tält då och kom tillbaka med två tillfälliga resepass. Zyckan, som var van med att hantera handlingar granskade noggrant passen, varpå han konstaterade att det inte gick att se något som tydde på att passen vore förfalskade. Grisarna önskade sedan gruppen lycka till, varpå de fortsatte norrut ut ur zonen.

När gruppen till sist nådde fram till Knapperkulla möttes de av en stor karavan av civila och soldater på väg mot Nordholmia. Två soldater gick fram till gruppen och förklarade att staden skulle evakueras. En tredje, fyrarmad soldat red fram till gruppen och utbrast glatt glädje av att se Guftan. Det visade sig vara hans gamla kollega Pelle, som mer än gärna hjälpte dem att nå Nordholmia. Väl framme i Nordholmia försvann Geta plötsligt, varpå Domino panikslaget letade igenom varje gatuhörn tills hen hittade henne utanför en leksaksaffär. Det visade sig att Geta hade bytt bort några ransoner mot en porslinsdocka som hon tänkte ge till Tage i hjulklapp.

Tidigt söndag morgon var gruppen äntligen tillbaka i Hydran, varpå en överlycklig Kapten Veloricka mötte dem i dörren. När hon såg Zyckan blev hon dock genast hotfull tills Zyckan förklarade att han inte var Angela, varpå hotfullheten byttes mot misstänksamhet. Gruppen förklarade också situationen med Irma, varpå Veloricka erbjöd sig ta hand om flickan när hon väl var hemma.


Slut på sessionen

Två nya inneboenden
Geta Tegel: (SLP) Dominos mamma och Tages farmor (i avsaknad av bättre ord). Häktades som snikättling när Domino var 14, men flydde till Hedemora Hell där hon gömde sig tills hon hittades av gruppen.
Irma: (SLP) Nedfryst forntidsmänniska hittad i en forntida bunkerkällare. Är vid tiden gruppen hon hittar henne sjukligt undernärd, svag och stum. Uppskattas ha varit mellan 16 och 20 vid tiden då hon blev infryst.
Last edited by Sutaomiiru on Tue 24 Aug 2021, 14:19, edited 1 time in total.
 
Sutaomiiru
Topic Author
Posts: 59
Joined: Sun 17 Jul 2016, 12:10
Location: Vid Maskinfältet i Musközonen

Re: (Spoilers) Dominos Bröderi och Gryningens Beskyddare

Wed 05 May 2021, 22:14

Session 12-13 (Tror jag, det ser ut att vara två sessioner anteckningar på samma plats)
Måndag 14 November-Fredag 23 December 127 pt.
Väl tillbaka i Hydran kunde till sist Zyckan officiellt anställas i Bröderiet. Chockad över att de andra anställda hade gått med på att arbeta så länge med enbart mat och husrum som ersättning valde dock Zyckan att kräva bättre arbetsvillkor. Domino vägrade först att diskutera frågan. Faktiskt så fortsatte hen vägra diskutera det, men hen gick med på att låta Zyckan förhandla med övriga anställda i hens ställe. Förvirrad över att inte ha fått några instruktioner annat än att förhandla om sin egen lön tog Zyckan fram ett förslag som de anställda gick med på och lämnade över det till Domino för godkännande. Men detta räckte inte tyckte Zyckan, som efter mycket bankande på Dominos dörr fick sin arbetsgivare att gå med på att låta de anställda investera i företagets aktier. Och så hade Bröderiet blivit ett kooperativt handelsbolag. Zyckan tog över förvaltningen, medan Domino fortsatte äga majoriteten i företaget.

Zyckan tog på sig själv uppdraget att registrera de nya avtalen hos skattenotarien. Men när notarien tog emot avtalet berättade han att han hade fått order från Regionskommissariet att registrera en viss Irma i Bröderiet. Hur Irmas existens nått Kommissariet kunde Zyckan bara spekulera kring, men utan att protestera tog han med notarien tillbaka för att utföra uppgiften. Väl i Bröderiet tvingades Sprak och Veloricka hitta på förklaringar om vem Irma var. Notarien fick höra att hon var Velorickas kusin från Hugahult och att hennes tillstånd berodde på ett allvarligt trauma som hon fått i Zonen.
"Nåväl," svarade skattenotarien. "Men om ni inte kan visa upp hennes handlingar kommer jag behöva bekräfta detta med skattekontoret i Hugahult. Det blir en avgift på tio krediter för extra arbete."
"Du vet mycket väl att en sådan avgift inte finns," sa Veloricka bestämt och pekade på sin uniformsjacka som hängde på dörren. Med ett nervöst leende nickade skattenotarien och gick tillbaka till sitt kontor.

Gruppen insåg dock att de skulle behöva göra något för att hindra att deras historia avslöjades som falsk. Som tur var hade Tage kvar sin postiljonsjacka, och kände dessutom till att den gamle postchefen i Wredesås hade blivit skattenotarie i Hugahult. Med sin jacka på och rejäla mängder lera i håret och ansiktet såg Tage till att krocka in i skattenotarien på väg med brevet, varpå notarien bestämde sig för att spara tid genom att ge brevet direkt till postiljonen. Därefter räknade gruppen på hur lång tid det skulle ta för brevet att nå Hugahult och besvaras, varpå de fabricerade ett svar som de lämnade till skattekontoret några dagar senare. Kort därpå kom identifkationshandlingar till Irma i posten.

Därefter hade Sprak bestämt sig för att försöka fullfylla sin dröm att skapa en egen musikstudio, men för det behövde han en inspelningsmodul. Han hade tidigare stött på en robot med en sådan i Tältstaden, vilken han sökte upp. Mot några krediter var denna robot mer än villig att byta ut sin inspelningsmodul mot Spraks energipuls.

Under Zyckans förvaltning ökade Bröderiets intäkter snabbt, varpå skulden till Angela inom kort kunde betalas tillbaka. Detta valde Zyckan att göra personligen. De båda syskonen försökte hålla god min under deras något mindre kära återseende, men det var uppenbart Zyckan som njöt mest åt att göra sin närvaro känd. Innan han gick frågade Zyckan dock om sin gamla automobil, vilken hade hamnat i Angelas ägor medan Zyckan satt fängslad.
"Den skrothögen står där ute," svarade Angela med ett flin. "Tyvärr hade vi en liten incident med Jomex Po för några veckor sen."
"Hon kraschade min bil..." muttrade Zyckan ilsket när han gick ut för att titta på det kvaddade motorhuvudet. "Du pajade min bil, Angela!"

Några dagar efter gruppen återvänt till Bröderiet blev Tage den förste att höra Irmas röst när han hämtade vatten åt henne. Tyvärr förstod inte Tage mycket mer än sitt eget namn och att meningen var en fråga. Osäker på vad han skulle göra sprang han och hämtade sin radio (trots att Velorickas radio var i samma rum) och lyckades få den att spela musik. Underligt nog verkade Irma känna igen melodin och började sjunga med, högt nog för att resten av Bröderiet skulle höra och skynda sig för att ställa sig utanför för att lyssna. Robotarna insåg snabbt att det var "Det Äldsta Språket", snarare än fornspråk, vilket tyvärr innebar att ingen av dem kunde förstå heller.

När vintern kom hade Irma börjat skriva anteckningar på fornspråk, varpå Veloricka och Zyckan kom fram till att det vore värt att be en läkare försöka prata med henne. Doktor Pox, som lyckligtvis förstod lite fornspråk och enstaka ord från det äldsta språket drog slutsatsen att Irma hade lidit av ett mentalt trauma och tillfälligt glömt sitt modersmål. Gruppen vägrade svara när han frågade varför Irma kunde det äldsta språket och verkade ha fornspråket som modersmål, men han hade uppenbarligen sina misstankar. De vart i alla fall lovade att han skulle hålla det hemligt.

När hjulfestivalen till sist kom kunde Geta äntligen gräva fram porslinsdockan ur sin väska och lämna över den till Tage, ett gåveutbyte som gav Domino glädjetårar av att se. Veloricka hade köpt anteckningsblock till hela Bröderiet; och Tage tog fram en insektsnyckel ur sina kängor som han slog in i gammal tapet och gav till Sprak. Efter allt bråk med maffian och ett farligt zonäventyr fick Bröderiet åtminstone en fridfull hjul.
Slut på Session 13
Last edited by Sutaomiiru on Tue 24 Aug 2021, 15:22, edited 2 times in total.
 
Sutaomiiru
Topic Author
Posts: 59
Joined: Sun 17 Jul 2016, 12:10
Location: Vid Maskinfältet i Musközonen

Re: (Spoilers) Dominos Bröderi och Gryningens Beskyddare

Thu 06 May 2021, 17:25

Session 14
Lördag 31 December 127 pt.

(Ännu en gång saknades anteckningar)
Inför nyårsafton beslutade Ordningskommissariatet att militärpolisens närvaro i Hundängen inte längre var behövlig och att dessa skulle dras tillbaka innan nyårsdagen. Med det gick nyårsafton åt att packa ihop.

Domino å andra sidan kontaktades av Tältstadens rallare som hävdade sig ha ett erbjudande hen inte skulle kunna säga nej till. Med det gav sig hen iväg till Tältstaden för att ta reda på vad det hela handlade om. Rallarledaren från tidigare förklarade hur militärpolisen stått i vägen för rallarnas plan att etablera sig i Hydran, och hotade att rapportera Geta till polisen om inte Domino kunde överlämna Veloricka till dem. Domino ljög att hen behövde tänka på saken, men för hen fanns det inte på kartan att böja sig inför hotet. Istället skyndade sig hen hem för att varna sitt inneboende.

Under tiden konfronterades Tage vid Källartorget av en okänd figur som ville veta vilket fönster som var Velorickas.
"Vi vill ge henne en nyårsöverraskning," svarade mannen när Tage ville veta varför. Tage förstod att något var fuffens och ljög att Veloricka sov i källaren.

När Tage kom hem på kvällen visade det sig att Domino hade hunnit först och att både Irma och Veloricka hade flyttats ner i källaren.
"Men vad gör ni här?!" utbrast Tage förskräckt. "Jag sa ju till skummisarna att ni skulle vara här för att ni inte skulle vara här! Så är ni här nu! Och var är Guftan, Zyckan och robotarna?"
"De stack med den där Pelle för att se Kejsarens tal," svarade Domino. "Men Pling är ju uppe och vaktar från taket."

Just då hördes Bröderiets bakdörr brytas upp. Snabbt drog Veloricka, Geta och Domino sina vapen och släckte oljelampan och beredde sig att möta inkräktaren. Flera fotsteg hördes uppe i korridoren, och gnisslet när källardörren öppnades.
"Jag skulle inte göra det där om jag var du," hördes Plings röst där uppifrån, varpå ljudet av hans vibrosåg följdes av en rallare som ramlade nerför källartrappan. Sågljudet fortsatte tillsammans med oväsendet av metall som slogs mot metall tills sågen tystnade och de kvarvarande rallarna stormade nerför trappan. Veloricka försökte hålla dem borta med värjan, men sköts i handleden. En av rallarna försökte då släpa med henne och fly, men Domino använde sin psimutation för att väcka Velorika, även om hen råkade slå ut sig själv i processen. I ett desperat sista försök att hålla rallarna borta använde Tage sin eldmutation för att slå ut några rallare, men råkade i samma process allvarligt skada sig själv (igen). Just som det såg som mörkast ut kom Guftan, Sprak och Zyckan hem kaoset och kunde slå ut de sista rallarna.

Dagen därpå bestämde sig Zyckan för att få slut på hotet från rallarna genom att använda en hållhake mot Angela. Lånehajen lovade att ta hand om problemet, och knappt en dag hann passera innan nyheten streds att halva Tältstaden brunnit ner. Chockad över sin systers brutalitet var Zyckan långt ifrån säker på om det var värt att slippa rallarna för den mängden lidande.

Session 15
Måndag 2-Söndag 8 Januari128 pt.

Ännu en gång tvingades Tage stanna hemma från skolan för sina skador. För de andra fortsatte vardagen, såsom för Guftan som behövde hämta fler råvaror som Rudolf skickat. På vägen tillbaka passerade han dock polisstationen från vilken han hörde vad som verkade vara ett bråk mellan Veloricka och någon okänd människa.
"Det är bara ringa brott och sedan länge preskriberat," sa Veloricka irriterat. "Släpp det bara."
"Ringa brott är vad det stod på pappret," svarade mannen som Guftan antog var den nya kvarterskommissarien. "Men jag vet vad det egentligen handlade om. Den där kvinnan är en högförrädare, och jag kan garantera att hennes avkomma också är det. Och tro inte, Kapten Korpsocknen, att jag är blind för vem Tegel har som inneboende. Den som förhindrar mitt arbete kommer också möta konsekvenser."

Guftan hade hört tillräckligt. Han bar med varorna hem och berättade för Domino vad han hade hört. När Veloricka kom hem bad Domino henne att följa med till kontoret, där Domino berättade vad hen hade fått höra från Guftan. Veloricka förklarade att den nye kommissarien, Janne Bössa, hade varit fängelsevakt när Geta satt häktad, och att han verkade bestämd att gripa henne så snart som möjligt.
"Berätta inte för någon att jag är psimutant," bad Domino ängslingt.
"Vänta lite va?" utbrast Veloricka förvånat.
"Visste inte du det?" frågade Domino generat.
"Jag hade mina misstankar, men jag trodde inte du skulle erkänna det."

Mycket riktigt kom kommissarie Bössa och konstapel Ulknacke förbi den kvällen för att gripa Geta. Men det var för sent. Geta hade börjat hosta brutalt och hallucinera om Dominos pappa. Domino satt med henne så länge hen kunde, men när hen gått ner för att ta emot polisen hade Geta redan avlidit när poliserna kom upp. Bössa stannade inte upp för att beklaga sorgen, utan krävde direkt att Domino skulle följa med till stationen. Väl på stationen drog Bössa fram en manick liknande den som hade givit Domino yrsel under bodybombningsmatchen. Bössa förklarade maskinens funktion medan Domino försökte låtsas att hen inte redan visste det. Men Bössas förklaring avbröts av motorljud från en automobil som parkerade utanför stationen.
"Vi tar över här," sa en mörkklädd man som klev ur bilen.
"Ni behövs inte i det här fallet," svarade Bössa irriterat. "Jag har all bevisning jag behöver."
"Vi har våra order som står över dina, kommissarien," sa mannen bestämt. "Tegel följer med oss."
"Du kan inte följa med dem," viskade Bössa till Domino. "Hemliga Polisen kommer göra processen kort med dig."
"Det går ju fort i alla fall," svarade Domino och ryckte på axlarna. "Jag följer med er."

Och med det släpades i ögonbindel Domino ombord automobilen som rullade iväg. Efter en stund log en av de mörkklädda personerna åt Domino och berättade att de i själva verket inte var Hemliga Polisen. Domino skulle köras till en stuga på en hemlig plats och behöva vara där några dagar innan de skulle hämta hem henom igen för att det skulle se ut som hen förts bort för utfrågning.

Under tiden som Domino var bortförd såg Zyckan till att anställa två stycken nattvakter. (Det hände egentligen fler saker under sessionen, men jag valde att skippa att skriva ner några plotpoints som inte ledde någonstans under resten av kampanjen.)

Session 16
Första veckan i januari 128?

(Jag har nästan inget minne alls av den här sessionen. Följande är baserat på enstaka meddelanden i gruppchatten)
Efter att Getas kropp kremerats och Domino återvänt gick gruppen gemensamt och begravde Getas urna. På vägen fick de syn på en bepansrad figur som hoppade bland hustaken, men de lyckades inte följa efter varelsen. Domino valde från den dagen att bära sin mors gröna rock för att minnas den korta tiden hen fick med henne.

När gruppen återvände till Bröderiet kastades de omkull av en explosion som för en gångs skull inte var vid Bröderiet: Kafé R-Bajter stod i lågor.
Slut på Session 16 och första delen Dominos Bröderi

Hoppas ni gillade vår någorlunda osammanhängande kampanj medan vi väntade på kampanjboken. Session 17 blir starten på Gryningens Beskyddare. Om jag inte missminner mig tog den 7 sessioner för oss att köra igenom, så får se om jag skriver ihop allt i en post eller om det blir fler.
 
Sutaomiiru
Topic Author
Posts: 59
Joined: Sun 17 Jul 2016, 12:10
Location: Vid Maskinfältet i Musközonen

Re: (Spoilers) Dominos Bröderi och Gryningens Beskyddare

Mon 10 May 2021, 15:47

Gryningens Beskyddare (Spoilers, såklart)
Session 17 - Attentatet
Januari 128 p.t.

Kafé R-Bajter, Bröderiets största konkurrent, stod i lågor. Inte små sådana heller, utan det som tidigare var kafé började mer och mer likna en risbrasa. Rhya Krax, kaféts ena ägare, haltade ut från huvudingången och skrek att hennes barn var i fara, innan hon kollapsade.
"Var är den brandsäkra brödrosten när man behöver honom?" suckade Zyckan samtidigt som han kavlade upp ärmarna för att springa in.
"Kom, Domino!" ropade Tage till sin förälder. "Vi måste släcka elden."
Men Domino stod bara och tittade på hur konkurrensen bokstavligen brann upp, och bestämde sig för att det inte var hens problem. Förgäves försökte Tage dra med Domino i ärmen, men när hen satte sig på marken gav Tage upp och hämtade en spade för att skotta snö på elden.

Under tiden kämpade sig Zyckan genom elden och slog upp dörren till barnkammaren på övervåningen. Han samlade ihop Rhyas fågelungar och beredde sig på att fly ut igen, men till sin fasa upptäckte han att en del av taket rasat nerför trappan. Just då hörde han vägen mot gatan explodera, varpå en bepansrad skepnad hoppade in genom hålet. Zyckan kunde knappt tro sina ögon då han insåg att han stod inför vad han trodde varit en död legen: självaste Blå Dunster.
"Ge mig barnen och hoppa upp på min rygg!" beordrade den robotiska rösten tillhörande den väldige vigilanten. Utan att tänka gjorde Zyckan som han sa, varpå Blå Dunster hoppade ut med både barnen och Zyckan och landade med en smäll på gatan utanför. Så fort han släppt av fågeln och katterna hoppade han iväg, just som konstaplarna Ulknacke och Sjuck skrek åt folket att stoppa den blå terroristen.

Kafé R-Bajter brann ner till grunden, men ingen skadades allvarligt. Zyckan och Tage tackades för att de gjorde vad de kunde, medan Domino fick utstå skäll från både Rhya och en förbipasserande tonårssköldpadda. Zyckan hjälpte därefter Rhya till hospitalet, varefter han själv tog sig till frisören för att ta hand om de brända fläckarna på hans päls. Guftan som hade anlänt sent till platsen försökte hitta tecken på vad som orsakat branden, vilken han lyckades spåra till rester av någon vagn som antagligen stått utanför huset.

Tage å andra sidan hörde ett fnitter från Källartorget, vilken han följde ner i torget och ner till trappan från Källarskolan till valvet nedanför. När han såg ner för trappan såg en pojke springa igenom dörren i trappans slut. Bestämd att göra exakt samma sak tog Tage sats och sprang allt vad han hade nerför trappan, men fick som man kunnat vänta bara en rejäl bula. Just som Guftan kom fram öppnades en lucka i dörren, varpå en av Tages klasskamrater från andra sidan dörren frågade vad det var frågan om.
"Såg du han som sprang igenom dörren?" frågade Tage med handen på sin bula.
"Man kan inte springa genom dörrar, dummer," fnissade flickan i luckan.
"Jag såg honom göra det!" insisterade Tage. "Jag tänker lära mig hur!"

Innan flickan hann svara öppnades dörren av Tages lärare, Bettina Gaas, som också ville veta vad som försiggick. Bakom Bettina fick dock Tage syn på pojken som han jagat, som han genast kände igen.
"Det var du, Jovan!" utbrast han. "Visa mig hur man gör!"
Men Jovan bara flinade medan Bettina förklarade att Tage måste sett i syne. Guftan bad om ursäkt och drog Tage därifrån, men just som de kom uppför trappan hörde de båda någon viska: "Ajax. Ajax. Ajax". Med det bestämde sig Guftan för att besöka herr Ajax i hans skrädderi, men den gamle hunden sa ingenting som var Guftan till hjälp.

Nästa dag pratade Tage med två av sina klasskamrater och bad dem följa med på rasten när han skulle konfrontera Jovan med vad som hade hänt dagen innan. Återigen stod Jovan bara och flinade åt Tage, men den här gången kunde Tage höra Jovan prata till honom. Utan att röra munnen förklarade Jovan att han hade sett en man lämna Kafé R-Bajter just innan explosionen, och att den mannen då verkade ha varit på väg till Ajax skrädderi. Tages klasskamrater stod bara förvirrade och såg på medan Tage tycktes svara på frågor som ingen ställt. Men med den nya informationen gick Tage till Ajax dotter Gunda och frågade om hon hade sett mannen som Jovan beskrev, varpå Gunda glatt svarade att han hade lämnat en rock som hade något konstigt schiffer i en av fickorna.

De kom överens om att hjälpas åt att komma åt schiffret efter skolan, men just som de skulle gå hem till Gunda kom Domino för att hämta Tage.
"Nej Domino," svarade Tage bestämt. "Jag tänker inte gå hem nu."
"Men vad ska du göra?" frågade Domino. "Du vet ju vad som brukar hända när du går själv."
"Som om du bryr dig om att det är farligt i Hydran!" utbrast Tage till svars. "Du vägrade hjälpa släcka grannkafét! Det fanns barn i huset! Hela kvarteret hade kunnat brinna ner! Tillskillnad från dig tänker jag faktiskt göra något åt det här. Nu går jag!"
Och med de orden lämnades Domino ensam. Förtvivlad och förstummad föll hen ned på knä stirrandes ut i tomma intet mitt på torget.

Efter en stund kom kommissarie Janne Bössa fram till den sörjande Domino och förklarade att hen väl förtjänat sin frihet om inte ens Hemliga Polisen fann hen skyldig. Han berättade också att han sett Guftan undersöka explosionen, och förklarade att polisen fått strikta order om att inte utreda händelsen.
"Men någon borde lösa det," fortsatte. "Någon som inte är polis. Det är väl bättre det än att sitta här."
"Stick bara," fräste Domino.
"Det ska jag, men tänk på vad jag har sagt."

Under tiden som Tage snodde åt sig schiffret från Ajax hade Guftan och Pling lyckats härleda den sprängda vagnen till Tompas Ölmusteri, möttes de av en olåst dörr och en ihjälslagen Tompa. De fortsatte ner i källaren och hittade, förutom mängder av antikejserliga budskap, två ordentligt nedslagna ungdomar. Den överlevande av de två avslöjade medan på vägen till hospitalet att de förrådes av en tredje medlem som försvann efter att ha slagit alla i huset. Guftan och Pling fortsatte att leta igenom byggnaden tills de hittade en tändsticksask från Kafé Kringlan.

Efter denna upptäck letade de upp Domino och drog med hen till Kafé Kringlan och hittade där en till ölmustkärra i ruinerna av Klubb Spetsnasse intill Kringlan. Efter en stunds letande bestämde de sig för att undersöka källaren. Men trappan knarrade så högt att vilka som än gömde sig där nere hann gömma sig, vilket gruppen hörde. De kom ner till ett rum med två dörrar, varav den ena Pling genast försökte dyrka upp. Istället for dörren upp och sköt in Pling i väggen, varpå en stor varelse som såg ut att vara mer maskin än människa klev ut med dragna vapen. Pling tyckte dock inte om att bli intryckt i väggen, utan använde sin såg för att göra processen kort av maskinknekten.

Efter kort letande hittade de ungdomen som hade förrått sina vänner inlåst på dasset (Out of character-fråga från spelarna "Vem sjutton har ett dass i källaren?"). Det krävdes inte mycket för att hon skulle avslöja att hon jobbat åt Hemliga Polisen. Vad gruppen skulle göra med den informationen hade de dock ingen aning om.

Session 18 - Gryningsbalen
Februari 128 p.t.

Några veckor efter händelsen kontaktades gruppen av en man vid namn Jonathon Princip, som förklarade att hans herre väldigt gärna vill träffa personerna som utrett bombattentatet. Gruppen var först väldigt skeptiska till att följa med honom, samtidigt som Jonathon uttryckte sig skeptisk mot Bröderiets två icke-anställda inneboenden. Men till slut kom de fram till att låta Domino, Zyckan och Tage följa med honom till hamnen. Där fick de ta på ögonbindel medan Jonathon rodde iväg med dem till en större båt. Först när Jonathon hjälpt ner dem i ett rum under däck fick de ta av dem.

Inför dem stod ingen mindre än Blå Dunster. Den robotiska rösten förklarade lugnt att de undersökt Hemliga Polisens handlingar i månader och att han behövde hjälp från personer han kunde lita på. Med det frågade han sina gäster varför de hade agerat som de gjorde, varpå han fick två sympatiska svar från Tage och Zyckan, samtidigt som det uppenbarade sig att Domino inte alls brydde sig om sin omgivning. Skeptisk mot Domino krävde Blå Dunster att det han skulle berätta måste hållas hemligt, varpå Jonathon bekräftade att gästerna talade sanning när de lovade att tiga. Och med det tog den bepansrade hjälten av sig hjälmen för att avslöja sig själv som den tidigare kejsaren Thorulf Skarprättare.

Thorulf förklarade att han behövde få tag på mannen som hade iscensatt bombdåden, Julius Wickel. Jonathon lämnade över en låda med masker och inbjudan medan Thorulf fortsatte berätta att han ville att de skulle gå till kvällens maskerad i Gryningspalatset och kidnappa Wickel därifrån. Gruppen gick med på detta och spenderade resten av dagen på att förbereda sig genom att köpa in Wickels favoritsprit.

När gruppen anlände till palatset drogs Tage åt sidan av vad han antog var Hemliga Poliser. De frågade varför ett litet barn som han var där, varpå Zyckan grep in och förklarade att de var där för att göra reklam för Spraks nyöppnad musikfirma. En stund senare hittade Domino Wickel, och gick genast fram för att prata med honom. Wickels vakter blev snabbt misstänksamma av det suspekta beteendet, men mot alla odds lyckades Domino smickra Wickel och få honom att gå med på att träffas senare över några glas.

Under middagen placerades Domino och Tage nära den fabrikör som misstänktes vara Tages riktiga pappa. Nervöst försökte fabrikören smita mot toaletterna, men blev påhoppad av samma major som skällt ut honom tidigare. Road tittade Domino på medan majoren släpades bort av vakterna och fabrikören ursäktade sig därifrån.

Som avtalat mötte Domino upp Wickel senare och lyckades supa ner honom medan han skröt om sin fars gamla bedrifter inom PSIPO. När Wickel till slut slocknat släpade gruppen honom till den norra utgången. Innan de nådde fram till utgången diskuterade gruppen hur de skulle skapa en distraktion för att ta sig förbi vakterna, vilket inkludera idéer som att skjuta sig förbi eller låta Zyckan smyga ut och klä ut sig till ligist. Till slut påminde en vänlig röst i deras huvuden (Jag, SL) dem att de inte var i ett fängelse och att de helt enkelt kunde gå ut. Och med det kunde Jonathon hämta dem och föra Wickel till Thorulf för förhör.

Dessutom lyckades Zyckan ordna ett kontrakt för Sprak, som vid det här laget lämnade kampanjen för turnera.

Session 19 - Ner i mörkret
Februari 128 p.t.

Några dagar efter Wickels försvinnande kontaktades Bröderiet av murveln Kleo, som berättade att Thorulf planerade en stöt mot Hemliga Polisens högkvarter i Biobunker IX. Gruppen frågade Veloricka vad hon visste om bunkern, varpå hon berättade att den fanns en ingång genom en industrilokal i Kåkstaden. Gruppen smög dit kort innan Thorulf skulle skapa en distraktion och lyckades övertala fabrikens nya invånare att låta dem använda den hemliga ingången.

Tunneln verkade leda raka vägen in i en garderob fylld med forntida kläder. Domino ville väldigt gärna sno åt sig några uppsättningar, men Zyckan varnade att det skulle lämna ett spår raka vägen hem till till dem. Därefter fortsatte de in i vad som visade sig vara mirakeldoktorn Luciphers kvarter, varpå de bestämde sig för att sno hans medicin och några av hans schakpjäser (och dessutom sortera om brädet för att sätta Lucipher i skolmatt).

I ett arkiv hittade de dokument med skrämmande detaljerad information om alla i Hindenburg. I ett dokument rubricerat "Rudolfs Strög 25" hittade de ett dokument som visade Hemliga Polisen mycket väl kände till dem. Zyckans skattebrott, Velorickas antikejserliga sympatier samt en plan att skicka henne till fronten för oskadliggörande, Guftans paranoia och Dominos psimutation samt Sekten Novas försök att skydda hen. Dokumentet avslöjade även att Tages mamma tydligen oskadliggjorts och att någon i Skattemyndigheten försökt hemlighålla Irma. Det noterades även att Irma enbart talade något kallat "svenska" samt ett "oidentifierat fornspråk". Till och med Spraks, och UGN:s exakta modeller stod nedskrivna.

Efter ett tag lyckades de tillfångata doktor Lucipher, som endast skröt om sin överlägsenhet och att de mutanterna aldrig skulle förstå hans plan. Zyckan lyckades dock lura honom till att berätta planen genom att förklara att en så smart man som Lucipher måste ju också vara smart nog att förklara planen på en nivå som till och med dumma mutanter kunde förstå. Och med det avslöjade Lucipher stolt Hemliga Polisen arbetade under de så kallade Grå Eminenserna för att ta full kontroll över Samfundet och skapa det perfekta samhället under Eminenserna styre. Plötsligt utbrast han dock "Komodia, din förrädare!" varpå han föll livlös och larmet gick.

Snabbt som attan tände gruppen på arkiven och skyndade sig in i Luciphers garderob. Domino stannade dock som förhäxad av kläderna och tänkte absolut få med sig en av dem. Medan Zyckan stannade upp för att tala vett i Domino fortsatte Tage och Pling fly. Tage som hade ett stort försprång snubblade dock på en sten, varvid han fann en lapp där någon bad om ursäkt för välkomstkommittén. Utan att förstå vad lappen betydde fortsatte Tage springa tills han stoppades av Livgardet i andra änden av tunneln.

Kort därpå hann Pling ikapp, som rullade ut med vibrosågen redo när han såg ljuset i slutet av tunneln.
"Det är Pling!" skrek befälet skräckslaget när han såg Pling komma ur tunneln. "Ge fyr!"
"Vad sa du?" frågade Pling förvirrat när han såg alla soldater med gevär riktade mot honom.
"GE FYR!" skrek befälet igen, varpå soldaternas chock bröts och de gemensamt tömde sina magasin på den ökända brödrosten som efter många skott föll till marken.

Zyckan gav till sist upp på Domino och fortsatte springa mot utgången. Flykten blev dock kortvarig då han mötte Livgardet och tvingades kapitulera. Domino å andra sidan snodde åt sig en forntida militäruniform och försökte istället fly genom huvudingången. Hen stoppades där av två hemliga poliser, men räddades snabbt av Blå Dunster. Under tiden märkte Zyckan att Tage mystiskt hade försvunnit från soldaterna som fångat honom, varpå han själv passade på att slita sig loss och använda sina djuriska förmågor för att fly. Detta snedtände dock, varpå han helt tappade kontakten med sin mänskliga sida och sprang iväg som en mållös katt i natten. Tage å andra sidan hade dragits åt sidan av Veloricka som beordrade honom att springa hem medan hon försökte rädda Pling.

När Domino och Tage till slut kommit hem möttes de av Jonathon. Kort därpå hörde de ilskna läten från en katt när Veloricka kom in halvt sönderklöst av Zyckan, som hon snabbt låste in i källaren. Plings överhettade kropp lämnade hon i snön på innergården. Jonathon varnade för att Hemliga Polisen nog skulle vara ute efter dem strax, och förklarade att Blå Dunster skulle återkomma så snart som möjligt med en lösning för dem. Veloricka berättade att hon beordrats till frontlinjen mot Ulvriket, varpå Domino bönföll henne att lämna armén och stanna. Hennes svar blev dock att hennes far skulle vrida sig i sin grav om hon inte åkte.

Session 20 - Döden på räls och I krigets skugga
Februari 128 p.t.

Frontlinjen rörde sig närmare och närmare Pirits stad, och ju närmare den kom, desto svårare blev det att hitta gårdar som inte övergivits. I flera månader hade Rudolf försökt etablera avtal om löpande leveranser till Bröderiet, men så fort något avtal kom till skott meddelade bonden kort därpå att det inte tänkte stanna en dag till i regionen. När det knappt fanns några bemannade gårdar kvar gav Rudolf till sist upp och satte sig på tåget hem till Hindenburg. När han väl klev av tåget en tidig februarimorgon råkade han gå in i en kvinnlig officer bärandes på en stor väska. Rudolf passade på att fråga om vägen till Rudolfs Strög, varpå officeren med en sorgsen blick gav honom en vägbeskrivning innan hon klev på det vändande tåget.

När Rudolf väl kom hem upptäckte han att hänglåset till Bröderiet hade ersatts av ett riktigt låst, varpå han möttes av två okända vakter. De väckte Domino som genast välkomnade hem sin gamle vän. Vakterna berättade även för Rudolf att Veloricka hade åkt tidigt samma morgon med stor packnings, samt att hon hade lämnat ett brev med nyckeln. I brevet beklagade Veloricka att hon behövde åka och bad Domino ta hand om Irma, som Veloricka för i övrigt hävdade sig ha fixat en förklädnad till. Förklädnaden i fråga visade sig vara att hon hade klippt Irmas hår kort och köpt en sjal att dölja det som fanns kvar med.

Kort därpå anlände Jonathon med en MMO-kuben, vilken han ville att gruppen skulle ta med sig till Thorulfs kontakt i Nordholmia. Han lovade också skydda Bröderiet medan de var borta, men bad dem att passa sig för Hemliga Polisen. Och med det packade gruppen snabbt ihop och begav sig till tåget mot Nordholmia.

Förmiddagen spenderade gruppen i sin hytt, men när lunchtid kom ville Domino köpa lunch. Zyckan bad hen att inte prata med någon i restaurangvagnen, utan bara köpa lite mat och ta med det till hytten. Och med det gick Domino och Tage till restaurangvagnen. Väl där bröt Domino sitt löfte direkt när en kvinna i armérock gick fram till hen och erbjöd hen att prata över en skål soppa till middag, vilket var en gratis måltid Domino gärna tog emot. Hen försökte dölja detta för Zyckan, men Tage skvallrade, varpå Zyckan krävde att följa med och ta reda på vad det var frågan om. Väl vid middagen visade sig Zyckans farhågor vara sann, då kvinnan, Alvira Knaper, och hennes kollegor presenterade sig som hemliga poliser. Alvira sa sig veta vad de hade med sig och lovade att de skulle slippa "det värsta" om de lämnade över kuben. Zyckan fortsatte dock att spela dum tills de ätit klart.

Väl tillbaka i hytten hittade de konduktörens livlösa kropp, varpå de genast sprang och hämtade soldaterna som skulle transporteras till Nordholmia. Majoren kikade snabbt på brottsplatsen, och gick raka vägen till de Alvira för att skälla ut henne. Det visade sig att han genast förstod att Alvira bara försökte få honom att stanna tåget mot sin vilja.

Under kvällen hörde Rudolf fotsteg på taket, varpå han tittade upp och såg en vargmutant. Tage klättrade efter honom och lokaliserade hans hytt, varpå han hörde röster tala ulviska. Nästan upptäckt klättrade Tage tillbaka, varpå Zyckan gick till Hemliga Polisen och erbjöd sig att avslöja de ulviska spionerna mot att Hemliga Polisen lät dem vara tills de klev av tåget, vilket Alvira gick med på. Kort därpå hördes skottlossningar varpå de ulviska spionerna kastades av tåget.

Väl framme i Nordholmia lyckades gruppen smälta in i folkmassan innan Alvira hann jaga efter dem. Så fort de kom undan tog de sig raka vägen till Kanemans lägenhet, vilken redan var övergiven. Efter lite efterforskningar fick de reda på att Kaneman låg sjuk i garnisonen. Sen hördes tunga steg ute på Nordholmias gator. De kikade ut och såg en av Kejsarens prisjägare: straffången UGN.

Domino och Tage skyndade sig ut för att hälsa på sin gamle vän, men UGN vänder sig mot dem, konstaterade att han hade sina order, och öppnade. När läget såg som mörkast ut hördes dock någon ryta order på fornspråket. Det var Irma som klätt på sig forntidsuniformen som Domino stal från Lucipher. UGN:s programmering tvingade honom att lyda Irma, som beordrade honom att ta dem till Kaneman och vakta dörren efter dem.

De anlände kort därpå hos den döende Kaneman, som bad dem ta med kuben till Elysium IV och Theresia. Irma beordrade UGN att hålla soldaterna borta medan gruppen flydde med ett luftskepp och flög bortom Samfundets gränser.

(För denna session valde jag att ändra bakgrundshistorierna för Theresia och Alvira Knaper för att kunna ge dem båda koppling till gruppen.)
Session 21 - Tillbaka till forntiden och Seger?
Februari 128 p.t.

Lugnet efter att ha flytt Nordholmia blev inte långvarigt, för inom kort insåg gruppen att de var förföljda av ytterligare ett luftskepp. Det var Hemliga Polisen med Alvira Knaper i spetsen. Instinktivt tog Guftan sin position vid skeppets kulspruta, men genast upptäckte han att kulsprutan satt på fel sida av skeppet. Rudolf och Tage försökte skjuta genom bakfönstret, men blev båda snabbt brutna av polisens eld. Irma plockade upp Tages laserpistol (som han tog från kidnapparna några sessioner tidigare) och försökte skjuta mot fiendeskeppets ballong, men istället bröt hon ihop av stress när hon inte lyckades ta bort säkringen från pistolen.

Så fort Pling lyckats styra skeppet så att Guftan fick sikt mot fienden började han peppra ner så många poliser som möjligt, men den mötande elden blev för mycket och slog ut honom också. Utan någon egentlig plan sprang Zyckan fram till kulsprutan och tömde magasinet mot fienden, och som av ren tur lyckades han skapa ett hål i ballongen och få skeppet att långsamt sjunka mot marken. Med fienden borta kämpade Zyckan med att vårda sina kamrater medan Pling styrde skeppet vidare.

Till sist nådde skeppet Paradisdalen, vid vilken Pling styrde ner skeppet genom uppskjutningsrampen och in i den översvämmade enklaven. Han landade där det fanns bäst plats, vilket var en stjärnformad byggnad vid enklavens nordöstra sida. Medan Domino vaktade skeppet klev resten av gruppen av, bärandes på Tage som brutit bägge ben och en arm under striden.

Inne i byggnaden hittade gruppen ett bibliotek där de slog sig ner en stund medan de frågade en lokal amfibie och väganvisningar. Efter ett tag ropade en amfibie att Vita Frun var på väg, varpå gruppen sprang upp på taket igen för att se henne. Mycket riktigt kom där en vit skepnad, antagligen Theresia, gåendes över vattnet mot dem. När hon kom närmare upptäckte gruppen dock att hon såg ut som en friskare version av Irma. När de frågade om detta förklarade Theresia att hennes skapare hade kommit till enklaven med sin faster när han var väldigt liten. Fastern sörjde alltid sin dotter som aldrig nådde enklaven, och när Theresias skapare många år senare fick i uppdrag att skapa en ny AI för enklaven designade han henne utifrån ett gammalt foto av sin förlorade kusin.

Medan resten av gruppen stod lamslagna av avslöjande visade Zyckan Theresia MMO-kuben som Thorulf skickat med dem, varpå hon förklarade att de behövde hitta en terminal och ta sig till Limbo. Med hjälp av amfibierna hittade gruppen en terminal som Pling kunde laga, men medan Pling utförde reparationerna dök tre agenter från Järnringen upp. Deras ledare talade dock vänligt och erbjöd sig att låna ut sina interfacehjälmar för att koppla upp sig till Limbo, mot att Järnringen skulle få använda terminalen efteråt. Och med det kopplade gruppen upp sig.

I den digitala febermardröm som heter Limbo förklarade Theresia att Dr. Lucipher hade varit en Grå Eminens, forntidsmänniskor som förrådde Elysium för många hundra år sen. När Komodia som överlevt Elysium I väckte Djuphavseminenserna gick larmet hos Theresia, varpå hon samlade sina styrkor för att stoppa dem. Kuben visade sig innehålla koderna för att bota Eminensernas automatkräfta, men just som hon skulle använda dem utsattes hon själv för en attack. Gruppen hoppade snabbt ur Limbo och såg där att Järnringens agenter redan flytt.

Gruppen skyndade sig snabbt upp på taket och möttes där av en skadad Alvira Knaper med två nya luftskepp och många fler hemliga poliser. Bestämd att få Tage i säkerhet använde Zyckan sin djurförmåga för att fly förbi poliserna till skeppet med Domino, men istället tappade han både Tage och sin kontakt till sin mänskliga sida när han nådde fram till skeppet. Panikslagen sprang katten i väg och försvann. Irma skyndade sig snabbt till Tage för att försöka bära in honom den sista biten, men det uppenbarades snabbt att hon inte klarade att lyfta honom från marken. Snabbt som attan använde Tage sin mutation för att tända eld på Hemliga Polisens skepp varpå panik uppstod. I kaoset lyckades Guftan, Pling och Rudolf ta med Tage och Irma ombord och lyfta. De hittade Zyckan fast på en planka i vattnet och lyckades ta med honom just innan larm om härdsmälta ljöd över hela enklaven. De flög mot Samfundet så snabbt de kunde, med den exploderande enklaven bakom sig.

Till sin förvåning upptäckte gruppen att Alvira lyckats gömma sig vid kulsprutan, och till hennes förvåning sköt de inte henne på fläcken. Alvira avväpnades och sattes på en bank ombord skeppet. Hon tittade länge på Tage innan hon till sist frågade hur gammal han var.
"Tolv år," svarade Tage glatt.
"Det är inte sant..." sa Alvira och skakade på hvudet.
"Jo det är det," sa Tage. "Jag är nästan tretton."
"Vilka är hans föräldrar?" frågade hon Domino.
"Ganska säker på att hans pappa är den där fabrikören i Skanshaga", svarade Domino.
"Det stod att min mamma var oskadliggjord," la Tage till.
"Det här behövde jag inte nu," muttrade Alvira och la sig i fosterställning på bänken.
"Du vet något om Tage," sa Zyckan anklagande.
"Jag har tjänat Hemliga Polisen länge och lojalt," svarade Alvira surt. "Inte ens min syster gick skonad. "
"Så du är släkt med den där senile majoren," sa Domino, varpå Alvira vände sig så att hon låg med ansiktet mot ryggstödet.

I horisonten kunde gruppen se Nordholmia krossas av Theresias robotarmé som under Theresias sista order marscherade mot Hindenburg. Med gott om tid att fundera över om de verkligen gjort rätt val nådde de till sist fram till Hindenburg just som robotarmén anlände vid stadens utkanter. När staden kapitulerat och robotarmén plötsligt avbrutit sin marsch kallades gruppen till Gryningspalatset där Kejsar Manfred gav gruppen ett sista uppdrag. De skulle transporteras med ett örlogsfartyg in i Musközonen för att stoppa Eminenserna en gång för alla.

(För In i Zonen valde jag att ändra så att gruppen kom norrifrån in i Musközonen med kartan från År Noll istället för att de skulle ta sig söderifrån via Muskö. Detta var för att jag har bättre koll på norra sidan av zonen och för att jag vill lägga in ett par referenser till spelarna)
Session 22 In i Zonen
Mars 128 p.t.

Efter någon timmes färd genom Malsjön siktades den gutiska flotta i horisonten, varpå det bestämdes att gruppen skulle ta sig i land och fortsätta till fots för att inte riskera en drabbning. Till gruppens guidning hade Thorulf skickat med sin gamle vän Rufidor "Översten" Ludom, som skulle leda gruppen fram genom den oförlåtliga miljön. Tages ben var dock fortfarande brutna, varpå gruppen tvingades dra honom på en kärra. Fortfarande försvagad av sina skador var Tage när att frysa ihjäl på färden. Det blev snart uppenbart att de behövde få tag på utrustning för att hugga ved för en brasa. I jakt på detta sökte sig gruppen in i ett hus på en kulle.

I huset hittade gruppen ett festligt dukat bord, och på övervåningen elva skelett samlade i en soffa. Ett skelett satt på golvet framför ett bord, på vilken det låg ett par böcker med fornspråkiga rubriker såsom "Regelbok" och "Kampanjbok". Zyckan gick fram till ett av skeletten och konstaterade att den hade en väldigt ful keps. Domino snodde åt sig diverse böcker och till och med vad som verkade vara en bunt forntida ID-handlingar. Ett skåp innehöll också en möglig talrik med arton små stearinljus på.

(Det som gruppen hittade var resterna efter det tillfälle vi spelade Mutant År Noll första gången. Skelettet som Zyckan kommenterade var efter hans egen spelare. Jag vet inte varför, man av någon anledning stal Domino mitt pass och mina regelböcker. Tyvärr var det bara jag och Zyckans spelare som var med vid det ursprungliga speltillfället, men resten av gruppen verkade också förstå vad det var de hade hittat.)

Efter en stunds letande hittade Zyckan några ännu någorlunda fungerande verktyg för att göra upp brasor, varpå de kunde hålla Tage vid liv under resans gång. Men när det skulle gå hörde de alla (utom Pling) en röst som sa att de skulle ta sig till en gigantisk skrothög längre bort. Utan att förstå varför drogs de alla till den plats som kallades "Vägs Ände". Zyckan och Guftan följde rösten genom tunnlarna och fann sig öga mot öga med den gigantiska maskliknande styggelse som de genast insåg var inge mindre än Hydran själv. Genom att läsa deras tankar fick Hydran reda på varför de befann sig i zonen, och han erbjöd sig att hjälpa dem i utbyte mot deras barndomsminne. Just som Zyckan skulle säga ja kom dock Domino och krävde att Hydran skulle ta hens minnen istället. Och med det så glömde Domino bort sin barndom, sin pappa och sin mamma förutom hennes sista dagar i livet. Det enda kvarblivande minnet av betydelse blev Tage.

Med det fortsatte de följa Lufidor till en förstörd bro omgiven av gigantiska insekter. Tage tände eld på svärmen men bröt sig själv i processen (igen). Med sina psioniska krafter offrade Domino del av sin styrka för att läka Tage, men med det snedtände mutationen varpå Domino gav sig själv tvångsbeteende. När de klättrat över bron upptäckte de att bron ledde in i underjordiska tunnlar, varpå Översten förklarade att de hittat Banas Mäktiga Tunnlar.

De följde tunnlarna och gick till sist upp på en perrong med texten "Stadsholmen" på skyltar. De hittade där rester av befästningar, samt ett strandat forntidsfartyg, i vilken resterna från ett primitivt samhälle verkade finnas. Ombord skeppet fann de texter som såg ut att vara skrivna på något liknande en blandning av fornspråket och skandi, vilka berättade om en Ark med mutanter som dog ut på grund av barnlöshet. En av Arkens krönikörer skulle enligt texterna ha hittat en lösning, men blev bannlyst tillsammans med sina vänner då sanningen var för tabu för Arkens invånare. Det fanns även fornspråkiga texter som verkade ha tagits ifrån en bunker på ön öst om Stadsholmen. Med det bestämde sig gruppen för att ta sig till den ön.

De tog sig dit genom tunnlarna, men var tvungna att lämna Översten för att vakta Tage då de inte kunde få vagnen över den förstörda bron. Väl framme hittade de Djupskär, varpå de med hjälp från Hydrans här av zonbestar tog sig förbi vakterna och in i bunkern.

Session 23 Slutstriden
Mars, 128 p.t.

Nere i bunkern mötte de hårt motstånd från Eminenserna och maskinknektarna. Pling blev snabbt bruten, och med ont om tid valde de att stoppa ner honom i Zyckans väska istället för att stanna och reparera honom. Samtidigt som gruppen kämpade sig igenom maskinknektarnas försvar hade Järnringen-agenterna Otto och Laguna tagit sig in i bunkern (spelade av Tages och Plings spelare när Tage lämnades kvar och Pling var bruten). Med en karta till hjälp gick de raka vägen till kontrollcentralen för att slå ut stationen, men båda två sköts snabbt ner av Komodia och hennes vakter.

När gruppen nådde ubåtarna i slutet av bunkarna hördes Komodias röst genom högtalarna som försökte locka tillbaka gruppen till kommandocentralen för att möta henne. Zyckan såg dock igenom hennes bluff och förstod att ubåten var viktig, varpå högtalarna ropade ut att ubåten skulle ge sig av inom kort. En terrorbot gjorde vad den kunde för att hålla gruppen borta från ubåten och lyckades till och med bryta både Domino och Rudolf. Men mot att få stanna i deras huvuden gick Hydran med på att läka deras skador, samtidigt som Zyckan lyckades knuffa ner roboten i vattnet. Snabbt som attan sprang de alla ombord och följde med ubåten.

Det blev snart uppenbart att ubåten var på väg för att avfyra torpeder mot Hindenburg. Så snabbt som de kunde försökte de laga Pling för att koppla ur autopiloten, vilket de till sist lyckades med. Med kontroll över ubåten diskuterade gruppen om de skulle vända tillbaka till Djupskär och avfyra torpederna mot Eminenserna. De bestämde sig dock för att först undersöka torpederna (Efter mycket hintande från SL) varpå det uppenbarades att torpederna var fyllda med Röda Pesten. Istället beslutade de då att åka tillbaka och hämta Tage och sedan låta Pling ensam köra båten österut i hopp om att ingen någonsin skulle hitta den. Översten hade dock lämnat Tage, vilket förargade Domino otroligt.

Med det återvände gruppen till Hindenburg och tog emot av en överlycklig kejsare. Zyckan fick hjälpa till att förhandla med Pyrisamfundets fienden om en fred, varpå det beslutades att Frihetens Slätter skulle delas upp mellan Pyri och Ulvriket, samtidigt som Pyris styrelseskick skulle ändras för att mer efterlikna Gotlands. Översten återvände efter ett par dagar och meddelade att han hade jagat ner de sista Eminenserna, men att Komodia kom undan. Med det gav sig Thorulf av för att jaga rätt på henne medan Jonathon stannade för att tjäna Manfred. Bröderiet mottogs som hjältar och Pyri var fritt från Eminenserna kalla hand.


Session 24-29 Epilog
130 p.t.

Om inte jag räknat fel spelade vi fem sessioner till efter att vi körde klart Gryningens Beskyddare. Två år efter händelserna kom Tage in på Kejserliga Akademien för att studera teknologi, till minne av sin gamle vän UGN. Där träffade han också sin nya bästa vän, läkarstudenten Kamirra Fross (spelad av Zyckans spelare). Av rädsla för vad som skulle hända om folk fick reda på att Irma var från forntiden höll Veloricka henne gömd i Bröderiet, tills hon märkte att Irmas personlighet blev mer och mer sporadisk med tiden (en effekt av att jag som SL inte var beredd på att en nästan stum karaktär helt plötsligt behövde en verbal personlighet). Med det bestämde Veloricka sig för att det vore bättre för Irmas hälsa att få komma ut, varpå hon såg till att även Irma fick börja på Akademien. Denna nyvunna frihet gav Irma tid att försöka återfå sitt minne om den gamla världen, vilket bland annat resulterade i att hon blev utskälld av en trüsk tryning.

Domino kämpade med sina tvångssyndrom, minnesförlust och Hydrans ständiga närvaro, till den punkt då Jonathon upptäckte Hydran och kom till Bröderiet för att stötta. Med hjälp av sina egna psikrafter och Kommissarie Bössas psiskyddshjälm kunde Jonathon störa Rudolfs och Dominos kontakt med styggelsen. Konsekvensen blev dock att hjälmen gjorde Domino konstant bruten av stress och sängliggandes med Jonathon fick använda all sin kraft för att skydda Rudolf samtidigt som han tog hand om den sängliggande psionikern.

Under förberedelserna för Pyris nya styrelseskick kom den dag då stadens larmklockor ekade och flaggorna sänktes till halvstång. Efter ett långt äventyrsfyllt liv hade Kejsar Manfred somnat in. Zyckan lämnade Bröderiet för en politisk karriär tillsammans med sin mor och syster. Retoriken blev dock hårdare och mer människohatande med tiden, och ju närmare Pyris val de kom desto mer fylldes Hundängens gator av så kallade stödpoliser under Angelas ledning. Guru-familjen valdes in till flera politiska poster, men utnyttjade sina ställningar för att slå ut sina motståndare.

Sista sessionen avslöjade Zyckans mamma att landets nya ledare, Tijuana, i själva verket var ledare för Järnringen. Zyckan samlade folkets vrede för att störta Tijuana, men när Zyckans mor kom för att ta sin plats som den nya ledaren, visade det sig att Irma hade tagit kontroll över upproret och vände den mot Guru istället. Under kaoset flydde Bröderiets invånare från staden, varpå kampanjen slutade med ett ovisst öde för Pyrisamfundet. Många trådar förblev lösa, men dessa är historier för en annan dag.

Slut på kampanjen
Sista sessionen hölls igår, under vilken jag avslöjade att jag hade slut på idéer och att det var dags att starta nya spel istället. Det var en riktigt rolig färd och jag hoppas kunna hålla i en fortsättning någon gång. Jag hoppas ni som läste den här sammanfattningen hade kul åt det också trots de vaga formuleringarna.

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 5 guests