Forum

Krönika - Möte 5
[Jag fortsätter att kalla rollpersonerna för deras labbnamn för läsbarhetens skull.]

Sommar blir till höst men upproret fortsätter.
Uppdraget att hitta ett nytt högkvarter blir omedelbart gruppens första prioritet. Krutov tycker att de ska försöka leta upp en grotta uppe på fjället eller bygga en koja i skogen av något slag. Mikita föreslår att de ska gräva en underjordisk håla i urskogen söder om råttborgen. Schweinsteiger söker av fjället under en jakttur. På fjällsidan hittar han en grotta men öppningen känns för blottad då det inte är någon skog där. I skogen har gruppen bättre tur dock. De hittar en stor rotvälta som man med lite möda kan vända upp eller ner. Mikita börjar gräva ett litet gryt under rotvältan vilken fungerar som maskerad port. De konstruerar fyra tunna rökgångar så de kan göra upp en liten eld därinne. Schweinsteiger lyckas jaga ihop 15 ransoner mat som de lämnar i grytet tillsammans med en del vapen, pilbågar, rep färskvatten och sprit.

Wilhelm 5 spenderar tiden fram till höst med att ströva runt, samla och byta. Frammåt sensommaren hittar han ett förrutnat lik i skogen. Det har sjunkit ner djupt i mossen och han hittar det av en slump då han stötte sin tå på en bit av likets känga. På liket hittar han en revolver med 5 skott. Den är sliten och rostig men han tycker den verkar fungera så han gömmer dyrgripen i sin prylsamling.

Schweinsteiger återvänder efter ett tag till Kaninklanen tillsammans med Ett-Skutt-Dödar. Schweinsteiger har en plan för att förverkliga sin stora dröm om ett kaninharem. Han vill presentera sitt förslag som ett moralhöjande inslag för soldaterna i frihetskriget. Han försöker få med sig så många han kan och lyckas övertala Ett-Skutt-Dödar med flera, men när han ska tala med Rotus blir det inte riktigt som han tänkt. Rotus förklarar, att i det Fria Riket är alla soldater jämlikar och att Schweinsteigers idéer inte faller honom i smaken. Däremot skulle han kunna tänka sig att tillåta Schweinsteiger att bedriva någon sorts dejting-bodega för att para ihop hon och hansoldater när dom är på permis. Det kan inget annat än främja det Fria Rikets framgång i två led, nya soldater och höjd stridsmoral. Schweinsteiger tycker det känns bra även om det inte är precis som han tänkt. Han lyckas ta över en gammal håla i närheten av morotsfarmarna som han inreder med små bås och en bar där man kan servera morotsmust. Han kallar stället för Kärleks-stugan.

Schweinsteiger och Ett-Skutt-Dödar lyckas också med att förvärva några kadunder och lite krut åt upprorets vägnar. De får tag på tre kadunder och 18 skott. Schweinsteiger får en själv, Jacksson 5 och Ringo tar de andra.

Jacksson 5 brygger sprit för allt vad Truffauts lilla campingkök klarar och förser upproret med beska droppar. Efter ett tag får han order av Truffaut att ta med sig campingköket till det nya högkvarteret och börja brygga läkande dekokter.

Mikita och Krutov gör verklighet av sina planer på ledarbyte i mårdklanen. Profetian är tydlig med att Mikita ska leda mårdklanen till frihet. De återvänder samtidigt som trädens löv precis börjar byta färg. De får många misstänksamma blickar mot sig men ingen vågar säga någonting. Krutov har fortfarande stor respekt i reviret. De talar en stund med sina gamla vänner innan de uppsöker Yzerman 33. Han säger att han aldrig skulle riskera klanen genom att gå med i upproret. Mårdklanen har varit mycket utsatta av betraktarna på senaste och många lägger skulden på Mikita och Krutov. När Yzerman blir utmanad om alfarollen säger han att han fruktade att det skulle komma till det. Icke desto mindre måste han anta utmaningen enligt deras gamla sed och Mikita och Krutov har fortfarande många vänner i reviret. Han varnar dock att även om Mikita vinner duellen dom inte ha det lätt. Järvarna har börjat tala om att bryta sig loss för att inte drabbas ytterligare av grävlingars upprorsmakeri och dom bryr sig knappast om någon profetia om Albion.

Duellen sker vid midnatt samma dag. Nästan hela klanen har samlats i grytets största sal. Mötesrummet är grytets centrala nav och många tunnlar mynnar ut under dess kupolformade tak. I en sida av rummet finns Alfaväggen där generationer av klanledare satt sina tassavtryck. Klanens krigare har med sina sköldar samlat sig i en stor ring kring kombatanterna men innan duellen inleds ska den äldsta nåjden hålla tal. Sedan Krutovs syster Rotsega blivit bortförd är det vesslan Sundin 8 som är äldst. Han babblar om urgrävlingarna och hur deras gamla seder ligger till grund för dagens. Priset för en förlorad duell är vanligtvis döden eller exil, så spänningen ligger tät i luften. Yzerman har på sig sin landhajsrustning med fena på ryggen. Han slåss med sköld och en dubbelhövdad yxa. Mikita har Krutovs Hockeyskydd på sig och slåss med sin Klejmår.

Duellen blir en kort och blodig affär. Yzerman är trots sin ålder överlägsen och slåss med fruktansvärd styrka. Mikita tappar all fattning och lyckas inte åstadkomma så mycket som ett skrubbsår på motståndare. Det är en hemsk syn för Krutov som ser sin protigé bli utklassad. Efter tre turer fram och tillbaka med pareringar och anfall träffas Mikita av ett slag som biter djupt och han blir bruten. Mikita krälar runt på det blodiga jordgovlet. Yzerman tittar på med sorgsen blick och verkar tveka om vad han ska göra med sin utmanare. Efter någon sekund har han beslutat sig och stegar fram mot Mikita och höjer sin yxa. Mikitas huvud separeras från hans kropp, Yzerman lyfter upp skallen så alla ser. “Låt detta bli ett exempel. Jag ville inte göra det här men våra seder är äldre än oss alla och betraktarna äldre än så.” Han sular Mikitas huvud i leran och stegar iväg med bestämda steg.

Krutov blir dömd till exil och ger sig genast av utan att tala med någon. Han återvänder inte till upproret utan försvinner mot betraktarnas stängsel i syd.

[Så kan det gå när man låter tärningarna bestämma, Yzerman och Mikita var ganska jämställda regelmässigt så Mikitas spelare hade helt enkelt väldig otur. Vi slog nådastöts-slag på Kyl 2 för Yzerman för att se om han skulle låta Mikita gå i exil eller inte. Vi blev lite chockade när det gick så bedrövligt, Krutovs spelare blev så krossad att han också skrev en ny RP. Mikitas spelare spelar nu en kanin som heter Strimlaren och Krutov en katt som heter Nattskugga.]

Schweinsteiger och Ett-Skutt-Dödar har återvänt från Djuptäppa med en kamrat i släptåg. En krigare och gammal vän till Ett-Skutt-Dödar. Han hade ett labbnamn för länge sedan men nu lyssnar han enbart till Strimlaren. Han är en liten rund filur med hockeymask, kadunder och dubbla knivar. Resten av gruppen blir inte överdrivet road av att göra sällskap med ännu en knäpp kanin men hans värde som slagskämpe går inte att förneka.

FAS III

Då Mikita och Krutov inte återvänder till det nya högkvarteret beger sig resten av gruppen till helikoptern utan dom. De är mycket oroliga över vad som kan han hänt och hoppas att de kanske stöter på sina vänner vid helikoptern. Dom drömmarna krossas dock när de närmar sig sitt mål. En svart rökpelare kan ses över trädtopparna och gruppen beslutar att röra sig snabbare. Sista etappen smyger Schweinsteiger ensam. Han återvänder och berättar att han inte ser några betraktare eller andra varelser men att de måste varit där nyligen. På platsen kan man se hur helikoptern vänts runt och hur marken är svartbränd av laserljus och explosioner. Från skogen kan man se spåren från en mörsares larvband. I helikoptern hittar Kubrik lite krubb och truffauts revolver, fyra av sex skott är avfyrade. Schweinsteiger lyckas hitta spår från minst två individer. En stor björn och en tretåig ödla. De verkar ha rört sig in i skogen i stor hast. Gruppen beslutar att följa efter.

De behöver inte vandra länge innan Schweinsteiger inser att det är någonting konstigt med spåren. Det verkar som om någon gått baklänges för att dölja att man vänt riktning, fast inte skickligt nog. Han märker hur de leder bort bakom en buske, upp för en brant. I samma stund rusar Vildtass ut ur buskaget med spikklubba i hand. “Förbannade förrädare! Kuvade kräk!” skriker hon samtidigt som hon bonkar Schweinsteiger ordentligt i huvudet. Jacksson 5 börjar plötsligt lysa kraftigt och skickar en ljusblixt mot Vildtass som förblindar henne helt. Wilhelm vrålar att hon ska lugna ner sig och frågar var Truffaut är. Vildtass fattar vinken och tar sitt vett till fånga samtidigt som gruppen kan se hur Ringo kommer fram i buskaget uppe på krönet med slunga i hand. Han ser misstänksam ut och frågar var Mikita och Krutov är. Gruppen svarar att de inte vet annat än att de återvänt till mårdklanen för att försöka få med sig dom på upprorets sida. Vildtass snyftar fram att Truffaut blivit bortrövad av betraktarna.

Upproret har krismöte i skogen. Vildtass säger att någon måste tjallat då betraktarna visste att Truffaut gömde sig i helikoptern. De hade ropat hans namn över trädtopparna innan de kom. Betraktarna måste tagit med Truffaut till labyrinten och Vildtass är livrädd att han ska bli förvandlad till styggelse men gör allt hon kan för att dölja sin rädsla och verka modig. Hon har tänkt noga och kommit fram till att dom måste rädda truffaut ur labyrinten. Hon skulle göra det själv men hon blev skadad av betraktarnas vapen under räden och skulle bara sinka resten av gruppen. Alla förstår allvaret. “Man vandrar inte bara in i Labyrinten” säger Ett-Skutt-Dödar varpå Vildtass svarar att “nej, det gör man inte, man klättrar nog”. Hon frågar om gruppen känner till en katt som kallas Grönöga. Han ska enligt ryktet ha rymt från labyrinten efter att ha blivit tillfångatagen och nu bor han i katternas stugby. Det är en vågad plan, men ingen kan hitta på någonting bättre. Det var Truffaut som hade planen med stort P, planen som han jobbat på hela sitt liv. Utan den kommer Upproret rinna ut i sanden.

Katterna är kända för att vara stingsliga och att hålla sig på sin egen kant. Vildtass varnar att de måste vara diplomatiska. Truffaut har tvivlat på att katterna vill hjälpa upproret men nu finns inget annat val. Gruppen ger sig av i gryningen dagen därpå. Vildtass beger sig mot det nya högkvarteret.

Färden till katterna sker utan hinder. Upproret rör sig som tysta skogsmöss genom skogarna mot fjällfoten. Trädens blad är gula och röda och himlen täckt av moln. De har vandrat på hedmarken intill fjället i någon timma innan de närmar sig katternas revir. Schweinsteiger som går först kliver rakt ner i en fångstgrop men de vässade pinnarna i dess botten fastnar endast i hans lurviga päls.
Resten av gruppen ser två katter klädda i mossa och löv reser sig upp från backen. De var närmast osynliga innan. “Halt, vilka är ni?” Gruppen hasplar ur sig att de söker efter grönöga men berättar inte varför. Katterna är misstänksamma mot Wilhelm. Dom säger att han ser råttig ut. Gruppen lyckas inte övertala katterna att dom är pålitliga så dom får alla ge bort sina vapen och överlämna sig i katternas våld efter att vakterna kallat på förstärkning genom att busvissla. En lokatt som heter Nattskugga anländer först på plats och propsar på att dom ska föras till Cassius så hon får bestämma deras öde. De eskorteras in i reviret, ihopbundna på led.

De leds in i den största stugan som är ett enda stort rum förutom hallen och ett badrum. I det stora rummet sitter några katter samlade. En nåjd med tovig svart päls och med massa tingeltangel i håret sitter på golvet och siar med en näve fågelben han kastar framför sig. Cassius själv ligger i en soffa men sätter sig upp när gruppen leds in. Hon frågar vänligt men bestämt vilka dom är och varför dom kommit hit. När hon får reda på att dom letar efter grönöga förklarar hon att Grönöga är förvisad. Nåjden får berätta om hur grönöga eldade upp sin gamla rival med blotta tanken, att betraktarna befläckat honom. Nåjden säger sig också kunna ta reda på var Grönöga är om gruppen är villiga att avslöja sina innersta väsen för honom. Cassius verkar road av spektaklet och låter det hela fortskrida. Hon förklarar att Nåjden heter Glitter och att han är lite knäpp men brukar komma med sanna spådomar. Gruppen får sina tillhörigheter och beger sig till Glitters koja som ligger en bit utanför reviret.

Det är en pyramidliknande koja byggd av pinnar och mossa som Glitter bor i. Han förmodligen bubblar av lycka över att ha så många medlemmar i sin ritual. Ringo får kalla fötter precis när han ska gå in i stugan. Han får vänta utanför med Nattskugga som följde med som vakt och för att kunna rapportera vad som händer till Cassius.

Inne i stugan luktar det konstigt. Ritualen förbereds genom att Glitter rotar runt bland all bråte han har och lyfter fram två mystiska artefakter från den gamla tiden. En roterande boll täckt av små speglar som han hänger upp i taket samt en gammal grammofon han ställer mitt i rummet och vevar igång. Sällsam musik fyller kojan och gruppen känner sig lite nervösa. Till sist tar Glitter fram en gammal tygsocka och en rund plåtburk som rasslar när han skakar den. Från burken sprutar han någonting in i strumpan vilken han sedan för till sin nos. Några djupa andetag senare flackar hans blick tydligt och hans röst blir mjukare och lite sluddrig. Pälsen i hans ansikte har blivit grå och metallisk. Han sprutar lite extra i strumpan och räcker den till Schweinsteiger som lydigt huffar och blir genast bruten, till Glitters enorma förnöjelse. Strumpan går laget runt och den enda som behöver en extra huffning för att slockna är Kubrick varför Glitter blir extra förtjust i honom. De sista minns är hur Glitter virvlar runt i rummet och kastar konfetti i luften.

Utanför stugan diskuterar Ringo och Nattskugga. Nattskugga lyckas få ut från Ringo att gruppen representerar Upproret och att de vill in i Labyrinten för att rädda en viktig upprorsmedlem. Nattskugga inser att Cassius nog vill veta om det varför han tar med sig Ringo dit. En plan kläcks i Nattskuggas huvud. Han har länge velat imponera på Cassius men oavsett hur många jaktbyten han drar hem verkar hon föga intresserad. Att ta sig in i Labyrinten och återvända med de skatter som enligt ryktet ska finnas där måste dock vara det ultimata stordådet. Han talar med Cassius om att hjälpa upproret och att samtidigt kunna få med sig några artifakter till klanen. Cassius säger att hon inte kan tvinga någon att göra någonting så farligt men också att hon beundrar Nattskuggas mod, hon har länge närt ett hat mot betraktarna. Om Nattskugga lyckas övertala några andra katter så har dom hennes välsignelse att ge sig av.

Nattskugga går raka vägen till sin gamle rival Julius och berättar att han ska ge sig in i Labyrinten för klanens räkning och att Cassius sagt att hon tycker han är modig. Julius som inte vill vara sämre och absolut inte fegare än Nattskugga nappar direkt. Nattskugga får också med sig en gammal kattkrigare som heter Brutus. Hans ungdomskärlek blev bortrövad av betraktarna för länge sedan och nu när han börjar bli till åren har han inget att förlora på att försöka ta reda på vad som blev av henne.

Morgonen därpå samlas alla till frukost utanför Glitters koja. De som deltog i ritualen klagar på enorm huvudvärk men den går över när de fått lite frisk luft och käk, silverfärgen sitter kvar länge i pälsen dock. Nattskugga informerar att han och två katter till ska följa med gruppen in i Labyrinten. När de till slut frågar Glitter om ritualen lyckades hitta Grönöga verkar Glitter väldigt förvirrad och säger att ritualen handlade om att hitta deras innersta väsen, Grönöga bor ju i den gamla husvagnen en bit bort. Alla suckar tungt och börjar förbereda färden till Grönöga. Innan de ska dra tar Glitter tag i Kubrick och viskar att han sett Kubricks innersta varelses sanna natur och att den är skinande ljus och mäktig. Han varnar dock för att en i deras sällskap bär på ett oerhört mörker och att Kubrick borde sova med ett öga öppet i fortsättningen. Kubrick vet inte riktigt vad han ska säga utan tackar och bockar. Jacksson 5 frågar om inte glitter har någonting som kan hjälpa honom att bota sin befläckelse. Glitter funderar en stund och hämtar till sist en burk som den de använt i ritualen. Den här burken sprayar dock svart så Jacksson kan täcka sin lysande hud.

När gruppen kommer fram till Grönögas husvagn möts dom av bittra tillrop: “Ge er iväg! Jag vill inte behöva skada er!” Grönöga skjuter ett varningskott med sin armborst i mossen framför fötterna på Nattskugga. Jacksson 5 ropar om att dom bjuder på käk och sprit och bara vill prata lite. När Grönöga får höra det släpper han in dom. Inne i husvagnen bjuder Grönöga på te han brygger på mossa. Han berättar att han lyckats fly från Labyrinten via ett långt schakt som utmynnade på fjället. Efter att han blivit till fångatagen minns han inte mycket annat än att han vaknat i ett tomt rum med bultande värk i hela kroppen och med tankar sega som grankåda. Han minns hur han stapplade runt ett tag innan han hittade stegen till schaktet. Detaljerna är luddiga, han måste haft oerhörd tur säger han med ett sorgset leende. Om det är till Labyrinten de vill kan han visa vägen men han vägrar ge sig in själv.

Slut på spelmöte 5 - Nästa gång: färd upp för fjället och ner i djupet.

Coolt! Kul att flera kampanjer som rapporterats på senare tid ligger ungefär på samma skede, i fas 3 - det är ju mitten av kampanjen, vändpunkten när saker verkligen börjar hända.

Ja, det är intressant att tajmingen är sådan. Vi spelade möte nummer 6 igår och det blev en riktig rysare.

Jag fick förövrigt Zonkompendium 4 med posten, också igår. Utsökt kvalité på häftet, nästan så man måste köpa ZK 1, 2 och 3 så man får dom i samma fina format! Den nionde klanen kommer garanterat göra entré i framtida möten.

Och tack för glada tillrop Tomas, det är roligt att veta att ni läser rapporterna!

Två nya rolllpersoner har introducerats då Mikita 21 dog och Krutov 12 övergav upproret. Dessa är:

Strimlaren - Kaninkrigare
Kaninen som kom att kallas strimlaren föddes som Klose 11. Han var en ovanligt liten, vit kanin och han blev tidigt retad av sina kamrater i daghemmet. En dag fick han nog och beslöt att aldrig låta sig bli retad igen. Han började styrketräna med stenar och skrot. Varje dag. Han började kalla sig själv för Strimlaren för att verka tuff. Han började själv mobba en tjock kaninpalt som hette Totti vilket lyckosamt flyttade fokus från honom själv. Det var under den här tiden som våldet från betraktarna trappades upp på riktigt och något åt senare när general Rotus tillträdde blev Strimlaren överlycklig. Äntligen skulle han få chansen att bevisa sin styrka för sin barndoms plågoandar. Men det gick inte riktigt som han tänkt. Löjtnanten i hans pluton visade sig vara Totti som han mobbat så illa. Totti såg sin chans till hämnd och gav alltid Strimlaren skitjobben. Gräva och gräva och gräva. Strimlaren hatade sin tillvaro och att bli hunsad av löjtnant Totti. Så när hans gamla polare, Ett-Skutt-Dödar började snacka om att hänga med en brun kanin som kallades Ståpäls och slåss med Upproret behövde han ingen betänketid. Han packade sina båda strimlare, sina kamoflagebyxor och slängde sitt kadunder över axeln och drog.
Djurförmågor: Liten och Hoppförmåga

Nattskugga - Kattjägare
Lokatten Nattskugga har alltid föredragit nattens svala mörker över dagens stickande ljus. Det är så mycket lättare att behålla sitt lugn och fokusera på jakten när solens strålar inte stör. Nattskugga har varit jägare åt kattklanen i hela sitt liv. Han har vuxit upp i vildmarken och lärt sig var Myskmarren har sina rutter och när Vaggaren är som snurrigast och lättast att lura. Han har alltid haft ett öga för sin lokattskamrat Cassius, de växte upp tillsammans men Cassius valde ett annat liv än han själv. När hon tillträdde som alfa var Nattskugga hopplöst förälskad och till sin förtvivelse verkade hon ha fått upp ögonen för en annan katt. Han hette Julius och var också Jägare precis som Nattskugga. Det tog inte lång tid innan de två var rivaler och deras tävlande har sedan dess haft få gränser. Cassius har än så länge inte valt mellan de båda friarna utan verkar ganska nöjd med situationen som hon dessutom utnyttjar till fullo. Nattskugga är dock fast besluten att vinna hennes hjärta. Han behöver bara en chans att visa sin skicklighet på riktigt.
Djurförmågor: Nattsyn, Klättrare.

Som en av den här kampanjens skapare är det fantastiskt kul att följa detta! Verkar som att det ganska rälsade upplägget med avgränsade faser funkar för de flesta.

Ja, vi har nu spelat nio möten totalt och det har varit en väldigt rolig kampanj. På grund av lite motivationsbrist har jag inte lyckats skriva i samma takt som vi spelar.

Angående det rälsade formatet så måste jag hålla med. Ett öppnare upplägg är roligt i teorin men när vi spelade År Noll blev det lätt så att vissa rollpersoner tar för stor plats och andra för liten så vissa av spelarna tyckte det var väldigt roligt medans andra kände sig vilsna och saknade tydliga mål.

Det grundar sig nog i att vi i min spelgrupp är olika duktiga på att hitta på karaktärer och drivkrafter som leder till självgående spel. Består gruppen bara av sådana individer är nog det öppna upplägget att föredra men för oss så känns rälsad struktur mycket lättare att förhålla sig till. Då har alla kul helt enkelt.

Dessutom så känns det lite paradoxalt nog som att jag som SL måste förbereda mig mindre inför varje möte när berättelsen är färdig. Det blev lätt så att jag skrev mer eller mindre rälsade scenarion inom ramen för det öppna upplägget då jag vet att det inte blir något kul spel om jag inte har en tydlig plan i förväg.

Det här handlar nog mycket om den kultur vi har i min spelgrupp men jag misstänker att andra kan ha liknande upplevelser.

Det är roligt att du skriver Bengt-Petter, det gör mycket för motivationen

Spelrapport möte 6

Grönöga väcker alla tidigt på morgonen för att påbörja resan över fjället. Han förklarar att de kommer behöva klättra i tre bergiga partier åtskiljda av kalfjäll innan de når toppen. Sista etappen är nästan lodrät och på slutet ersätts berget av glaciär. Wilhelm letar i sin prylsamling efter klättringsredskap och hittar ett 25 meter långt, rött rep av plastigt material. Det ser slitstarkt ut. [Prylbonus +2, permanent] Färden till första klättringsetappen sker utan händelse. Stämningen är tät och ingen säger särskilt mycket. Grönöga leder vägen, med på färden är Strimlaren, Jacksson 5, Schweinsteiger, Ett-Skutt-Dödar, Wilhelm, Ringo och Kubrick. Från katternas klan är också Nattskugga, Julius och Brutus med.

Hedmarken blir långsamt allt bergigare och marsen övergår till regelrätt klättring. När det blivit riktigt brant tar Nattskugga repet som Wilhelm hade med sig och klättrar i förväg så alla andra kan få hjälp av repet. Första klättringsetappen går bra för alla utom Ett-Skutt-Dödar som kliver på en lös sten och tappar balansen men räddas av Jacksson 5.

Efter en stund övergår bergssidan i en stor platå av hedmark igen. Det är bara några timmars promenad till nästa etapp men vädret blir snabbt sämre. Mörka moln har börjat komma inblåsande med nordanvinden. Gruppen beslutar att klättra en etapp till för att göra det mesta av dagsljuset. Grönöga tycker det är dumdristigt men säger samtidigt att de kan hinna upp till andra platån innan mörkret lägger sig om alla klättrar snabbt. Andra etappen är svårare klättring och halvvägs upp börjar blöta snöflingor falla från himmelen. Alla tar sig dock upp utan problem tack vare att Nattskugga åter igen kan klättra före med Wilhelms rep.

När alla tagit sig upp är snöstormen ett faktum och solens ljus försvinner i en rasande fart. Kylan biter hårt. Schweinsteiger och Nattskugga letar efter någon form av skydd från vinden och snön. De hittar efter en stund en klippskreva de kan vila under. Nattskugga har tagit med sig lite ved så han gör upp en värmande eld till allas nöje. Många i sällskapet härjades hårt av kylan så mycket av gruppens krubb går åt under kvällen.

På morgonen väcks alla av att Julius återvänder från en jaktrunda. Han har med sig lite småvilt och en lägesrapport. Snön ligger nu djupt över hela fjället, Julius säger att han såg en flock Sävgångare som vandrat österut. Alla rör sig ut i ljuset och påbörjar resan till tredje etappen. De kan se hur berget sluttar brant uppför någon kilometer fram. På krönet kan man se hur berget ersätts av tjock is. På avstånd kan man även se en stor ensam sävgångare som långsamt vandrar mot öst. Kubrik varnar för att ensamma sävgångare kan vara väldigt stingsliga, rent av mordiska. I samma stund kan alla se hur Sävgångaren har börjat röra sig mot dom…

Sävgångaren dundrar fram över fjället och alla gör sig redo för strid. Kubrik säger att han får en vision om hur Ett-Skutt-Dödar mördar sävgångaren med sitt kadunder men strax därefter är det Schweinsteiger som sätter en kula i pannbenet på monstret. Kubrik förklarar att han måste sett fel på kaninens färg bara. Schweinsteiger börjar flå besten från sin tjocka hud, den lär komma väl till pass tänker han. Det tar lång tid dock, besten är enorm och han ligger i djup snö.

Medans han gör det ser Nattskugga en drönare i fjärran. Han ropar genast att alla ska gömma sig. Den verkar dock få syn på Kubrik som inte lyckas maskera sin bruna päls i den vita snön så den börjar röra sig mot gruppen. Kubrik säger att han ska avleda den så han börjar rusa mot grottan de sov i över natten.
Drönaren följer efter och när den kommer nära ropar den med en mjuk stämma: “Halt, uppge identitet och ärende. Brist på sammarbetsvilja erfordrar medicinsk undersökning!” Det är de sista ord den säger innan Schweinsteiger blåser den åt hin-håle med Robdeskarbinen.

Schweinsteiger lyckas få loss fyra tjocka pälsar från Sävgångaren. Dom luktar konstigt och är lite äckliga men dom värmer gott och ser ut att kunna skydda mot annat elände också. Hela gruppen beger sig i rask takt mot tredje etappen.

Nattskugga försöker övertala Julius att klättra först, “Du är väl ingen fegis, Julius?”. Julius låter sig dock inte hetsas, Nattskugga har ju alltid varit den som är bäst på att klättra. Så så får det bli. Alla kan rutinen, Nattskugga klättrar upp för berget med Wilhelms rep och knyter fast det så alla kan klättra på det. Klättringen är tuff och frammåt isen håller Jacksson 5 och Strimlaren på att falla ner. Schweinsteiger lyckas dock fånga båda i sista stund och hjälpa dom upp för repet den sista biten.

Väl uppe på toppen är det helt stilla. Det är en snöklädd platå, i fjärran syns en liten stuga. Utsikten är slående. Till öster syns en snöig brant som verkar leda ner mot skogen söder om råttborgen. Ännu längre i öst syns sporadiska ljusblixtar från skyddszon 2. I alla vädersträck syns betraktarnas stängsel och bortom det ett till synes oändligt landskap i senhöstens färger. Grönöga säger att de ska röra sig mot toppstugan innan de blir sedda av en drönarpatrull eller något annat sattyg.

I toppstugan känns det som om tiden stått stilla i hundratals år. Det är en liten timrad enrummare med en central kamin och bänkar längs tre av väggarna. Fönstrens glas är utslagna men de har sedan dess blivit glest igenspikade med grova brädor. Mot en av väggarna ligger fem par slalomskidor med pjäxor och stavar och hela faderullan. Strimlaren och Schweinsteiger undersöker noga och spänner fast varsitt par i sina packningar trots dess otympliga storlek. Grönöga bryter sönder en av bänkarna för att att elda i kaminen med. Till slut frågar Strimlaren var ingången till Labyrinten faktiskt är så Grönöga leder ut sällskapet ur stugan. Det har mörknat nu och ett norrsken spelar med sitt gröna ljus över himmlen. De leds ut till en liten betongsockel ett tiotal meter från stugans baksida. Betongsockeln bär upp en gallerport i metall och på den smälta snön runt den kan man se att luften som strömmar ut ur den är varm. De beslutar att sova och vila ut i stugan och bege sig ner i djupet imorgon när solen går upp.

Efter en orolig natt på toppstugans golv börjar gruppen sin färd. Under luckan finns ett mörkt schakt som är så djupt att man inte kan se slutet. På schaktets ena sida finns en enkel stege. Klättringen är mödosam och det tar närmast en halvtimma för alla att ta sig ner. På vägen passerar de tre stora fläktblad som turligt nog stod stilla. Alla är stela i armar och ben efter att klättrat längs schaktets kalla stålstege.

Alla samlas under stor andakt i en cylinderformad sal. Stegen de klättrat längs leder ut ur en liten lucka i taket och följer sedan den cylinderformade salens vägg ner till ett golv. De verkar vara på översta våningen av komplexet. Här finns förutom ventilationsschaktet de klättrat ner igenom också tre portar och en hiss som verkar kunna röra sig längs en räls som leder vidare ner i djupet. I rummets mitt finns en cirkulärt räcke kring en öppning i golvet där schaktet fortsätter ner. Det luktar instängt, olja och plast. Svaga rasslande ljud hörs nerifrån schaktets djup. Inga betraktare verkar synas till.

Nattskugga, Julius och Brutus börjar genast viska om vilken väg man ska ta, undersöka portarna eller vidare ner i djupet. Portarna verkar vara stängda men Wilhelm listar snabbt ut att man kan öppna dom genom att trycka på den gröna knappen på kontrolldosan intill. Den första porten han öppnar leder in i en stor korridor med åtta dörrar till längs väggarna, fyra på vardera sida. Stämningen är mycket spänd och alla talar med tyst stämma, om ens det. Nattskugga smyger in i korridoren och öppnar en av dörrarna. Han vinkar till sig resten och viskar att de är i någon slags boendekvarter men det verkar sedan länge övergivet. Alla i gruppen ger sig in i korridoren för att leta saker. Speciellt katterna blir ivriga. När Julius hittar ett fotoalbum och några mystiska piller vill Nattskugga att Julius ger honom grejerna så han kan överlämna dom till Cassius sen. Julius bara skrattar och säger att Nattskugga inte är hans befälhavare och att Cassius inte är här. När det blir uppenbart att han tänker behålla sakerna själv måste resten av gruppen avbryta bråket. Nattskugga får bittert ge med sig.

Strimlaren hittar en kostym med ett fotografi i bröstfickan. Det är en man och en ung flicka som sitter på en bänk. Mannens arm ser ut att kunna sitta på en betraktare. Strimlaren blir mycket fundersam, att Wilhelm lyckas tyda att det står Kaiser och Beatrix S. på baksidan gör honom inget klokare [Strimlarens spelare blev dock väldigt upprymd]. Wilhelm hittar en burk lyckopiller i ett av rummen.

Jacksson 5 blir otålig, det är ju inte för att leta grejer dom är här i Labyrinten. Han smyger iväg mot en av de andra dörrarna och öppnar den. Ytterligare en korridor avslöjar sig men den här har endast en dörr på korridorens kortsida. Den står öppen och verkar leda in i en större sal. Jacksson 5 smyger vidare och inser att han hamnat i någon form av bibliotek. Han har sett böcker förut och han tycker mycket om att kolla på bilderna. Han hittar en lapp på marken som verkar trillat ner från väggen och efter lite klurande listar han ut att det är en karta över Labyrinten. Tydligen kallades labyrinten för Genlabb Alfa av dom som bodde i rummen han just var i.

En bit längre in i biblioteket finns ett lite större rum. Här står fyra karmstolar och i tre av dom sitter skelettlika skepnader, en av dom har en stor bildskärm istället för ansikte precis som betraktaren de såg på apornas ö. Jacksson samlar sitt mod och smyger fram då ingen av skepnaderna visar några livstecken. Han byter sin solkiga vita rock mot en av de två mumifierade skelettens, som trots lite rötskador är i bättre skick än hans. I fickan hittar han ett par solglasögon. Plötsligt blixtrar det till från bildskärmshuvudet och Jacksson ser hur ett ansikte uppenbarar sig på den tidigare mörka ytan. Det är en skäggig man, Jacksson tycker han påminner om en apa. Bildskärmen verkar inte fungera helt väl då den sprakar och blinkar, ibland syns en sammanslagning av två olika ansiktet på skärmen, ibland är det grovt förvrängt och snett. Det ser väldigt främmande och läskigt ut. Maskinen utbrister i en hälsning med glad stämma precis som Jacksson ska börja lägga benen på ryggen.

“Nejmen goddag! Du måste vara den nya städhjälpen; som jag har väntat! Personligen hade jag hoppats på en Reno-bot model 6 men manuell arbetskraft får duga. Jag måste säga att recensionerna på Reno-bot 6 har varit strålande så hade det varit upp till mig skulle din anställning inte ägt rum, men du har tur då jag har blivit utesluten från centraldatorn. Det hela är mycket lustigt. Du kan genast börja med att damma av biblioteket. Jag skulle också rekommendera att ni också städar er själv då dina kroppsliga utsöndringar överstiger de rekommenderade gränsvärdena. Är ni medveten om att ni är kontaminerad? Mina sensorer avläser cirka tjugofyratusentvåhundratrettiofem becquerel. Hur kom du förbi strålskyddet?”

Jacksson 5 vet knappt vad han ska ta sig till. Betraktaren verkar mycket förvirrad och inte hotfull, han är dock högljud. Det tar bara några sekunder innan Nattskugga och resten kommer springande för att kolla vad som står på. Jacksson 5 förklarar läget lite diskret och hintar om att dom är städare varpå Nattskugga fattar vinken och spelar med. De lyckas pumpa roboten på en del information. Han kallar sig själv för Sprax då någon som han kallar “Fru Beatrix” gett han det smeknamnet. Han berättar någonting om Titanmakter som ingen närvarande riktigt förstår men när Sprax kommer in på Genlabbets syfte blir stämningen svår i rummet, alla har på sätt och vis alltid vetat att de är skapade av människorna men det är ändå konstigt att höra det från en Betraktare. Sprax kan dock inte säga någonting om var människorna tagit vägen. Han tycker att de borde vara kvar här någonstans. Tillslut frågar Jacksson 5 om det finns kaffe varpå Sprax utbrister i djupa ursäktanden, han skulle givetvis bjudit på kaffe då Jacksson är arbetare och arbetare behöver stora mängder kaffe. Sprax förklarar sig med att hans aldrig behövt använda sina protokoll rörande mänskliga arbetare förut och att de därför är svårtillgängliga. Han börjar genast vandra mot mässen och alla följer efter. Sprax muttrar om att situationen måste urartat helt då folk börjat med kroppsarbete igen. Nattskugga säger åt Sprax att tala tyst då han har huvudverk på grund av kaffebrist så de inte ska bli upptäckta av andra betraktare.

Inne i mässen hittar Nattskugga en limpa cigaretter och en tändare. Jacksson får en kopp kaffe av Sprax och roffar åt sig ytterligare ett gäng kaffepaket. Strimlaren hittar en läskburk i en automat. Gruppen lämnar Sprax i mässen och säger att de ska städa på plan två vilket han blir mycket nöjd över. Han meddelar att han skulle kunna ge en rekommendation på ett städprotokoll om han bara hade kontakt med centraldatorn.

Gruppen går in i hissen då den är rymlig nog för dom alla. Wilhelm lyckas lista ut hur den fungerar så de åker ner ett plan. De beslutar att de ska söka igenom våningsplanet systematiskt och börjar med laboratorium A. På vägen dit passerar gruppen narkosrummet och får se en obehaglig syn. På en brits ligger en ren med nedfilade horn och massor med slangar fästa i kroppen. På mulen har han en gummimask med slang till ett gäng tankar som sitter monterade på väggen intill. Rummet är fyllt med mystisk utrustning som ingen förstår sig på. Nattskugga stegar in och kollar om Renen lever vilken han verkar göra. Han andas men är inte kontaktbar i övrigt. Nattskugga drar av honom masken och sliter ut slangarna ur hans kropp men Renen ger inga tecken på att vakna så de fortsätter vidare in i laboratorium A. Kubrik har gått lite i förväg och öppnar dörren till Laboratorium A. Det är en rund sal som domineras av en stor maskin i rummets mitt. Det är någon form av kombinerad brits och betraktare med sex långa armar med olika kirurgiska instrument i ändarna. Kring britsen står två till Betraktare med skärmhuvuden och på själva britsen ligger en kanin fastspänd. Hans huvud är öppet och Kubrik kan se hur en av robotarmarna försiktigt placerar en liten mekanisk krets i kaninens hjärnsubstans. Kaninen tittar på Kubrik med terror i blicken men verkar oförmögen att röra sig. Granskarna får också syn på Kubrik och börjar klaga högljutt med missnöjesljud. Dom viftar med armarna för att visa att han inte är välkommen och börjar närma sig porten. Kubrik tar ett snabbt beslut och trycker direkt på den gröna knappen igen så porten stängs vartefter han vänder sig om och går. När hans vänner frågar vad han såg så säger han att det inte var någonting särskilt och att de borde skynda sig vidare.

Gruppen har just tagit sig in i laboratorium B och ser alla monsterburar när larmet går. En högljudd klaxon ackompanjeras av blinkande rött ljus och en varnande kvinnoröst som ekar från högtalare längs korridorernas tak. Gruppen börjar rusa vidare och ser på vägen mot cellblocken att hissen är på väg ner en våning. De rusar in i cellblocket och hittar Truffaut. De slösar ingen tid på återseenden utan låser upp alla celldörrar och hittar mitt i kaoset även Krutov “Gråe”. Han ligger apatisk på en brits i en av cellerna. När han blir dragen i så ryter han att det inte är någon idé att försöka och visar att han fått halva ansiktet utbytt mot en metallisk protes som ersatt hans vänstra öga med ett rött robotöga. Man beslutar genast att han inte kan hjälpas om han inte ens vill hjälpa sig själv. De hittar även Krutovs syster Rotsega och och i en av burarna sitter gorillahonan Stora.

Jacksson släpper henne fri efter att hon bönat och bett, trots att hon är ännu grövre förändrad än Krutov vilket gör Jacksson misstänksam. Förutom ett robotöga har hon också helt mekaniska armar och någon form av obehaglig metallisk ryggrad som tränger ut från under hennes päls. När cellen öppnas går hon genast till anfall. Striden blir kort då Wilhelm lyckas nedgöra henne med några skott från sin revolver men inte innan hon hunnit ruffa upp Jacksson lite.

Hissen är på väg upp till våning två igen, Nattskugga beslutar att han ska överaska vad som nu är i den genom att han klättrar ner på hissens tak för att kunna anfalla resenären ovanifrån. Julius och Brutus har tillsammans med Schweinsteiger och Ett-Skutt-Dödar hållit stånd mot drönare som sveper in från Genlabbets bottenvåningar. Schweinsteiger har robdeskarbinen och lyckas skjuta ner tre drönare innan han själv blir bruten av en laserstråle och tappar karbinen. När hissen öppnas stiger en Väktare ut med laserkarbin i högsta hugg. Han möts av en svärm av kadunderkulor och pilar varpå Nattskugga hoppar med sin huggare och dräper dödsmaskinen i ett ögonblick av ofattbart hjältemod.

Hissen börjar dock genast åka ner igen och drönarna verkar outsinliga, alla mutanter samlas i huvudschaktet för att försöka ta sig upp till ventilationschaktet när hissen kommer upp igen. Denna gång är det inte en vanlig väktare utan en sådan de såg vid apornas ö. Den kliver ut med fyra insektlika ben och på sin svarta pansarbeklädda arm har den en en kanon som snabbt varvar upp med ett susande ljud. Den avfyras med ett ofattbart ljud som skär i märg och ben och får det att svartna för ögonen. Strimlaren blir direkt bruten tillsammans med Jacksson och Ett-Skutt-Dödar. Kubrick och Truffatut klarar sig dock från medvetslöshet. Nattskugga tar Robdeskarbinen och börjar klättra ner för Rälsen som hissen går på i ett försök att nå tunnlarna han sett på kartan. Truffaut tömmer sin revolver i metallbesten innan Kubrik rusar in. Han lyckas klänga sig upp på dess svarta pansar och inleder en ofattbar rovattack som sliter sönder den bit för bit. Han verkar dock ha förlorat vettet då han fortsätter sin attack även efter besten är fälld och i blint vildjursraser rusar han sedan in i salen för anatomiska preparat, jagad av drönare. Truffaut blir skjuten av en drönares laser och blir bruten. Nattskugga, som kommit ner på plan tre, möter till sin förskräckelse en Mörsare som står stridsberedd och avfyrar sin laserkanon. Han blir allvarligt träffad, faller från räcket och dör på fläcken efter att ha kolliderat med betonggolvet på plan fyra.

Alla är nedgjorda - Slut på spelmöte sex.

Vilken dramatik! Ska hjältarna överleva Genlab Alfa?
Ser fram mot fortsättningen.