Här kommer oändligt långa texter och rapporter från min spelgrupp i Fu**ing Åmål. Håll till godo
Arken
Välkommen till Liljeholmens tunnelbanestation (Att det blev just Liljeholmen var en ren slump. Spelarna ville att Arken skulle vara en tunnebanestation. Eftersom ingen av oss härstammar från Stockholm var det först i ett senare skede vi insåg att Liljeholmens station inte alls ligger under jord. Så då bestämde vi oss för att den gör det. Tada.) Nere i det som en gång varit någon slags samlingspunkt för rälsgående vagnar huserar cirka 200 själar, merparten bosatta i enka tältkonstruktioner av gamla presenningar, i olika hålrum i berg- och betongväggar eller i de olika utrymmen som en gång utgjorde butiker och nedgången till perrongerna. Ett fåtal av arkens invånade bor i de gamla vagnarna vid perongerna. Det är arkens mer betydelsefulla personer - bossarna och deras närmaste krets. Gryningsvalvet finns också i ett hålrum under en av perrongerna.
Den gamle, som Folket varken sett eller hört av på flera år, sägs vara mycket gammal och sjuk. Han vaktas av och tas hand om Despoterna, en samling som utgör den reella makten i Arken. Det är de som rådslår med den gamle och har den reella makten i arken.
I den mörkaste delen av stationen, i en av tunnlarna som en bra bit in är fullkomligt raserad, har Mörkret vuxit sig allt starkare de senaste åren. Det som började som en mans galna fantasi om det fullkomliga i totalt mörker har fått allt fler att ansluta sig. Den sektliknande gruppen omger sig av mystik och syns nästan aldrig till. De få gånger de har gett sig till känna är när de varnat för hemska oväder och rötstormar eller skalv i marken. Många tror att de har lärt sig någon slags magi som troligtvis är livsfarlig, så det är bäst att hålla sig därifrån. Andra menar att de bara är tokiga och att de dessutom har lagt beslag på en massa ljuskällor som de vägrar låta någon använda.
Några skrotskallar och krönikörer håller ordning på gryningsvalvet, men de övervakas noga av de misstänksamma Despoterna.
Ytterligare en maktfaktor växer sig allt starkare i arken. En hel del av Folket har tröttnat på att slava åt Despoterna och har börjat organisera sig genom den starke ledaren Fingolf. Än så länge fungerar han som en talesperson för många av Folket. Han försöker bland annat förhandla om arbetsvilkor så gott det går.
När vi börjar har Folket fått klart för sig att deras situation snart kommer gå från illa till sämre eftersom att det lilla förråd av forntidskrubb de haft börjat sina och deras zonexpeditioner i närområdet har nära nog kammat noll. Despoterna klargör att Folket måste bli mer engagerade i Arkens framtid och göra uppoffringar. Den inofficiella Bossen Rey och hans anhang bestående av Bark, Nafta och Volt med flera beordras att organisera ett jaktlag medan några andra av Folket ska förstärka fortifikationerna i den enda av tunnlarna som inte är raserad.
Rey har blivit någon av en ledare för en falang av Folket som faktiskt drömmer om ett bättre liv någon annanstans. De är mera av en informell grupp av personer, än ett gäng, som hyser samma dröm. I denna grupp ingår bland andra RP; Bark, Nafta och Volt. De försöker tona ner sina ambitioner - för att inte stöta sig med Despoterna eller att riskera att bli personas non grata hos övriga Folket.
För något år sedan började Folket utforska zonen i högre utsträckning än bara i närområdet runt uppgången till stationen. Utflykterna på ytan gav med tiden upphov till många berättelser och rykten om vad som fanns att vänta där uppe. Historierna gjorde att intresset av att undersöka zonen ökade hos vissa och avskräckte en del.