Forum

He, he! Man kan tro det. Det går i alla fall bra för dem nu. Men: "...the throne is a dangerous place to be"

Maktspelet kommer dock ta många svängar till innan det är över. Extra kul nu också när det är externa, faktiska spelare som sköter skuggspelet hos fiendens fraktioner. Kan rekommenderas. Vi har löst det med att de ger direktiv via mail, sedan försöker jag spela efter det under mötena. Under brädspels-sessionen var dock alla på plats och föregående post beskrev i skönlitterär form hur två av dessa spelares fraktioner drabbade samman i brädspelet.

Coolt med brädspelsupplägg!

Utan att spoilra alltför mycket – visst har RP ännu inte besökt motorfolkets bas?

Stämmer. De har bara sett den på håll.

SLAGET OM RENINGSVERKET DEL 4

Ilona älskar lukten av krut, bensin och död på morgonen. Det ger henne kraft att orka strida vidare. Hon har även fått sova några timmar och känner sig sugen på att åter slåss. Solen kan knappt skymtas bakom det tjocka zondistäcket på himlen, och duggregnet fortsätter med sitt enträgna strilande. Alla kroppar har fått ligga kvar där de stupade. Deras lemlestade kött och lemmar badar i en stor lerig och blodig smet.

En väldig svärm med skrotkråkor kalasar på liksmeten. Som tur är hann motorfolket roffa åt sig allt dyrbart fornjox innan kråkorna kom för att städa upp. Annars hade det blivit strid om artefakterna. Alla vet att skrotkråkor älskar fonjox. Ingen idé att störa kråkorna nu, tänker Ilona. De får festa i fred. Deras skrän är dock närmast öronbedövande, och hade det inte varit för att Ilona har viktigare saker för sig, så hade hon låtit jaga ned kråkorna och malt ned de döda kropparna till färs. Vem vet, även krubb kan ju komma att bli en bristvara.

Jagat ned kråkorna ja, så som hon jagade ned zongastarna. Hon ler när hon tänker på nattens händelser. Fenix kropp hann hon få med sig och bestämmer sig för att äta hans kinder till frukost. Sedan ska hon besöka reningsmutanterna på nytt. Förhandlingsläget är förändrat och hon tänker inte vara lika vek i tömmarna som Deizel var när han talade med reningsverkets befolkning. Kanske lika bra att den idioten dog.

Ölandsbrons mutanter har kämpat hela morgonen med att ta sig genom zonen. Hundarna har fått leda vägen genom den ogästvänliga terrängen. Det har knorrats och klagats, men Oskarion har med ord och piskrapp fått alla att kämpa vidare. De har bara ett mål i sikte. Reningsverket. De måste få tag på vatten. Och hämnas den usle Stiigh och alla hans gelikar. Oskarion har bestämt sig för att personligen döda Stiigh-jäveln när han får sina händer kring sopgubbens slemmiga hals.

Oskarion är nöjd med hur han tog över makten i Arken. Hur han lyckades samla alla andra bossar för att diskutera hur de skulle störta Mads på bästa sätt. Och när Mads i lönndom lämnade Arken i båt tillsammans med fyra bultare, och även smugglade med sig Den gamle, så såg Oskarion sin chans till revolt. Samma morgon började även vattenförsörjningen åter att tryta. Vilket spädde på det raseri som hade byggts upp bland gängen. Det var nog också en bidragande anledning till att revolten blev så blodig som den blev.

Det blev fullt inbördeskrig i Arken mellan gängen och bultarna. Missnöjet som grott starkare, hade slutligen nåt sin kulmen och runnit över. På gemensamt kommande anföll gängen bultarna på bron och invaderade Den gamles buss. Våldet eskalerade till våldsamt upplopp och slutade i totalt maktövertagande av bossarna och deras gäng.

De dödade alla krönikörer och bultare, förutom krönikören Astrina och fjorton stycken bultare som lyckades fly. Oskarion utropade sig själv till ledare, med Lissen som närmsta rådgivare. Han tänkte dock inte stanna på bron. Han hade insett vilken värdelös plats det är att bo på, och gav genast order om att båtar skulle byggas. Tidigt i morse hade de hunnit skeppa över allt sitt folk till västra zonen. Det gick snabbare än väntat.

Han tänker aldrig mer återvända till den trasiga bron. Det är ett skitställe att bo på. Det finns knappt något vatten, maten är slut och vädret är lika skit som alltid. Och nu kommer hösten. De kommer dö om de stannar. Sålunda beslöt sig Oskarion för att tillsammans med alla andra, att lämna Ölandsbron åt sitt sorgliga öde och söka en ny boplats ute i zonen.

Rykten skvallrade om att Stiigh hade flytt till ett reningsverk i de södra delarna av Kalmar och upprättat en ny bosättning där. Månne kan bossarna ta detta reningsverk i sin besittning? Det vore kronan på verket i förnedringen av Stiigh och hans träckmyror till vänner. Reningsverket ska tydligen också vara en väldigt bra plats att bo på. Det ska bli Oskarions nya bostad! Skit i den trasiga bron! Finns inget kvar där att leva för där.

Drivna av sin hämnd mot Stiigh efter alla de oförrätter han gjort mot dem. Fast beslutna att ta verket i sin besittning - har de tappart kämpat genom zonens faror. De är många kvar som överlevt Ölandsbron. Över hundra mutanter. Och de är starka. Förutom Oskarion med sitt gäng bestående av våldsamma krossare och andra slagskämpar, så är det även Gregors, Brithildes och Grunnrars gäng. Och så Grunnrars alla hundar och Brithildes alla lönnmördare. Stiigh och hans gäng kommer inte att ha en chans! Även om han nu kanske allierat sig med Mads, Astrina och bultarna som lyckades fly.

De är snart framme. De borde nå reningsverket runt förmiddagen. Ett sunkigt duggregn ligger som en dimma över platsen. Mutanternas spejare får då plötsligt syn på mängder med färska hjulspår längs marken. Motorfolk! Vad gör de här? Lukten av bensin, krut och död är också påtaglig. Oskarion stannar sina mannar och ger tyst ut sin order: "Det har hänt saker här. Vi slår läger i dungen där borta. Vi skickar spejare att ta reda på vad som har hänt. Vi andra vilar våra fötter i väntan på svar. Det kan vi behöva"

SLAGET OM RENINGSVERKET DEL 5

På öns stora gräsplätt har reningsverkets folk ånyo samlats till möte. De måste se över vilka som är i stridbart skick och så måste de diskutera ännu en gång kring hur de bör behandla rådande situation. Nattens strid ute på slätten har hörts tydligt och har under hela morgonen varit ett flitigt samtalsämne mellan gemene mutant på ön.

De lyckas samla strax över femtio personer som kan försvara reningsverket. Resten gömmer sig i kulvertarna. Därpå posterar de ut vakter längs palissaden och uppe i utkikstornet. Ska de dö idag, så ska det åtminstone ske med vapen i hand.

Ilona och tre personer ur hennes livgarde bär den nybyggda flotten mot sjön. Hon vet att folket på ön säkert har sina vapen riktade mot henne. Men det är inget hon räds. Hon kan inte minnas när hon var rädd senast. De sjösätter flotten och stakar sig bort mot bryggan. Några av öns mutanter har samlats vid bryggan för att möta henne. Hon kan se vakter längs palissaden och uppe i tornet. De är helt klart beredda på strid.

Samtidigt följer lönnmördaren och skuggkonstnären Roy varsamt däckspåren i marken. Han är känd för att vara skicklig på att röra sig tyst och obemärkt. Han kisar genom diset och det tilltagande duggregnet. Han ser några bilar intill dungen en bit bort. Inne i dungen tycks det vara full aktivitet. Motorfolk. Många dessutom. Tyst som en raggbest tassar Roy tillbaka till Oskarion för att rapportera om sin upptäckt.

Oskarion blir oroad, men framförallt väldigt nyfiken över motorfolkets närvaro. Han beordrar eskort av sig själv mot motorkultisternas dunge. Han måste förhandla med dem. Kanske är även de ute efter reningsverket? Möjligen finns det chanser till samarbete? Eller så kan han utnyttja dem på annat sätt.

Ilona stiger vid samma tillfälle i land på ön. Med självsäkra och bastanta steg kliver hon fram mot Mattis och Ann-Ika, vilka i vanlig ordning har ställt sig i fronten för att föra sitt folks talan. Ilona talar innan de hinner säga något: “Nu är det färdigtjafsat! Vi är här för att förfoga över reningsverket! Vi kommer att ge er en chans att lösa detta på ett fredligt sätt! Vi kan samarbeta. Ni vet hur reningsverket fungerar och vi har kapacitet att skydda er. Se bara vad vi gjorde med zongastarna i natt om ni tvivlar på vår förmåga. Vi slaktade dem som sovande boskap. Och på natten dessutom! Vi kan enkelt slakta er med om ni opponerar er! Fler anfall är att vänta och ni har inte råd att inte ställa er under vårt beskydd! Så låt oss resonera fram en lösning. Vi vill er inget illa, så länge ni gör som vi säger”.

Ann-Ika och Mattis tittar nervöst på varandra, och börjar sedan att diskutera med Ilona om bästa möjliga lösning. De tre kommer fram till att en fredlig överenskommelse nog är bra för båda grupperna. Fler zongastar kan vara i faggorna och det är bara en tidsfråga innan Oskarion och de andra bossarna är här för att förverkliga sina mordiska tankar gentemot Stiighs gäng.

Enligt uppgörelse ska reningsmutanter fortsätta driva reningsverket och även sköta arbetet runt omkring. Odla mat och så vidare. Motorfolket ska få sätta sin flagga i utkikstornet, och kommer att försvara reningsverket på slätten kring sjön, genom att med sina fordon jaga ned eventuella angripare i ryggen under tiden reningsverkets mutanter ger dem eldunderstöd. Båda grupperingarna ska dela på allt vatten ifall man tillsammans lyckas avvärja alla anfall under den kommande veckan.

Som en god gest för ömsesidig vänskap ger reningsmutanterna fem fulla dunkar med vatten till motorfolket och reningsfolket får i sin tur 40 stycken patroner av motorfolket. Falangerna skakar hand och ler, och sluter en pakt.

När sedan Ilona lämnat ön, så börjar både motorfolket och reningsmutanterna att smida ränker kring hur de på bästa sätt ska köra en kniv i ryggen på sina nyblivna bundsförvanter. Ingen av falangerna litar på den andra det allra minsta och vill för alla konserver i Småland slippa ha den andra parten som medhållare, men just nu anser båda parter att de behöver nyttja den andra, om inte reningsverket ska falla till en tredje eller fjärde part. Frågan är då bara vem som kommer hinna bedra den andra först?

Okej. Trying to get back on track. På grund av diverse stundande barnafödslar, bröllop, jobb och andra spel och hobbys o.s.v. som krockat med MÅ0-spel, så har vi inte lirat på över två månader. Det är ju okej, är ju som det är när man är vuxen och försöker få tid till att spela. Jag har inte heller haft tid att uppdatera krönikan, men jag gör här ett försök att plocka upp bollen igen och i alla fall skriva klart den innan allt faller i glömska. Vi är fortfarande mitt i brädspelscenariet när jag nu åter doppar mina tassar för att redogöra vad som hänt.

Jag har också efter alla avhopp bestämt mig för en “nödlösning” och kommer stressa på kampanjen. Jag ogillar det, men ogillar ännu mer att inte hinna klart med kampanjer. Jag vill verkligen köra klart allt med metaplotten, och det vore en skymf att låta en kampanj av detta slag bara försvinna ut i tomma intet eller bli liggande i evig glömska. Som tyvärr ibland blir ödet för längre kampanjer. (Någon som känner igen sig?)

Fokus i spelet kommer sålunda att ligga på Eden och metaplotten, och Arken kommer i bästa fall att skötas sekundärt eller bara via skrift. Trist, men så får det bli. No hard feelings och bara att acceptera rådande faktum. Får göra det bästa av det helt enkelt och hoppas vi kan få till ett spännande och naturligt slut i alla fall. Lär nog skjuta upp mina planer med att köra Genlab direkt efteråt. Men lär nog bli av i en obestämd framtid.

SLAGET OM RENINGSVERKET DEL 6

Ilona kommer tillbaka till motorfolkets basläger. Hon informeras av sin gelikar att en stor och mycket fetlagt manlig mutant önskar tala med henne. Utanför brynet uppenbarar sig Oskarions köttiga kropp. Med sig har han en samling livvakter. Han ler mot Ilona och gör en inbjudande gest till hälsning.

Hans fläskiga kinder vibrerar likt gungande ister när han hälsar: “God morgon! Mitt namn är Oskarion! Vi kommer från Ölandsbron. Vi har tagit oss hit för att ta rensa undan patrasket som nu belägrar reningsverket. Jag gissar på att ni motorfolk är här för att ta reningsverket i besittning?” Ilona svarar kallt och hårt: “Det är i stort sätt redan vårt. Vi måste bara se till att avlägsna mutanterna som befinner sig där just nu!” “Detta kanske jag och mitt folk kan hjälpa er med. Verkar ju som vi båda vill likvidera rötsvulsten på ön?”, lismar Oskarion med ett brett leende som får hans pulpösa anletsdrag att krusa.

“Jag har en historia med… de där mutanterna på ön. En galning vid namn Stiigh, som jag länge sökt att döda. Han är hal som en smolkål och ingen ni ska underskatta. De har även en “Gammal” där inne som kan hjälpa dem. Jag är säker på att ni behöver vår hjälp för att ta reningsverket i besittning. Tillsammans driver vi ut mutanterna på ön och delar sedan på dess vatten. Jag har skrotskallar i min trupp. De kan inte bara sköta verket, utan de kan också förbättra det. Vi behöver varandra här och inget behöver vara otalt mellan oss?”

Ilona funderar ett litet slag och nickar eftertänksamt innan hon tar till orda: “Okej! Ni hjälper oss att driva ut asen där inne! Era hejdukar får sedan sköta verket, förbättra det och så vidare. Jag kommer dock bestämma över verket och se till att dess resurser fördelas rättvist mellan oss! Nu vet jag inte vad du menar med en “Gammal”, men du är fri att göra vad du vill med denne. Vi vill bara ha verket och vattnet. Den där Stiigh får du även handskas med hur du vill”

“Det låter utmärkt!”, accepterar Oskarion. “Så länge jag får döda de slemma Stiigh och Den gamle kan reningsverket officiellt bli i er ägo. Kanske kan vi trixa med dess utflöde så att Ölandsbron åter får vatten, också! Det kan mina skrotskallar lösa!” “Absolut! Ni är välkomna att testa nåt sånt”, svarar Ilona med sitt beryktade varggrin och fortsätter: “Då har vi en överenskommelse. Då återstår det bara en plan för kring hur vi ska inta reningsverket. Dårarna där inne tror att jag vill vara deras vän. Det kan vi använda till vår fördel! Jag bör hålla mig på avstånd och komma som understöd ifall ni kan behöva vid eventuell strid!”

Oskarion tar sig även han en funderare. “Jag ska försöka lura in mig också. En i mitt gäng har tidigare varit medlem i Stiighs gäng. En listig jänta vid namn Lissen, med välgarvat munläder. Henne kan jag skicka att förhandla med Stiigh. Hon ska säga till Stiigh att vi inte vill dem något ont och att vi måste samarbeta mot motorfolket. Förhoppningsvis kommer de att tro på henne och släppa in henne. På så sätt kan hon filtrera sig in bakom murarna och underlätta vårt anfall! Och kanske kan de även släppa in fler av oss i tron på att vi vill dra ett streck över gammalt groll och istället återförenas i nyvunnen vänskap. Jag kommer be Lissen att styrka på att vi ju alla har växt upp tillsammans och borde stå enade mot det fruktansvärda motorfolket”

“Bra! Jag kommer dock hålla mina trupper på behörigt avstånd, så de inte misstänker min inblandning eller att jag på något sätt skulle stå på er sida”, påpekar Ilona och kisar mot den väldiga mutanten. Som för att försöka avgöra hur mycket skit han egentligen snackar. Risken att de båda grupperna från Ölandsbron verkligen ska slå sig i hop mot hennes gäng är självklart påtaglig. Men det är en risk hon måste ta. Ska reningsverket bli hennes måste hon få de båda gängen att skjuta varandra först. Hon har redan förlorat mycket folk i striden mot zongastarna och måste hålla sina motorkrigare i bakgrunden tills vidare. Så länge hon kan hålla vildhjärnorna lugna, det vill säga.

Så perfekt om dumskallen Oskarion skickar folk att ta över reningsverket. Ilonas plan är att låta dem göra upp, hoppas att gammalt groll och hat utlöser en strid mellan reningsmutanterna och bro-mutanterna. De dödar av varandra och efter striden kan Ilona välja att stödja den vinnande sidan. Vem av dem som vinner spelar mindre roll, hon kommer kunna manövrera ut dem vid ett senare tillfälle. Läget är precis som en nystekt mutant-kind. Delikat! Om nu inte Ölandsbrons mutanter verkligen kommer att slå sig samman. I så fall är det ändå kört och Ilona kommer då att tvingas bege sig någon annanstans efter vatten.

Därpå samtalar de kring hur de ska sätta ut sina trupper, innan Oskarion beger sig tillbaka till sitt basläger för att informera Lissen om hennes stundande uppgift. Oskarion är bessynerligt snabb och smidig för sin volumiösa kropsshydda och har rör sig snabbt och tyst tillbaka i skydd av dungen. Förhopningsvis har ingen ur Stiighs gäng sett att han samtalat med Ilona.

Någon timme senare vadar Lissen över den grunda sjön. Hennes läppar är förankrade i ett lugnt leende, trots att palissaden framför henne har fyllts med försvarande mutanter, vars vapen nu är riktade mot henne. Vid strandremsan bakom henne står alla ur Oskarions, Brithildas, Grunnrar och Gregors gäng. Hundarnas skall ekar hätskt över vattnet. De är hungriga. Och törstiga. Precis som alla andra. Lissen ska försöka tala sitt gamla gäng till rätta. Att ett krig mellan dem endast är dåligt för dem båda. Armén bakom henne står bakom henne för att påvisa mängden mutanter som är här. Över hundra mutanter borde de inte vilja slåss mot. Hur många kan de vara där inne? Tjugo? Trettio? Knappast fler. Eller? Kan flera vara gömda någonstans? I så fall kanske de vågar slåss. Nåväl, det är en risk som måste tas.

Med uppsträckta händer tillåts Lissen gå mot palissaden. De skjuter henne inte. Inte än i alla fall. Hon kommer få tillfälle att tala med dem. Gott. När hon bara är några meter från palissaden dyker Mattis och Ann-Ika upp på muren. He, he! Ann-Ika - Lissens nemisis och trätosyster under sin tid i Stiighs gäng. Undrar varför Stiigh inte dyker upp själv till förhandlingen. Feg? Nej, knappast han. Han är för dum för att vara feg. Kanske är han på annan ort. Eller död? Ja, det vore väl någon form av ironi ifall vi gått hela vägen hit för att döda Stiigh för att upptäcka att han redan är död. Nåväl. Dags att snacka. Få dem att köpa dina lögner.

SLAGET OM RENINGSVERKET DEL 7

“Lissen!”. Föraktet i Ann-ikas röst går inte att ta miste på. “Vad skulle få oss att inte skjuta dig på fläcken!”. Lissen ler ännu bredare än förut åt Ann-Ika ord, och vadar en meter till innan hon stannar, blickar upp mot palissadens krön och svarar: “Ett samarbete kanske? Vi har allt att vinna på att samarbeta mot motorfolket! Vi har växt upp tillsammans. Stöttat varandra under alla nödens år. Inte kan vi låta gamla missförstånd komma oss emellan!”

Ann-Ika spottar i vattnet framför Lissen och ryter: “Missförstånd säger du! Mig veterligen finns det inte mycket att missförstå! Du sålde ut vårt gäng och dina gamla kamrater för att slå dig samman med Oskarions patrask!”. Ann-Ika är så arg att hon inte längre kan styra mutantkrafterna som far likt virvlande eldstormer genom hennes hjärta, lungor och den lilla varelsen som växer i hennes mage. Visst. Det vore säkert klokast att lösa detta fredligt. Kanske höra vad Lissen har att säga. Men Ann-Ikas flammande hat mot bedragerskan förintar hennes förnuft.

Ann-Ikas avsky tar över henne och börjar styra hennes vilja och omdöme. Utan att kunna lägga band på sin handling, avlossar hon sin gevär mot Lissen. Ett impulsstyrt skott far av. Rakt genom Lissens skalle. Fixarens kropp faller död ned i vattnet.

På strandkanten står Oskarion med alla överlevare från Arken. Strax över hundra mutanter. De har förberett en invasion, ifall Lissen skulle misslyckas i sina förhandlingar med Stiigh. Folket har byggt stegar och murbräckor och står beredda att anfalla. Slavarna i fronten, såklart. När det börjar regna metall från palissaden är det bra med en mur av kött. Genom duggregnets dis kan Oskarion se Lissen borta vid palissaden. Ett skott blåser av. Lissen försvinner ned i vattnet. Så de vill inte prata. Kanske lika bra det!

Folket har fått sin givna signal. Lissens avrättning är deras startskott. Med ett avgrundsvrål befaller Oskarion sina mannar att anfalla. Likt en gemensam kropp börjar armén att vada över vattnet för att storma palissaden. Alla gängen, sida vid sida - gått ihop mot Stiigh och Den gamles svekfulla pakt. Går nu tillsammans mot det slutgiltiga uppgörelsen.

Men det är besvärligt att ta sig fram över sjön och det blir genast trångt när alla ska försöka ta sig över vattnet på en gång. Hundförarna måste hålla i sina hungriga hundar, så de inte simmar före alla andra. Det blir bråk i leden. Inte bra. Några lönnmördare från Brithildes gäng svär åt några skrotskallar ur Gregors gäng, att de ska skynda sig, och att de är i vägen. Denna interna osämja hade Oskarion inte räknat med.

Och ännu värre blir det när de kommer inom skotthåll för skyttarna uppe på palissaden och från utkiken uppe på skorstenen. Det främre ledet med slavar träffas kraftigt, och flera faller döda ned i vattnet. I vägen för övriga. Andra ledet måste knuffa undan de döda kropparna, som flyter runt på ytan, för att ta sig fram. Oron sprids snabbt och ängslan blir ännu värre när försvararna börjar kasta glasflaskor med brinnande innehåll mot dem. En slav träffas i bröstet. Hon flammar upp, tappar sin stege, slänger sig ned under ytan, och försöker desperat att släcka sig i det allt mer leriga vattnet. Men bensinen har greppat tag i hennes kläder, och hon brinner. Brithilde plockar upp hennes stege och fortsätter träget mot palissaden. Hon skriker ursinnigt och får flera i följet att åter gjuta mod till sig att kämpa genom vattnet mot fienden. Snart framme. Och förluster längs vägen hade de ju räknat med.

Oskarion håller sig i bakgrunden, väl gömd bakom andra mutanter för att inte bli skjuten. Han fortsätter dock att mana på dem framför sig med sina enfaldiga vrål. Det finns ingen väg tillbaka. Ingenstans att fly. De är nu bara är tio meter från palissaden. Oskarion gormar till folket att göra stegarna och murbräckorna redo. Nu ska Stiigh få! Död åt förrädarna!

SLAGET OM RENINGSVERKET DEL 8

Ett våldsamt slag och en ångestfylld utdragen kamp påbörjas när uppdämt hat frigörs. Angriparna gör allt som står i sin makt för att ta sig upp på palissaden med hjälp av sina stegar. Till en början verkar det omöjligt för dem att ta sig upp. Varje anfallande mutant som försöker klättra längs sin stege tillintetgörs av reningsverkets tappert stridande mutanter uppe på barrikaden. Även angriparna som stormar mot porten med murbräckor stöter på bekymmer. Det regnar olja, brinnande flaskor och kulor över dem, vilket både sätter dem i brand och ödelägger deras existens.

Men så händer något som rubbar balansen till angriparnas fördel. Det är bossen Grunnrar och hans livgarde som genom en vågad offensiv stöt lyckas klättra upp på palissaden. De kommer upp på skrotberget som kröner palissaden. Efter det lyckas de att medelst våld att skydda stegerna. På detta sätt kan de kan fylla på med fler folk och får fäste uppe på muren. Efter denna händelse flyttats stridigheterna upp på palissadens skrotbeskädda kam. Men över hälften av angriparna har hittills offrats längs vägen. Deras kroppar flyter nu runt i sjön och färgar vattnet rött. Inte säkert att de kommer lyckas ta in reningsverket trots att de tagit mark genom att bestiga palissaden.

Men när uppmärksamheten dras till kampen uppe på palissadens topp, så plockar några av Oskarions hårdaste krossare upp murbräckorna från sina fallna kamrater. Med väldig kraft börjar de att ostört bearbeta porten med bräckorna. Bara minuten senare rämnar ingången med ett väldigt brak. Hundarna väller in genom bräschen tillsammans med vilt skrikande och nu allt mer segervissa bro-mutanter. På reningsverkets gård står försvararna dock redo att ta emot de instormande anfallarna. Parterna möts i en ödesdiger och makaber smäll.

Den blodiga striden är nu delvis flyttad in på den stora gränsplätten innanför palissaden. De stridande parterna tycks helt jämnbördiga, vilket gör det ovisst kring vilken sida som kommer gå segrande. Grunnrar slaktar motståndare. Hans hund Pest vill inte vara sämre och går direkt mot strupen på en stackars ouppmärksam reningsmutant. Mattis står kvar uppe på barrikaden och inspirerar sina vänner att stå upp och slå tillbaka.

Båda kan vinna. Ingen ger vika. Och båda sidor vet att motorfolket är här vilket sekund som helst. I periferin har de skådats, vada över sjön. De kommer från väster. Och båda sidor tror att motorfolket kommer stötta dem i striden. Att de ska bli deras befriare och tungan på vågen. En av sidorna har rätt. En har fel.

Ilona älskar sin nyfunna roll som vågmästare. Det är hon som kommer att avgöra vilken sida som kommer gå segrande ur fighten. Eller, ja, kanske inte segrande. Det kommer ju hon såklart att göra. Men hon kommer bli den som avgör vilka ur dessa eländiga pack av mutanter som kommer få ställa sig under henne, och vilka som kommer att avrättas eller göras till hennes slavar. Det var ingen match att spela ut dem mot varandra. Enklare än hon först trott, faktiskt.

Ilona har dragit ut på tiden med flit. Hon måste se vilken sida hon ska stötta och vill inte blanda sig in striden. Tajmingen är perfekt. Givetvis är det alltid kul att slåss och mörda folk, men nu skulle inget kunnat vara dummare, än att blanda sig in emellan dessa vilt stridande falanger. Nej, bättre att plocka upp smulorna och köttslamsorna de lämnar efter sig. Enkelt byte sa zonkorpen som kalasade på den redan döde.

Ilona ler. När hon vadar över sjön med sina motorkrigare mot reningsverket, verkar det mycket riktigt som att reningsmutanterna och bro-mutanterna redan till stor del hunnit dödat av varandra. Gott! Hon slickar sig om munnen när hon måste skuffa undan några lik som flyter mot henne. Alla tycks trötta och kämpar nu mot varandra med sina sista krafter. De ser att hon kommer. Utvilad och stridslysten. Reningsmutanterna ropar till henne att hon måste skynda sig till deras undsättning. Visst, hon ska skynda sig. Men till deras undsättning? Det vet i möken?

Ilona hojtar till reningsmutanterna: “Släng ned rep så vi kan klättra över muren och hjälpa er!” Två sårade reningsmutanter hör henne. De lyckas med nöd och näppe att fly stridigheterna och skyndar sig därpå efter rep, som de kastar över palissaden så motorfolket kan komma över. Vilken service, tänker Ilona. Här hjälper de oss till och med in. Antar att det kommer svida i deras ryggar ännu mer nu när de varit så artiga mot oss.

Med hjälp av repen klättrar hon över palissaden, tillsammans med de flesta av sina lojala motorsoldater. Några är kvar på andra sidan sjön för att beväpna kulsprutan de ärligt stal från zongastarna. Resten är här. De två reningsmutanterna möter upp henne när hon kommit ned på reningsverkets gårdsplan. De skiner upp och hälsar motorfolket välkomna. “Bra att ni är här! Inte en sekund för tidigt! Hjälp oss besegra dem nu!”, säger en av de naiva krakarna och vänder sig om för att bege sig in i slaget igen.

Precis när han börjar springa fnyser Ilona och hugger honom genom ryggen med ett diagonalt snitt. Han hinner inte ens skrika innan hans uppsprättade kropp faller till marken. Det gör dock den andra mutanten. Skriker. Men även han tystas snabbt, när några motorkultister svingar sina cykelkedjor över hans redan härjade kropp.

Striden stannar upp. Ilona blickar upp. Hon får syn på Oskarion någonstans bak i leden. Hon vinkar och ropar åt den fetlagda mutanten: “Oskarion! Bra jobbat! Nu är de körda!”. I samma stund inser reningsmutanterna att de blivit bedragna av motorfolket och att slaget är hopplöst förlorat. I panik försöker några av de överlevande att fly.

Mattis, Ann-Ika, Galt, Spöket, Rävhjärta och Odil, vilka fortfarande står på palissaden och slåss, slänger sig handlöst ned i vattnet och försöker fly över sjön i östlig riktning. Deras fiender är inte alls beredda på den abrupta handlingen och missar när de hugger efter dem. De lyckas fly. Bort. Ut i zonen. Med andan i halsen och skräck i bröstet.

Karinn och Majzan tar även de till flykten. Eftersom de befinner sig på gårdsplanen, smiter de istället ned mot kulvertarna via en dold nedgång, som lägligt nog fanns precis intill dem. Ilona hinner dock se att de flyr och vrålar åt Oskarion att skicka ned en hundpatrull efter dem. Den lilla resterande del som återstår av reningsmutanterna ute på gården tvingas släppa sina vapen och tas sedan till fånga. Alltid bra med slavar, tänker Ilona. Innan allt är över och de kan fira ordentligt, måste de dock fånga eller döda de två ynklingarna som smet ned under jord. Ilona vill inte ha en massa folk springandes under mark.

Om Ilona bara visste hur många som finns där nere. Då skulle hon inte vara så säker på sin seger. Än är det inte över, långt ifrån över, tänker Karinn och lägger sin hand på Majzans axel när de letar sig ned genom kulvertarnas nätverk efter hjälp.

Gregor tittar ut över vattnet. Helvete, vilket blodbad, tänker han nedslaget och faller ned och blir sittande i leran. Han får en bekymrad min och något förtvivlat i blicken. Inte bara för att det är kropparna från hans barndomsvänner som flyter där. Nej, han tänker även på reningsprocessen. Om nu verket använder detta vatten i sin rening, hur påverkas då den känsliga reningsprocessen av att det flyter upp mot hundra lik i sjön? Kan inte vara särskilt bra. Det vore minst sagt snopet om de i och med detta slag förstörde sina chanser till rent vatten för all framtid. Ur död är vi komna och långsamt utplånar vi oss själva.

Gjorde en karta över kulvertarna, men är inte helt nöjd. Beskrivningarna är direkt riktade till rollpersonerna som flydde ned där. Kanske inte riktigt hur kulvertarna är tänkta att se ut. Har ju som sagt plockat bort en del saker, som till exempel masksvärmen, så ska vara ganska sparsmakad trots allt. Har någon bättre idé kring kulvertarnas karta är ni välkomna att dryfta.

Det kommer under nästa möte att bli "cloak and dagger" och möjlighet till strid nere i kulvertarna. Så jag vill gärna ge spelarna en bra karta, som de kan använda. De har några minuter på sig att kontakta "de rena" och skeppsgastarna innan hund-patrullen, som Oskarion skickat efter dem, är i fatt dem. Så det är viktigt kring vilken väg de väljer att springa, om de vill ordna bakhåll etc.

Måste dela med mig lite av en mail-diskussion mellan spelarna hur de kan gå till väga utifrån läget. Intressanta planer, även om planerna kom att hamna lite på meta-nivå. Vi får se hur det går:

- Stänga ner renverket för att skapa spänningar mellan Ilona och Oskarion.

- Om de festar till redan nu till kvällen slå till redan då mha tunnlarna. Hitta en uppgång där vi kan hamna i massivt överläge vad gäller folk, döda alla och sedan gå tillbaks ner igen. Om de bestämmer sig för att gå ner och leta efter oss direkt är det perfekt - färre kvar där uppe. Sedan upprepa detta så många gånger vi orkar.

- Befria slavar, och få dem att inse att vi levt utan bossar eller andra som bestämmer och att det är underbart.

- Det absolut bästa är om vi kan döda både Ilona och Oskarion mha tunnlarna. Förhoppningsvis tar de några fina sängar i cisternerna där de kan få sig ett rejält överfall. Vi har ju våra egna zongastar, som bara de fått vila upp sig bör vara ganska nasty.

- Vi kan inte dra ut på det för mycket när vi väl visar våra styrkor. Vi kan spela våra kort lugnt i början, så de kan tro att det bara är Majzans gäng som bråkar, men när det är uppenbart att vi är ganska många måste vi ha en välkoordinerad plan för att slå till snabbt, annars finns risken att motormännen tar in alla förstärkningar de har.

- Ska någon dödas först är det Ilona. Tar Oskarion över så har vi inte lika bråttom.

- Kan vi sno och gömma luftvärnskanonen under natten vore det ballt. Bara att bemanna den och börja beskjuta folk vore intressant. På det sättet locka ut så många som möjligt och sedan slå till där inne.

- Majzan tycker att det som hänt är hemskt. Slavar är hemskt. Det som hänt är katastrof. De dåliga måste dö.

- En stor fördel vi har är att vi kan trakassera dem rejält på natten. Stryk!

- Karinn gillar idén med luftvärnskanonen. Hon kan nog sno ihop en liten autofyrare om den har magasin så hon siktar in första skottet och sedan skjuter den mer slumpmässigt till någon stoppar den eller magasinet tar slut...

- Samla alla, dela upp oss i grupper. Reka. Sätta folk i säkerhet. Vara satans beredda att agera. Super de till eller något smäller det på många ställen samtidigt. Bygga fällor i katakomberna. Ilona ligger högst på dödslistan tycker jag.

- Och ser det för bra ut är det förmodligen en fälla

- Låter bra. Stjäla vapen och ammo. Göra fällor och föra guerillakrig låter som en god plan. Lite beroende på deras disciplin.

- De är ju så pass få (både i Oskarions gäng och Motorfolket) så kan vi fimpa säg 20 pers genom koordinerade anfall är ju det en bjässeförlust.

- Vi har ju offrat nästan alla i vårt gäng, så tycker de Rena och Gastarna borde vara välmotiverade att hjälpa till (i synnerhet nattetid).
Kan vi dessutom stänga av allt vatten, förutom i nån ledning som bara vi har koll på så sitter vi bra tid. Ett annat, tuffare och ondare, alternativ är att fortsätta skicka vatten men skicka ut det orenat till alla utom till oss...

- Ett rejält bakhåll där de blir skjutna i ryggen och ihjälslagna skulle sitta bra. Släpper de hundarna blir det lättare, för då kan vi slå ihjäl hundarna tyst utan skjutvapen och sedan ta mutanterna.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sedan har Oskarion och Illonas spelare en massa sluga planer. Men mer om allt detta i skönlitterär form. Hur ska det gå? Nu tar kampanjen fart igen!

De som flydde ut i zonen kommer att vilja lämna reningsverket för gott och istället helhjärtat satsa på att försöka finna Eden. Så blir två parallella spel med två grupper. Fast med samma spelare involverade i båda grupper. Rörigt på ett härligt sätt...

Fått in lite nya spelare och spelat ett väldigt händelserikt och kul möte. Bland annat nya intermezzon och sammansvärjningar kring kampen om det allt mer fördärvade reningsverket, utforskande av zonen i jakt på krubb och vatten, byggande av stora bomber, sprängande av broar, strid med zonbestar, och påträffande av ytterligare ledtrådar om Eden, om Gryningsfolket och om de tre titanmakterna. Blev även ett minnesvärt möte med Äggväktarna, Zakarya och söta lilla Multi. Och så upptäcktes nästa ledningsplats, med tema äckel, röta och mök, efter en forntida misslyckad forskning av biologisk vapen.

Blir som vanligt en längre redogörelse i skönlitterär form kring detta. Och kul att vara på banan igen. Kommer försöka lira mycket Mutant under sommaren.