Ibland går saker inte riktigt som man tänkt sig. För lite kort bakgrund kom jag i kontakt med Mutant först genom MÅ0 och är mer van med Fria Ligans Mutant. Men när jag fick MUA-pdf:erna i samband med M:Hindenburg blev jag väldigt sugen på att försöka spelleda Järnringens Mutant, särskilt när jag insåg möjligheterna att binda ihop dem med M:H. Dock så tycker jag fortfarande mycket med om Fria Ligans regler, vilket var varför jag valde att köra på Hindenburgs regler med lite homebrews från MUA (och även viss inspiration från Western IV). Tanken blev att det skulle bli en lång episk kampanj såsom M:UA verkar ha varit menad att spelas... men så blev det inte. Efter 8 sessioner var kampanjen över, och denna historia tänkte jag dela med mig av.
Kampanjen spelades intressant nog parrarelt till vår kampanj i Mutant Hindenburg, vilket innebär att vi slängde in många referenser till Hindenburg-kampanjen, samt att jag valde att rusha ibland för att vissa delar av MUA skulle spelas innan relevanta delar av MH. Utöver mig själv som SL hade vi 9 spelare i åldrarna 13-25 år med varierande erfarenhet av rollspel och Mutant.
Rollpersonerna
Med under (nästan) hela kampanjen
Flamman Skuggansdotter: Piritskt poliskapten med stora karriärsdrömmar.
"Haren" Agda: Militär kaninmutant som nyligen utsetts till reservist, varför hon sökt nytt jobb i Pirit.
Valentin Quinn-Paffenbarger Junior: Högaristokratisk snikättling (PSI) i jakt på rikedomar och äventyr.
Med i Huvudjägarna
Baltimore: Zonstrykande ugglemutant i jakt på fornartefakter och äventyr.
Erkann "Slumdoktorn" Handslag: En hemlig psioniker bosatt i Pirits kåkstad. Flera gånger avslöjad för sin mutation har Erkann funnit den plats där han kan uppfylla sitt kall i säkerhet. Han driver sin klinik i kåkstaden i hopp om att ingen ska rapportera honom, då de förhoppningsvis inte vill förlora sin enda läkare.
Mikkel Kant: Högaristokratisk dilettant från Ulvriket som lyckats övertyga eliten i Pirit om att han kommer från Frihetens Slätter. Kom till Pirit för att söka äventyr och framgång.
TripFoot: Liten urfattig människomutant från Pirits landsbygd. Drömmer om att hitta massvis med guld. Väldigt trött på att myndigheterna insisterar på att stava hans namn "Trip Foot"
Med från och med Knegafurstens sorti
Kalos Kex: Kattmutant och före detta sheriff från Järnmerdal. Avskyr Karamba Klein som tog hans jobb.
Nikkolas Kant: Mikkels yngre bror som rest till Pyrisamfundet för att hämta hem honom. Är inte alls road av de äventyr han snubblar in i på jakt efter sin odåga till broder.
Sky: Drönarrobot som orakelrenen Vaja-Lisa av oförklarad anledning hade i sin resväska. Drömmer om att grunda en skola och göra kunskapen fri.
Med från och med Undergångens Arvtagare
Horatio Toast: Underrättelseagent åt Sekreta Utskottet.
Nin Ja: Underättelseagent åt Sekreta Utskotteet. Väpnad med forntida samuraisvärd.
Snigél Skal: Journalist från Wredesås. Råkade sitta på samma tåg som resten av gruppen och överhörde att de verkade ha ett stort scoop på gång. Älskar sniglar, vilket bland annat avslöjas av hennes forntida snigel-t-shirt.
Valentina Quinn-Paffenbarger Junior: Valentins kusin. Anlitad av Ulvriket att föra hem Nikkolas och Mikkel.
(Jag ber om ursäkt för blandningen i tempus i återberättandet och otydligheter, jag skrev det här sent på kvällen)
Äventyr 1: Huvudjägarna
Session 1: "Okej, har vi allt nu?"
En stöldanmälan når ett av Pirits många poliskontor. Avsändaren, Rufidor "Översten" Ludom, rapporterar att han förlorat ett robothuvud, och han är mer en villig att betala för att få den återlämnad. Det vore oklokt att vägra en så känd zonstrykare som självaste Ludom, varpå Kapten Skuggansdotter genast rör sig till Överstens boning finns där redan ett antal andra figurer. En uggla i funktionsduglig rock, en liten trolliknande människomutant, två personer med aristokratiska kostymer, samt en läkare i lortiga kläder. Översten förklarar för de samlade att hans käre vän Rufus överfölls på väg från Nordholmia och förlorade sitt huvud till vad han antar var Slätten motorkultister. Han erbjuder dem alla upp till 100 krediter samt ersättning för omkostnader och utrustning för att de ska återföra huvudet.
Gruppen går med på uppdraget och bestämmer sig för att samla ihop allt som behövs för äventyret. Större delen av dagen går att springa mellan butiker och handla diverse förnödenheter för färden, samt mycket packande och ompackande i väskor för att hitta det optimala sättet att fördela vikten på. Två gånger började de vandra mot stadsporten bara för att inse att de glömt något viktigt som de måste springa tillbaka och hämta. Men till sist började vandringen på eftermiddagen, mot Muntermåla.
Under första dagen når gruppen ett rabarberfält. Hungrig föreslår Valentin att de ska göra rabarberpaj, men dessa tankar blir snabbt ett minne blott när de hör en arg kvinna ropa åt dem att försvinna. Gruppen gör klokt i att lägga benen på ryggen.
Under andra dagen får den trolliknande TripFoot syn på ett par öron i diket. "Ser ni vad jag ser?" frågar han, varpå "Haren" Agda (som i själva verket är en kanin) ropar "Rubbittar!". Som svar på ropet ploppar flera rubbittar upp på kullen bakom diket och slår ut Valentin, ugglan Baltimore och Tripfoot med en förödande salva. Mikkel och Flamman kastar sig ner i diket medan Erkann försöker rädda de ustlagna. Den ensamme rubbitten i diket ger sig direkt efter hot från Mikkel, varpå resten av gruppen ger sig på övriga rubbittar medan de laddar om musköterna. Trots den dödliga första salvan görs processen kort med rubbittarna, vilka därefter får tjäna som krubbransoner. En rubbitt hålls levande som fånge och leder vägen till Muntermåla i utbyte mot sin framtida frihet och sitt liv.
Sent på den tredje dagen når gruppen Muntermåla. Flamman slår rubbitten medvetslös med sin batong och lämnar honom i ett dike. Väl inne i Muntermåla går Erkann fram till en väldigt stor grå person för att be om vägvisningar. De andra stirrar snett på Slumdoktorn, varpå han inser att han hälsat på en staty. Erkann var tydligen tröttare än vad han trodde. Oavsett så läser han skylten på statyn och får reda på att den föreställer "Kapten Einric Shooi, Slätternas Beskyddare" (referens till en År Noll-kampanj).
Gruppen söker sig därefter sig till Mäster Senaps krog för att vila upp efter sina skador från rubbittattacken. Mikkel Kant och Valentin Quinn-Paffenbarger bestämmer sig dock för att utforska staden och leta ledtrådar om robothuvudet. De stöter då på en pyrisk kapten på torget och bestämmer sig för att prata med henne. Hon presenterar sig som Emmy Korpsocknen (Varpå tre spelare utropar "Gasp!" då de inser att det är farmodern till en karaktär i Hindenburg) och försökte minnas att hon träffat Valentin och Mikkel. "Visst var det Klant och Stardenburdenhardenbart?". Mikkel tog och artigt påpekade felet, medan Valentin instinktivt började skälla på kaptenen att hon gjorde sig rolig över hans namn.
Under tiden bestämde sig Baltimore för att göra sina egna efterforskningar i staden och började leta i marknaden. Efter en kort stund blir hon uppsökt av en skuggig figur som presenterar sig som Redige Jon. Jon visar upp ett påstått robothuvud vilken verkar vara en gigantisk svart kvadrat med en svart skärm. Skeptisk ber Baltimore Jon att visa undersidan av föremålet och notera att det borde vara ett hål där om borde vara ett hål där. Snabbt slår Jon ett hål i kvadraten, varpå Baltimore genast påpekar att Jon skapade hålet själv och att det inte alls är ett robothuvud. Jon försvarar sig att "Det är visst ett robothuvud! Det är en tjock-tèvä!"
Efter en stund kommer en man i sliten kostym och jagar bort Jon. Han förklarar för Baltimore att Redige Jon är en bedragare som drömmer om att bli mäklare i Hindenburg. Mikkel som nyss hunnit ikapp Baltimore hör detta och kommenterar att mäklaryrket lär bli Jons död (En referens till Hindenburg). Mannen i kostym presenterar sig som Bender och berättar vad han vet om robothuvudet. Gruppen får tre spår och väljer att följa ryktet om grevinnan Aurora Björnstierna i Björnehuus.
Session 2: Slaget vid Björnehuus
Med erfarenhet från vandringen till Muntermåla tar gruppen målvetet och fyller på sina förnödenheter kvällen innan de ger sig ut igen. Valentin och Tripfoot väljer dock att leta efter Huvudjägarna på egen hand (spelarna närvarade inte den sessionen) medan resten av gruppen vandrar vidare mot Björnehuus. Första kvällen stannar de och pratar med en bonde längs vägkanten och frågar om vägen. Bonden varnar dem för farliga mutanter och önskar dem en trevlig resa, även om han knappt ser mer än silhuetter i mörkret. Men just som samtalet avslutas tar en rejäl titt på Baltimore och Agda, och panikslaget säger han att han måste hem till sina barn, varpå han springer mot ett klocktorn längre bort. Gruppen försöker skynda sig vidare men hinns ikapp av en vagn dragen av två etterdoggar.
Vagnen stannar vid gruppen varpå dess två förare, en kort men kraftig tjej och en lång slank kille i pyrisk officerskadettsuniform, varnar gruppen för att byn de försöker passera är fientligt inställd mot mutanter. De erbjuder gruppen att åka med dem och gömma sig i vagnen, men när gruppen säger vart de ska blir killen plötsligt väldigt motvillig. Tjejen insisterar dock på att låta dem följa med så killen ger med sig på villkoret att de inte berättar för någon i Björnehuus vilka de fått skjuts av.
Efter en stunds vandring hörs ringklockorna från tornen och vagnen stoppas av byns sheriff och medborgargarde. Flamman kliver ut och lyckas i sin egenskap av poliskapten övertyga sheriffen att allt står rätt till i lasten. Vagnen rullar vidare utan några problem. Väl i säkerhet passar tjejen, Slätternas yngste zonstrykare, på att sälja diverse fornskrot till gruppen. Bland annat köper Flamman en porslinsgris med forntida mynt i.
Nästa dag når gruppen fram till Björnehuus och välkomnas av grevinnan. Hon avslöjar att hon har robothuvudet de letar efter, men vägrar sälja det. Istället bjuder hon in gruppen till kvällen Åhlagille, vilket gruppen glatt accepterar. Det visar sig dock att de är grevinnans enda gäster förutom kapten Korpsocknen som de träffade på i Muntermåla tidigare. Flamman och Erkann passar på att prata med kaptenen, som glatt skryter om sin son som utbildar sig till officer. "Han är så mycket bättre en såna där lortiga zonstrykare.". Flamman och Erkann ler för sig själva när de inser varför gossen de träffade tidigare inte ville att de skulle berätta om honom. Mikkel, Baltimore och Erkann passar på att spela tokjospåker mot Aurora. Utan någon större chans att vinna mot den väldiga björnen accepterar Baltimore och Erkann förlust medan Mikkel släpas medvetslös i sängs.
Nästa morgon väcks gruppen av skottlossning. Alla utom Mikkel skyndar sig upp för att finna Björnehuus attackerad av Motorkultister. De skyndar sig ut på palissaderna medan Mikkel ligger kvar och kämpar mot sin bakfylla. Med bara 3 terrorbottar och ett antal bärplockare till sin hjälp försöker gruppen hålla kultisterna stången. Alla med skjutvapen gör vad de kan för att skjuta ned mopedförarna. De lyckas dock inte stoppa lastbilen som stormar rakt genom palissaden och börjar släppa av mängder av kultister. Med mer än halva gruppen bruten gör Baltimore ett desperat försök att driva tillbaka kultisterna genom att använda sin oljelampa som improviserad granat. När de kvarvarande kultister bryter sig in i herrgården skynda sig Flamman in för att stoppa dem i trappan.
Under tiden har Mikkel tröttnat på skottljuden och tvingat sig upp ur sängen. När han inser att herrgården är tom smyger han nerför trappan och försöker hitta robothuvudet. Han hittar förrådet men lyckas inte få upp låset. Istället börjar han leta runt efter nycklarna i de olika kontoren medan striden kommer närmare och närmare. När han till sist hittar nyckeln upptäcker han att terrorbottarna står och slåss mot kultisterna precis i entrén vid förrådet, varpå han smyger förbi dem och tar huvudet. Just som robotarna faller flyr han uppför trapporna och stöter på Flamman. Han visar huvudet för Flamman och föreslår att de flyr, varpå Flamman kastar ner sin porslinsgris på kultisterna som distraktion och hjälper Mikkel att fly.
Aurora lyckas driva bort de sista kultisterna och räddar äventyrarna som var villiga att ge sitt liv till Björnehuus undsättning. Hon belönar dem med pengar och löften om att hon ska lägga in goda ord för dem i den pyriska aristokratin, men beklagar att hon inte kunde ge dem huvudet då denna stals under striden. Gruppen återvänder till Pirit och får veta att Flamman och Mikkel blivit efterlysta för förräderi. Polismästaren lovar dock att Flamman är säker så länge hon stannar i stan. Mikkel däremot försvinner från Regionen för ett ovisst öde.
Under tiden som allt detta skedde lyckades Valentin och TripFoot avslöja ett par ulviska spioner i Muntermåla.
Äventyr 2: Blandning av Knegafurstens Sorti och Det Försvunna Paradiset
Session 3: 2 år inom loppet av 4 timmar
Två år efter händelserna i på slätten kallas Valentin till domstol för att vittna mot Mikkel Kant som till sist gripits för sitt brott mot Björnstierna. Tribunalen har noga granskat bevisningen är beredd att döma tjuven, men för formalians skull vill de ändå höra Valentins vittnesmål. Han beträder salen, redo att berätta om striden vid Björnehuus, men förhandlingarna blir kortare än tänkt. Då Valentina möter den åtalades blick ser han ett väldigt bekant ansikte, men Valentin är säker på en sak: "Det där är ju inte Mikkel!". Och vips så förhindrades en fällande dom, ty den åtalade var inte rätt person. "Det var ju exakt vad jag sa hela tiden!" klagade Nikkolas, som presenterade sig som Mikkels yngre bror. Valentin log och krävde ett tack för sin insatts.
Kort därpå kontaktades de båda av domaren, Marcus Proctor, som tackade Valentin för sin ärlighet och bad de båda om hjälp att undersöka mordet på knegarledaren Ulfhielm. Efter några veckor utredning fann de att mordet var iscensatt av seperatistgruppen Poirit-alliansen, som försökte sätta dit Cappuccino. Nikkolas och Valentin kontakta myndigheterna och inom kort hade stadens härskande familjer gripits och guvernör Krööger tagit kontroll över Regionen. Efter en tid av oroligheter kontaktas dem igen, den här gången av Blå Dunster, som varnar att Poirit-alliansen kan komma att söka hämnd på dem. Han föreslår att de ska följa med Agda, som fått ett uppdrag från Översten att följa ett spår från Rufus till Nordholmia. De båda går med på detta och skyndar sig till tågstationen
På tåget sitter gruppen bredvid en avdelning skåjter, vars två ledare bekymrar sig över hur länge chefsexplorator Manfred Lund varit borta. De oroar sig för att Skåjterna kan komma att stängas ned utan Manfreds stöd. Nikkolas lovar dem att hålla utkik.
När de tre äntligen kommer fram till Järnmerdahl möts de av borgmästare Dynamo och vicesheriffen som frågar om Cappuccino skickat dem. Valentin bluffar att så är fallet och får då frågan vad de ska göra med "grisen". Nyfiken ber Valentin om att få träffa grisen och upptäcker då att det är Manfred Lund. De säger till sheriff Klein att de behöver ta med sig grisen, men Klein genomskådar Valentins bluff. Med Kleins fyra pistoler riktade mot sig inser Valentin att det inte är värt att försöka slåss. Då öppnas dörren av en kattmutant vid namn Kalos Kex, som avslöjar att han lyssnat på samtalet. Han föreslår att gruppen ska lägga sina kort på bordet och finna en kompromiss med Klein, vilket Klein själv är mer än villig att gå med på. Efter Valentins löfte om det förlorade Paradiset går Klein med på att hjälpa gruppen om hon får följa med och leta efter REGEN II. Hon föreslår även att de ska söka upp shamaen Vanja-Lisa och be om hennes vägledning.
Gruppen gör just detta, varpå Vanja-Lisa med glädje erbjuder sin hjälp. Hon tar även fram en väska och plockar ut en drönarrobot vid namn Sky som ska hjälpa dem att spana. Och med det bär gruppen av mot Paradiset. Manfred däremot tackar för att de räddat honom och ber dem söka upp honom i Hindenburg när de är klara.
Efter några dagars vandring når gruppen Paradisdalen. Vanja-Lisa övertygar renstammarna att gruppen är de utvalda som ska beträda Elysium IV, varpå renarna guidar gruppen till ingången på toppen av berget. De går in vad som verkar vara en samling forntida labb. De börjar leta i en aula men flyr så fort de upptäcker ett ovanligt aggressivt moln. De letar även igenom vad de upptäcker är psilabb. Valentin hittar en dator med hjälm som han genast tar på sig, varpå datorn högt säger "Är psioniker". Paff av detta avslöjande hotar Valentin alla de andra att de kommer råka illa ut om de avslöjar detta för någon. Sky blir nyfiken på maskinen och testar att sätta hjälmen på alla i gruppen. Det visar sig att Nikkolas inte är psioniker, medan Agda och Kalos bara får meddelandet "Stoppa inte in husdjur i maskinen".
Efter ett tag öppnas dock hissdörrarna i mitten av labbet, varpå en tungt utrustad stridsgrupp kommer in och hotar gruppen. Kalos noterar på deras symboler att det är Järnringen, varpå Valentin förgäves försöker erbjuda sina tjänster som psioniker. Sky försöker lura gruppen in till giftmolnet, men Järnringen kräver att levande varelser ska upprepa allt som Sky säger varpå de avgör att det är lögner och en fälla. Järnringen ger gruppen en kompromiss att de får ta hissen ner till Elysiums centrum mot att de håller PSIPO borta från dem. Gruppen går med på detta och tar hissen ner.
Session 4: Feberdrömmar i Limbo
Gruppen anländer i överdelen av Elysiums centraltorn. De inser snabbt att de är uppe i taket och att de måste klättra ner till en flotte som drivit iväg. Kalos, Agda och Valentin, som normala människor gör just detta, och simmar till flotten. Nikkolas däremot bestämmer sig för att leka Tarzan och försöka slinga sig till flotten, istället halkar han och faller pladask i vattnet. Besegrad simmar Nikkolas till de andra, varpå de ror till Centralstationen i den översvämmade enklaven.
Väl uppe på perrongen hittar de två terminaler med ett antal hjälmer. Valentin tar direkt och ansluter sig genom sin mutation (som jag helt klart inte gav honom under bordet inför sessionen) och finner sig i en mörk värld med ljuspelare och ett slott i mitten av allt. Kalos, Nikkolas och Agda tar på sig varsin hjälm och kommer i någon form av avatarskaparsida (SL spelar Old School Runescape theme i bakgrunden). När alla kommit in i den mörka världen upptäcker de att Kalos är en kattunge med cowboy-hatt, Agda är en liten kanin med militärhjälm, Nikkolas är en människa med astronauthjälm, kostymöverdel och badbyxor och Valentin är en felfri variant av sig själv.
Gruppen går till slottet och möter där en massa okontaktbara hazardspelare samt en kvinna klädd i svart. Hon presenterar sig som Theresia och ber dem om hjälp att aktivera säkerhetssystemet. Theresia förklarar att hon inte kan åstadkomma det själv eftersom hon är en AI, en slags datorrobot. I utbyte går hon med på att berätta vart de kan hitta REGEN II.
Hon leder dem till ljuspelarna och ger Nikkolas fraser på fornspråket för att fråga om vägen till Admin. De följer instruktionerna och kommer till en ny ljuspelare. På Theresias uppmaning får de in i pelaren och hamnar i en korrider, i vars slut det står en sköld. Kalos går fram till den och lyckas övertyga systemet att den ska försvinna. Inne i nästa rum hittar de en ruta. Nikkolas ställer sig i rutan, varpå systemet säger att han behöver tillstånd från admin att göra så. "Jag ÄR admin" svarar Nikkolas, varpå rutan lyses upp och Theresia ber dem komma ut. Hon förklarar att vägen till säkerhetscentralen är öppen.
De fortsätter till centralen men angrips av virussystem. Valentin och Kalos slängs ur systemet. Valentin hoppar in igen och sätter sig i slottet och väntar. Kalos försöker hitta tillbaka men råkar istället hitta en automatkräfta som pajjar terminalen så att både Kalos och Valentin slängs ut igen. Nikkolas och Agda lyckas dock ta sig in i centralen och återaktivera säkerhetetssystemet. Theresia tackar och berättar att hon tänker aktivera terrorbottarna och driva ut allt levande från enklaven. Sky (som var sen till sessionen) kopplar upp sig med sin robotmodul (som jag helt klart inte gav honom under bordet inför sessionen) och konfronterar Theresia. Han övertalar henne att ge gruppen 8 timmar att utforska enklaven innan hon sätter igång robotarna. Theresia ger honom också kartorna över enklaven.
Gruppen använder sen de forntida lokomobilarna för att ta sig till Akademien. Amfibierna flyr när gruppen kommer, så gruppen fortsätter in i biblioteket. Sky upptäcker till sin besvikelse att böckerna är fuktskadade. När gruppen ska lämna står en amfibie i dörröppningen och hälsar dem. Kalos varnar dem för Theresia, varpå amfibien tackar dem för varningen och berättar om farorna i enklaven.
Gruppen återvänder till järnvägen och använder den för att ta sig till Eden II. Där möts de åter av Järnringen som låter dem passera och utforska Eden. Valentin hittar en MMO-kub som ger honom snigelfobi genom Kaiser Skarprättares sista minnen. De hittar även tecken på djurmutanternas ursprung. När de till sist hittar REGEN II åt Klein och lite andra läkemedel åt sig själva kräver Kalos och Nikkolas att de ska sticka, "Vad gör vi här ens?!". De hittar dock kryokammare och släpper ut en apatisk man och ett lomur, vilken fäster sig direkt vid Kalos.
Med lomuret och mannen lämnar de Elysium innan säkerhetssystemet startas igen och alla andra expeditioner drivs därifrån lika snabbt som de anlänt. Mannen lämnar de vid ett sjukhus i Nordholmia medan de själva tar tåget vidare mot Hindenburg.
Jag skriver om sista äventyret och de fyra sista sessionerna imorgon förhoppningvis. Hoppas ni tyckte det var kul att läsa.