Forum

Ibland går saker inte riktigt som man tänkt sig. För lite kort bakgrund kom jag i kontakt med Mutant först genom MÅ0 och är mer van med Fria Ligans Mutant. Men när jag fick MUA-pdf:erna i samband med M:Hindenburg blev jag väldigt sugen på att försöka spelleda Järnringens Mutant, särskilt när jag insåg möjligheterna att binda ihop dem med M:H. Dock så tycker jag fortfarande mycket med om Fria Ligans regler, vilket var varför jag valde att köra på Hindenburgs regler med lite homebrews från MUA (och även viss inspiration från Western IV). Tanken blev att det skulle bli en lång episk kampanj såsom M:UA verkar ha varit menad att spelas... men så blev det inte. Efter 8 sessioner var kampanjen över, och denna historia tänkte jag dela med mig av.

Kampanjen spelades intressant nog parrarelt till vår kampanj i Mutant Hindenburg, vilket innebär att vi slängde in många referenser till Hindenburg-kampanjen, samt att jag valde att rusha ibland för att vissa delar av MUA skulle spelas innan relevanta delar av MH. Utöver mig själv som SL hade vi 9 spelare i åldrarna 13-25 år med varierande erfarenhet av rollspel och Mutant.

Rollpersonerna
Med under (nästan) hela kampanjen
Flamman Skuggansdotter: Piritskt poliskapten med stora karriärsdrömmar.
"Haren" Agda: Militär kaninmutant som nyligen utsetts till reservist, varför hon sökt nytt jobb i Pirit.
Valentin Quinn-Paffenbarger Junior: Högaristokratisk snikättling (PSI) i jakt på rikedomar och äventyr.

Med i Huvudjägarna
Baltimore: Zonstrykande ugglemutant i jakt på fornartefakter och äventyr.
Erkann "Slumdoktorn" Handslag: En hemlig psioniker bosatt i Pirits kåkstad. Flera gånger avslöjad för sin mutation har Erkann funnit den plats där han kan uppfylla sitt kall i säkerhet. Han driver sin klinik i kåkstaden i hopp om att ingen ska rapportera honom, då de förhoppningsvis inte vill förlora sin enda läkare.
Mikkel Kant: Högaristokratisk dilettant från Ulvriket som lyckats övertyga eliten i Pirit om att han kommer från Frihetens Slätter. Kom till Pirit för att söka äventyr och framgång.
TripFoot: Liten urfattig människomutant från Pirits landsbygd. Drömmer om att hitta massvis med guld. Väldigt trött på att myndigheterna insisterar på att stava hans namn "Trip Foot"

Med från och med Knegafurstens sorti
Kalos Kex: Kattmutant och före detta sheriff från Järnmerdal. Avskyr Karamba Klein som tog hans jobb.
Nikkolas Kant: Mikkels yngre bror som rest till Pyrisamfundet för att hämta hem honom. Är inte alls road av de äventyr han snubblar in i på jakt efter sin odåga till broder.
Sky: Drönarrobot som orakelrenen Vaja-Lisa av oförklarad anledning hade i sin resväska. Drömmer om att grunda en skola och göra kunskapen fri.

Med från och med Undergångens Arvtagare
Horatio Toast: Underrättelseagent åt Sekreta Utskottet.
Nin Ja: Underättelseagent åt Sekreta Utskotteet. Väpnad med forntida samuraisvärd.
Snigél Skal: Journalist från Wredesås. Råkade sitta på samma tåg som resten av gruppen och överhörde att de verkade ha ett stort scoop på gång. Älskar sniglar, vilket bland annat avslöjas av hennes forntida snigel-t-shirt.
Valentina Quinn-Paffenbarger Junior: Valentins kusin. Anlitad av Ulvriket att föra hem Nikkolas och Mikkel.

(Jag ber om ursäkt för blandningen i tempus i återberättandet och otydligheter, jag skrev det här sent på kvällen)
Äventyr 1: Huvudjägarna
Session 1: "Okej, har vi allt nu?"
En stöldanmälan når ett av Pirits många poliskontor. Avsändaren, Rufidor "Översten" Ludom, rapporterar att han förlorat ett robothuvud, och han är mer en villig att betala för att få den återlämnad. Det vore oklokt att vägra en så känd zonstrykare som självaste Ludom, varpå Kapten Skuggansdotter genast rör sig till Överstens boning finns där redan ett antal andra figurer. En uggla i funktionsduglig rock, en liten trolliknande människomutant, två personer med aristokratiska kostymer, samt en läkare i lortiga kläder. Översten förklarar för de samlade att hans käre vän Rufus överfölls på väg från Nordholmia och förlorade sitt huvud till vad han antar var Slätten motorkultister. Han erbjuder dem alla upp till 100 krediter samt ersättning för omkostnader och utrustning för att de ska återföra huvudet.

Gruppen går med på uppdraget och bestämmer sig för att samla ihop allt som behövs för äventyret. Större delen av dagen går att springa mellan butiker och handla diverse förnödenheter för färden, samt mycket packande och ompackande i väskor för att hitta det optimala sättet att fördela vikten på. Två gånger började de vandra mot stadsporten bara för att inse att de glömt något viktigt som de måste springa tillbaka och hämta. Men till sist började vandringen på eftermiddagen, mot Muntermåla.

Under första dagen når gruppen ett rabarberfält. Hungrig föreslår Valentin att de ska göra rabarberpaj, men dessa tankar blir snabbt ett minne blott när de hör en arg kvinna ropa åt dem att försvinna. Gruppen gör klokt i att lägga benen på ryggen.

Under andra dagen får den trolliknande TripFoot syn på ett par öron i diket. "Ser ni vad jag ser?" frågar han, varpå "Haren" Agda (som i själva verket är en kanin) ropar "Rubbittar!". Som svar på ropet ploppar flera rubbittar upp på kullen bakom diket och slår ut Valentin, ugglan Baltimore och Tripfoot med en förödande salva. Mikkel och Flamman kastar sig ner i diket medan Erkann försöker rädda de ustlagna. Den ensamme rubbitten i diket ger sig direkt efter hot från Mikkel, varpå resten av gruppen ger sig på övriga rubbittar medan de laddar om musköterna. Trots den dödliga första salvan görs processen kort med rubbittarna, vilka därefter får tjäna som krubbransoner. En rubbitt hålls levande som fånge och leder vägen till Muntermåla i utbyte mot sin framtida frihet och sitt liv.

Sent på den tredje dagen når gruppen Muntermåla. Flamman slår rubbitten medvetslös med sin batong och lämnar honom i ett dike. Väl inne i Muntermåla går Erkann fram till en väldigt stor grå person för att be om vägvisningar. De andra stirrar snett på Slumdoktorn, varpå han inser att han hälsat på en staty. Erkann var tydligen tröttare än vad han trodde. Oavsett så läser han skylten på statyn och får reda på att den föreställer "Kapten Einric Shooi, Slätternas Beskyddare" (referens till en År Noll-kampanj).

Gruppen söker sig därefter sig till Mäster Senaps krog för att vila upp efter sina skador från rubbittattacken. Mikkel Kant och Valentin Quinn-Paffenbarger bestämmer sig dock för att utforska staden och leta ledtrådar om robothuvudet. De stöter då på en pyrisk kapten på torget och bestämmer sig för att prata med henne. Hon presenterar sig som Emmy Korpsocknen (Varpå tre spelare utropar "Gasp!" då de inser att det är farmodern till en karaktär i Hindenburg) och försökte minnas att hon träffat Valentin och Mikkel. "Visst var det Klant och Stardenburdenhardenbart?". Mikkel tog och artigt påpekade felet, medan Valentin instinktivt började skälla på kaptenen att hon gjorde sig rolig över hans namn.

Under tiden bestämde sig Baltimore för att göra sina egna efterforskningar i staden och började leta i marknaden. Efter en kort stund blir hon uppsökt av en skuggig figur som presenterar sig som Redige Jon. Jon visar upp ett påstått robothuvud vilken verkar vara en gigantisk svart kvadrat med en svart skärm. Skeptisk ber Baltimore Jon att visa undersidan av föremålet och notera att det borde vara ett hål där om borde vara ett hål där. Snabbt slår Jon ett hål i kvadraten, varpå Baltimore genast påpekar att Jon skapade hålet själv och att det inte alls är ett robothuvud. Jon försvarar sig att "Det är visst ett robothuvud! Det är en tjock-tèvä!"

Efter en stund kommer en man i sliten kostym och jagar bort Jon. Han förklarar för Baltimore att Redige Jon är en bedragare som drömmer om att bli mäklare i Hindenburg. Mikkel som nyss hunnit ikapp Baltimore hör detta och kommenterar att mäklaryrket lär bli Jons död (En referens till Hindenburg). Mannen i kostym presenterar sig som Bender och berättar vad han vet om robothuvudet. Gruppen får tre spår och väljer att följa ryktet om grevinnan Aurora Björnstierna i Björnehuus.

Session 2: Slaget vid Björnehuus
Med erfarenhet från vandringen till Muntermåla tar gruppen målvetet och fyller på sina förnödenheter kvällen innan de ger sig ut igen. Valentin och Tripfoot väljer dock att leta efter Huvudjägarna på egen hand (spelarna närvarade inte den sessionen) medan resten av gruppen vandrar vidare mot Björnehuus. Första kvällen stannar de och pratar med en bonde längs vägkanten och frågar om vägen. Bonden varnar dem för farliga mutanter och önskar dem en trevlig resa, även om han knappt ser mer än silhuetter i mörkret. Men just som samtalet avslutas tar en rejäl titt på Baltimore och Agda, och panikslaget säger han att han måste hem till sina barn, varpå han springer mot ett klocktorn längre bort. Gruppen försöker skynda sig vidare men hinns ikapp av en vagn dragen av två etterdoggar.

Vagnen stannar vid gruppen varpå dess två förare, en kort men kraftig tjej och en lång slank kille i pyrisk officerskadettsuniform, varnar gruppen för att byn de försöker passera är fientligt inställd mot mutanter. De erbjuder gruppen att åka med dem och gömma sig i vagnen, men när gruppen säger vart de ska blir killen plötsligt väldigt motvillig. Tjejen insisterar dock på att låta dem följa med så killen ger med sig på villkoret att de inte berättar för någon i Björnehuus vilka de fått skjuts av.

Efter en stunds vandring hörs ringklockorna från tornen och vagnen stoppas av byns sheriff och medborgargarde. Flamman kliver ut och lyckas i sin egenskap av poliskapten övertyga sheriffen att allt står rätt till i lasten. Vagnen rullar vidare utan några problem. Väl i säkerhet passar tjejen, Slätternas yngste zonstrykare, på att sälja diverse fornskrot till gruppen. Bland annat köper Flamman en porslinsgris med forntida mynt i.

Nästa dag når gruppen fram till Björnehuus och välkomnas av grevinnan. Hon avslöjar att hon har robothuvudet de letar efter, men vägrar sälja det. Istället bjuder hon in gruppen till kvällen Åhlagille, vilket gruppen glatt accepterar. Det visar sig dock att de är grevinnans enda gäster förutom kapten Korpsocknen som de träffade på i Muntermåla tidigare. Flamman och Erkann passar på att prata med kaptenen, som glatt skryter om sin son som utbildar sig till officer. "Han är så mycket bättre en såna där lortiga zonstrykare.". Flamman och Erkann ler för sig själva när de inser varför gossen de träffade tidigare inte ville att de skulle berätta om honom. Mikkel, Baltimore och Erkann passar på att spela tokjospåker mot Aurora. Utan någon större chans att vinna mot den väldiga björnen accepterar Baltimore och Erkann förlust medan Mikkel släpas medvetslös i sängs.

Nästa morgon väcks gruppen av skottlossning. Alla utom Mikkel skyndar sig upp för att finna Björnehuus attackerad av Motorkultister. De skyndar sig ut på palissaderna medan Mikkel ligger kvar och kämpar mot sin bakfylla. Med bara 3 terrorbottar och ett antal bärplockare till sin hjälp försöker gruppen hålla kultisterna stången. Alla med skjutvapen gör vad de kan för att skjuta ned mopedförarna. De lyckas dock inte stoppa lastbilen som stormar rakt genom palissaden och börjar släppa av mängder av kultister. Med mer än halva gruppen bruten gör Baltimore ett desperat försök att driva tillbaka kultisterna genom att använda sin oljelampa som improviserad granat. När de kvarvarande kultister bryter sig in i herrgården skynda sig Flamman in för att stoppa dem i trappan.

Under tiden har Mikkel tröttnat på skottljuden och tvingat sig upp ur sängen. När han inser att herrgården är tom smyger han nerför trappan och försöker hitta robothuvudet. Han hittar förrådet men lyckas inte få upp låset. Istället börjar han leta runt efter nycklarna i de olika kontoren medan striden kommer närmare och närmare. När han till sist hittar nyckeln upptäcker han att terrorbottarna står och slåss mot kultisterna precis i entrén vid förrådet, varpå han smyger förbi dem och tar huvudet. Just som robotarna faller flyr han uppför trapporna och stöter på Flamman. Han visar huvudet för Flamman och föreslår att de flyr, varpå Flamman kastar ner sin porslinsgris på kultisterna som distraktion och hjälper Mikkel att fly.

Aurora lyckas driva bort de sista kultisterna och räddar äventyrarna som var villiga att ge sitt liv till Björnehuus undsättning. Hon belönar dem med pengar och löften om att hon ska lägga in goda ord för dem i den pyriska aristokratin, men beklagar att hon inte kunde ge dem huvudet då denna stals under striden. Gruppen återvänder till Pirit och får veta att Flamman och Mikkel blivit efterlysta för förräderi. Polismästaren lovar dock att Flamman är säker så länge hon stannar i stan. Mikkel däremot försvinner från Regionen för ett ovisst öde.

Under tiden som allt detta skedde lyckades Valentin och TripFoot avslöja ett par ulviska spioner i Muntermåla.

Äventyr 2: Blandning av Knegafurstens Sorti och Det Försvunna Paradiset
Session 3: 2 år inom loppet av 4 timmar
Två år efter händelserna i på slätten kallas Valentin till domstol för att vittna mot Mikkel Kant som till sist gripits för sitt brott mot Björnstierna. Tribunalen har noga granskat bevisningen är beredd att döma tjuven, men för formalians skull vill de ändå höra Valentins vittnesmål. Han beträder salen, redo att berätta om striden vid Björnehuus, men förhandlingarna blir kortare än tänkt. Då Valentina möter den åtalades blick ser han ett väldigt bekant ansikte, men Valentin är säker på en sak: "Det där är ju inte Mikkel!". Och vips så förhindrades en fällande dom, ty den åtalade var inte rätt person. "Det var ju exakt vad jag sa hela tiden!" klagade Nikkolas, som presenterade sig som Mikkels yngre bror. Valentin log och krävde ett tack för sin insatts.

Kort därpå kontaktades de båda av domaren, Marcus Proctor, som tackade Valentin för sin ärlighet och bad de båda om hjälp att undersöka mordet på knegarledaren Ulfhielm. Efter några veckor utredning fann de att mordet var iscensatt av seperatistgruppen Poirit-alliansen, som försökte sätta dit Cappuccino. Nikkolas och Valentin kontakta myndigheterna och inom kort hade stadens härskande familjer gripits och guvernör Krööger tagit kontroll över Regionen. Efter en tid av oroligheter kontaktas dem igen, den här gången av Blå Dunster, som varnar att Poirit-alliansen kan komma att söka hämnd på dem. Han föreslår att de ska följa med Agda, som fått ett uppdrag från Översten att följa ett spår från Rufus till Nordholmia. De båda går med på detta och skyndar sig till tågstationen

På tåget sitter gruppen bredvid en avdelning skåjter, vars två ledare bekymrar sig över hur länge chefsexplorator Manfred Lund varit borta. De oroar sig för att Skåjterna kan komma att stängas ned utan Manfreds stöd. Nikkolas lovar dem att hålla utkik.

När de tre äntligen kommer fram till Järnmerdahl möts de av borgmästare Dynamo och vicesheriffen som frågar om Cappuccino skickat dem. Valentin bluffar att så är fallet och får då frågan vad de ska göra med "grisen". Nyfiken ber Valentin om att få träffa grisen och upptäcker då att det är Manfred Lund. De säger till sheriff Klein att de behöver ta med sig grisen, men Klein genomskådar Valentins bluff. Med Kleins fyra pistoler riktade mot sig inser Valentin att det inte är värt att försöka slåss. Då öppnas dörren av en kattmutant vid namn Kalos Kex, som avslöjar att han lyssnat på samtalet. Han föreslår att gruppen ska lägga sina kort på bordet och finna en kompromiss med Klein, vilket Klein själv är mer än villig att gå med på. Efter Valentins löfte om det förlorade Paradiset går Klein med på att hjälpa gruppen om hon får följa med och leta efter REGEN II. Hon föreslår även att de ska söka upp shamaen Vanja-Lisa och be om hennes vägledning.

Gruppen gör just detta, varpå Vanja-Lisa med glädje erbjuder sin hjälp. Hon tar även fram en väska och plockar ut en drönarrobot vid namn Sky som ska hjälpa dem att spana. Och med det bär gruppen av mot Paradiset. Manfred däremot tackar för att de räddat honom och ber dem söka upp honom i Hindenburg när de är klara.

Efter några dagars vandring når gruppen Paradisdalen. Vanja-Lisa övertygar renstammarna att gruppen är de utvalda som ska beträda Elysium IV, varpå renarna guidar gruppen till ingången på toppen av berget. De går in vad som verkar vara en samling forntida labb. De börjar leta i en aula men flyr så fort de upptäcker ett ovanligt aggressivt moln. De letar även igenom vad de upptäcker är psilabb. Valentin hittar en dator med hjälm som han genast tar på sig, varpå datorn högt säger "Är psioniker". Paff av detta avslöjande hotar Valentin alla de andra att de kommer råka illa ut om de avslöjar detta för någon. Sky blir nyfiken på maskinen och testar att sätta hjälmen på alla i gruppen. Det visar sig att Nikkolas inte är psioniker, medan Agda och Kalos bara får meddelandet "Stoppa inte in husdjur i maskinen".

Efter ett tag öppnas dock hissdörrarna i mitten av labbet, varpå en tungt utrustad stridsgrupp kommer in och hotar gruppen. Kalos noterar på deras symboler att det är Järnringen, varpå Valentin förgäves försöker erbjuda sina tjänster som psioniker. Sky försöker lura gruppen in till giftmolnet, men Järnringen kräver att levande varelser ska upprepa allt som Sky säger varpå de avgör att det är lögner och en fälla. Järnringen ger gruppen en kompromiss att de får ta hissen ner till Elysiums centrum mot att de håller PSIPO borta från dem. Gruppen går med på detta och tar hissen ner.

Session 4: Feberdrömmar i Limbo
Gruppen anländer i överdelen av Elysiums centraltorn. De inser snabbt att de är uppe i taket och att de måste klättra ner till en flotte som drivit iväg. Kalos, Agda och Valentin, som normala människor gör just detta, och simmar till flotten. Nikkolas däremot bestämmer sig för att leka Tarzan och försöka slinga sig till flotten, istället halkar han och faller pladask i vattnet. Besegrad simmar Nikkolas till de andra, varpå de ror till Centralstationen i den översvämmade enklaven.

Väl uppe på perrongen hittar de två terminaler med ett antal hjälmer. Valentin tar direkt och ansluter sig genom sin mutation (som jag helt klart inte gav honom under bordet inför sessionen) och finner sig i en mörk värld med ljuspelare och ett slott i mitten av allt. Kalos, Nikkolas och Agda tar på sig varsin hjälm och kommer i någon form av avatarskaparsida (SL spelar Old School Runescape theme i bakgrunden). När alla kommit in i den mörka världen upptäcker de att Kalos är en kattunge med cowboy-hatt, Agda är en liten kanin med militärhjälm, Nikkolas är en människa med astronauthjälm, kostymöverdel och badbyxor och Valentin är en felfri variant av sig själv.

Gruppen går till slottet och möter där en massa okontaktbara hazardspelare samt en kvinna klädd i svart. Hon presenterar sig som Theresia och ber dem om hjälp att aktivera säkerhetssystemet. Theresia förklarar att hon inte kan åstadkomma det själv eftersom hon är en AI, en slags datorrobot. I utbyte går hon med på att berätta vart de kan hitta REGEN II.

Hon leder dem till ljuspelarna och ger Nikkolas fraser på fornspråket för att fråga om vägen till Admin. De följer instruktionerna och kommer till en ny ljuspelare. På Theresias uppmaning får de in i pelaren och hamnar i en korrider, i vars slut det står en sköld. Kalos går fram till den och lyckas övertyga systemet att den ska försvinna. Inne i nästa rum hittar de en ruta. Nikkolas ställer sig i rutan, varpå systemet säger att han behöver tillstånd från admin att göra så. "Jag ÄR admin" svarar Nikkolas, varpå rutan lyses upp och Theresia ber dem komma ut. Hon förklarar att vägen till säkerhetscentralen är öppen.

De fortsätter till centralen men angrips av virussystem. Valentin och Kalos slängs ur systemet. Valentin hoppar in igen och sätter sig i slottet och väntar. Kalos försöker hitta tillbaka men råkar istället hitta en automatkräfta som pajjar terminalen så att både Kalos och Valentin slängs ut igen. Nikkolas och Agda lyckas dock ta sig in i centralen och återaktivera säkerhetetssystemet. Theresia tackar och berättar att hon tänker aktivera terrorbottarna och driva ut allt levande från enklaven. Sky (som var sen till sessionen) kopplar upp sig med sin robotmodul (som jag helt klart inte gav honom under bordet inför sessionen) och konfronterar Theresia. Han övertalar henne att ge gruppen 8 timmar att utforska enklaven innan hon sätter igång robotarna. Theresia ger honom också kartorna över enklaven.

Gruppen använder sen de forntida lokomobilarna för att ta sig till Akademien. Amfibierna flyr när gruppen kommer, så gruppen fortsätter in i biblioteket. Sky upptäcker till sin besvikelse att böckerna är fuktskadade. När gruppen ska lämna står en amfibie i dörröppningen och hälsar dem. Kalos varnar dem för Theresia, varpå amfibien tackar dem för varningen och berättar om farorna i enklaven.

Gruppen återvänder till järnvägen och använder den för att ta sig till Eden II. Där möts de åter av Järnringen som låter dem passera och utforska Eden. Valentin hittar en MMO-kub som ger honom snigelfobi genom Kaiser Skarprättares sista minnen. De hittar även tecken på djurmutanternas ursprung. När de till sist hittar REGEN II åt Klein och lite andra läkemedel åt sig själva kräver Kalos och Nikkolas att de ska sticka, "Vad gör vi här ens?!". De hittar dock kryokammare och släpper ut en apatisk man och ett lomur, vilken fäster sig direkt vid Kalos.

Med lomuret och mannen lämnar de Elysium innan säkerhetssystemet startas igen och alla andra expeditioner drivs därifrån lika snabbt som de anlänt. Mannen lämnar de vid ett sjukhus i Nordholmia medan de själva tar tåget vidare mot Hindenburg.

Jag skriver om sista äventyret och de fyra sista sessionerna imorgon förhoppningvis. Hoppas ni tyckte det var kul att läsa.

Äventyr 3: Undergångens Arvtagare
Session 5: "Vad sjutton är Thermapolium?!"
Gruppen sitter på en bänk i andra klass på lokomobilen mot Wredesås. Efter en stund får de sällskap av en journalist med en forntida tröja med snigeltryck på. Valentin blir väldigt obekväm, vilket inte förbättras av att murveln presenterar sig som Snigél Skal. Hon berättar att hon hittade snigeltröjan i en komposthög och att det nu är hennes hela liv och identitet. Vid gränsen mellan Nordholmias och Hindenburgs Regioner stoppas dock lokomobilen av en militär vägspärr, varpå flera soldater kliver ombord tåget. Kalos försöker kika ut för att få uppfattning av vad som händer, och han noterar att förbandet som stoppat dem är Jägarkompani Nord, samt att dessa verkar ha tillfångataget några mänskliga soldater från Hindenburg reguljära trupper.

En ung officerskadett stannar upp vid gruppens bänk och tycker sig känna igen Nikkolas. Nikkolas svarar att det måste vara Mikkel han tänker på. Kadetten fortsätter granska gruppen på bänken och reagerar på att Kalos tagit en plasmakarbin från Elysium, varpå han varnar Kalos för att bära vapen synligt. Han fortsätter med att varna både Kalos och Agda för att en statskupp ägt rum i Hindenburg, och att kuppmakarna tycks fientligt inställda mot mutanter. Just som kadetten är på väg att kliva av vagnen säger den unga soldaten bakom honom "Velociped". Kadetten vänder sig till henne och svarar att de inte ska döpa någon unge till Velociped, och inte Velociraptor heller. Kalos ropar efter dem att han tyckte att Velociped var ett bra namn.

Lokomobilen släpps vidare och gruppen kommer fram till Wredesås där de ska byta till lokomobilen mot Hindenburg. Snigél har hört dem prata om Manfred Lund och Elysium under resans gång och bestämmer sig för att följa med dem då de verkar ha ett stort scoop på gång. Med en timme mellan byten passar Valentin på att handla lunch till gruppen i Wredesås. På vägen tillbaka till stationen får han syn på en gråtande man utanför ett stängt apotek. Mannen jämrar sig över att armén konfiskerat alla läkemedel just när hans stackars barn är så sjukt. Valentin, som inte alls är sugen på
att delta i välgörenhet, börjar gå vidare men hejdar sig när han hör mannen ropa ut "Min stackars Domino!". Med ett namn på sjuklingen (eller för att spelaren insåg att det sjuka barnet var hennes karaktär i Hindenburg) klarar inte längre Valentin att undgå sin plikt, varpå han stannar upp och ger mannen pengar för köpa medicin på svarta marknaden.

Till sist anländer gruppen i Hindenburg, men de hinner inte kliva av tåget förrän två soldater kräver att häkta Kalos och Agda. Kalos frågar om det inte finns något sätt att undslippa häktning, varpå soldaterna svarar att de kan få smyga in till kåkstaden som alla andra mutantkräk mot en liten ersättning. Kalos vänder ut och in på sina fickor för krediter men hittar inte i närheten av tillräckligt, varpå drönaren Sky på något vis hostar upp en större muta. Och med det kommer gruppen undan ännu än gång för stunden.

Så fort de kommer till Kåkstaden berättar Kalos att hans bror Fredrok med familj bor i Hindenburg och att han vill hitta dem och se till att de är i säkerhet. Gruppen smyger ur kåkstaden till Hundängen och hittar Fredroks övergivna hus. De blir dock uppsökta av en hundmutant som erbjuder dem hjälp mot ersättning. Frustrerad och ilsken höjer Kalos geväret, varpå Nikkolas kliver emellan för att lugna ner situationen. Kalos ger hunden de få krediter han har mot att denna ska leda dem till Domherren, då denna har koll på de flesta i Kåkstaden. Olyckligtvis för Kalos är Domherren lika girig och inte särskilt sugen på att hjälpa Kalos då Fredroks fru har kopplingar till Peckwickklubben. Men mot några forntida läkemedel som Kalos fått med sig från Elysium berättar Domherren adressen där Fredroks familj gömmer sig. Nikkolas passar på att fråga om Domherren vet något om Mikkel, till vilket han får svaret att "Din bror har ställt till många problem här i Hindenburg. Men var han är har jag ingen aning om."

Kalos vänder sig ut från Domherren gömställe utan ett ord och skyndar sig allt vad han kan till adressen. Till sin lättnad hittar han Fredroks familj där och utbyter ett tårfyllt återseende. Fredrok varnar sin bror för farorna i Hindenburg och ber honom lämna så fort han kan, varpå Kalos ber honom detsamma. Men Fredrok säger att för sin fru och två barns skull måste han finnas just där. Kalos varnar honom för att frun, Amandarina Guru, är en hänsynslös kvinna och dåligt inflytande på barnen Angela och Zyckan, men Fredrok står fast vid att han måste finnas där. Kalos lämnar sin bror med löftet om att hålla mutanthatarna ansvariga.

Kort därpå söks gruppen upp av några skåjter som vill att de ska följa med till Manfred. De leder gruppen genom kloakerna och till sist till en hemlig grotta under Thorulfshov, där de möts av Sekreta Utskottet, Manfred, assistenten Nils och den forntida människan Matheus. Manfred berättar att Nils och Matheus nyss räddades från Åland av Blå Dunster, men att det kostade Blå Dunsters liv. Gruppen noterar även en liten sjuåringen som agenten Baskimo Fjääder presenterar som sin son. Snigél tror inte på detta och börjar försöka fråga ut gossen, som bara svarar med att nicka och skaka på huvudet. "För den Gamles skull!" utbryster Kalos, "Pojken är bara blyg!".

Manfred förklarar vilket uselt skick utskottet är i, och föreslår att gruppen ska hämta tillbaka kroppen från den legendariske björnen Traffaut i hopp om att det ska stärka utskottets stridsvilja. Gruppen accepterar uppdraget och rör sig ut i kloakerna för att göra just detta. De kommer fram till konstapelkåken som Traffauts kropp hänger ifrån och äcklas av den hemska synen. Utan tvekan drar Kalos dock geväret och skjuter av repet. Nikkolas och Snigél släpar med kroppen med Sky och Kalos håller konstaplarna upptagna. De återvänder sen utan större problem till utskottet.

Väl tillbaka ber Manfred dem att söka upp ett par herrar vid Hydratorget innan BPM hittar dem. De rör sig dit via kloakerna. (Vid detta tillfälle bestämde sig en spelare att försöka metagame:a och lämna ett ID-kort från Elysium till sin karaktär i Hindenburg. Han gick in i byggnaden för den framtida gruppens bageri och gick ner i källaren i hopp om att hitta sin framtida robotkaraktär. Det han möttes av var dock en tom källare. Not on my watch)
Nikkolas går in i en krog och upptäcker en full sergeant som skryter om att de ska gripa några herrar i Thermapoloium, varpå gruppen skyndar sig dit. (Efter en lång diskussion om vad ett thermapoloum var för något kommer gruppen fram).

När spelarna kommer fram är byggnaden omringad av demonstranter, varpå Snigél sätter sig på Nikkolas axlar för att de ska kunna ta sig fram. På något sätt fungerar det och de når porten, som de inser är låst. Därefter försöker de återigen med axelridandet ta sig in genom ett fönster på kortsidan. Sky tar och flyger rätt igenom fönstret, varpå han blir nerskjuten av herrarna. Därefter kommer Vita Kårens soldater och börjar pressa sig in genom porten. Kalos klättar upp på ett närliggande tag och försöker distrahera dem med sin plasmakarbin. Med nöd och näppe lyckas Nikkolas och Snigél rädda två av herrarna och den trasige drönaren och fly tillbaka till utskottet.

När de återvänder till utskottet berättar Fjääder att sjuåringen är en psimutant, varpå ungen med telepati skapar ett gruppsamtal inom gruppens huvuden. Han förklarar att det finns mäktiga vapen gömda en bit utanför Hindenburg och vill att gruppen ska hitta dem. Gruppsamtalet råkar även avslöja Snigél psioniska trippelhjärna då det hördes tre tankar samtidigt från henne. Fjääder föreslår att gruppen ska ta en båt från hamnen för att ta sig till vapnen. Han ger även en vit kåpa som förklädnad till Kalos, som inte alls är nöjd med att behöva klä ut sig till mutanthatare. Gruppen hittar åtminstone vapnet, två terrobottar, varpå Manfred föreslår att de ska låta robotarna ligga där tills de behövs

Session 6: Laserkatt till undsättning
Manfred berättar att han tror sig ha lokaliserat Frank-Frank Peckwick och vill att gruppen ska rädda honom. Han befinner tros befinna sig på någon lyxkasinoö utanför Hindenburg, varpå gruppen tar en något för liten eka och ror ut dit. De lyckas smyga sig in i det stora huset där utan att upptäckas av soldatstyrkan som vaktar. Valentin och Snigél passar på att leta efter tokjos och värdesaker, men hittar mest bara skräp när letar runt i mörkröt. Nikkolas lyckas hitta en portabel nattlampa och använder sig av den för att hitta en låst pansardörr, som han inte reagerar så mycket på. Kalos blir dock övertygad om att det är just där som Peckwick gömmer sig.

Under tiden flyger Sky runt i mörkret och råkar slå ner en vinflaska. Inom kort kommer soldater soldater från båda ingångar i källaren som gruppen gömmer sig. Kalos lyckas överrumpla dem med plasmakarbinen och förvandla alla 6 soldater till två högar av brännskador och brinnande tyg innan de ens hunnit reagera. (Vid detta tillfälle öppnades diskussion om hur farligt djurförmågan jaktsinne blev i kombination med automateld. Spelaren erbjöd sig att lämna ifrån sig karbinen, men jag föreslog istället att det var okej så länge jaktsinnet bara kunde användas på den första attacken i varje strid.)

Gruppen försökte hitta sätt att öppna dörren, men blev till sist tvungna att försöka övertyga Peckwick att öppna. De försökte med att nämna Manfred, men fick då svaret att han inte tänkte öppna för människornas gullegris. De försökte sticka in Kalos päls för att visa på att de var djurmutanter, varpå Peckwick svarade att de lika gärna kunde ha mördat en katt för det. Till sist berättar Kalos sitt hela namn, vilken Peckwick känner igen som sheriffen i Järnmerdahl och därmed öppnar dörren. Stämmingen blir genast mer aggressiv när gruppen inser att Lejonordens ledning är där med Peckwick. Men uppdraget måste fortsätta.

När de försöker smyga upp från källaren upptäcker de att en stor grupp soldater står redo och väntar på dem. Valentin och Sky tar de räddade djuren och försöker fly upp genom andra uppgången med Kalos, Nikkolas och Snigél strider mot soldaterna. Kalos lyckas ännu en gång peppra ner soldaterna, vars två överlevare flyr i panik. I den andra änden möter Valentin dock fler soldater, varpå han överlämnar sig med djuren. Han gör ett sista desperat försök att vända lyckan med sin mentala dominans, men soldaten han tar kontroll över blir snabbt upptäckt varpå Valentins mutation avslöjas. De flyende soldaterna kommer dit och föreslår att de genast ska lämna ön. När Kalos, Nikkolas och Snigél når platsen har Valentin och fångarna redan släpats iväg till båtarna. Över komradion som Manfred gav dem hör de soldaterna ropa ut till stadens trupper att se upp för en drönarrobot, en laserkatt och Mikkel Kant. "Men jag är inte Mikkel!" utbrister Nikkolas.

Under tiden har Sky försökt flyga tillbaka till staden. Han skjuts dock ner vid hamnen och skrotas för ett ovisst öde. Valentin tas av PSIPO, och det sista han ser innan han slumrar in är PSIPO:s forskare redo att avslöja hemligheten bakom psioniker.

Session 7: Början på slutet
Under tiden i Pirit kämpar myndigheterna mot Cappuccinos gangstrar, vilket dränerar resurser som guvernör Krööger hellre hade använt för att driva ut kuppmakarna i Hindenburg. Krööger vill dock få bättre koll på läget i Hindenburg, varpå han skickar poliskapten Flamman Skuggansdotter dit för att få kontakt med BPM:s motståndare. Väl i Hindenburg möter Flamman en kvinna som hävdar sig ha hittat det Sekreta Utskottet, och vill att hon följer med det. De når dit och träffar på resten av gruppen. Kvinnan presenterar sig som Valentina Quinn-Paffenbarger Junior, kusin till Valentin (För självklart hette två syskon Valentin och Valentina, som båda döpte sina barn efter sig själva). Gruppen beklagar sorgen efter Valentins bortgång, men vad Valentina inte nämner är att hon jobbar åt Ulvriket och egentligen försöker hitta bröderna Kant för att föra hem dem till Nekropolis.

Manfred berättar att de hittat tecken på att Tunnelrävarna och Jägarkompani Nord finns i närheten och vill att gruppen ska kontakta dem. Fjääder nämner de olika spår som gruppen kan följa, varpå de väljer att följa ryktet om Jägarkompanisofficer och en kvinnlig soldat från Vita Kåren i industriområdet. De tar sig till industriområdet och Flamman (i sin polisuniform) frågar en av Vita Kårens kaptener om han sett något. Kapten Bettfisk som han presenterar sig om utbrister att det vore en skandal om det stämmer att en kvinna setts i Vita Kårens uniform, och berättar att han såg två unga personer som kan ha passat beskrivningen. Medan gruppen går vidare beklagar kaptenen att ingen säljer bröd i området då alla mutantbagare gripits, och utbrister att staden behöver ett redigt bröderi (Referens till Hindenburg).

Gruppen hittar två unga militärer som verkar stämma överens med beskrivningen. Valentina går fram och råkar försäga sig om att hon vet om att en av dem är kvinnlig, varpå de båda blir väldigt misstänksamma. Läget förbättras inte av att Kalos kliver fram med sin BPM-förklädnad. De två soldaterna leder in gruppen i en gränd och försöker överraska dem, men kadetten drar värjan för tidigt och finner sig för långt bort för att kunna göra något med den. Det är då gruppen inser att de två är soldaterna från lokomobilen, och Flamman känner igen dem som det unga paret som hjälpte gruppen på Slätten. Kalos kommenterar återigen att han tyckte Velociped var ett bra namn, varpå paret lugnar ner sig. De ber gruppen följa med dem till Jägarkompaniet för att tala med generalen. Generalen lovar hjälpa utskottet, men gör det tydligt att hans lojalitet inte är gratis. Därefter berättar han vart Tunnelrävarna finns och råder gruppen att skynda sig dit.

Efter några timmars vandrande bestämmer sig Flamman för att slå läger för natten medan Kalos och Valentia vandrar vidare. Nikkolas kollapsar på av sömnbrist och förs tillbaka till Flammans läger. Kalos och Valentina finner sig därefter omringad av tunnelrävar, och kort därpå väcks Flamman och Nikkolas likaså av små mutantsoldater. Gruppen förs till Överste Dragg som trots sitt tuffa rykte gråter av glädje och lovar hjälpa gruppen. Han berättar att de lokaliserat kejsaren i Wrede Ättehov, och ber om hjälp att få tag på ritningarna till gården. Valentina, Nikkolas och Flamman återvänder till Hindenburg och tar in på samma hotell som arkitekten. Flamman låtsas sen gripa arkitekten för spioneri och kräver att få se ritningarna till gården. Efter att arkitekten överlämnat ritningarna lovar Flamman släppa honom mot att han håller deras möte hemligt. Under tiden har Valentina snott tvål från bägge hotellrum.

Nästa dag gör Tunnelrävarna och Jägarkompaniet ett koordinerat angrepp mot gården, medan gruppen klättar över norra muren i kaoset. Till sin hjälp har de även fått underättelseagenten Horatio Toast. Horatio och Agda stannar på murern för att hålla vakt medan resten av gruppen letar igenom gäststugorna. Valentina snor en tavla av kejsar Thorulf, men i övrigt är gäststugorna tomma. Istället rör de sig vidare genom häcken.

Snigél försöker klättra upp på Nikkolas axlar igen och klättra över häcken, men Nikkolas snubblar så att Snigél ramlar och fastnar i häcken. Under tiden har Valentina lyckats göra ett hål för att de ska kunna gå igenom. På andra sidan hör de dock Wredes legoknektar komma springande, varpå Kalos gör drar fram karbinen och skjuter vapnen ur händerna på dem. Flamman slår ner en med sin batong, varpå resten lägger benen på ryggen. Gruppen fortsätter till gäststugan mitt i trädgården och hittar där Thorulf med familj.

Under tiden har en robotknekt upptäckt Horatio och Agda på muren. Horatio skjuts direkt och förblöder snabbt medan Agda gör vad hon kan för att skjuta tillbaka. När knekten sparkar ner Horatios kropp från muren tar Agda och hoppar ner på andra sidan och försöker springar därifrån. Knekten drar sin värja, springer efter och hugger ner henne, men just som han ska utföra nådastöten skjuts han ned av en tunnelräv.

När gruppen kommer tillbaka till muren får de syn på Horatios kropp och blir överfallna av en robotknekt i en av gäststugorna. Kalos drar karbinen igen och pepprar så många skott att husviäggen smälter och allt som finns kvar av robotknekter är en hög med aska. Legoknektarna som lagt sig i bakhåll släpper sina vapen och springer återigen för livet. Och med det klättar gruppen över muren, plockar upp Agda och flyr till Tunnelrävarna.


Session 8: Slutstriden
Efter att ha vilat upp efter natten kontaktar Thorulf gruppen och berättar sin plan för att stoppa BPM. Med hjälp av sjuåringen Jonathon har han kontaktat en gammal vän som givit honom lösenordet för att öppna gången från Biobunker IX till Gryningspalatsets sjunde våning. Thorulf föreslår att gruppen med hjälp av Manfred, terrorbottarna och två soldater ska använda bunkeringången för att slå ut BPM:s ledning medan Tunnelrävarna och Jägarkompaniet håller BPM:s trupper upptagna. Gruppen går med på detta och rör sig igenom den tomma bunkern.

De kommer fram till sjunde våningen och möts av kuppledaren Aston Schölds fru, som är fullt övertygat om att gruppen är en hallucination. Detta även efter att Snigél snor hennes pipa. Kalos och underättelseagenten Nin Ja smyger i förväg och försöker lokalisera BPM-ledningen, men Valentina, Nikkolas och Snigél tröttnar på att vänta och börjar leta dem med. Kalos och Nin hittar Wrede och Järnhiessa, vilka de snabbt avväpnar. Men då Valentina råkar går raka in samlingsrummet och möts av hela BPM-ledningen och dess livgardister.

Målmedvetet försöker Valentina skjuta Aston, som försöker fly upp till taket. Snigél försöker springa efter, men slås ned av BPM-ledarna som försöker följa sin befälhavare. Flamman skyndar sig till undsättning och lyckas tillsammans med Nikkolas hålla två etterdoggar borta. General Samuel Kloo försöker trycka tillbaka gruppen och skjuter armarna av terrorbottarna, men blir sen nedskjuten själv. Med livet som insats lyckas de fälla livgardisterna, vilket lämnar Snigél, Nikkolas och Valentina farligt nära döden, men de räddas av tunnelrävarna. Kalos fortsätter upp på taket och försöker ta så många som möjligt innan han själv bryts av fiendes eld. Flamman skyndar sig och tar Kalos karbin för att peppra ner de som ännu står upp.

Till sist lyfter Aston sina händer och försöker kapitulera. Han försöker dock först erbjuda gruppen höga positioner om de väljer att hjälpa honom istället. Utan gehör försöka han beordra Flamman att arrestera gruppen, men hon tvärvägrar. Utan hopp kastar sig Aston från taket, varpå hans terrorvälde slutar. Gruppen tittar ut över taket medan deras allierade drar sig tillbaka. De inser att utan ledning kommer BPM falla inom kort.


Epilog
Gruppens alla medlemmar, åtminstone de som överlevde, erbjöds alla tack från kejsaren för sina insatser. Valentina hjälpte Nikkolas att leta efter Mikkel, men allt de kunde hitta var hans karaktäristiska rosa hatt och en treåring som de antog var Mikkels barn. Valentina erbjöd sig att ta hand om barnet (föräldern till en karaktär i Hindenburg), och fick även ta över Wrede Ättehov. Nikkolas återvände till Nekropolis som pyrisk ambassadör, men vad som hände med hans bror fick han aldrig veta.

Kalos bad enbart om en handfull krediter från Thorulf och en tjänst från Manfred, att Fredroks fru Amandarina skulle ges fullt medlemskap i Peckwickklubben. Kalos reste hem för att åter bli sheriff i Järnmerdahl, men fick kort därefter sällskap av sin bror igen. Det visade sig att förhållandet inte höll, och olyckligtvis blev barnen Angela och Zyckan (två karaktärer från Hindenburg) kvar hos Amandarina.

Flamman utsågs till polismästare i Pirit som tack för sin trogna tjänst. En av hennes första uppdrag blev dock att godkänna en namnansökan från det unga paret. Flamman fick sig ett gott skratt när hon såg att paret hade funnit en kompromiss, och kunde därefter godkänna att parets dotter skulle heta Veloricka (en karaktär i Hindenburg).

Snigél och Nin fick varsitt gods utanför Hindenburg. (Spelarna behövde gå innan sessionen var slut, och fick därför ingen detaljerad epilog.) Erkann använde pengarna han fick från Björnstierna för att rusta upp sin klinik i Pirit. Baltimore och Tripfoot fortsatte med sina zonäventyr.
Slut på kampanjen
Hoppas ni gillade det, trots att jag inte korrläste innan jag postade den.