Jag har nu spelat igenom äventyret Dimöns Härskare med tre spelare 5, 10 och 11 år gamla.
De tyckte äventyret var "bara så coolt, med odöda som kan prata och inte är dumma och en greve som är snäll men ändå gör fel".
Gruppen spenderade mycket tid på att imponera på skeppsgossen Marek. De tyckte inte att han var det minsta irriterande fast jag försökte mitt bästa
En kul detalj var att Barghesten i gänget jagade runt på skeppskatten Vincens som sökte skydd hos besvärjaren i gruppen. (Vincens visade sig sedan vara besvärjarens gamla lärare som tillhör Rådet och fått henne utkastad vilket ledde till ett obetalbart ansiktsuttryck av förvåning i sista scenen )
I bryggeriet undrade spelarna mycket varför Derika och de tänkande odöda ville dö. Jag lät henne då smeka en berlock med ett fotografi på hennes lilla barn som tyvärr blivit en av de fientliga icke tänkande. Det, tillsammans med de ständiga krämporna och den tomma hungern de aldrig kan mätta väckte spelarnas sympati.
I anselms borg valde en av dem att smyga runt och leta i borgen efter magikern Frombork. Han pekade ut vilka delar han undersökte först så jag la in Anselms svit i ena tornet och Fromborks rum i det andra. Där fann han två stycken dagböcker som beskrev backstoryn från dessa tvås perspektiv. Jag gjorde Anselm till en glad prick som blev alltmer självgod och galen efter Fromborks ankomst. Frombork antog en nervös och skuldtyngd stil som just skulle rymma från slottet i den sista anteckningen. Mycket uppskattat av spelarna!
Jag lade även in en vakt utanför fängelsehålorna, komplett med vinkrus skägg och snarkningar
I det sista partiet fick jag problem. Spelarna hade börjat tycka om Frombork och ville byta Ljusätaren mot hans liv. Jag svävade på målet och under ett övertalningsförsök att få Frombork att släppa amuletten slet de den av hans hals. Vålnaderna började strömma in och jag bestämde mig för att låta Frombork täcka deras flykt eftersom de gett honom mat. Då började min yngsta spelare gråta och ville inte vara med eftersom han inte ville lämna Frombork. Snabbt hittade jag på att han som magiker kunde kämpa mot vålnadernas herre för Fromborks liv. Vid detta laget var dock känslorna så höga att han inte vågade och ville fly. Då skällde de andra äldre spelarna på honom och hans storebror krävde att han måste eftersom han var den enda magikern.
Vår lyckade spelkväll höll på att sluta i tårar hos alla unga spelare.
Vi lugnade ner oss och den femåriga magikern fick rädda Morags kvarvarande befolkning i en episk strid med frost mot eld.
Kanske värt för andra spelledare som ska spela med barn att tänka på. Har man etablerat birollerna som mänskliga behöver man fundera på att spelarna antagligen inte vill att de dör.
Slutligen: vilket bra äventyr! Ser fram emot sista delen i boxen.
Just det: kan rekommendera valda delar av skivan Das Schwartze Auge av drakensang. Särskilt spåret Nacht, werwolf das moor och gemeinsam kämpfen. Jag använde också spåret "strjernevandring" av Origami Galktika som ambientspår på Morag.