Fria Ligans forum

Hej!

Jag skulle vilja höra hur designfilosofin såg ut bakom att mutationen slumpas ut sist i karaktärsskapandet. Min omedelbara tanke är att mutationen är något som rollpersonen haft med sig hela livet, och som borde ha kunnat influera personlig utveckling och sådant (typ, att telepaten blir fixare för att kunna missbruka sin förmåga, alternativt zonstrykare för att kunna komma iväg från det mentala babblet i Arken). När den slumpas fram sist kan den kännas påklistrad, som en icke-integrerad del av personen.

Själv lutar jag dels åt att slumpa mutation först, dels åt att för (bara!) denna första mutation ge spelaren två att välja på. Det är inte så att jag tycker att jag behöver be er om tillstånd ( ), utan snarare höra hur tanken gick bakom designvalet.

Tack för frågan!

Jag vet inte riktigt vad du menar med "sist i karaktärsskapandet" - enligt lathunden (sid 21) är mutationen punkt 7 av 12...
Antar att du menar att man skulle dra sin mutation innan man sätter GE, FV och väljer talang? Jo, det är helt klart en tanke! Ett kul alternativ, testa gärna.

Jag menade speltekniskt sist - sist i stattandet av karaktären, om än före relationer och utrustning (ber om ursäkt för oklarheten).

Och ja, jag menade att slumpa mutation först - i rollpersonens kronologi hade han eller hon mutationen långt innan något jobb eller de flesta färdigheter, så det känns... udda... att den skulle komma in i bilden först efter att man bestämt om de övriga värdena. Samtidigt förstår jag att ni vill trycka på det slumpmässiga och okontrollerbara.

Att mutationen inte riktigt stämmer med spelarens koncept ser jag en feature. Det kan ge en mer mångsidig karaktär, och det tydliggör det slumpmässiga hos mutationerna. Mutationen är ju det enda man inte väljer när man skapar rollperson, och det ger intressanta kombinationer om den kommer "ur det blå".

Dessutom förändrar mutationer som man får under spel rollpersonen på sätt som man inte har planerat, vilket kan komma som en chock om man har ett väldigt fokuserat koncept från start. Startmutationen blir en liten försmak på det som komma skall, men man har en möjlighet att anpassa personlighet och bakgrund innan spel efter att man har fått reda på mutationen.

Under speltesten spelade jag vid ett tillfälle en klassisk storvuxen krossare, med mutationen Patokinesi. Att kunna påverka känslor är inte något jag skulle ha valt åt honom, men det blev riktigt bra i spel. Han fick senare mutationen Mardrömmare, och var riktigt obehaglig mot andra både fysiskt och mentalt.

Nu ska man ju kanske inte *riktigt* se på M0s mutanter på det sättet vi är vana att se på mutanter från M:UA. Mutationer i M0 är ju ingenting permanent utan något som kan komma och gå genom en mutants liv. Därigenom är det kanske inte ens ett korrekt antagande att mutationer är medfödda, det får ju gruppen komma fram till sinsemellan. Precis lika korrekt vore det att anta att mutanter kanske inte utvecklar betydelsefulle/användbara mutationer förrän de är i tonåren.

Sen ska vi ju också komma ihåg att det föds inga nya mutanter i Arken och kanske inte i några andra arker heller. Jag har inte lusläst båda böckerna men jag är inte helt säker på om de mutanter man spelar som är födda in i gryningsvärlden eller om de som små kanske levde innan katastrofen? I så fall vore det ju helt logiskt att mutationer rullas efter andra attribut.

Så det finns helt enkelt många sätt att förklara varför mutationen rullas "sist". Sen får ju varje grupp göra precis som de vill, men ibland kan det vara skönt att ha en förklaring till varför man gör saker i en viss ordning, speciellt inom rollspel

Svaren på dina frågor framkommer i sista kapitlet, kan vi nöja oss med och inte spoila.

Och det finns nog inget rätt eller fel sätt att göra det på - jag ville mest höra om det fanns någon designmässig poäng jag missat innan jag körde på.

Tror frågan kan ställas så här:

Speltekniskt är det en fördel att veta sin mutation när man väljer syssla och placerar poäng, så man kan maximera sina styrkor snarare än att ha svaga värden i det som mutationen handlar om.

Är det medvetet så att ni vill undvika just detta, eftersom ni placerat steget "slumpa fram mutation" senare i karaktärsskapandet, efter det att man spikat sina värden?

Kanske uttryckt i väl powergamiga termer, men ja, tanken från min sida är att din mutation kan ha påverkat dina livsval, även vad gäller yrke och färdigheter. Är du röt-ätare är Zonen (något) mindre avskräckande att ge sig ut i och bli Zonstrykare. Har du fyra armar kommer någon att i alla fall försöka rekrytera dig till att bli Krossare, &c. Jag är orolig att mutationen kan kännas påklistrad och dåligt integrerad med resten av karaktären.

Jag är nöjd med upplägget som det är. Alla mutationer har ju åtminstone tre olika användningsområden, och även om vissa kan kännas mer sociala, mer "stealth" eller mer "fight", så tycker jag att det är ett intressant sätt för rollpersonerna att utvecklas i oförutsedda banor.

För övrigt så tycker jag att all form av minmaxande skall motverkas starkt. Minmaxar någon sin rp så skall en SL som kan sin sak säga stopp på direkten - annars blir svårighetsgraden extremt jobbig att justera så att hela gruppen hänger med.

Speltekniskt är det en fördel att veta sin mutation när man väljer syssla och placerar poäng, så man kan maximera sina styrkor snarare än att ha svaga värden i det som mutationen handlar om.

...det finns ju inte riktigt några "värden" som är associerade med mutationerna. De lyckas alltid automatiskt.