Jag håller med i mycket du skriver här. Speciellt det där med att RP blir "mindre en rent abstrakt skapelse". Jag var på väg att skriva något om det i min tidigare post men hejdade mig. Ju fler spelartillbehör (marker, figurer, handouts) som ligger på bordet desto mer tas fokus från att fantisera ihop sin rollperson och spelvärlden.Det är otäckare än så - blandar man in in kort och markers skiftar det spelarnas förhållningssätt. Karaktären blir då mer just min samling av kort och markers, och mindre en rent abstrakt skapelse där rollformuläret utgör minimala minnesanteckningar.Absolut. Jag uppgraderade t.ex. aldrig till WFRP3 eftersom jag tycker att ett rollspel skall vara tärning, papper, penna. När man börjar blanda in figurer, kort och markers så blir rollspelet mer en hybrid av rollspel/brädspel/kortspel. Jag ser såklart fördelarna med t.ex. resurshushållning och mer visualiserade strider - men tycker i allmänhet ändå att "less is more".Det e väl en smaksak antar jag
Med andra ord: skriver man (själv, med penna på papper) ner färdigheter och förmågor skapas känslan av att det finns mycket mer "där ute" som utgör karaktären; pappret är ju oändligt och jag kan bara skriva ner och komma ihåg det viktigaste.
Med kort och pluppar ges i mycket högre grad känslan av att "detta är allt jag har att jobba med" för att inte tala om den ännu otäckare känslan "vill jag göra mer av min gubbe måste jag skaffa fler och bättre kort och pluppar".
Att man går från skriven text till fysiska objekt som kort är inte så trivial som vissa påstår.
Det skiftar helt enkelt perspektivet och inte på ett bra sätt. Rollspel som kräver kort och pluppar går fetbort, så enkelt är det.
- Man kan skriva lite vad som helst på papper. Men du måste välja vad någon annan tryckt på kort och pluppar.
- Man kan sudda det du har skrivit på på papper. Du vill aldrig riva ett kort eller slänga en plupp.
- Man kan inte samla på rader på ett papper. Men man kan samla på kort och pluppar.
- Ingen kan ta betalt för vad du skriver på papper. Men det går att ta ut pengar för fler och bättre kort och pluppar.
(Sedan var ju WFRP3 fullständigt horribelt på ett sätt som gick långt utöver att de bara tryckte upp "minnesanteckningar" på kartong... tärningspölar, oläsliga tärningar, markörer och "progress tracks", fullständigt talanglösa s.k. äventyr där det mesta av ordmassan gick åt till att gång på gång kräka ur sig triviala regelmekanismer, nej WFRP3 var en styggelse av monumentala mått, en perfekt storm där profithunger, snickarglädje och okänslighet inför The Old World frontalkrockade!)
Samtidigt kan man ju gå åt andra hållet, att rekvisita bygger en bro mellan spel och verklighet precis som bakgrundsmusik kan ge inlevelse kan kansek ett gammal fickur som spelaren nervöst fingrar på, precis som rollpersonen (min professor i CoC). Samma kan gälla den handout jag rullade, förslöt med stearin och brände kanterna på för att symbolisera Vox Ranzina´s profetia i Femte Konfluxen eller de inlevelsebilder och personporträtt jag visat spelarna från MUA-kampanjen.
Det blir lite som bok och filmdiskussionen. Är det bäst att man själv materialiserar texten i sin fantasi eller att någon annan gör det på bioduken?