Intressant med en så mörk betoning men jag vill bara höja ett varningens finger. Gör det inte för mörkt nu, det måste finnas ljusglimtar på olika sätt.
I MUA är det den pruttlustiga referenshumorn och i Warhammer FR är det "dratta på ändan"-tramsigheten som gör att det blir en intressant värld inte bara en dålig dröm. Blir världen något som ett gäng fjortisar med för mycket Bruno K Öijer i fickan har kokat ihop så kommer det bli pajigt att spela. Avståndet mellan total tragik och total humor är tunn. Balansen är ganska svår.
Mitt egna skolboksexempel är det svenska spelet Noir från 2006. Vem spelade det? Nää just det. Det var snygg och såg fränt ut men det var så svart i sin värld att det blev omoget, ja nästan löjligt att spela. Det fanns fasen mer hopp för spelarna i Call of Cthulhu än i Noir. Behrmann och Nallo köttade på för hårt med alla dåliga ting de kunde komma på. Ett världskrig, upplöst moral, sexhysteria, ond magi, girighet, galenskap. Allt detta med en stengård gravallvarlighet. Kort sagt, det blev gräddtårta med senapssill och mango chutney. Gott var och en för sig men tillsammans bara för jävla mycket.
Mörker i all ära men snälla tänk efter före