De flesta torde vid det här laget ha noterat att alvoraklet Melealina från den gamla konfluxkampanjen inte bara har ersatts med Silvia Miranda (oh, vad jag älskar den twisten) i romanerna, utan hennes runa verkar också ha suddats ut helt i det nya spelet. Nog för att jag inte saknar alverna i sig, men visst tycker jag att hon fortfarande har existensberättigande i Tocmeskogen. Det betyder ju inte att man behöver (uttryckligen) utropa henne till en konfluxens väktare!
Nåja, mitt ödmjuka förslag är att hon kan vara en slags skogsande, som en nymf eller dryad, alltså. Hon har manifesterats i fysisk form för att på Jordmoderns vägnar hålla det Svarta urberget i tyglarna, så att det inte ska kunna sprida sitt inflytande över hela Saphyna. Blomstereken är givetvis öns Irminsulträd, se Slaktare små.
Jag har faktiskt ett uppslag för en kampanj kring Melealina och Tocme. Jag kallar den Skogsfruns tårar.
Enligt sägnen bebos de snåriga inre delarna av Tocme av Skogsfun, ett naturväsen lika vacker som hon är sträng och skräckinjagande. Anledningen till hennes dåliga kynne är enligt traditionen att hennes gemål, fruktbarhetsguden Tammuz, är fånge i underjorden. (Jfr den trinsmyriska traditionen där Tammuz vandrar i dödsriket om vintern.) Skogsfruns tårar anses såväl skänka ett långt liv som bota allehanda hemska sjukdomar, och många är det som vandrat in bland Tocmeskogens mispelförpestade snår. De lyckosamma har återvänt tomhänta medan andra aldrig hörts av igen...
Sanningen är snarare att Melealina faktiskt hade ett gemål, men att denne Oberon-inspirerade naturande i övermod försökte ta sig an urberget i testosteronstinn konfrontation. Det slutade med att Alberon blev fången nere i själva berget. Det är genom att utnyttja naturandens virilitet som det Svarta Urberget kunna bygga upp en kult bland människorna, där guden Tammuz får agera täckmantel åt bergets list. Den fängslade Alberon hade även tre stycken följeslagare - mäktiga vidunder vilka också har perverterats och lyder blint under urbergs tyranni. Nu sprider de skräck överallt där solens ljus inte når marken...
Melealina själv har funnit en fristad uppe i Irminsulträdet, där hon skyddas av en armé bestående av älvor. Hon skulle kunna belöna hjältemodiga karaktärer som räddar hennes make med behållaren där hon samlat sina tårar genom seklens lopp. Allt de behöver göra är att hitta mäktiga föremål som krävs för att besegra väktarbestarna, och därefter, medels list, befria Alberon! Det hela kan med andra ord utvecklas till en hel sagokampanj på Saphyna. Sämre anledning till att besöka öns äventyrsplatsen kan man ha, eller vad säger ni?
Jag tror jag får börja skriva ned alltsammans...